Vägen ut ur otryggheten

Trygga vill vi alla vara och vi har lätt att känna oss trygga när vi tror att vi har läget under kontroll. Men kan vi verkligen ha läget under kontroll? Har vi makt att kontrollera vår omgivning?

Vi människor tenderar att sträva så efter att kontrollera både oss själva och vår omgivning, men vi stävar efter en illusion. Vi kan inte kontrollera allt som sker och inte sällan skapar vårt kontrollbehov bara ännu mer problem än vad vi försöker lösa. Jag tänkte återge den berättelse som Sven Reichmann skriver i sin bok ”Ha det så bra”.

Du lyckas av en händelse komma över den äkta målningen ”Mona Lisa” av Leonardo da Vinci för nästan inga pengar alls. Du gläder dig över tavlan och hänger den på en fin plats i vardagsrummet. Du visar stolt upp tavlan för dina vänner, som blir gröna av avundsjuka. Du mår bra och du känner dig smart och stolt över att du lyckats få den så billigt. Men lyckan varar inte länge…

Du inser snart att du har en av världens mest berömda tavlor hemma i ditt vardagsrum och du förstår att ryktet kommer att sprida sig om ditt fynd. Du blir misstänksam mot människor som du tycker beter sig konstigt på gatan utanför. Du ringer då och skaffar vakter som ska patrullera utanför ditt hus. Lugnet lägger sig när du nu känner att du har kontroll. Men då blir du misstänksam mot de vakterna du anställt och misstänker nu dem för att vilja åt tavlan. Du anställer fler vakter så att de nya vakterna kan hålla koll på vakterna du misstänker. Dagarna går men du känner dig inte helt trygg. Tanken slår dig att någon kan gräva gångar under din trädgård för att komma åt tavlan. Du ringer då efter en byggfirma som förstärker ditt hus med pansar och tjocka väggar så att ingen ska kunna bryta sig in. Du försöker vara förutseende med alla de scenarion du kan komma på hur tavlan skulle kunna stjälas, så du fortsätter med att byta till skottsäkra fönster som inte går att öppna och bygga höga murar runt huset med taggtråd. Till slut blir du rädd för att gå ut. Du kan ju bli utpressad eller dödad. Det hela slutar med att du sitter vid din tavla, i ditt vardagsrum...

Historien är tillspetsad, men den har en mycket bra poäng. Tavlan kom till dig som en gåva, men ångesten och kontrollbehovet skapade bara ett fängelse. Det var inte längre du som ägde tavlan, utan tavlan ägde dig. Så ofta försöker vi lösa vår ångest med kontroll och ännu mer kontroll. Problemet är bara att ångesten inte försvinner. Men vad är då vägen ur ångesten till friheten? Hur tar vi oss ut ur otryggheten?

Gud vill att vi ska vara fria och inte fångas i ångestens grepp. Därför vill han att vi ska söka honom och att vi ska lita på honom. Låt vakterna gå hem och låt dina murar falla. Du gör dig sårbar, men du låter också det verkliga livet nå dig istället för fängelsets mörker som kontrollen gav. Gud ger dig många och dyrbara gåvor, men låt inte gåvorna få makt över dig, utan gläd dig åt de gåvor du har.

(Matt 6:33) Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kontroll, ångest, makt, frihet, trygghet, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion, gåva

Bild: sakhorn38 / FreeDigitalPhotos.net

Var finns vilan?

Vi har så ofta kraven på oss att vi ska prestera, duga, räcka till, klättra i karriären och vara lyckade. Kraven jagar upp oss, stressar oss, ger oss ångest och bränner ut oss. Men var finns då vilan?

Livet är lite som att klättra på en bergssluttning. Jag kämpar emot gravitationen och försöker hålla mig kvar. Jag är rädd för den och vad den kan göra med mig. Jag letar efter nya bättre tag när jag känner att jag tappar greppet och tappar kontrollen. Jag ser nya grepp som ser bättre ut och försöker komma dit för att vila och få kontroll. Vissa kämpar med att bara hålla sig uppe på bergssluttningen utan att falla, medan andra siktar mot att bestiga berget och övervinna kampen.

Men det stora problemet är att kampen aldrig tar slut. Det finns ingen topp att bestiga utan den är bara en illusion. Vi luras också att tro att nästa grepp kommer vara så bra att jag slipper ta ett nytt. Men sanningen är att inget grepp är så bra så att jag kan vila fullt ut.

Livet blir en ständig kamp och kämpande efter vila, men problemet är att kämpandet gör att jag kommer längre från den vila jag söker. Jag blir helt slut av jagandet efter nya grepp och klättrandet mot ”toppen”. Klättrandet på detta berg är allt vi känner till för det är det liv vi lever. Vi är rädda att tappa kontrollen. Rädslan driver jakten efter kontrollen, för jag tror att kontroll är lösningen att bli fri från rädslan. Men mitt strävande efter kontroll tar mig längre ifrån den vila och frid jag söker.

Var kommer då Gud in i bilden? Jo, Gud är gravitationen. Han är den kraft som drar oss till sig. Han vill befria oss från kampen på bergssluttningen och att vi ska få vila i hans famn, hans skyddsnät. Men vi är rädda för att tappa kontrollen och rädda för vad gravitationen kan göra. Gud säger till oss: ”Släpp taget och vila i min famn. Berget ger dig ingen vila. Jag vill ge dig vila. Jag älskar dig!” Men frågan är, litar jag på honom? Är han inte livsfarlig? Vill han inte bara ta kontrollen ifrån mig? Älskar han mig verkligen? Vågar jag släppa taget? Håller skyddsnätet?

Att släppa taget handlar om att ge upp egna strävanden och strävandet efter kontroll. Att lägga sitt liv i en älskande famn hos en allsmäktig Gud. Han vill bära oss genom svårigheter och leda oss i livets mörkaste stunder. I hans närhet finner vi tröst, frid och vila, precis som ett barn som blir tröstad av sin förälder.

(Jes 40:11) Som en herde vallar han sin hjord. Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, han driver tackorna varligt.

Det är så många gånger i livet som vi känner oss jagade. Jagade av måsten, krav, rädslor, otillräcklighet och det som vi tror är viktigt i livet. Men Gud vill att vi ska se det som verkligen är viktigt i livet. Han vill dra bort oss från rädslans kamp mot kontroll och till hans famn av gemenskap, vänskap, kärlek och vila.

(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.

Göran

Alla behöver vi trygghet

Trygghet är något vi alla söker och längtar efter och vi gör mycket för att få det. Vi löser det genom att med vår kontroll styra oss själva eller vår omgivning. Vi försöker använda kontrollen till att skaffa oss en bra ekonomi, eller genom att se till att vi har en snygg kropp, eller att vi sköter vår hälsa, eller att se till att vi själva eller de vi älskar inte råkar illa ut. Problemet med detta är att sökandet och strävandet efter trygghet lätt leder till ett kontrollbehov, för där vi inte känner kontroll, känner vi oss otrygga och därför söker vi ännu mer kontroll. Vi löser rädslan med kontroll.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss.

I kärleken finns ingen rädsla. När jag känner kärlek från någon, så kommer jag att känna mig trygg. Jag behöver inte vara orolig för om personen tycker om mig och jag behöver inte vara rädd för att bli föraktad, för någon som älskar mig vill mig inget ont. En relation som bygger på rädsla ger ingen frid eller trygghet, utan för att en relation skall vara trygg så måste den genomsyras av kärlek. På samma sätt är det med Gud. Gud föraktar inte dig och vill inte straffa dig. Han har ett stort hjärta för dig. För Gud behöver du inte göra dig till, för han känner dig och älskar dig.

Kärlekslöshet leder till rädsla och kärlek leder till trygghet. Det är denna trygghet eller denna frid som vi alla människor längtar efter. Det är därför vi ständigt försöker kontrollera vår tillvaro eller andra människor för att vinna trygghet, men trygg kan jag bara känna mig om jag känner kärlek. Trygghet förutsätter alltså kärlek och att jag tror på den. Den som inte tror på kärleken kommer att leva i otrygghet, eftersom kärleken då inte kan beröra mig och ge mig trygghet. Om jag skärmar mig för kärlek så är det lätt att ta till kontroll för att lösa situationen, men livet kommer då att bestå i att ständigt söka kontroll, vilket i sin tur skapar en ofrihet.

(Job 10:12) Du gav mig livet, du visade mig godhet, din omsorg bevarade mig vid liv.

Gud har en enorm omsorg om oss alla. Denna omsorg är en effekt av hans kärlek till oss. Han vill hjälpa oss och trösta oss när vi har det svårt. Han vill hjälpa oss med allt det praktiska i våra liv, för Gud vet om vad vi behöver och han kan ge det vi behöver. Han vet om att vi behöver jobb, mat, någonstans att bo och allt det andra. Kom ihåg att Gud älskar dig mer än dina nära och kära. Gud har gett människan makt och kontroll över sitt liv, men om Gud skall kunna hjälpa mig så måste jag låta honom hjälpa mig och tro att han kan hjälpa mig. Det handlar om att be Gud om hjälp med min otrygghet och att ge Gud makten att hjälpa. En bön till Gud om hjälp ger honom makten att ge dig det du behöver och han längtar efter att få hjälpa dig.

(Ps 68:35) Ge Gud makten, hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna.

Att lita/tro på Guds kärlek, omsorg, och handlingskraft ger trygghet och frid. Då kan du slappna av och leva det liv i frihet som Gud vill att du skall leva. Gud är kärlek och kärlek ger trygghet och frid för den som tror på den. Att lita på Gud är alltså det vi alla behöver.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, trygghet, kontroll, kontrollbehov, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net