Kommer vetenskapen vinna mot Gud?

Är det så att vetenskapen ständigt vinner mark, medan Gud sakta men säkert förlorar mark? Behövs inte Gud längre, nu när vi har vetenskapen? En vän till mig sa en gång: ”Jag tror inte på Gud. Jag tror på vetenskapen.” Stämmer det att Gud håller på att förlora mot vetenskapen?

Inte sällan plockas exemplet fram om blixten för att visa hur vetenskapen vinner mark. Blixten är inte en konsekvens av guden Tors hammare utan man har funnit en naturlig förklaring till blixten. Att vetenskapen till slut kommer att segra är många ateister mycket säkra på och Stephen Hawking, forskare i kosmologi, förklarar saken så här:

”Det är en fundamental skillnad mellan religion, som är baserat på auktoritet och vetenskap som är baserat på observationer och förnuft. Vetenskapen kommer att vinna, eftersom den fungerar”

Men är det då så att vetenskapen står i konflikt med Gud? Forskning bygger på metodologisk naturalism, vilket innebär att man bara söker förklaringar i naturliga orsaker. Man studerar naturens lagbundenhet och försöker ge förklaringar som följer naturens ”regler”. Ett sätt man försöker förklara bort Guds existens och makt att ingripa är alltså att i stället ge en naturlig förklaring.

Men det finns ett enormt problem med att förklara allt verkligt med naturliga förklaringar som följer en lagbundenhet. För det första så kan vi inte ha en fri vilja. Eftersom vår hjärna är lika lagbunden som resten av naturen så styrs även våra egna handlingar av naturlagar. Dessa naturlagar styr oss och vår upplevelse av att vi kan välja och styra vår kropp blir en illusion.

Ett annat stort problem är att eftersom mening eller syfte inte kan beskrivas med lagbundenhet så kan vi människor heller inte ha något syfte med våra egna handlingar. Kom ihåg att ett sätt att förklara bort Gud eller Guds syfte var att istället finna naturliga förklaringar. Om vi nu kan finna naturliga förklaringar till våra egna handlingar, hur kan vi då ha ett syfte med våra handlingar? Vi styrs då helt av fysikaliska händelser utan mening eller syfte. Att vi har ett syfte med våra handlingar bli därför också en illusion.

Det tredje stora problemet är att moral inte kan existera, mer än som endast en upplevelse. För om vi inte har en fri vilja och inte kan rå för våra handlingar, hur kan jag då vara ansvarig för det jag gör? Jag är i så fall lika mycket ansvarig för mina handlingar som en sten som faller ned för en sluttning. Alltså inte ansvarig alls. Moral kan en sten heller inte ha även om den mot förmodan skulle uppleva att den har det. Vetenskapen kan inte ge oss svar på vad som är moraliskt rätt eller fel, eftersom det inte finns rätt eller fel händelser i naturen. Att det skulle existera en moral är en illusion.

Det är uppenbart att vi inte kan se hela verkligheten endast utifrån det vetenskapliga perspektivet, för om man gör det så känner vi inte igen den värld som vi upplever. Vetenskapen är otroligt bra på att ge förklaringar på det lagbundna, men oduglig på det fria, det meningsfulla och det som är rätt och fel. Vår upplevelse av att vi kan välja, ha ett syfte med det vi gör och vara moraliska, pekar mot att det existerar ett djup i verkligheten som vetenskapen till sin natur inte kan beskriva eller förklara.

Gud skapade oss människor fria, han gav oss en förmåga att ha ett eget syfte med våra handlingar och han gav oss ansvar. Han gjorde det för att det är gott och för att han älskar oss. Det är i detta djup vi kan förstå oss själva och det är i detta djup vi kan förstå och lära känna Gud. En Gud som är kärleken själv och vill befria oss från allt som lagbinder oss.

(Joh 8:32) ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, fri vilja, moral, mening, etik, frihet, gudsbevis, vetande, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Är inte under omöjligt?

Varför skulle Gud skapa naturlagar som han är tvungen att bryta emot? Är det inte bevisat att det inte är möjligt att bryta mot naturlagar? Det måste därför vara omöjligt med under och då faller den kristna tron. Detta är en vanlig uppfattning, men hur går det ihop?

Vetenskapliga upptäckter visar på att vår värld är en värld som styrs av naturlagar. Vi kan beräkna fysiska skeenden som exempelvis planeters rörelser med stor noggrannhet. Vetenskapen är suverän på att förklara naturliga skeenden. Men vetenskapen kan inte säga något om skeenden som inte har ett naturligt ursprung. Vetenskapen söker nämligen endast naturliga förklaringar och naturliga orsaker är det enda som den kan säga någonting om. Det är vetenskapens natur.

Men måste inte då Gud bryta naturlagar för att ingripa i vår värld? Nej, det är faktiskt inte nödvändigt. Tänk dig att vårt universum är som bollar på ett biljardbord. Rörelserna styrs helt av naturlagarna. Om en hand utifrån skulle påverka en boll så upphör inte naturlagarna att existera. Det är bara så att det normala, (när ingen påverkan utifrån sker) inte längre sker. Bollen tar en annan väg, men inte på grund av att någon naturlag sats ur spel, utan för att en kraft utifrån påverkar systemet som styrs av naturlagar. Naturlagar behöver alltså inte upphöra eller brytas. En påverkan från en andlig dimension kan te sig som att naturlagar bryts, eftersom vi inte kan se den andliga dimensionens ”finger”. Gud kan alltså mycket väl ha ett finger med i spelet utan att bryta någon lag.

Varför skulle då inte allt kunna styras av naturlagar? Det som talar emot att allt helt och hållet styrs av naturlagar är vår upplevelse av att vi har en fri vilja. För om det är så att naturlagarna styr allt så styr de även de fysikaliska processer som sker i vår hjärna. Om det är så, så kan vi inte styra våra handlingar, eftersom naturlagarna styr allt. Alltså även våra handlingar. Våra handlingar blir då likt bollarna på biljardbordet. Inget kan påverka bollarnas rörelser och vår upplevelse av att vi kan välja bli då bara en illusion.

Men om vi är fria att välja så kan vi inte vara lagbundna. Då har vi en del av oss som står utanför det lagbundna. Med andra ord så behöver vi en andlig ickefysisk själ/ande för att kunna ha en fri vilja. Vi behöver ett finger att peta på bollarna med. Om då vår själ/ande kan påverka det fysiska, varför skulle det då vara omöjligt för Gud att påverka det fysiska? Att Gud kan påverka det fysiska blir då lika sannolikt som att vi har en fri vilja.

Gud är en Gud som gör under. Ingen naturlag står i vägen för honom att dela på hav, uppväcka döda eller förvandla människor. Att du finns till och skapades till att vara fri är ett verk av Gud och han vill att du ska få uppleva hans fullkomliga kärlek till dig.

(Ps 77:13) Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar dina stora verk. I helighet, Gud, går du fram. Vilken gud är så stor som du, o Gud? Du är den Gud som gör under, du visade folken din kraft.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om under, fri vilja, mirakel, vetenskap, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Existerar gott och ont?

Svaret på frågan om det existerar gott och ont kan verka självklar. Vi både ser och upplever ondska och det goda. Men vad är det goda och det onda? Är det upp till var och en att bestämma vad som är gott och ont, eller finns det något absolut gott och ont?

En vanlig uppfattning är att det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, rätt och fel. Något som är gott eller rätt för vissa, kan vara ont eller fel för andra. Som exempel såg vissa det som rätt att utplåna judar under andra världskriget, medan vi nu ser detta som något ont och fruktansvärt fel. Men vem bestämmer vem som har rätt? Efter vems måttstock ska vi mäta? Svaret är att om det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, så existerar inget absolut gott eller ont. Det blir helt och hållet relativt oss människor och vad vi tycker. Det som vi ser som grymheter och ondska, kan alltså av andra, i en annan kultur eller tid, ses som något rätt och riktigt.

Är det då så att gott och ont är relativt oss människor? Kan inte vetenskapen ge svar på frågan? Det finns inte något vetenskapligt stöd för vad som är gott och ont och det beror på att frågan om gott och ont ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Det finns helt enkelt inga rätta eller felaktiga skeenden i det fysiska. Vetenskapen kan bara beskriva skeenden och inte säga någonting om vad som är gott och ont.

Vad skulle det då innebära om det finns något absolut gott och ont, som inte är beroende av oss människor? Jo, det måste då existera något som är lika absolut som sanningen. Att det existerar en objektiv sanning som inte är beroende av vad vi människor tror, är det många som håller med om. Vår jord var exempelvis inte platt för länge sedan bara för att människorna då trodde det. De hade helt enkelt fel uppfattning om jordens form. På samma sätt måste det vara med något som är objektivt eller absolut gott. Det måste vara gott oavsett om vi tror det eller inte. Vi kan ha fel uppfattning om det goda.

Om det objektivt goda är helt oberoende av oss människor så krävs det heller ingen människa eller djur som upplever det goda för att det ska existera. Precis som den objektiva sanningen så behövs det ingen som upplever sanningen för att något ska vara sant. Det krävs alltså något som är lika orubbligt och absolut som sanningen. Med andra ord så pekar det mot Gud.

Gud är det goda, han är rättfärdig och han är kärleken. Det är Gud som är orubblig och absolut. Gud är det godas ursprung. Det är honom (det goda) vi ska söka och följa. Det är honom vi ska älska. Det är det som Gud vill att vi ska göra.

(Matt 22:37) Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om moral, ondska, god, sanning, kärlek, vetenskap, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, relativism

Hur uppstod livet?

Hur livet uppstod är en av de riktigt stora frågorna om vårt ursprung. Men hur gick det då till? Ja, det har visat sig vara en mycket svår nöt att knäcka och läget idag är att ingen vet.

Livet är otroligt komplext. Minsta bakteriecell är som en mikroskopisk fabrik som består av en mängd molekylära maskiner och som innehåller mängder med information om hur en levande organism ska byggas upp. En liten cell är mycket mer komplicerad än något icke-levande som vi känner till.

Kan då slumpen skapa liv? Man har gjort beräkningar på sannolikheten för att liv spontant ska uppstå och man har kommit fram till att chansen är mindre än 1 på 10⁴⁰⁰⁰⁰ (En etta med 40000 nollor efter sig). Alltså en försvinnande liten chans. Ateisten och evolutionsbiologen Richard Dawkins skriver i sin bok ”Den blinde urmakaren”:

”Det är absolut fullständigt förkrossande uppenbart att om darwinismen vore en teori som byggde på slumpen, skulle den aldrig kunna fungera.”

Att det inte räcker med endast slumpen för att skapa liv är något som ganska många vetenskapsmän idag håller med om, alltså oavsett om man är ateist eller inte.

Men hur uppstod då livet? Svaret enligt Dawkins och många andra är att dela upp osannolikheten i små steg och att stegvis bygga på det som fungerar. Resonemanget bygger på detta. Tänk dig att du ska öppna ett kodlås med 10 kodhjul som har siffrorna 0 – 9. Om du slumpmässigt skulle välja en kombination så är sannolikheten mycket liten att du skulle träffa rätt (1 på 10 miljarder). Men om du istället skulle kunna avgöra när ett hjul hamnar på rätt siffra (som på film när man öppnar kassaskåp med stetoskop) och systematiskt behålla de rätta siffrorna, så minskar sannolikheten drastiskt. Genom detta resonemang försöker man alltså i små steg bestiga den osannolikhet vi hade från början.

Men det finns ett stort problem med resonemanget. Naturlagar agerar helt blint och planlöst, utan mål eller mening. Men lösningen är långt ifrån en icke-målstyrd eller blind process, utan är i allra högsta grad styrd av dig och du har ett tydligt mål att öppna kodlåset. Hur kan det då bevisa att naturlagar (som inte har något mål) kan skapa liv när man lägger in ett mål och en målstyrning i lösningen? Lösningen visar alltså tvärtom på motsatsen. Nämligen att en styrning mot ett mål är nödvändigt för att kringgå slumpen.

Sedan är det också så att lösningen (koden för liv) finns inbyggd i systemet. Kodlåset hade ju en färdig kod. Allt som återstod var att målstyrt nå fram till den. Hur kan naturen ha koden för liv inbyggd i sig och systematiskt bygga liv om naturen är blind och utan mål? Det är lätt att ta till det naturliga urvalet i sammanhanget även med livets uppkomst, men det naturliga urvalet förutsätter att liv redan finns. Det krävs alltså något med liv som kan föröka sig, för att det naturliga urvalet ska kunna verka. Men det är hur livet uppkom som är frågan.

Naturlagar har i sig inget mål eller någon intention att liv ska skapas. Det enda som vi vet kan ha en intention eller ett mål, är ett medvetande. Vi själva upplever att vi kan ha ett mål med det vi gör men vi säger att naturlagar inte har det. Om det alltså krävs ett mål för att förklara livets uppkomst så pekar det på ett högre medvetande eller en skapare. Med andra ord så pekar det på Gud!

(Sak 12:1) Så talar Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, han som har skapat livsanden i människan

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om skapelsen, liv, livets ursprung, vetenskap, mening, Gud, naturligt urval, bibeln, religion, kristendom, information, cell

Finns det en mening?

Att vi människor kan ha en mening med vårt handlande tror jag att de allra flesta skulle hålla med om. Men finns det en större mening utanför oss själva? Jag tänkte peka på det som faktiskt talar för att det finns en högre mening.

Vad är då mening? Vi människor kan exempelvis ha en mening med att vi skapar bilar. Bilen har en funktion eller ett syfte, som är produkten av människans mening eller syfte. Med andra ord så är bilen en produkt eller skapelse, skapad utifrån en mening. Så här långt tror jag de flesta skulle hålla med.

Men hur är det med jorden? Har jorden, den planet vi bor på, en mening? Här går meningarna isär. Jag tror att jorden skapats för ett syfte, nämligen för att vi ska kunna leva här. Andra menar att jorden är en effekt av slump och tillfälligheter. Jorden fyller trots allt en funktion för oss. Den ger förutsättningar för att vi ska kunna leva, så på så sätt skulle man kunna säga att jorden har en mening för oss. Men frågan är om jorden är en produkt av någon med en mening, som bilen är, eller om det inte finns någon mening alls med jordens existens. Bilen anses ha det, men jorden menar många inte har det.

Men hur är det egentligen med bilen? Har den en mening egentligen? Svaret på frågan är faktiskt inte så självklar som man skulle kunna tro och jag tänkte förklara varför. Om det bara är det fysiska som existerar och allt detta endast styrs av naturlagar så styrs allt det fysiska av naturlagar som i sig själv inte har någon mening. Alla fysiska skeenden har då i grunden ingen mening alls. De bara sker för att naturlagarna styr skeendena. Detta är det argument som används mot meningen med jorden.

Men om det är så här, så innebär det att det som sker i våra hjärnor också styrs av dessa skeenden utan mening, eftersom det i grunden inte finns någon mening i hjärnaktiviteten. Om då vårt medvetande eller våra upplevelser endast är en effekt att de fysiska skeendena i hjärnan, så blir vår upplevelse av att vi har en mening med det vi gör, bara en illusion. Vi bara tror att det existerar en mening med det vi gör, men i själva verket är det naturliga processer som styr oss helt. Bilen blir då bara en konsekvens av fysisk orsak och verkan, styrd av naturlagar, utan någon mening alls. Alltså finns det ingen mening med bilen.

Hur kan naturlagar skapa upplevelse av mening? Eller snarare, hur kan något utan mening skapa mening? Bara det att vi upplever att det existerar meningslöshet eller att något inte har någon mening, pekar faktiskt på att det existerar en mening som till sin natur inte är fysisk. På samma sätt bevisar existensen av lögn, att det existerar sanning. C.S. Lewis beskrev det så här:

”Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening skulle vi aldrig komma på tanken att den var meningslös. Likaså: om det inte funnes något ljus i världsalltet och alltså inga varelser med ögon skulle vi aldrig ha vetat om mörkret . ”Mörker” skulle vara ett meningslöst ord.”

Jag tror att vår förmåga att uppleva mening och vår förmåga att ha en mening, kommer från någon med en mening. Jag tror att mening kommer ur mening. Gud är meningens källa. Det finns en mening med vår existens. Du är inte en produkt av tillfälligheter och slump, utan du skapades med ett syfte. Du är otroligt värdefull i din skapares ögon. Han skapade dig så att du kan ha en egen mening och själv skapa med din mening. Du är värdefull, meningsfull och högt älskad. I alla fall om du frågar din skapare.

(Ps 139:13) Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mening, skapelsen, universums skapelse, vetenskap, kärlek, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion, bil
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är det logiskt att tro på en skapare?

Varför existerar jag? Varför existerar universum och liv? Det är frågor som säkert alla har ställt sig någon gång, men finns det anledning att tro att det finns en skapare av allting?

Journalisten Lee Strobel började sin resa, att söka efter sanningen, som ateist. Nu är han kristen. En vanlig uppfattning är att man måste lägga sitt sunda förnuft på hyllan eller sluta tänka kritiskt om man vill vara kristen, men så är det verkligen inte. Sanningen finner man inte utan ödmjukhet, sunt förnuft och kritiskt tänkande.

(Joh 14:6) Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet.

När jag var yngre kunde jag ibland vara rädd för att titta på vetenskapliga program. Jag var rädd att vetenskapen skulle omkullkasta min världsbild. Men om världsbilden är falsk, varför skulle jag då vilja tro på den? Vem vill tro på en lögn? Nu följer jag intresserat vetenskapliga upptäckter och jag är inte längre rädd. Jag har fått uppleva att bibeln håller på många plan och så också inom vetenskapen. Aldrig tidigare har vetenskapen pekat så mycket mot en skapare som den gör idag.

Är det då inte lätt att plocka fram Gud när man finner saker i vetenskapen som man nu inte kan förklara? Att täppa till kunskapsluckan med Gud? Kanske är det så att svaret är Gud. Kanske finns det en mening med att vi existerar. Om det finns en mening med vår existens så kan inte vetenskapen finna den, eftersom den till sin natur inte söker efter en mening. Jag skriver mer om detta i inlägget Har livet en mening?.

I filmen The Case for a Creator tar Lee Strobel tar upp de vetenskapliga upptäckter som pekar mot en skapare. Filmen behandlar livets och universums födelse. Handlar dessa händelser bara om tur eller finns det en mening och tanke bakom? Filmen belyser också den otroligt komplicerade cellen och DNA-molekylen med sin information. Se den 60 min långa filmen här.




Om du inte vill se hela filmen i sin helhet, så kan du välja att titta på enskilda delar här:

Del 1: Introduktion – Lee Strobels syn på vetenskapen som ateist
Del 2: Introduktion – Stanley Millers experiment och Lee Strobels sökande efter sanningen
Del 3: Livets födelse
Del 4: Darwin och den kambriska explosionen
Del 5: Universums födelse
Del 6: Universums finjustering för liv och multiverse hypotesen
Del 7: Jorden - en privilegierad planet
Del 8: Cellen - Den biologiska maskinen och oreducerbar komplexitet
Del 9: DNA, genetisk information och informationens födelse
Del 10: Är det logiskt att tro på en skapare?


(Ps 19:2) Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord.

Det finns en tanke med att du finns!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, universums skapelse, evolution, Big bang, film, gudsbevis, skapelsen, bibeln, Gud, Jesus, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Kan man vara god utan Gud?

Måste man tro på Gud för att vara god? Om inte så behövs väl inte någon Gud? Detta är frågor som inte sällan kommer och det är inte konstigt, men jag menar att det är omöjligt med någon godhet utan Gud och jag tänkte förklara hur jag menar.

Jag vill börja med att man inte behöver tro på Guds existens för att kunna vara kärleksfull. Att handla i kärlek är alltså inget som kristna har patent på eller äger ensamrätten till, utan oavsett gudstro så kan vi alla visa varandra kärlek. Jag känner många som inte tror på Guds existens men som visar stor kärlek. Men i sammanhanget så är det viktigt att komma ihåg vem Gud är. Att ta bort Gud ur bilden får nämligen konsekvenser.

(1 Joh 4:8) Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Gud är kärlek. Han är inte bara kärleksfull, utan han är kärlekens och godhetens väsen. Om detta är sant, så är det sant oavsett om jag tror på det eller inte. Vem kan då vara god utan Gud?

Det är viktigt att hålla isär att vara något och förmedla något. Vi människor är inte kärlek, men vi kan förmedla det eller drivas av det. Vi är inte godhet i sig, utan vi kan visa godhet och låta det styra våra handlingar. Att kärleken ligger utanför oss själva tyder också allt strävande efter kärlek på. Jag skriver mer om detta i inlägget Kommer kärleken inifrån eller uppifrån?.

Så visst går det att drivas av kärleken (eller Gud) utan att tro på Guds existens, men det goda är Gud. Kärleken är Guds kraft och den påverkar oss alla även om vi kanske inte tror på Guds existens. Den som inte tror på Guds existens kan alltså tro på kärleken och genom tron drivas av den och Gud gläder sig över det. Tron är därför en nyckel till att vara kärleksfull även om jag inte tror på Guds existens. Genom tron kan vi drivas av kärlek (eller Gud). Gud är det godas och kärlekens källa. En källa som vi inte kan vara goda utan.

En annan syn på saken är att om det bara är det fysiska som existerar så blir vår upplevelse av kärlek endast en konsekvens av reaktioner och substanser i hjärnan. Att kärlek i grunden skulle vara något mer än så blir då en illusion. Vi tror bara att kärlek är något rätt och gott. Men om det bara är naturlagar som styr reaktioner i hjärnan, kan då molekyler reagera rätt eller fel? Nej, de bara gör det som naturlagarna styr dem till att göra. Vi upplever bara konsekvenserna. Moral, etik och kärlek kan därför bara existera i vår upplevelse och om upplevelsen är en illusion så kan vi heller inte vara goda i verklig mening.

Kärlek är inte endast substanser eller reaktioner i hjärnan, utan något andligt och verkligt. Kärlek är något som tas emot i tro, något vi kan drivas av, något gott, något som står utanför oss själva och som vi är beroende av. Gud är kärlek!

(Mark 10:18) Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, tro, vetenskap, Jesus, bibeln, kristendom, religion, god, godhet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Kan vetenskapen ge svar på allt?

En vanlig tro är att vetenskapen kan ge svar på allt som existerar. Om det finns en andlig verklighet så måste den också kunna bevisas genom vetenskapen är det lätt att tro, men det måste inte vara så. Det kan existera en verklighet som vetenskapen inte kan förklara och jag tänkte ge en aspekt på varför.

Vetenskapen är otroligt bra på att förklara skeenden som är deterministiska och slumpmässiga. Med deterministiska skeenden menar jag skeenden som går att förutbestämma eller beskriva med logiska beräkningar. Den fysiska verkligheten är ett exempel på det. Vi kan med ganska stor säkerhet bestämma exempelvis hur en boll kommer att studsa på ett biljardbord om man vet alla förutsättningar. Nu går inte bollens bana att beräkna exakt eftersom det i finns en osäkerhet som beror på vad man tror är äkta slump. (Läs gärna mer om detta här).

Den fria viljans existens eller vår upplevelse att vi har en fri vilja talar för att det finns skeenden som inte är styrda av determinism eller slump. För om vår vilja, vår kropp och hjärna helt styrs av naturlagar som är deterministiska och slumpstyrda, så ligger vårt handlande utanför vår kontroll, precis som bollen på ett biljardbord. Vi skulle till 100 % styras av determinism och slump. (Läs mer om detta i inlägget Kan någonting stå över naturlagarna?).

Om den fria viljan existerar så måste det finnas skeenden som inte går att förutbestämma och inte beror på slumpen. Vetenskapen skulle bara finna skeenden som inte går att förklara med determinism eller med slump och eftersom vetenskapen till sin natur inte kan förklara dessa skeenden kommer man bara att säga: ”Vi ser skeenden, men kan inte förklara varför det blir som det blir”. Vissa skulle kunna hävda att skeendet i framtiden kommer att kunna bestämmas med determinism eller slump, men om det är sant, så kan vi inte ha någon fri vilja. Den fria viljans existens är alltså en fråga om tro, för om den existerar så rår vetenskapen inte på den, eftersom den bara kan förklara skeenden som är deterministiska eller slumpstyrda. Betyder då det att den fria viljan inte skulle kunna existera? Nej, bara att vetenskapen inte kan förklara eller förstå den.

Upplevelsen av att vi har en fri vilja pekar på att det finns en icke fysisk verklighet som inte styrs av fysiska naturlagar. Med andra ord så pekar den på att det existerar en andlig dimension. Kanske är det så att det andliga måste upplevas, precis som den fria viljan. Kärlek, ilska, glädje, sorg, frid, rädsla och ödmjukhet kan inte endast beskrivas som substanser i hjärnan för det ger ingen sann bild av vad det är. Som exempel säger en CD-skivas information med ettor och nollor ingenting alls om vad musik är. Ettorna och nollorna är däremot en konsekvens av musiken. En vetenskaplig analys av musik ”Musik är endast ettor och nollor på en skiva”, skulle inte ge en sann bild av vad musik verkligen är. Musik skall upplevas och så är det också med det andliga.

(1 Kor 1:13) Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss - vi tolkar andliga ting med Andens hjälp.

Kärlek är så mycket mer än bara substanser i hjärnan. Kärleken är altruistisk, ett mänskligt behov, något vi alla söker, en drivkraft, något som ger glädje och frid och som är odödlig. Gud är kärlek och Guds enorma kärlek till dig måste upplevas. Ingen kommer att finna Gud bland molekyler. Så läs detta och låt dig beröras av en Gud som älskar dig mer än du anar!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, kärlek, fri vilja, Gud, Jesus, andlighet, bibeln, religion, kristendom, musik
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur finner jag sanningen?

Det finns så många olika uppfattningar om andlighet och det fysiska, men hur skall jag veta vad som är sant? Det är ingen lätt fråga, men jag tänkte ge ett perspektiv på saken.

Ett barn tolkar det den upplever utifrån tidigare erfarenheter precis som en vetenskapsman gör. Erfarenheterna i livet formar en världsbild eller en tro om hur allt hänger ihop. Alla människor har en världsbild och utifrån vår världsbild tolkar vi den verklighet vi upplever. Våra erfarenheter formar med andra ord en tro och genom denna tro tolkar vi sedan vår omvärld. Man skulle kunna se det som att vi alla ser världen genom olika glasögon, vår tro.

Många kan se samma sanning men tolka den på olika sätt, så alla tolkningar av det vi ser och upplever är inte sanna. Tänk dig att du har ett par blå glasögon på dig. Gul färg kommer du då att tolka som grönt. Den som har röda glasögon kommer att säga att samma färg är orange, medan den med ofärgade glasögon kommer att uppfatta det gula som gult. Det finns alltså en objektiv sanning, men vi ser den på olika sätt. Den som har blå glasögon kanske säger att gult inte existerar, medan den som har röda glasögon säger att gult är orange, men inget av det är sant. Att de drar dessa slutsatser utifrån deras glasögon är däremot helt logiskt. Men sanningen är att det finns ett rätt sätt att tolka det vi ser. Det finns en objektiv sanning. Jesus talar om detta med tro utifrån ögat.

(Matt 6:22) Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp.

Hur finner man då sanningen? Hur gör jag för att låta de blå glasögonen bli mer och mer ofärgade? Svaret är ödmjukhet. Ödmjukhet är vägen till att finna sanningen. Så fort stolthet och högmod kommer in i bilden färgas mina glasögon och jag ser inte längre klart. Den världsbild jag har måste kunna prövas, för om den är sann så består den provet. Det är också därför som ödmjukhet är så viktig inom vetenskapen.

(Ords 11:2) När högfärd kommer, följer förakt, men hos de ödmjuka är vishet.

Jesus gjorde många stora anspråk och ett av dem är när han säger att han är sanningen (Joh 14:6). Han säger alltså inte bara att han talar sanning, utan att han är sanningen. Med andra ord så säger han: ”Om ni söker efter sanningen så sök efter mig! Jag är den ni söker men som ni misstolkar! Den som tar emot mig, tar emot sanningen!”

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Menar jag med detta att alla kristna är ödmjuka och alla som inte är det är stolta och högmodiga? Nej, absolut inte. Alla faller vi i högmodets grop och det är en grop som håller mig borta från sanningen och från Jesus oavsett om jag är kristen eller inte. Men den som i en ödmjuk stund öppnat upp sig och tagit emot Guds kärlek och förlåtelse, får glasögonen förändrade och förvandlade. Jesus renar våra glasögon och gör oss fria. Det är vi själva som sedan smutsar ner dem genom vår stolthet.

Förlåtelse kan endast tas emot i ödmjukhet precis som sanningen. Jesus står för både förlåtelsen och sanningen. Han kom för att befria oss, inte för att döma oss, och han kom med sanningen i ödmjukhet.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, förlåtelse, ödmjukhet, vetenskap, tro, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Har livet en mening?

Vad är meningen med livet? Varför finns jag? Detta är frågor som människan förmodligen ställt genom alla tider. Kanske kan vi hitta en mening i livet, men vad är meningen med livet? Finns det en mening med universums skapelse och människan? Vetenskapsmän forskar om universum och människan, men kommer de någonsin finna livets mening? Kan vetenskapen ens ge ett svar på frågan?

Problemet med naturvetenskapen är att den faktiskt inte söker efter en mening med universums skapelse eller vår tillvaro, utan den är strikt ute efter naturliga förklaringar. Vad menas då med naturliga förklaringar? Jo, det är förklaringar som hittas i det fysiska. Frågan är då, går det att finna en mening i det fysiska, i kvarkar eller energinivåer? Nej, för det fysiska säger ingenting om någon mening eller varför saker händer, utan bara att det händer. Meningen med livet kan därför inte hittas av naturvetenskapen. Skulle någon säga att ”Gud skapade universum för att han älskar oss”, så skulle denna förklaring inte ha en vetenskaplig grund, eftersom man inte kan finna denna mening i det fysiska. Detta betyder dock inte att Gud inte existerar eller att han inte hade en mening med sin skapelse, utan bara att vetenskapen inte kan ge det svaret. Ett sådant påstående anses ovetenskapligt av de som är anhängare av metodologisk naturalism.

Samma problem hamnar människan mening i, för vi människor har ju en mening eller ett uppsåt med våra handlingar. Vårt handlande är drivet av ett uppåt och frågan är om naturvetenskapen kan hitta detta uppsåt, som vi själva faktiskt upplever att vi har? Man studerar då hjärnsubstanser och aktivitet i hjärnan. Det man letar efter är naturliga förklaringar till uppsåtet och det man då finner är att människans uppsåt i grunden styrs av deterministiska skeenden och/eller slump. Vem kan hitta en mening i detta? Betyder nu detta att människan inte har en mening? Nej, det betyder att naturvetenskapen inte kan hitta den.

Om man utgår ifrån att allt går att förklara med naturliga förklaringar så kan man inte finna de eventuella meningar eller det uppsåt som faktiskt finns. Vi själva upplever att vi har ett uppsåt, men ur det naturvetenskapliga perspektivet så blir detta uppsåt bara en konsekvens av determinism och/eller slump. Det sägs då att vi bara upplever att vi har ett uppsåt, men ett verkligt uppsåt finns inte. Uppsåt eller mening går alltså inte att finna i universum med naturvetenskapliga medel. Vi kan alltså inte bevisa ett uppsåt varken från Gud eller från oss själva!

Evolutionen sägs ha meningen att livet skall föras vidare och utvecklas genom naturligt urval, men vad kommer i så fall denna mening ifrån? Vem eller vad har gett evolutionen denna mening? Evolutionen är ju bara en produkt av tillfälligheter och slump. När vi tittar på naturen så verkar det som att naturen har en mening, men någon mening finns ju inte enligt naturvetenskapen. Den mening man säger att evolutionen har, har den alltså inte. Var kommer då denna mening ifrån som naturen verkar ha?

Jag tror att den mening vi ser i naturen faktiskt existerar och är en produkt av ett uppsåt från en skapare. Jag tror också att det uppsåt vi själva upplever att vi har är fri från fysisk determinism och/eller slump. Gud har gett oss en mening och har skapat oss med en själ som kan ha en egen mening. Jag tror inte att en mening kan uppstå ur ingenting och heller inte att slumpen (ingenting) kan producera en mening. C.S. Lewis skriver i sin bok Kan man vara kristen? följande tänkvärda ord:

”Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening skulle vi aldrig komma på tanken att den var meningslös. Likaså: om det inte funnes något ljus i världsalltet och alltså inga varelser med ögon skulle vi aldrig ha vetat om mörkret . ”Mörker” skulle vara ett meningslöst ord.”

Gud har en mening med sin skapelse och det är denna mening vi ser i skapelsen. Gud skapade universum och människan i kärlek för kärlek. Han skapade oss till att vara en avbild av honom som är kärlek. Du har en mening och livet är inte i grunden meningslöst. Du är älskad av din skapare!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, mening, universums skapelse, Gud, Jesus, evolution, livets mening

Universums skapelse – Tur eller Gud?

Är denna världen som vi upplever en produkt av tur eller är det Guds skapelse? Finns det en mening bakom allt, eller är livets uppkomst utan mening? Människan har länge letat efter bevis på denna fråga, men går det att bevisa?

Nej, Guds existens går inte att bevisa med fysiska medel, eftersom Gud inte är fysisk utan ande. Det vi däremot kan se är vad Gud skapat i den här världen. Vi kan se Guds verk med hjälp av fysiken, men inte Gud själv. Guds skapelse är alltså ett tecken på Guds person och intelligens och bibeln talar om detta så här:

(Ps 19:2) Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord.

En del tror att man som kristen inte kan tro på big bang-teorin, men jag personligen har inget emot denna teori. Big bang-teorin förutsätter att universum har en början och detsamma menar bibeln. Att en explosion var startskottet på hela universum är heller inget konstigt, men det konstiga är hur det kan bli någonting av en explosion över huvud taget? Vilka andra explosioner skapar något annat än ett kaos av materia? Är detta tur eller Gud?

En annan sak är också värd att fundera på. Balansen mellan gravitationen och expansionen efter smällen måste vara exakt för att det över huvud taget skall bli någonting av explosionen. Hade partiklarna efter smällen utvidgats för mycket hade ingenting kunnats skapas och om gravitationen tagit överhand hade all materia dragits ihop och kollapsat. Stephen Hawking som inte tror på Gud skriver så här om detta i sin bok ”Svarta hål och universums framtid”:

Om universums täthet en sekund efter smällen varit en miljondels miljondels större, skulle universum ha kollapsat efter tio år. Om universums täthet å andra sidan varit lika mycket mindre vid samma tillfälle, skulle universum väsentligen ha varit tomt sedan det fyllt tio år. Hur kommer det sig att universums begynnelsetäthet var så noga vald? Det finns kanske något skäl till att universum hade exakt den kritiska tätheten.

Fysikern Paul Davis liknar sannolikheten att den rätta balansen skall inträffa med att sikta mot en 2,5 cm stort mål som är placerad 20 000 000 000 ljusår bort och träffa målet mitt i prick. Tur eller Gud? Vad tror du? För min del har jag lättare att tro att Gud skapade någonting av ingenting, än att ingenting skapade någonting av ingenting.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Big bang, universums skapelse, vetenskap, Gud, kristendom, bibeln, Gamla testamentet

Relativ sanning. Finns det?

”Det som är sant för dig behöver inte vara sant för mig” hör man ibland sägas, men kan sanningen för vissa människor vara falsk? Är sanningen inte alltid sann?

Att sanningen är relativ vad gäller fysiska lagar är det inte många som tror. Om nu sanningen hade varit relativ, så hade exempelvis jorden varit platt för ett antal hundra år sedan, eftersom människorna då trodde det. Jorden är rund oavsett om jag tror på det eller inte. Jag kan inte i detta fall komma fram till en egen sanning som passar mig och säga: ”För mig är jorden platt, men om den är rund för dig så är det din sanning”.

Hur kommer det då sig att det är så utbrett att anse att sanningen är relativ vad gäller vår inre värld? Kanske beror det på att detta område inte kan mätas eller studeras på samma sätt som jordens form. Det finns inga mätinstrument som kan mäta ångest eller kärlek. Det går bara att mäta kärlekens eller rädslans effekt på människokroppen. Tankar kan vi inte se.

Om Gud finns så är det sant oavsett om jag tror på det eller inte. Gud påverkar i så fall alla människor på samma sätt som exempelvis gravitationen påverkar alla. Om jag exempelvis inte tror på gravitationen utan hävdar att det är min tyngd som drar mig nedåt, så existerar ju gravitationen i alla fall. Jag påverkas av gravitationen trots att jag inte tror på den, men att säga att jag klarar mig utan gravitation är inte sant. Gud påverkar alla människor oavsett om vi tror på Guds existens eller inte. Om bibeln är sann så är Gud kärlek oavsett om jag tror på det eller inte. Vem klarar sig utan det? Att säga: ”Jag klarar mig utan Gud, men om Gud är bra för dig så är det din sanning” är som att säga att ”Jag klarar mig utan kärlek, men om kärlek är bra för dig så är det din sanning”.

Sanningen är inte relativ. Det som däremot kan skilja är tolkningar av sanningen. Jag kanske handlar av kärlek till någon, men Rune tror att jag bara försöker göra mig till. Rune som påstår att sanningen är relativ menar att ”Sanningen för mig är att du handlade i syfte att upphöja dig själv”. Men detta är ju inte sanningen. Däremot så är det sanning att Rune trodde att jag handlade för att hävda mig själv. Vi kan alltså uppfatta verkligheten på olika sätt, men det betyder inte att sanningen är relativ. Det som förvillar är att en handling kan ha olika syften. Om sanning ibland är falskt så förlorar ju begreppet sin innebörd. Då skulle sanning inte vara sanning.

(Ps 119:160) Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.

Gud försöker dra oss alla till sig i kärlek, precis som gravitationen. Tro på Guds kärlek och du kommer att uppleva den!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, Gud, tro, vetenskap, kärlek, psykologi

Vetenskapen vs Gud?

Kan man tro på Gud och vetenskapen? Är det så att när vetenskapen vinner så förlorar Gud mark? Blir då en Gud helt meningslös? Ett klassiskt exempel är åskan, som man tidigare trodde berodde på guden Tor, men som vetenskapen kommit fram till handlar om naturliga fenomen. Är det så att naturvetenskap och Gud står i konflikt med varandra? Nej, så är det inte och jag skall förklara varför.

Tänk dig att ett ägg kokar i en kastrull med vatten. Vi frågar då en vetenskapsman varför ägget kokar. Han ger en lång utläggning om hur elektriciteten värmer plattan, som i sin tur värmer kastrullen och vattenmolekyler. Han berättar utförligt hur ånga bildas och vad som händer med ägget när proteinet koagulerar. Efter denna lektion i fysik frågar vi kocken varför ägget kokar och han svarar: ”Jo, för att jag älskar ägg!”

Vem av dem har rätt? Här kan tävlandet börja och aldrig få ett slut, för det är ju så att både vetenskapsmannen och kocken har rätt. Vetenskapsmannen förklarar det kokande ägget ur det vetenskapliga perspektivet medan kocken förklarar orsaken till det kokande ägget. På precis samma sätt talar naturvetenskapen och bibeln om olika saker. Naturvetenskapen handlar om den fysiska världen och bibeln om det andliga. Att med vetenskapen försöka hitta en förklaring på den andliga meningen är därför omöjligt, eftersom det ligger utanför vetenskapens område. Vetenskapsmannen i exemplet kan aldrig få ett andligt svar på varför ägget kokar genom att forska ännu mer om molekyler och atomer. Man hittar inget svar oavsett hur djupt och länge man forskar i detta. Vetenskapen kommer därför aldrig ge ett svar på livets mening. Det enda möjliga svaret vetenskapen kan ge är då att det inte finns någon mening alls.

Det andliga som kärlek, hat, rädsla, ödmjukhet och sorg upplevs av vårt medvetande, jag, vår själ eller ande. Vi upplever att exempelvis rädsla existerar, eftersom vi upplevt det. Detta är beviset för att rädsla existerar, för ingen vetenskapsman har kommit fram till detta genom en komplicerad matematisk formel. Naturvetenskapen kan bara se rädslans effekt på det fysiska (adrenalin, påslag av det sympatiska nervsystemet, kortisol, mm). Det andliga bevisas genom vår upplevelsen av det andliga eller med andra ord genom tro. Detsamma gäller för Gud. Gud är ande (Joh 4:24) så Gud upplevs genom tron. Beviset för mig att Gud existerar är att jag har upplevt Guds kärlek genom det Jesus gjorde.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

Be uppriktigt Gud att uppenbara sig för dig och du kommer att få uppleva Gud. Kanske inte direkt, men han kommer att visa sig. Det kan du lita på.

(Jer 29:13) Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

Läs mer om kunskapsluckornas Gud på denna intressanta hemsida av Krister Renard.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, Gud, tro, gudsbevis

Kan någonting stå över naturlagarna?

Självklart inte är det många som menar. Det är totalt omöjligt med mirakel eftersom ingenting kan stå över naturlagarna. Men är det sant att ingenting kan stå över naturlagarna? Hur kan vi i så fall ha en fri vilja?

Det är lätt att påstå att det bara är naturlagarna som bestämmer skeendet här på jorden, eftersom vi ser att saker runtomkring oss påverkas av dem. För inte så länge sedan såg man på världen på ett deterministisk sätt där allt var orsak och verkan. Det sades då att om man kunde stanna upp världen ett ögonblick, så skulle det gå att räkna ut vad som skulle hända om man hade all data. Ungefär som det går att beräkna hur bollar skall studsa på ett biljardbord efter der att de sats igång. Forskarna märkte sedan att det inte gick att beräkna i minsta detalj utan att det verkar finnas en inbyggd slumpgenerator i systemet (kaosteorin).

Det vetenskapen säger är att vi har en värld och en människokropp som består av fysiska byggstenar, som styrs av determinism eller orsak och verkan till viss del och slump till viss del. Hur kan en fri vilja existera då? Om det skulle finnas en fri vilja värt namnet, så måste ju någonting kunna påverka systemet eller bollarna, för att göra den liknelsen. Detta någonting måste ju i så fall inte vara en del av det vi kallar det fysiska eftersom det fysiska följer naturlagarna som inte kan brytas. Om naturlagarna inte kan brytas så kan därför inte en fri vilja existera, eftersom vi skulle vara slavar eller biologiska maskiner eller datorer som helt styrs av dessa lagar. Om nu detta någonting, som jag tror är vår själ/ande, kan påverka det fysiska så skulle det betyda att någonting ”övernaturligt” sker varje gång min själ påverkar kroppen. Så klart kan ju detta ses som naturligt eftersom det finns en förklaring, men förklaringen bryter ändå mot naturlagarna.

Vi människor upplever vår omgivning. Med vår syn, hörsel, känsel, smak och lukt blir vi medvetna om världen runt omkring oss. Men om detta medvetande består av något fysiskt så styrs vårt medvetande också av naturlagarna. I så fall är vår upplevelse av fri vilja bara en illusion. Människan skulle heller inte kunna ansvara för sina handlingar mer än en boll som studsar på ett biljardbord. Att vissa människor tror på Gud och andra inte gör det beror till viss del på determinism och till viss del slump. Att försöka påverka detta är lönlöst, så kontroll är en illusion. Vi är i händerna på naturlagarna som har kontrollen. Livet är i grunden utan mening eftersom det är naturlagarna som styr. Skapandet av en mening är en illusion för det är ju till och med så att människans letande efter mening är styrd av naturlagarna. Tron på människan är en illusion eftersom vi inte kan påverka kroppen mer än en rullande boll på ett biljardbord.

Inte nog med detta så skulle kärlek också vara en illusion, för att om kärlek skall kunna vara kärlek måste vi ju ha en möjlighet att välja bort att älska. Har jag inget alternativ så är vi en biologisk maskin som är programmerad att göra goda handlingar utan fri vilja. För att vi skall kunna älska behöver vi en fri vilja. En fri vilja är en förutsättning för att kärlek skall kunna existera. Vem skulle känna sig älskad av en dator som säger ”Jag älskar dig Göran” varje gång jag satte på den?

Tack gode Gud för du har skapat oss med en fri vilja så att vi kan uppleva kärlek och dig Gud! Gud älskar oss alla och har skapat oss fria, med en fri vilja för att det är gott. Han skapade oss med en själ/ande som inte är fysisk men som kan påverka det fysiska. Gud gav dig makten att styra molekylerna i just din kropp, att med din osynliga själ/ande påverka det fysiska. Gud skapade oss med fri vilja för att han vill att vi skall älska varandra och Gud av fri vilja. Varje gång en tanke blir en handling sker det alltså ett ”mirakel”, sett från det vetenskapliga perspektivet. Vår kropp, själ och ande hör ihop i en enhet, men det är bara kroppen som är fysisk. Inte är det väl så att jag gråter för att det till viss del är deterministiskt och till viss del slump? Jag gråter ju fysiska tårar för att jag är ledsen.

Om nu din osynliga själ/ande kan påverka det fysiska, varför skulle då osynliga Gud inte kunna det? Om Gud har all makt över allt skapat, så är det inte konstigt att han kan påverka alla molekyler i hela universum?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om fri vilja, Gud, kärlek, mirakel, vetenskap