Med Guds ögon

Vi har så lätt att se vårt värde i vad vi lyckas prestera. I denna världen får vi lön efter prestation. Kan vi inte prestera känner vi oss mindre värda. Vi har en benägenhet att mäta framgång i pengar, makt och berömmelse. Livet blir så lätt en strävan att lyckas, att nå berömmelse och framgång. Ju fler hinder jag möter i min väg mot att lyckas, ju svårare blir det att få min lön för mödan. Vi har alla en längtan att bli älskade och sedda och den längtan driver oss att göra det som vi tror att andra kommer att hylla oss för. Här i världen sitter mitt värde i hur andra ser på mig. Andra människors bild av mig blir lätt den bild jag får av mig själv. Min självbild blir helt beroende av andra människor. Jag speglar mig själv i andra människors tyckande. Om jag inte lyckas, så blir jag misslyckad. Vi är vad vi presterar.

Gud ser på oss alla med helt andra ögon. Där vi ser någon som mindre värd, ser Gud en dyrbar ögonsten. Där vi ser någon som inte kapabel, ser Gud en enorm kapacitet. Där vi ser hinder, ser Gud ett mål. Där vi ser det omöjliga, ser Gud det möjliga. När vi faller, ser han någon att hjälpa upp. När vi misslyckas, ser Gud någon att visa den rätta vägen. När vi gråter, ser han någon att trösta. När vi söker kärlek, ser han någon som i mörkret söker efter honom. När vi ropar på honom, ser han någon att hjälpa och rädda. I hans ögon kan vi inte göra något för att han ska älska oss mer. Vi är älskade av Gud! Hans kärlek är villkorslös. Gud ser vår famlande efter att bli älskade och han ser våra besvikelser när vi blir svikna av andra människor. Men Gud är den kärlek, frid, trygghet och glädje som vi alla söker. Han sviker dig aldrig.

(Matt 7:8) Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Gud, jag ber att vi ska se på människor med dina ögon och inte med denna världens ögon. Öppna våra ögon så att vi kan se det du ser.

Se Christopher Colemans rörande historia om hur Gud öppnade hans ögon så att han fick se sitt verkliga värde.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om självbild, vittnesbörd, video, kärlek, värde, älskad, film, självförtroende, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion

Tillit – i en värld av svek

Att lita på människor är inte lätt i en värld som är fylld med svek och lögner. Vi har alla blivit svikna och de kan sitta i länge och förstöra mycket. Men att ha tillit är viktigt för oss, för utan den så kan vi inte ha nära relationer.

Att bli sviken är aldrig lätt. Man känner sig förkastad, mindre värd och föraktad. Sveken kan sätta sig så djupt att de till slut får definiera vem jag är. Jag dömer mig själv efter hur andra behandlar mig. Jag känner mig värdelös och jag ser ner på mig själv. När jag blivit sviken många gånger är det inte konstigt om jag får svårt att lita på någon. Jag säger till mig själv: ”Det går inte att lita på någon utom sig själv. Jag tänker inte lita på någon för man blir bara sviken. Jag tänker inte vara blåögd. Kärlek är inget för mig.”

Problemet är att jag får svårt att lita på dem som säger goda saker till mig. Jag litar inte längre på vad de säger, eftersom jag tror att de är ute efter något, eller att de tillslut i alla fall kommer att svika mig. Min brist på tillit leder till att jag isolerar mig från djupare relationer. Jag släpper inte in någon innanför mitt skal. Ingen får lära känna mig på riktigt för jag vill inte blotta mig. Mina relationer blir flyktiga och ytliga, för att släppa in någon in på livet är farligt. Jag riskerar bara att bli sviken, sårad och trampad på, så det är bättre att hålla relationerna ytligt. Jag tror inte längre på kärleken utan slår bort alla spår av den.

Att hamna i detta dike är oerhört lätt och jag hamnar där själv. Tillit i relationer handlar om att tro att den andra vill mig väl och inte kommer att svika mig. När jag ger mig in i en relation så ger jag av mig själv till den andra. Jag lägger mitt liv i den andra personens hand och vännen lägger sitt liv i min hand. Det är inte alltid lätt men det är en förutsättning för en djupare relation. Det är ett pris som är värt att betala, för vi alla är beroende av att ha nära kärleksfulla relationer.

Det är min misstro mot kärleken som gör mig isolerad, men jag behöver inte fastna i misstron. Genom att välja att tro på kärleken som visas mot mig kan jag låta kärleken forma mig. Jag kan släppa in det ljus som kärleken ger. Kärleken smälter det hårdaste försvaret. Tillslut kan jag inte längre säga emot kärleken utan jag tar emot den. Kärleken får mig att inse att jag är värdefull och älskad.

Gud skapade oss till att ha nära och kärleksfulla relationer. Gud är kärlek och kärleken kan aldrig svika. Att misstro Gud isolerar oss från Gud, men vi är inte skapade för ett liv i ensamhet. Han smälter misstron men han måste också tas emot i tro. Jag måste välja att lita på Gud, att han vill mig väl och älskar mig på riktigt. Det handlar om att våga släppa in Gud i sitt liv.

Gud vill ha en nära relation med dig! Han älskar dig så otroligt mycket. Jesus dog för dig och vill lägga sitt liv i dina händer. Vill du ta emot hans liv? Vill du lägga ditt liv i hans hand? Vill du ha en relation med Gud?

(Joh 12:44) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillit, svek, tro, kärlek, gemenskap, relationer, älskad, värde, Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom

Att hitta hem

I mitt liv har jag kommit underfund med att det här med att vända om inte är en engångsföreteelse. Jag blir älskad av Gud och där har jag egentligen allt jag behöver, men jag faller, snubblar och famlar. För mig handlar det mycket om att jag famlar bort mig i den här världen. Jag äts upp av stress och prestationskrav och fyller min tid med onödigt skräp som egentligen inte betyder ett dugg. Jag går på den här världens lögn om att inte duga som jag är – inte en gång utan många gånger. Det här tar mitt fokus från Gud till – mig själv… Det finns inget gott i att inspektera sin egen navel (det man hittar där ska slängas ;)). Navelluddsletande är en form av högmod. Att tro att min prestation (var den än är) är fullkomligt oumbärlig är högmod.

När vi är fulla av de värderingar som viskas av den här världen – du är vad du presterar – kan vi knappt förstå att det finns ett radikalt annat sätt att se på oss, som dessutom är sant! Vi är inte vad vi har presterat, vi är inte vad vi tjänar, vi är inte vad vi äter, vi är inte vår ekologiskt odlade mat eller vår sopsortering! Detta säger absolut inget om vårt verkliga värde. Vårt verkliga värde finns i Guds ögon – Han som skapade oss och Han som dog för att vi ska få vara fria att vara de som vi skapades till att vara. Vi är älskade av den allsmäktige Guden! Du är älskad av Gud!

Det hela slutar på samma sätt. Jag blir tröttare och tröttare. Jag kämpar hårt i min egen kraft. Dagarna går ihop, allt blir ett enda stort virrvarr. Jag har stängt Gud ute. Jag faller. Jag ropar på Gud och fortsätter att falla. Men jag landar inte hårt. Jag landar i en famn, där jag är älskad och trygg. Jag fylls av frid och av vissheten om att det kommer att ordna sig. Jag var aldrig övergiven! Jag övergav Gud för ett tag, men Han övergav aldrig mig! Med den vissheten fylls jag med ny kraft och till och med nyfikenhet på vad morgondagen har att erbjuda. All ära till Gud!

(Ps 103:10-13) Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss. Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.

Om du känner dig långt borta från Gud eller kanske tyngd av skuld så får du gärna be med mig! Herre! Tack för att du sände din enfödde son, Jesus, för att dö i mitt ställe. Jag bekänner min synd och tar emot dig i mitt liv. Tack för att jag är förlåten! Amen.



(Rom 8:15) Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!"

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om omvändelse, förlåtelse, synd, värde, musik, Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom, kärlek, försoning

Jag älskar dig!

Du kanske känner dig ensam och övergiven. Att livet känns tungt och hårt. Men det finns ett hopp i mörkret, hur mörkt det än ser ut. Det finns en Gud som älskar dig mer än du kan förstå. Det spelar ingen roll vad du gjort eller vad andra gjort mot dig. Du är älskad ändå! Hur smutsig, skrynklig eller sliten en 1000 lapp än är, så är den fortfarande värd 1000 kronor. Ditt värde ligger inte i vad andra tycker om dig eller vad du tycker om dig själv. Du är otroligt värdefull i Guds ögon och det kan ingenting ändra på.

Lita på att Gud inte är ute efter att sätta dit dig, utan han vill visa dig hur värdefull du är och hur mycket han älskar dig. Många känner inte Gud och har en fel bild av vem han är, men den bild av Gud som Jesus ger är en älskande Gud. En Gud som bara vill dig väl. En Gud som säger till dig "Jag älskar dig!".



(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om film, Gud, kärlek, liknelse, värde, älskad, bibeln, religion, Jesus, kristendom

Hur mycket är du värd?

Vill du veta ditt sanna värde? Jag pratar inte om vad har du gjort, vad du har presterat, vilken lön du har eller hur många fina prylar du lyckats samla på dig. Jag pratar heller inte om dina misslyckanden, ditt tomma bankkonto eller om de människor som dömer dig efter ditt sätt att leva. Jag pratar om ditt verkliga värde! Är du redo?

Om jag hade stått framför dig nu med en sedel värd 10000 kronor och frågat om du hade velat ha den. Vad hade du svarat då? Jag antar att du gärna hade tagit emot den.

Om jag hade skrynklat ihop den då? Svaret är att du nog gärna hade velat ha den ändå.

Om jag hade slängt den i en lerpöl? Stampat lite på den? Ställt mig och hoppat på den?

Sanningen är att oavsett om den är skinande ren eller om den är hopskrynklad, lerig och lite småtrasig så behåller den sitt verkliga värde. Det spelar helt enkelt ingen roll hur den kommer till dig. Det är fortfarande en peng som är värd 10000 kronor.

På samma sätt är det med dig! Det spelar ingen roll hur välputsad yta du än har, eller hur nedgången, sliten och skamfilad du har blivit. Det spelar ingen roll! För Gud är du övermåttan underbar och så älskad att du är värd att dö för!

Du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig. (Jes. 43:4)

Om du vill uppleva ditt verkliga värde så är det dags nu! Du har inget att förlora men allt att vinna! Allt du behöver göra är att ropa på Jesus och ta emot den välsignelse han vill ge dig!

Be tillsammans med mig. Jesus! Jag tar emot dig nu med tomma händer. Jag tar emot dig som min Herre och frälsare. Jag välkomnar dig i mitt liv. Jag tackar dig för att du älskar mig. Det spelar ingen roll hur jag ser ut, eller hur lyckad eller misslyckad jag är! Tack för att jag har mitt verkliga värde i dig! Kom till mig nu Herre! I Jesu namn. Amen.

Såsom Fadern har älskat mig, så älskar jag er. Förbli i min kärlek. (Joh. 15:9)

Läs mer om människans värde här!

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om värde, kärlek, Gud, Jesus, älskad
Bild: FreeFoto.com

Har vi människor verkligen lika värde?

Vad och vem är det som sätter ditt och mitt värde? Hur definierar vi oss själva? Har vi människor verkligen lika värde?

Jag tror att en av svårigheterna för oss människor är att få någonting utan att förtjäna det. Hela vårt världsliga tänk bygger nämligen på att prestera och att förtjäna. T om kärleken sägs man förtjäna. Men har man förtjänat den så är det inte kärlek! Kärleken väntar sig ingenting tillbaka, ingen motprestation, inget om-du-kliar-mig-på-ryggen-så-kliar-jag-dig-på-ryggen. Lön efter utfört arbete är således inte kärlek, det är rättvisa. Lön är naturligtvis ingenting dåligt, men det är inte kärlek.

Ibland är kärlek svårt att ta till sig. Jag var rätt obstinat när jag var yngre och jag hade snabba argument för allt, alltid ett snabbt vasst försvar för varje replik - förutom för kärlek. Jag hade svar på allt och var alltid redo att hugga tillbaka, men inför kärlek stod jag försvarslös... Detta tror jag hade att göra med att jag inte kunde ta emot kärlek för jag ansåg att jag inte var värd den. Det var lättare att bemöta en pik än ett kärleksfullt ord. När jag bemöttes kärleksfullt började jag nästan att vrida på mig. Jag hade inget språk för detta, kände mig osäker och naken. Samtidigt som jag så gärna ville tro på det goda så hindrade rädslan att bli föraktad, avslöjad och ensam - övergiven. Om jag inte förtjänade kärleken, så skulle jag mista den och stå ensam kvar. Det är väl logiskt? Åtminstone logiskt enligt den här världens tänk.

Älska mig mest när jag förtjänar det som minst! Det är kärlek!

Vi människor är så inne i detta förtjäna-tänk så att vi har t om börjat definiera oss efter vad vi har gjort och presterat. Du är vad du jobbar med, du är vad du har presterat, du är dina handlingar. Du är vad du äter!!! Hur man får ihop detta med människans lika värde är för mig en gåta. Som tur är finns det en motvikt till det världen har tutat i oss. Gud älskar oss så som han har skapat oss. För honom är vi värdefulla för dem vi är, inte för det vi gör. Det finns ingenting som du kan göra för att få Gud att älska dig mer och det finns ingenting du kan göra för att få Gud att älska dig mindre! Han älskar dig (med detta inte sagt att han älskar allt du gör...).

I dagarna har jag och G haft en del diskussioner med människor som inte tror på Jesus. Det visar sig snabbt i samtalen att den Gud som de inte tror på, tror inte vi heller på. Varför är det så svårt för oss att ta till oss att Gud är kärlek? Gud vill väl, han har t om valt att bli uppspikad på ett kors för att vi ska få evigt liv. Han dog för att jag skulle få liv (väldigt orättvist och väldigt kärleksfullt!). Han gjorde detta för att han älskar oss. Thats it! Kanske är det samma sak här. Vi känner oss inte värda den gåvan. Men om vi hade varit värda det så hade det inte varit kärlek.

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Rom 5:8

Människans värde definieras inte utifrån vad världen säger att vi är! Hur skulle vi kunna ha ett lika värde med världens ögon? Världen visar tydligt att vi människor har olika värde! Bor du i Sudan har du inte ens rätt att äta dig mätt. Bor du i Sverige har du rätt att äta dig "till döds". Det här är världens värde. Du är vad du gör. Hur kan vi annars ha olika lön? Vi kan definiera hur många fina stadgar vi vill om människans lika värde. Det är fint att vi har en gemensam värdegrund. Det är bara det att den avspeglar sig inte i verkligheten. Verkligheten kör en annan agenda.

Jag tror dock på människans lika värde, att vi inte är vad vi har presterat. Vi har vårt värde i att vi är! Vi är värdefulla för att Gud har gjort underverk när han har skapat varenda en av oss! Vi är lika inför Gud. Inför världen är vi olika.

Om du vill lära känna Gud och veta vam du är i hans ögon så är det bara att be om det och ta emot! Jesus! Jag vill lära känna dig. jag vill leva i ditt ljus. Jag vill inte längre vara i världens mörker, utan fyllas av din frid, din glädje, kärlek och kraft!

HERREN, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land. (Sak 9:16)

Med kärlek!
Helle