Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg

torsdag 19 januari 2012

Varför är tron på Jesus annorlunda mot andra religioner?


Vad är det egentligen för skillnad mellan den kristna tron och andra religioner? Är det inte i grund och botten samma drivkrafter som tar sig olika uttryck? Det är inte ovanligt att den kristna tron klumpas ihop med andra trosuppfattningar, men det finns en avgörande skillnad.

Vad skiljer då den kristna tron från andra religioner och livsåskådningar? Jo, i alla andra religioner och livsåskådningar så handlar det om att du ska prestera för att duga inför gud eller människor. I religioner är det gud eller gudar som du måste utföra vissa handlingar gentemot för accepteras. Gudarna måste blidkas. Det handlar om att utföra vissa handlingar för att nå en högre status eller för att undvika bestraffning.

Livsåskådningar som inte tror på någon gud eller andevärld behöver prestera för andra människor för att lyckas i livet. I denna världen handlar det om att göra rätt, se rätt ut, säga rätt saker, äga rätt saker... Vi är vad vi gör och vad vi äter. Om jag känner mig dålig, skuldbelagd eller inte älskad så blir lösningen att se bättre ut i andra människors ögon. Genom människors acceptans blir jag mer värd.

Muslimen vill bli accepterad av Gud och ateisten vill bli accepterad av andra människor. När det gäller den kristna tron så är Gud den som har presterat. Det finns inget du kan göra för att han ska älska dig varken mer eller mindre. Kristen tro handlar om en relation med en Gud som älskar dig och inte om en religion där du måste prestera för att vara älskad. Hans kärlek har du redan. Du är redan högt aktad av honom. Du är hans ögonsten. Det var därför som Jesus dog och tog ditt straff på sig.

(Matt 19:26) Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt [att komma in i himmelriket genom egna prestationer], men för Gud är allting möjligt.”

Det enda vi behöver göra är att i ödmjukhet ta emot Guds försonande hand , för ingen kommer till Guds rike av egna prestationer. Ingen kan vara stolt över att hamna i himmelriket, för det beror inte på vad vi gör här i livet, utan på det Jesus gjorde för oss. Kristen tro handlar inte om att bygga på vår stolthet, utan om att i ödmjukhet vända sig till Gud. Vem kan vara stolt över att bli räddad? Kristen tro handlar om att ge upp sina egna prestationer, för Gud älskar inte dig på grund av det du gör, utan han äskar dig för den du är i hans ögon. Hans kärlek ställer inga villkor. Ingen annan religion eller livsåskådning kan ge den frid det innebär att vara älskad villkorslöst.

(Rom 3:23) Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd,

Om det är detta presterande, kravet på det rätta handlandet eller stoltheten och högmodet som du förknippar med religion, så handlar inte den kristna tron om det. Jesus kommer med försoning till en brusten värld. Han kommer med sin villkorslösa kärlek i en värld full av villkor.

Se Jefferson Bethkes dikt:



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

tisdag 18 augusti 2009

Gud vill vara din vän! Vill du vara hans vän?

Många tror att Gud är ute efter att ständigt visa hur dåliga människor vi är. Att han pekar med sina pekpinnar på det vi måste ändra på för att kunna vara hans vän, men Gud ställer inga sådana krav. Det finns inget vi kan göra för att Gud skall älska oss mer än vad han redan gör. Vi kan aldrig förtjäna hans kärlek, utan vi kan bara ta emot den genom att tro på den.

Kristendomen är den enda religion som inte handlar om att blidka gud, flera gudar eller demoner genom att utföra vissa handlingar för att undgå straff. I alla andra religioner så är det människan som skall offra sig för gud, gudar eller demoner. I kristendomen är det Gud som har offrat sig för människan, vilket gör det möjligt att återupprätta den trasiga relation som vi har till honom. Kristendomen handlar därför inte om en religion i den bemärkelsen, utan om en relation med Gud. Gud vill vara din vän och ha gemenskap med dig. Denna gemenskap kan du bara ha om du har försonats med Gud. Gud sträcker ut sin hand i försoning och frågan är, vill du ta hans hand? Det räcker inte att bara Gud vill vara din vän, utan du måste vilja vara hans vän också för att ni skall kunna ha en relation. Han vill ge av alla de gåvor han har sett ut att ge dig. Men ibland är det så att för att kunna ta emot en gåva så måste man ha en hand fri att ta emot gåvan med. Det är därför vi behöver lägga stoltheten åt sidan för att kunna ta emot Guds förlåtelse. Hur svårt är inte detta för oss människor att göra det, men Gud vill ge oss något som är mycket, mycket bättre. Han vill ge oss av sin förlåtelse, frid, glädje, kärlek och omtänksamhet och han vill ge oss av sin Ande. Det är genom denna Ande som vi har gemenskap med Gud.

(Fil 2:1) Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva.

För att anknyta till liknelsen om mannen och flygplanet, så kan vi inte få några bevis för att ett äktenskap skall hålla. Om jag måste ha bevis för det innan jag vill gifta mig, så kommer jag aldrig bli gift. Den som gifter sig tar därför alltid ett steg i tro. Ingen gifter sig efter att gissat att det kommer att hålla, utan naturligtvis skall jag lära känna personen innan jag väljer att gifta mig. Att gifta sig är därför ett val som görs i tro. Ett giftermål är baserat på erfarenhet om personen, en tillit till personen och en tro att det kommer att hålla. På samma sätt är det med Gud. En gemenskap med Gud är ett val som görs i tro. Gemenskapen med Gud är inte baserad på gissningar, utan bygger på erfarenheter om hans person, en tillit till honom och det han säger, en tro på att gemenskapen håller och att Gud aldrig sviker mig. Gud vill att du skall veta att han är med dig vad du än befinner dig, för du är otroligt värdefull i hans ögon.

(1 Kor 1:9) Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre.

Om du ropar på Gud så kommer han se till att de hinder, som ligger i vägen mellan dig och honom, kommer att rensas undan. Händelser i livet kommer leda till att du tvingas släppa det du håller i så att du kan ta emot Guds gåvor till dig. Gud vill inte göra det svårt för oss att nå honom utan han vill göra det lätt för oss. Han letar inte efter orsaker att förkasta dig, utan han vill hjälpa dig och föra dig närmre honom. Han älskar dig och vet vad som är bäst för dig.

(Ps 50:15) Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 4 juni 2009

Vad är kärlek?


Kärlek existerar.
Kärlek är ett mänskligt behov.
Kärlek är det vi alla söker.
Kärlek är en drivkraft.
Kärlek vill väl.
Kärlek vinner över hatet.
Kärlek ser till andras bästa före sitt eget.
Kärlek är altruistisk.
Kärlek ger trygghet.
Kärlek gråter med den som gråter.
Kärlek är odödlig.
Kärlek helar brustna själar.
Kärlek ger frid.
Kärlek tas emot genom tro.
Kärlek är uppoffrande.
Kärlek förlåter.
Kärlek är ande.
Kärlek lever.
Gud är kärlek!

Gud existerar!
Gud är ett mänskligt behov!
Gud är det vi alla söker!
Gud är en drivkraft!
Gud vill väl!
Gud vinner över hatet!
Gud ser till andras bästa före sitt eget!
Gud är altruistisk!
Gud ger trygghet!
Gud gråter med den som gråter.
Gud är odödlig!
Gud helar brustna själar!
Gud ger frid!
Gud tas emot genom tro!
Gud är uppoffrande!
Gud förlåter!
Gud är ande!
Gud lever!
Gud är kärlek!

Lär känna kärleken, lär känna Gud, för den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. (1 Joh 4:8)

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 26 mars 2009

Det bästa i livet är gratis!

Läste precis om den omdebatterade fattigbloggen och fick lite tankar. Det första som slår mig är över hur mycket uppmärksamhet den har fått. Tusentals människor har läst den! Den handlar inte om svältande barn i Sudan eller koleraepedemin i Zimbabwe. Den handlar inte om förtryck i Kina eller om fasansfulla övergrepp i Kongo Kinshasa. Den handlar om att leva på socialbidrag!

Står vår lycka och faller med vår ekonomi? Tas vårt värde ifrån oss utan våra pengar? Jag kan hålla med om att det är en tuff situation att klara sig på socialbidragsnivån, speciellt kämpigt är det när barn drabbas. Många föräldrar gör nog sitt yttersta för att en svår ekonomisk situation inte ska gå ut över barnen. Med sorg i hjärtat ser man på när sina små älsklingar inte kan delta i lika många aktiviteter som grannens barn eller ha lika fina kläder som klasskompisarna.

Som tur är så är det bästa i livet gratis! Du som förälder har kvar det allra bästa att ge dina barn - dig! Din kärlek och din tid är kanske den viktigaste gåvan till dina barn!

För min del har de saker som jag värderar högst av allt inte kostat mig ett korvöre!

I slutet av förra månaden gick vår frys sönder. Den mat som inte redan hunnit förstöras kom min mamma och hämtade för att förvara åt mig i hennes frys. När jag berättade om eländet för min pappa så gav han mig pengar för att jag skulle kunna laga/reparera frysen. Hela historien gör mig i efterhand väldigt glad! Blev jag glad för pengarna - ja. Blev jag glad för hjälpen - ja. Varför blir jag så glad nu i efterhand? Visst, delvis blev jag glad för det de gav. Men allra mest blev jag glad för deras kärlek som de visade mig! Tänk att min mamma ändrade sina planer för dagen, tog med sig kylboxar och valde att komma innan jobbet för att hjälpa mig i en svår situation! Tänk att min pappa valde att ge mig pengar som han själv hade kunnat ha haft roligt för! Det är kärlek!!! Min mamma och pappa gjorde det här för mig, för mitt bästa, för mitt väl. De valde att sätta mina behov framför sina egna. Jag är såååå tacksam!

Jag vet att bilden är lite skev (eftersom jag fick pengar). Poängen i detta är dels att kärleken är gratis. Tanken bakom handlingen var kärleksfull och det var den som gjorde mig mest glad. Dels så måste det vara ok att få vara lite beroende av varandra. Vi är så livrädda i Sverige för att vara beroende och det värsta av allt - tänk att stå i tacksamhetsskuld! Om vi står i tacksamhetsskuld så är det inte kärlek! Frågan är om vi verkligen alltid står i skuld eller om det är vi som tar på oss skuld? Alla har vi perioder då vi behöver lite extra hjälp. Alla kanske inte behöver pengar i första hand, men alla behöver vi varandra. Det måste få vara ok att vara svag, att inte klara sig själv. Vi föds och vi dör beroende. Dess emellan verkar vi göra allt för att låtsas vara oberoende...

Det viktigaste i mitt liv har som sagt varit gratis. Mina älskade små barn betalade jag ingenting för. De kom helt gratis, med en våg av kärlek och ny mening till mitt liv. Min man är heller inte köpt (jag lovar). Ingen hemgift så långt ögat kan nå... Mina föräldrars kärlek är verkligen ingenting som jag har förtjänat! De har fått stå ut med mycket...

Men det mest oförtjänta jag någonsin har fått ta emot är Guds kärlek. Hans nåd, frid, glädje, hopp, kärlek liv har inte kostat mig någonting - förutom mitt liv. Jag gav honom min synd, misstro, skuld, skam, mina sjukdomar, min fattigdom, min svaghet, mina sår - allt det som gjorde mig ofri, bunden, trött, ledsen, arg. När jag gav honom mitt liv (som ovan) så fick jag ta emot hans liv. Han gav mig i utbyte kärlek, tro, hopp, helande, liv. I honom är jag stark. I honom har jag liv. (se gärna under rubriken "en tankeställare)

Jes 55: 1 Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet,
och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät.
Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.
2 Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd,
era inkomster för det som inte kan mätta?
Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.
3 Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva!

Den Gud som jag har lärt känna hjälper mig i min vardag. Han ger mig kraft och frid till att stå ut med det som jag inte kan förändra. Han ger mig liv och styrka, när min egen kraft sviktar. Han är alltid hos mig!

Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Joh 6:35

Om du vill ta emot livets bröd, det bröd som aldrig tar slut så be till Gud. Jesus! Jag vill ta emot din kraft i mitt liv. Rena mitt hjärta och ge mig av din frid! Jag kommer med allt elände i mitt liv och får ta emot all glädje i det liv som du ger.
Länk
Med kärlek!
Helle

aftonbladet.se

onsdag 25 mars 2009

Har vi människor verkligen lika värde?

Vad och vem är det som sätter ditt och mitt värde? Hur definierar vi oss själva? Har vi människor verkligen lika värde?

Jag tror att en av svårigheterna för oss människor är att få någonting utan att förtjäna det. Hela vårt världsliga tänk bygger nämligen på att prestera och att förtjäna. T om kärleken sägs man förtjäna. Men har man förtjänat den så är det inte kärlek! Kärleken väntar sig ingenting tillbaka, ingen motprestation, inget om-du-kliar-mig-på-ryggen-så-kliar-jag-dig-på-ryggen. Lön efter utfört arbete är således inte kärlek, det är rättvisa. Lön är naturligtvis ingenting dåligt, men det är inte kärlek.

Ibland är kärlek svårt att ta till sig. Jag var rätt obstinat när jag var yngre och jag hade snabba argument för allt, alltid ett snabbt vasst försvar för varje replik - förutom för kärlek. Jag hade svar på allt och var alltid redo att hugga tillbaka, men inför kärlek stod jag försvarslös... Detta tror jag hade att göra med att jag inte kunde ta emot kärlek för jag ansåg att jag inte var värd den. Det var lättare att bemöta en pik än ett kärleksfullt ord. När jag bemöttes kärleksfullt började jag nästan att vrida på mig. Jag hade inget språk för detta, kände mig osäker och naken. Samtidigt som jag så gärna ville tro på det goda så hindrade rädslan att bli föraktad, avslöjad och ensam - övergiven. Om jag inte förtjänade kärleken, så skulle jag mista den och stå ensam kvar. Det är väl logiskt? Åtminstone logiskt enligt den här världens tänk.

Älska mig mest när jag förtjänar det som minst! Det är kärlek!

Vi människor är så inne i detta förtjäna-tänk så att vi har t om börjat definiera oss efter vad vi har gjort och presterat. Du är vad du jobbar med, du är vad du har presterat, du är dina handlingar. Du är vad du äter!!! Hur man får ihop detta med människans lika värde är för mig en gåta. Som tur är finns det en motvikt till det världen har tutat i oss. Gud älskar oss så som han har skapat oss. För honom är vi värdefulla för dem vi är, inte för det vi gör. Det finns ingenting som du kan göra för att få Gud att älska dig mer och det finns ingenting du kan göra för att få Gud att älska dig mindre! Han älskar dig (med detta inte sagt att han älskar allt du gör...).

I dagarna har jag och G haft en del diskussioner med människor som inte tror på Jesus. Det visar sig snabbt i samtalen att den Gud som de inte tror på, tror inte vi heller på. Varför är det så svårt för oss att ta till oss att Gud är kärlek? Gud vill väl, han har t om valt att bli uppspikad på ett kors för att vi ska få evigt liv. Han dog för att jag skulle få liv (väldigt orättvist och väldigt kärleksfullt!). Han gjorde detta för att han älskar oss. Thats it! Kanske är det samma sak här. Vi känner oss inte värda den gåvan. Men om vi hade varit värda det så hade det inte varit kärlek.

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Rom 5:8

Människans värde definieras inte utifrån vad världen säger att vi är! Hur skulle vi kunna ha ett lika värde med världens ögon? Världen visar tydligt att vi människor har olika värde! Bor du i Sudan har du inte ens rätt att äta dig mätt. Bor du i Sverige har du rätt att äta dig "till döds". Det här är världens värde. Du är vad du gör. Hur kan vi annars ha olika lön? Vi kan definiera hur många fina stadgar vi vill om människans lika värde. Det är fint att vi har en gemensam värdegrund. Det är bara det att den avspeglar sig inte i verkligheten. Verkligheten kör en annan agenda.

Jag tror dock på människans lika värde, att vi inte är vad vi har presterat. Vi har vårt värde i att vi är! Vi är värdefulla för att Gud har gjort underverk när han har skapat varenda en av oss! Vi är lika inför Gud. Inför världen är vi olika.

Om du vill lära känna Gud och veta vam du är i hans ögon så är det bara att be om det och ta emot! Jesus! Jag vill lära känna dig. jag vill leva i ditt ljus. Jag vill inte längre vara i världens mörker, utan fyllas av din frid, din glädje, kärlek och kraft!

HERREN, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land. (Sak 9:16)

Med kärlek!
Helle

måndag 23 mars 2009

Vem är Gud?

Vem är Gud? Hur är han? Är inte bara Gud en auktoritär diktator som vill tvinga oss under hans vilja? För att kunna ta reda på vem Gud är, så måste jag läsa bibeln. Om nu bibelns Gud är sann, vem är han då?

(1 Kor 13:4) Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.

När en präst under ett bröllop läste upp denna bibeltext tänkte jag för mig själv att kärleken känns godare än min bild av Gud. Det jag inte insåg då var att detta inte bara är en definition av vad kärlek är, utan det är också en beskrivning om vem Gud är. Gud är tålmodig och god. Gud är inte stridslysten, skrytsam eller uppblåst. Han utmanar oss inte och är inte självisk. Gud brusar inte upp och vill ingen något ont. Gud gläder sig inte åt orättvisor utan gläds med sanningen. Detta är alltså Guds personlighet. Gud är en kärleksfull Gud som älskar oss människor, mycket mer än vad vi någonsin kan föreställa oss.

Det kan vara lätt att tro att Gud tycker om att straffa oss människor eller att han vill att vi skall tillbe Honom bara för att Han skall känna sig bättre, men så är det inte. Gud skapade inte oss människor för att Hans självförtroende var lågt och därför behövde få sitt behov av bekräftelse. Gud behöver inte kärlek, eftersom Han är kärlek. Vem behöver en lärarexamen om han eller hon redan är lärare? Han skapade oss för att han vill vara våra vänner i Hans rike. Hela skapelsen är en effekt av Guds kärlek. Vi är skapta att vara Guds avbild eller kärlekens avbild. Guds tanke är att vi skall älska varandra och älska Gud. Den som älskar är därför en avbild av Gud, eftersom Gud är kärlek. Gud vill oss aldrig illa, utan Han gör allt för oss.

(1 Mos 1:27) Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.

Gud är inte uppblåst, högmodig eller stolt. Han behöver inte bevisa för sig själv eller för någon annan att Han har makt. Han är inte auktoritär och ute efter mer makt, eftersom Han redan har all makt. Världens riken utbreds genom att makten används auktoritärt för att tvinga människor till underkastelse. I dessa riken skall folket offra sig för kungen. Under tvång skall vi lyda överheten. Vi likställer många gånger makt med just detta, på grund av att världens riken styrs på detta sätt. Men den auktoritära makten används bara av den som vill stärka sig själv och göra sig själv stor. Gud har inget behov av detta. Guds rike utbreds därför inte med denna världens metoder att styra och tvinga, utan med längtan och kärlek. Han vill ge av sig och de gåvor Han har att ge. Han vill inte trycka ned oss utan lyfta upp oss.

Gud bryr sig om dig och du är otroligt värdefull i Hans ögon. Det finns ingenting du kan göra för att Han skall älska dig mer och ingenting du gör får Honom att älska dig mindre. Hans kärlek till dig är villkorslös. Om jag har en Gudsbild som inte passar in med egenskaperna ovan, är denna alltså inte sann. Har jag en bild av Gud som auktoritär, så är risken mycket stor att jag kommer att vara auktoritär mot andra. Många kristna har fallit i denna grop och tecken på detta är alla korståg, häxjakter, fanatism och auktoritära ledare inom olika kyrkor.

Vidare är det så att om jag hittar någonting i Bibeln som inte är förenlig med en kärleksfull Gud, så kan jag förutsätta att jag misstolkat texten eller inte förstått sammanhanget. Jag kan inte tolka bibeln och få en sanningsenlig bild om vem Gud är, om jag inte vet vad kärlek är. Har du uppfattningen av Gud som diktatorisk, så kommer ditt läsande i bibeln inte ge rätt bild av Gud. Du kommer att uppfatta Gud som en diktator. Jag måste läsa Bibeln med kärlekens rena glasögon för att tolka texterna rätt. Det finns därför inga motsägelser mellan bibeltext och Guds personlighet. Bibeltexterna är tänkta att bekräfta Guds person och Guds person ska bekräfta bibeltexterna och Guds personlighet går alltid före en tolkning av bibeltexterna, eftersom Guds personlighet är inte föränderlig. Först då kan jag se Guds perspektiv, eftersom Gud är kärlek. Den som misstror Gud genom att inte tro att Han är kärlek kommer därför inte se sanningen.

(Vish 1:2) Ty de som inte utmanar honom finner honom, han visar sig för dem som inte misstror honom.

(4 Mos 23:19) Gud är ingen människa, han ljuger inte, han är ingen dödlig, som ändrar sig. Vad han sagt, det gör han, vad han lovat, håller han.

Göran

lördag 21 mars 2009

Tro och vetande 3.0 (del 1)

Ligger det en motsats mellan tro och vetande? Är det så att tro är en sämre form av vetande? Hur vet jag om någon talar sanning? Det som är lite ironiskt är att svaren på alla dessa frågor grundar sig i tro. Vad är då tro?

Det grundläggande misstaget som ofta görs, för att avgöra om någonting är gott, är att bara utgå ifrån handlingen. Det jag menar är att en och samma handling kan ha olika uppsåt. Jag skall ta ett exempel.

1) Jag kan ge bort pengar till en vän för att visa vännen och andra hur generös jag är. Inre rösten säger: ”Se på mig vad jag är givmild”
2) Jag kan också ge pengarna till vännen för att påvisa dennes snålhet. Jag kanske tycker att han/hon är girig och snål och aldrig ger mig någonting. För att ge en hint om detta, så ger jag presenten. Inre rösten säger: ”När fick jag någonting från dig senast?”
3) Ett annat alternativ är att jag ger pengarna för att jag är rädd för vad andra ska tycka om mig, om jag inte ger bort mina pengar. Inre rösten säger: ”Hur skulle det se ut om jag inte gav?”
4) Slutligen kan jag ge pengarna för att jag tycker om vännen och att jag har märkt att han/hon är i behov av pengar. Att ge bort pengarna kan ju vara ett sätt att visa omtanke. Inre rösten säger: ”Jag vill vännen väl”.

Det är bara det sista handlingen som är driven av kärlek och därför är en god handling. De tre första handlingarna är drivna av rädsla och stolthet och är därför inte kärlekshandlingar. Min poäng med detta är att vi aldrig ser andra människors jag, hennes inre motiv. Jag kan aldrig veta om någon talar sanning. Vi ser bara handlingar eller fasaden, uppsåtet är osynligt för oss. På samma sätt som Gud är osynlig för oss. Det vi gör är att tolka handlingarna och dessa tolkningar är inte alltid sanna. Jag skall ta ett exempel till.

En arbetskamrat kommer fram till mig på mitt arbete och ger mig en present. Jag undrar direkt ”Varför kommer hon med en present till mig?”. Jag kommer kanske fram till slutsatsen att arbetskamraten gav mig presenten endast i syfte att få fördelar. Jag tolkar det som att hon är ute efter en ledig tjänst som jag tillsätter. ”Självklart gör hon detta för att vinna min gunst” tänker jag, men så behöver inte vara fallet. Anledningen till att hon gav presenten till mig handlade inte alls om den lediga tjänsten, utan att Anna hade tyckt att jag sett sliten ut en lång tid. Hon hade sett hur jag slitit på arbetet för att få budgeten att gå ihop. Nu ville hon uppmuntra mig genom att visa sin uppskattning med en present som hon sett ut till mig. Tanken var alltså att ge mig kärlek och hon handlade efter det också, men då jag inte tog emot den som en kärlekshandling (jag trodde ju att det var en egoistisk gärning) så kunde jag heller inte känna kärlek i det. Då jag inte tog emot den som en kärlekshandling så fick jag heller inte del av den kärlek som var riktad mot mig.

Den som inte tror på att kärleken finns kommer alltså aldrig att känna kärlek. Detta eftersom kärlek förutsätter att man tror på den. Att tro på kärleken är alltså mycket viktigt, eftersom kärlek är ett av våra behov. Det kommer inte att spela någon roll om människorna runt omkring mig bara handlar av kärlek, om jag inte tror att de gör det. Det är alltså misstro som är motsatsen till tro och inte vetande.

Eftersom Gud är kärlek (Se inlägget: Klarar vi oss utan Gud?) gäller samma förhållande med Gud. Guds handlingar visar sig främst genom Jesus och bibeln. Om jag misstror Gud utestänger jag Gud och kärlekens källa som är Gud. Jag kan fortfarande vara ateist och tro på kärlek och på så sätt få del av Gud, men källan till kärleken når jag inte då. Jag blir då som en människa som söker efter vatten men inte hittar källan.

(Luk 11:34) Kroppens lampa är ögat. När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp. (Även Matt 6:22)

(Vish 1:2) Ty de som inte utmanar honom finner honom, han visar sig för dem som inte misstror honom.

Misstro värjer sig för kärlek och Gud medan tron tar emot kärlek och Gud. Vår tro är likt ett öga som värjer sig eller tar emot ljus. Om jag inte tror på kärlek hur skall jag då kunna känna kärlek? Hur skall jag kunna se ljus om jag blundar? Hur skall jag kunna uppleva Gud om jag misstror honom?

(Joh 11:40) Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?

Om du vill ta emot kärlekens källa. En källa som aldrig sinar. Be Gud, Jesus att fylla dig med kärlek och han kommer leda dig till källan.

Göran

söndag 15 mars 2009

Klarar vi oss utan Gud?

Behövs Gud i världen? Klarar vi oss inte utan en Gud som ändå inte verkar vara så verksam i världen? För att nå ett svar på denna fråga tänkte jag gå in på vad vi människor har för behov och vad bibeln säger om vem Gud är. Du kanske inte litar på det bibeln säger, men innan du förkastar Gud, så är det ju viktigt att du har den bild av Gud som bibeln ger.

Vad är det som styr en människas handlingar? Varför gör vi människor som vi gör? Detta är en fråga som inte är helt lätt att besvara. Naturligtvis kan det vara oändligt många orsaker till en handling, men går det att se ett mönster i alla dessa handlingar? Alla djur strävar efter att upprätthålla liv och människan är inget undantag i detta avseende. Vi behöver mat, sömn, skydd för kyla och tak över huvudet för att kunna överleva. Så är människokroppen konstruerad. Vi har med andra ord ett behov av att upprätthålla livet. Men handlar verkligen alla våra handlingar om detta att överleva? Varför tar vissa människor i så fall livet av sig? Kan jag bli så rädd för att mista livet att jag till slut tar livet av mig? För att bena upp denna fråga gäller det att fundera över vad det är som driver oss människor om man bortser från vårt behov av att upprätthålla liv. Enligt vissa är det reproduktionen som är en drivande kraft, men hur kommer det sig i så fall att preventivmedel används mer än aldrig förr? Många håller med om att exempelvis pengar, makt, sex, kärlek, lycka eller njutning styr våra handlingar. Men varför vill vi ha pengar eller makt och vad är det som ger oss lycka? För att få reda på svaret på dessa frågor måste vi betrakta oss själva.

Även om vårt behov av att upprätthålla livet blir tillfredsställt, så innebär det inte att vi kommer att må psykiskt bra. Det krävs alltså någonting mer för att vi skall må bra. Det viktigaste behovet vi människor har för att vi ska kunna vara psykisk välmående är att bli omtyckta, sedda, uppmärksammade och att vi känner oss trygga. Detta kan sammanfattas med att vi har ett behov av kärlek. Oavsett om du bor i Kina, Nya Guinea, Afghanistan eller i Sverige, så har vi detta behov. Få skulle inte hålla med om att vi vill känna oss älskade. Vår strävan efter makt handlar om att vi vill kunna kontrollera att vi blir omtyckta eller älskade. Pengar kan ju vara ett sätt att skaffa sig makt. ”Har jag mycket pengar kan jag få vad jag vill”, är det lätt att tro. Men kan jag köpa kärlek?

Vi har också ett grundläggande behov av att ge kärlek genom att till exempel visa omtanke, vänlighet och att hjälpa. Många hävdar att meningen med livet är att få barn. När man får ett barn kan man få en stark kärlek till barnet som man mår mycket bra av. Man ger mycket kärlek till det lilla spädbarnet i form av närhet och omtanke, vilket ger en tillfredsställelse. Detta får man trots att det lilla barnet inte ger eller kan ge någon kärlek alls tillbaka. När jag exempelvis ser människor lida, så kan detta behov väckas. Jag känner då kanske en stark längtan att omfamna, dela med mig eller offra mig för den lidandes skull. Det jag ger är kärlek. Det har visat sig i forskning att vi mår bra av att både ge kärlek och att få kärlek. Vi mår inte bara psykiskt bra av detta, utan också fysiskt. Detta kommer sig av att om vi mår bra i själen så återspeglar detta sig fysiskt i kroppen. Omvänt så mår kroppen dåligt om vi mår psykiskt dåligt.

Behoven av att få kärlek styr våra handlingar. Vi styrs också av rädslan att inte få våra behov tillfredsställda. Att inte bli bekräftad eller att bli föraktad (att någon ser ner på oss) är något vi gör allt för att undvika. Vi kan till exempel vara rädda för att vi ska göra bort oss och blotta oss. Vi är rädda för att andra ska se ner på oss och förakta oss för det vi gör eller den vi är. Situationer som är pinsamma är ett uttryck för detta.

Vi människor gör mycket för att få vårt behov av kärlek och bekräftelse uppfyllt. Exempel på detta är att vi försöker få höga betyg i skolan (eller låga betyg beroende på vilken värderingar som gäller i personens närhet), vi köper snygga kläder, vi tränar för att få en snygg kropp, vi satsar på karriär i yrkeslivet, vi lär oss spela ett musikinstrument, vi ser till att vi har ett snyggt hem och fin bil, vi mobbar och ser ner på andra (utser syndabockar) för att vi ska kunna känna oss bättre än den mobbade, vi är med i dokusåpor och vi strävar efter att bli rockstjärnor och rika. Men också att vara snäll eller ge presenter kan vara ett uttryck för att få kärlek. Man hör ofta människor säga att ”Jag gör det för att det är roligt”. Men anledningen att vi tycker att det är roligt, kan vara att vi får bekräftelse för det. Är jag ute efter bekräftelsen fiskar jag efter kärlek och detta är inte att ge kärlek. Den altruistiska kärleken är givande och inte ute efter att vinna någonting på handlingen. Detta är kärlekens natur.

Var passar då Gud in i livet? Räcker det inte med kärlek?

Som jag nämnde förut, så är det kärlek vi alla längtar och söker efter. Vi är ju till och med beroende av den för att må bra både fysiskt och psykiskt, eftersom kärleken är ett av våra behov. Vissa hävdar därför att ”Det är mer kärlek vi behöver och inte någon Gud” eller ”Religion bara förstör, det är kärlek som bygger upp”. Som kristen kan det då vara lätt att försöka försvara Gud genom att förminska kärleken, men vad säger bibeln om den så livsviktiga kärleken?

(1 Joh 4:1) Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Denna text säger just att vi skall älska varandra och ge varandra kärlek. Men det som kanske är mest förundrande och överraskande är att bibelcitatet slutar med att säga att Gud är kärlek! Här likställs Gud med kärlek. Gud är inte bara kärleksfull, utan Gud är kärlek. Eftersom kärlek och Gud är lika med varandra, innebär detta att vi inte kan skilja på kärlek från Gud, eftersom den ingår i Guds personlighet. Detta innebär att vi kan byta ut kärlek mot Gud i resonemanget om våra behov. Vi har ju ett behov av kärlek, vilket betyder att vi har ett behov av Gud. Gud har skapat oss med detta behov för att det är gott. Han har skapat vår kropp så att den mår bra av kärlek. När vi inte får detta behov tillgodosett mår vi dåligt både fysiskt och psykiskt. Vi mår med andra ord dåligt och bryts ned utan Gud. Vårt längtande efter kärlek i form av omtanke och bekräftelse är i själva verket en längtan efter Gud. Vi söker efter bekräftelse överallt, men den vi egentligen söker är Gud. Gud har lagt ner denna längtan efter kärlek i oss för att den är god. När vi känner kärlek så är det Gud vi känner. En människas ord av kärlek värmer mig, men den som värmer mig är Gud. Den som då påstår att det är kärlek världen behöver och ingen Gud inser inte att Gud är kärlek.

(Matt 4:4) Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.”

Jag måste tro på att kärleken finns för att kunna känna kärlek. Detta betyder att jag måste tro på kärlek för att känna Gud. Det är detta som texten från 1 Joh 4:1 tar upp: ”Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.” Jag kommer alltså inte känna Gud eller kärlek om jag inte älskar. Om jag inte älskar vet jag inte vad kärlek är, för att jag aldrig trott på den och då kan jag heller inte veta vem Gud är. Textraden kan misstolkas som att Gud inte vet vem jag är om jag inte älskar, men det vet han. Gud sitter med andra ord inte på ett moln och passivt tittar ner på jorden, utan han verkar i oss och vi kan känna honom! Lär jag inte känna kärleken, så kan jag inte lära känna Gud heller. Gud påverkar alla människor oavsett om man är ateist, muslim eller hindu. Gud är så nära oss att vi lätt missar honom. Många tror att vi kan ha kärleken i oss, men få tror att vi har Gud i oss. När vi undrar var Gud är någonstans, så ser vi inte skogen för alla träden. Så klarar vi oss utan Gud? Nej, vi hade då levt i en totalt kärlekslös värld.

Göran

jesusbloggen