Vad jobbar du med?

 
Ofta när jag är på fester, bröllop eller tillställningar och träffar personer jag inte känner, så kommer ofta frågan upp: "Så vad jobbar du med?". Vår titel är viktig i den här världen, men hur ser Gud på titlar?

Vi människor har lyckats med mycket under vår tid på jorden. Vi har tagit oss till månen, vi har uppfunnit otroligt komplicerade datorer och byggt häpnadsväckande byggnader, för att ta några få exempel. Förut brukade jag tänka att Gud måste vara imponerad över allt det som mänskligheten uträttat, men nu har jag insett att Gud inte alls är imponerad över det vi gjort eller det vi gör. Inte så att han tycker det vi gjort är fel i sig, utan för att det är Gud som gett oss alla de gåvor som vi använder.

 (2 Kor 3:4) En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud.

Gud har gett oss gåvan att kunna resonera och tänka logiskt. Han har gett oss gåvan att vara kreativa och konstnärliga och han har gett oss gåvan att kunna uppleva kärlek, frid, frihet och glädje. Alla våra förmågor kommer från Gud. Vi väljer hur vi vill använda förmågan, men förmågan har vi fått som en gåva från honom. Till och med livet är en gåva från Gud.

Trots att våra förmågor är gåvor, så tar vi så lätt åt oss äran för dem och blåser upp oss. Vi skaffar oss fina titlar och gör det som kan ge oss bekräftelse i andra människors ögon. Det är lätt att tro att det är så vi skaffar oss kärlek och blir värdefulla, men det är så långt ifrån sanningen. Jesus var hård mot fariséerna som försökte blåsa upp sig med titlar och genom att handla ”rätt”.  

(Matt 23:8) Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Är det då exempelvis fel att vara lärare eller kalla sig fader? Nej, det är inte det som är poängen. Det Jesus vill peka på är hur titelsökandet fångar oss i högmod och i en tro att jag är mer värdefull än andra människor. Vi ska inte hålla oss fast vid titlar. En titel får mig så lätt till att tro att andra måste tjäna mig och ge mig det jag är berättigad till. 

Gud vill inte att vi ska vara beroende av andra människors bekräftelse eller hur andra ser på oss. Han vill inte att andra människors måttstock ska bestämma vårt värde, utan han vill att vi ska se vårt verkliga värde. Alltså det värde som vi har för Gud. Gud vill inte att vi ska ha vår identitet i vad vi gör eller i hur mycket vi tjänar, utan att vår identitet ska vara i den vi är i hans ögon och i hans ögon är vi otroligt värdefulla och alla människor är lika värdefulla. Vad vi människor hittar på för titlar spelar ingen roll, för han ser det värdefulla i dig. Du är älskad! Hans kärlek är även den en gåva till dig och det är en gåva som inte kan förtjänas eller skaffas, för Gud älskar dig villkorslöst. Du är värdefull!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om titel, gåva, stolthet, högmod, kärlek, lika värde, val, ödmjukhet, tjäna, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln 
Image: FreeDigitalPhotos.net

Varför är tron på Jesus annorlunda mot andra religioner?

Vad är det egentligen för skillnad mellan den kristna tron och andra religioner? Är det inte i grund och botten samma drivkrafter som tar sig olika uttryck? Det är inte ovanligt att den kristna tron klumpas ihop med andra trosuppfattningar, men det finns en avgörande skillnad.

Vad skiljer då den kristna tron från andra religioner och livsåskådningar? Jo, i alla andra religioner och livsåskådningar så handlar det om att du ska prestera för att duga inför gud eller människor. I religioner är det gud eller gudar som du måste utföra vissa handlingar gentemot för accepteras. Gudarna måste blidkas. Det handlar om att utföra vissa handlingar för att nå en högre status eller för att undvika bestraffning.

Livsåskådningar som inte tror på någon gud eller andevärld behöver prestera för andra människor för att lyckas i livet. I denna världen handlar det om att göra rätt, se rätt ut, säga rätt saker, äga rätt saker... Vi är vad vi gör och vad vi äter. Om jag känner mig dålig, skuldbelagd eller inte älskad så blir lösningen att se bättre ut i andra människors ögon. Genom människors acceptans blir jag mer värd.

Muslimen vill bli accepterad av Gud och ateisten vill bli accepterad av andra människor. När det gäller den kristna tron så är Gud den som har presterat. Det finns inget du kan göra för att han ska älska dig varken mer eller mindre. Kristen tro handlar om en relation med en Gud som älskar dig och inte om en religion där du måste prestera för att vara älskad. Hans kärlek har du redan. Du är redan högt aktad av honom. Du är hans ögonsten. Det var därför som Jesus dog och tog ditt straff på sig.

(Matt 19:26) Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt [att komma in i himmelriket genom egna prestationer], men för Gud är allting möjligt.”

Det enda vi behöver göra är att i ödmjukhet ta emot Guds försonande hand , för ingen kommer till Guds rike av egna prestationer. Ingen kan vara stolt över att hamna i himmelriket, för det beror inte på vad vi gör här i livet, utan på det Jesus gjorde för oss. Kristen tro handlar inte om att bygga på vår stolthet, utan om att i ödmjukhet vända sig till Gud. Vem kan vara stolt över att bli räddad? Kristen tro handlar om att ge upp sina egna prestationer, för Gud älskar inte dig på grund av det du gör, utan han äskar dig för den du är i hans ögon. Hans kärlek ställer inga villkor. Ingen annan religion eller livsåskådning kan ge den frid det innebär att vara älskad villkorslöst.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd,

Om det är detta presterande, kravet på det rätta handlandet eller stoltheten och högmodet som du förknippar med religion, så handlar inte den kristna tron om det. Jesus kommer med försoning till en brusten värld. Han kommer med sin villkorslösa kärlek i en värld full av villkor.

Se Jefferson Bethkes dikt:



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, kristendom, relation, religion, ödmjukhet, stolthet, Jesus, Gud, kärlek, bibeln

Hur finner jag sanningen?

Det finns så många olika uppfattningar om andlighet och det fysiska, men hur skall jag veta vad som är sant? Det är ingen lätt fråga, men jag tänkte ge ett perspektiv på saken.

Ett barn tolkar det den upplever utifrån tidigare erfarenheter precis som en vetenskapsman gör. Erfarenheterna i livet formar en världsbild eller en tro om hur allt hänger ihop. Alla människor har en världsbild och utifrån vår världsbild tolkar vi den verklighet vi upplever. Våra erfarenheter formar med andra ord en tro och genom denna tro tolkar vi sedan vår omvärld. Man skulle kunna se det som att vi alla ser världen genom olika glasögon, vår tro.

Många kan se samma sanning men tolka den på olika sätt, så alla tolkningar av det vi ser och upplever är inte sanna. Tänk dig att du har ett par blå glasögon på dig. Gul färg kommer du då att tolka som grönt. Den som har röda glasögon kommer att säga att samma färg är orange, medan den med ofärgade glasögon kommer att uppfatta det gula som gult. Det finns alltså en objektiv sanning, men vi ser den på olika sätt. Den som har blå glasögon kanske säger att gult inte existerar, medan den som har röda glasögon säger att gult är orange, men inget av det är sant. Att de drar dessa slutsatser utifrån deras glasögon är däremot helt logiskt. Men sanningen är att det finns ett rätt sätt att tolka det vi ser. Det finns en objektiv sanning. Jesus talar om detta med tro utifrån ögat.

(Matt 6:22) Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp.

Hur finner man då sanningen? Hur gör jag för att låta de blå glasögonen bli mer och mer ofärgade? Svaret är ödmjukhet. Ödmjukhet är vägen till att finna sanningen. Så fort stolthet och högmod kommer in i bilden färgas mina glasögon och jag ser inte längre klart. Den världsbild jag har måste kunna prövas, för om den är sann så består den provet. Det är också därför som ödmjukhet är så viktig inom vetenskapen.

(Ords 11:2) När högfärd kommer, följer förakt, men hos de ödmjuka är vishet.

Jesus gjorde många stora anspråk och ett av dem är när han säger att han är sanningen (Joh 14:6). Han säger alltså inte bara att han talar sanning, utan att han är sanningen. Med andra ord så säger han: ”Om ni söker efter sanningen så sök efter mig! Jag är den ni söker men som ni misstolkar! Den som tar emot mig, tar emot sanningen!”

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Menar jag med detta att alla kristna är ödmjuka och alla som inte är det är stolta och högmodiga? Nej, absolut inte. Alla faller vi i högmodets grop och det är en grop som håller mig borta från sanningen och från Jesus oavsett om jag är kristen eller inte. Men den som i en ödmjuk stund öppnat upp sig och tagit emot Guds kärlek och förlåtelse, får glasögonen förändrade och förvandlade. Jesus renar våra glasögon och gör oss fria. Det är vi själva som sedan smutsar ner dem genom vår stolthet.

Förlåtelse kan endast tas emot i ödmjukhet precis som sanningen. Jesus står för både förlåtelsen och sanningen. Han kom för att befria oss, inte för att döma oss, och han kom med sanningen i ödmjukhet.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, förlåtelse, ödmjukhet, vetenskap, tro, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Ödmjukhet för oss till Gud

Ett av mina absoluta favorit-bibelställen är liknelsen om farisén och tullindrivaren. En farisé var en jude som lydde noggrant Mose lagar och var noga med att handla rätt. Tullindrivare var mycket föraktade på denna tiden för att de drev in höga skatter och stoppade mycket i egen ficka och gjorde sig rika på köpet. De fick inte komma in i synagogorna, inte vara vittnen och deras pengar togs inte emot som gåvor i templet. De var minst sagt illa omtyckta och likställdes med brottslingar. För att göra liknelsen dagsaktuell kan du om du vill byta ut farisén mot en kristen och tullindrivaren mot en brottsling. Då kan du få en känsla för hur liknelsen mottogs på den tiden när Jesus berättade den.

(Luk 18:9) Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.

Det verkar vara en oskriven lag att när Gud ger oss människor gåvor, exempelvis i form av fri vilja, kreativitet, musikalitet, tro eller egenskaper, så är vi inte sena med att missbruka gåvan vi fått. Missbruket ligger i att jag tar åt mig äran för gåvan, som om jag hade förtjänat den. Hur kan någon vara stolt över att vara svensk när vi inte har någon del i att vi fötts i Sverige? Hur kan vi vara stolta över vårt utseende när vi inte själva valt vilka gener vi skall få? Hur kan jag se ner på brottslingar när jag, utan min påverkan, omgivits av kärleksfulla människor, vilket lett till att jag inte tror på brottslighet? Hur kommer det sig att vi kristna ser ner på andra människor som inte tror på Jesus, när Gud gav oss tron som en gåva? Vad kan jag egentligen vara stolt över? Ingenting är svaret.

Det är så lätt för kyrkan, församlingarna, prästerna, pastorerna och alla kristna att hamna i stolthetens grop. Anledningen är att budskapet kan användas till att upphöja sig själv. Jag kan slå mig på bröstet och säga ”Vad jag är bra som är kristen”. Detta fenomen har funnits med i alla tider. Alla gåvor jag fått har jag inte gjort någonting för att förtjäna. Gud är sådan att han bara ger oförtjänta gåvor, av den anledningen att de inte annars hade varit givna i kärlek. Gud har givit dig massor med gåvor och kommer även i framtiden överösa dig med gåvor. Det är Guds person, men tro inte att du får dem för att du förtjänar dem. Till och med livet har du fått som en gåva. Har du gjort något för att förtjäna det?

Gud ger sina gåvor utan krav på någon motprestation. Inte ens ett tack kräver han. Det enda man behöver göra är att ta emot den. För att ta emot en gåva måste man lägga ifrån sig det man bär på. Den som inte lägger undan sin stolthet kan därför inte ta emot gåvan, eftersom jag inte kan behålla stoltheten och samtidigt be om förlåtelse. Hur svårt är det inte att svälja sin stolthet, men vilken befrielse det är. Ta emot Guds utsträckta hand i försoning. Han vill vara din vän!

(Jak 4:6) Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, förlåtelse, försoning, stolthet, ödmjukhet, Gud,