Vi människor har ett behov att bli sedda, omtyckta och älskade. Med andra ord så har vi ett behov av kärlek. Vad självförtroende är, brukar förklaras som att ha förtroende till sig själv eller en tillit till den egna förmågan. Att ha bra självförtroende är viktigt för oss, så vi slipper vara rädda för att misslyckas. Men om jag nu har bra självförtroende, vad skall jag då med Gud till?Det vi gör för att få bra självförtroende är i stort sett samma saker som det vi gör för att få bekräftelse och kärlek. Vi försöker få höga betyg i skolan, vi köper snygga kläder, vi tränar för att få en snygg kropp osv. Bra självförtroende får jag om det jag gör eller den jag är uppskattas/värderas högt av andra eller betydelsefulla personer. Du får ingen bekräftelse om bara du värderar det du gör högt. För att få bra självförtroende måste jag göra saker som värderas högt. Som exempel värderas det högt att hoppa tre steg långt. Detta visar sig i att det betraktas som en sport, som är något vi också värderar högt. Statusen på denna sport blir ännu högre genom att det också är en OS-gren. (OS är något som många värderar mycket högt). Om jag blir duktig i denna gren, kanske rent av världsmästare eller OS-guldmedaljör, så kommer jag att värderas mycket högt. Jag som är svensk kommer att bi hyllad av andra svenskar som värderar denna sport eller OS högt förstås.
Att hoppa fyra steg långt däremot, värderas inte alls högt. Kanske övar jag mycket på detta och hoppar otroligt långt. Jag kommer inte att få någon bekräftelse från min omgivning i detta fall, eftersom det är tre steg som gäller. Omgivningen kommer snarare att tycka jag är korkad som inte hoppar tre steg i stället. Jag kommer att mötas av förakt i stället för kärlek. Ingen svensk sportsupporter har ju någon glädje av min talang att hoppa fyra steg. Även om jag själv värderar högt att hoppa fyra steg långt, så kommer jag alltså inte mötas av kärlek, vilket egentligen är mitt mål med handlingen. Då jag misslyckats med att få andra att värdera det jag gör högt, så möts jag av förakt från alla håll. Jag kommer då att behöva hitta andra som har samma värdering eller isolera mig, för att kunna hålla kvar min värdering. Förmodligen kommer isolering bli det enda alternativet och då kommer självförtroendet snabbt att rasa. På detta sätt skapas subgrupperingar i samhället.
Om det jag gör eller den jag är uppskattas/värderas högt av andra, minskar min rädsla att bli föraktad. Detta att rädslan minskar är det vi kallar ökat självförtroende. När du gjort en arbetsinsats kollar du av hur andra reagerar på det du gjort. Du speglar dig själv i andra. Får du bara negativ respons så är risken mycket stor att ditt självförtroende minskar vad gäller att utföra kommande liknande arbetsuppgifter. Om du däremot får enbart positiva reaktioner kommer du att våga mer. Självförtroende handlar alltså mer om din tillit till vad andra kommer att tycka om den du är eller det du gör. Du är alltså beroende av andra och andra är beroende av dig för att få bra självförtroende. Man kan alltså säga att vi har ett ansvar för varandra i detta avseende. Jag kan alltså inte ”mata” mig själv med kärlek utan jag är beroende av att matas av de människor jag har runt omkring mig. Därför kan begreppet självförtroende vara missvisande. Jag kan inte säga till någon att skaffa sig ett bättre självförtroende. Det fungerar ju inte så.
För att göra mig tydlig tar jag ett exempel. Anna spelar piano och är, i hennes närhet, den som är duktigast på detta instrument. Hon får mycket lovord angående sitt pianospel, från både kamrater och föräldrar. Hennes självförtroende inom detta område är bra. Då Anna börjar på musikhögskolan märker hon att hon är sämst i sin grupp på att spela piano. Beröm uteblir från lärare och kamrater på skolan och hon känner ständigt att hon ligger efter. Självförtroendet sjunker drastiskt och att spela piano känns inte längre lustfyllt för henne, då lärandet känns som ett tvång. Detta sker trots att hennes pianokunskaper inte förändrats. Det som däremot ändrats är omgivningens värderingar och handlande.
Vad har då Gud med allt detta att göra? Jo, genom att inte tro på att Gud existerar eller inte tro på hans kärlek till mig, så kan jag bara matas med kärlek om personer i min omgivning är kärleksfull mot mig. Detta blir Guds enda väg att nå mig, eftersom Gud är kärlek (1 Joh 4:1). Jag blir beroende av andras tankar om mig för att min ”kärlekstank” skall kunna fyllas. Jag blir som en törstig person som desperat letar efter vatten, men bara finner små små pölar.
Problemet är att alla är ute efter att få kärlek och är min tank tom så är det svårt att ge någonting som jag inte har. Varför inte vända sig till kärlekens källa som aldrig sviker eller sinar. Låt Gud fylla din kärlekstank tills det rinner över. Bibeln talar om var du kan finna vattenkällan. Brunnen är Jesus, som gjort det möjligt att nå vattenkällan och källan är Gud, kärleken själv.
(Joh 4:14) Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv."Behovet av andra människors bekräftelse kommer att minska och du kommer att bli alltmer befriad från den rädsla och ångest som gör dig ofri. Du slipper vara rädd för att andra skall förakta dig för du är högt aktad av Gud! Ditt värde ligger inte i hur du presterar för Gud älskar dig för att du är du. Du slipper förakta dig själv för du är förlåten och älskad! Var inte rädd för att ta emot Gud för han längtar efter att få vara din vän och han vill ge dig kärlek, liv och kraft så det räcker och blir över. Är inte Gud suverän?
(Joh 7:37) På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick!Göran
Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, psykologi, självförtroende
Inlägg
