Är Gud moralisk? - Eutyfrons dilemma

Är Gud moralisk för att han gör det goda eller är det moraliska gott för att Gud gör det? Detta brukar kallas för Eutyfrons dilemma och används ibland som ett argument mot Gud, men hur är det med detta dilemma egentligen?

Eutyfrons dilemma har sitt ursprung i en dialog skriven av Platon omkring 400 fKr. Platon ställde frågan om Gud vill att vi handlar på ett visst sätt eftersom det är moraliskt eller om en handling är moralisk eftersom Gud vill att vi gör handlingen. Resonemanget runt dessa frågor brukar låta ungefär så här:

1) Om Gud är moralisk för att han gör det moraliska så beror inte moralen på Gud, eftersom den bestämmer om Gud är moralisk eller inte. Moralen står då utanför Gud och blir då oberoende av Gud, vilket leder till att han inte behövs för att moral ska existera.
2) Om Gud bestämmer vad som är moraliskt så kan vilka grymheter som helst vara moraliska. Moralen beror då endast på vad Gud tycker och då blir moralen helt godtycklig. Moralen kan skifta från dag till dag.

Om då moralen inte är godtycklig enligt fråga 2, vilket vi inte upplever att den är, så borde moralen vara oberoende av Gud? Eller... Nej, bibeln ger oss ett svar på detta och svaret är att valet inte står mellan de två alternativen. Inget av de två alternativen är det rätta. Det finns ett tredje alternativ.

(1 Joh 4:7) Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Gud är kärlek. Gud är inte kärleksfull för att han gör kärleksfulla handlingar. Inte heller är det han som bestämmer vad som är kärleksfullt, utan han är det som kärlek är. Det är det tredje alternativet. Det går inte att skilja på kärlek och Gud, utan att göra avkall på den han är. Om du plockar bort Gud så plockar du också bort kärleken och plockar du bort kärleken plockar du också bort Gud.

Eutyfrons dilemma utgår från att skilja mellan Gud och det goda (kärleken) för att sedan komma fram till slutsatsen att de är skilda från varandra. Man utgår då från det man vill bevisa, vilket är cirkelargumentation. Dilemma är också uppställd som om det endast skulle finnas två alternativ, vilket är inte är sant. (Man brukar kalla detta för falsk dikotomi). Att man utgår ifrån att det bara finns två alternativ är inte så konstigt om vi utgår ifrån oss själva. Ingen människa hävdar: "Jag är kärlek". Men dilemmat slår även mot oss själva, för vi människor kan inte bestämma vad som är moraliskt för då blir moralen helt godtycklig. Det som är moraliskt ena dagen blir omoraliskt andra dagen. Moralen blir då helt relativ. Det andra alternativet visar på att moralen är oberoende av oss människor. Om moralen är absolut och oföränderlig till sin natur så är den alltså oberoende av människan och står utanför människan. Dilemmat pekar snarare mot något absolut, fast och oberoende av vad vi människor tycker. Dilemmat pekar på Gud!

Om bibeln är sann så är Gud kärlek och eftersom en moralisk handling har sin grund i att se till andras bästa före sitt eget så har moralen sin källa i Gud. En och samma handling kan ha olika källor - kärlek eller egoism. Så att förlita sig på en "moralisk" handling för att göra det rätta kan leda till att jag gör handlingen i egoistiskt syfte. Jag skulle kunna göra "moraliska" handlingar för att vinna på det själv. Innebär det då att egoism blir moraliskt? Nej, absolut inte. Moral har sin grund i kärlek och moral har sin grund i Gud!

(1 Joh4:12) Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om moral, kärlek, Gud, filosofi, egoism, etik, god, gott, religion, bibeln, Jesus, kristendom, Eutyfros dilemma
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Kommer vetenskapen vinna mot Gud?

Är det så att vetenskapen ständigt vinner mark, medan Gud sakta men säkert förlorar mark? Behövs inte Gud längre, nu när vi har vetenskapen? En vän till mig sa en gång: ”Jag tror inte på Gud. Jag tror på vetenskapen.” Stämmer det att Gud håller på att förlora mot vetenskapen?

Inte sällan plockas exemplet fram om blixten för att visa hur vetenskapen vinner mark. Blixten är inte en konsekvens av guden Tors hammare utan man har funnit en naturlig förklaring till blixten. Att vetenskapen till slut kommer att segra är många ateister mycket säkra på och Stephen Hawking, forskare i kosmologi, förklarar saken så här:

”Det är en fundamental skillnad mellan religion, som är baserat på auktoritet och vetenskap som är baserat på observationer och förnuft. Vetenskapen kommer att vinna, eftersom den fungerar”

Men är det då så att vetenskapen står i konflikt med Gud? Forskning bygger på metodologisk naturalism, vilket innebär att man bara söker förklaringar i naturliga orsaker. Man studerar naturens lagbundenhet och försöker ge förklaringar som följer naturens ”regler”. Ett sätt man försöker förklara bort Guds existens och makt att ingripa är alltså att i stället ge en naturlig förklaring.

Men det finns ett enormt problem med att förklara allt verkligt med naturliga förklaringar som följer en lagbundenhet. För det första så kan vi inte ha en fri vilja. Eftersom vår hjärna är lika lagbunden som resten av naturen så styrs även våra egna handlingar av naturlagar. Dessa naturlagar styr oss och vår upplevelse av att vi kan välja och styra vår kropp blir en illusion.

Ett annat stort problem är att eftersom mening eller syfte inte kan beskrivas med lagbundenhet så kan vi människor heller inte ha något syfte med våra egna handlingar. Kom ihåg att ett sätt att förklara bort Gud eller Guds syfte var att istället finna naturliga förklaringar. Om vi nu kan finna naturliga förklaringar till våra egna handlingar, hur kan vi då ha ett syfte med våra handlingar? Vi styrs då helt av fysikaliska händelser utan mening eller syfte. Att vi har ett syfte med våra handlingar bli därför också en illusion.

Det tredje stora problemet är att moral inte kan existera, mer än som endast en upplevelse. För om vi inte har en fri vilja och inte kan rå för våra handlingar, hur kan jag då vara ansvarig för det jag gör? Jag är i så fall lika mycket ansvarig för mina handlingar som en sten som faller ned för en sluttning. Alltså inte ansvarig alls. Moral kan en sten heller inte ha även om den mot förmodan skulle uppleva att den har det. Vetenskapen kan inte ge oss svar på vad som är moraliskt rätt eller fel, eftersom det inte finns rätt eller fel händelser i naturen. Att det skulle existera en moral är en illusion.

Det är uppenbart att vi inte kan se hela verkligheten endast utifrån det vetenskapliga perspektivet, för om man gör det så känner vi inte igen den värld som vi upplever. Vetenskapen är otroligt bra på att ge förklaringar på det lagbundna, men oduglig på det fria, det meningsfulla och det som är rätt och fel. Vår upplevelse av att vi kan välja, ha ett syfte med det vi gör och vara moraliska, pekar mot att det existerar ett djup i verkligheten som vetenskapen till sin natur inte kan beskriva eller förklara.

Gud skapade oss människor fria, han gav oss en förmåga att ha ett eget syfte med våra handlingar och han gav oss ansvar. Han gjorde det för att det är gott och för att han älskar oss. Det är i detta djup vi kan förstå oss själva och det är i detta djup vi kan förstå och lära känna Gud. En Gud som är kärleken själv och vill befria oss från allt som lagbinder oss.

(Joh 8:32) ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, fri vilja, moral, mening, etik, frihet, gudsbevis, vetande, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Existerar gott och ont?

Svaret på frågan om det existerar gott och ont kan verka självklar. Vi både ser och upplever ondska och det goda. Men vad är det goda och det onda? Är det upp till var och en att bestämma vad som är gott och ont, eller finns det något absolut gott och ont?

En vanlig uppfattning är att det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, rätt och fel. Något som är gott eller rätt för vissa, kan vara ont eller fel för andra. Som exempel såg vissa det som rätt att utplåna judar under andra världskriget, medan vi nu ser detta som något ont och fruktansvärt fel. Men vem bestämmer vem som har rätt? Efter vems måttstock ska vi mäta? Svaret är att om det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, så existerar inget absolut gott eller ont. Det blir helt och hållet relativt oss människor och vad vi tycker. Det som vi ser som grymheter och ondska, kan alltså av andra, i en annan kultur eller tid, ses som något rätt och riktigt.

Är det då så att gott och ont är relativt oss människor? Kan inte vetenskapen ge svar på frågan? Det finns inte något vetenskapligt stöd för vad som är gott och ont och det beror på att frågan om gott och ont ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Det finns helt enkelt inga rätta eller felaktiga skeenden i det fysiska. Vetenskapen kan bara beskriva skeenden och inte säga någonting om vad som är gott och ont.

Vad skulle det då innebära om det finns något absolut gott och ont, som inte är beroende av oss människor? Jo, det måste då existera något som är lika absolut som sanningen. Att det existerar en objektiv sanning som inte är beroende av vad vi människor tror, är det många som håller med om. Vår jord var exempelvis inte platt för länge sedan bara för att människorna då trodde det. De hade helt enkelt fel uppfattning om jordens form. På samma sätt måste det vara med något som är objektivt eller absolut gott. Det måste vara gott oavsett om vi tror det eller inte. Vi kan ha fel uppfattning om det goda.

Om det objektivt goda är helt oberoende av oss människor så krävs det heller ingen människa eller djur som upplever det goda för att det ska existera. Precis som den objektiva sanningen så behövs det ingen som upplever sanningen för att något ska vara sant. Det krävs alltså något som är lika orubbligt och absolut som sanningen. Med andra ord så pekar det mot Gud.

Gud är det goda, han är rättfärdig och han är kärleken. Det är Gud som är orubblig och absolut. Gud är det godas ursprung. Det är honom (det goda) vi ska söka och följa. Det är honom vi ska älska. Det är det som Gud vill att vi ska göra.

(Matt 22:37) Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om moral, ondska, god, sanning, kärlek, vetenskap, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, relativism