Visar inlägg med etikett bitterhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bitterhet. Visa alla inlägg

söndag 25 september 2011

En andlig enhet


Hur kommer det sig att det är oenighet mellan kristna? Borde inte de vara bäst på att hålla sams om nu kristendomen är sann? För se som de bråkar… Dessa röster hörs alltför ofta och det värsta av allt är att det ligger mycket i orden.

Det onda vill förstöra och splittra. Där goda och kärleksfulla relationer finns, där vill det onda slå sönder och skapa fiendskap. Kärleken är det som förenar oss och för oss närmare varandra till en nära relation. Genom kärleken så blir vi ett med varandra. Men när vi börjar fokusera på våra olikheter och tålamodet brister, så slits så lätt relationen i stycken. Vi börjar jämföra oss med varandra och relationen börjar mer likna en strid. Det är då det är så viktigt att söka den kärlek som förenade från början. Vi får aldrig, aldrig glömma den kärleken.

På samma sätt är det med relationerna i en församlingen eller mellan församlingar. Vi kristna är alla ett genom den nåd som vi har fått.

(1 Joh 4:15) Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Guds kärlek är det som fört oss samman. Så lätt börjar vi jämföra församlingar med varandra. Röster börjar då höras som: ”Vår församling är närmre Gud än er!” eller ”Er teologi är sämre än vår!”. Allt detta leder ingenstans utan endast till splittring. Det onda vill att vi ska fokusera på våra olikheter och att vi ska tro att alla andra ligger längre ner på Guds skala. Men inför Gud är vi alla ett. Vi är förlåtna människor med brister.

(Gal 3:28) Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

När striden blossat upp är det så viktigt att söka efter den enhet som förde oss samman. Det vi ska söka är kärlek och försoning. Vi måste söka den kärlek som skapade enheten från början. Med andra ord så måste vi söka Gud och riva ner all bitterhet och stolthet. Att ha rätt i allt har ingen. Ingen ser hela sanningen. Därför är det viktigt att kunna lägga ner stridsyxan för enhetens skull. Vi kan inte skapa splittring bara för att hävda det som är rätt, för Gud vill att vi ska behålla den enheten han har gett oss genom det Jesus gjorde.

(Ef 4:1) Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.

Enheten är alltså otroligt viktig för Gud. Herre, låt oss ha tålamod med varandra. Hjälp oss att fokusera mer på den kärlek som förenar oss än på olikheterna. Hjälp oss att förbli ett med varandra och visa varandra kärlek och respekt.

(1 Joh 4:11) Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

söndag 31 januari 2010

Kraften i att förlåta


Går det att förlåta allt? Är det inte så att det finns saker man aldrig skall förlåta? Förlåtelse är oerhört central för oss som är kristna, men vad handlar det om?

I veckan såg jag ett program som hette Herr Rakowski och handlade om en far och en son. Fadern satt i koncentrationsläger under andra världskriget. Han berättade det ena fasansfulla efter det andra och vilken ondska han fick utstå där. Det är lätt att tro att någon som blir illa behandlad kommer att bli särskilt noga med att behandla andra väl efter att ha varit med om sådana traumatiska händelser. Men så behöver det inte vara.

Sonen berättar om sin uppväxt och om sin argsinte far. Han berättar hur han utsätts för det ena övergreppet efter det andra av honom. Men hur kommer det sig att någon som utsätts för så mycket ondska sprider ondskan vidare? Borde man då inte hata det onda?

(Ps 73:21) När mitt sinne var bittert och det sved i mitt hjärta, då var jag utan förstånd, som ett oskäligt djur inför dig.

Fadern överlevde förintelsen, men det skapade djupa sår i honom. Sår som skapade bitterhet, ilska och frustration. Denna rot av bitterhet och ilska blir som en kokande kastrull som lätt kokar över. Man blir som en vandrande bomb som kan utlösa vid minsta beröring. Sonen, som inte alls är ansvarig för eller orsak till bitterheten, får ut för faderns ilska och hat. Detta skapade djupa sår i sonen och förstörde relationen till pappan. Faderns bitterhet skapade bitterhet hos sonen. Hur tar man då sig ur denna nedåtgående spiral? Svaret är förlåtelse.

Vad innebär det att förlåta någon? Det är inte som många tror, att glömma den handling som jag blivit utsatt för. Herr Rakowski kunde inte glömma sin tid i koncentrationslägret och sonen hade inte glömt pappans övergrepp. Att förlåta handlar heller inte om att acceptera det onda handlandet. Förintelsen eller barnmisshandel kan aldrig accepteras. Det onda skall aldrig accepteras. Förlåtelse är däremot att skriver av skulden på den som gjort mig illa. Det handlar om att lägga ner striden. Men vad innebär då det? Jo, att man skiljer på personens jag och handlingen. Det man förlåter är jaget och inte handlingen.

(Heb 12:15) Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många.

Sonen som nu blivit vuxen vill förlåta sin pappa som blivit gammal. Relationen började helas och nu kan de umgås igen. Förlåtelse är det som smälter den ilska och bitterhet jag bär inom mig. Förlåtelse handlar om att vilja försonas. Ibland kan det vara svårt och det kan kännas omöjligt att förlåta. Då kan man alltid vända sig till Gud och lämna sin bitterhet, ilska och frustration till honom. Jesus har dött för alla synder. Även de synder som andra gjort mot mig och som jag går och bär på.

Dokumentären visar hur kärleken kan segra trots traumatiska upplevelser i livet. Livet är svårt och vi utsätts alla för ondska, men kärleken övervinner detta! Bitterhet föder bitterhet och strid. Försoning föder försoning och gemenskap.

(Ef 4:32) Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,
Bild: FreeDigitalPhotos.net