Tro vs kritiskt tänkande?

Hur kan man som kristen eller troende på någon annan religion lägga sitt kritiska tänkande på hyllan för att nöja sig med att tro? Det är inte sällan jag hör frågor som denna, men frågan är om ett kritiskt tänkande verkligen står i konflikt med tro? 

Det viktigt att förstå skillnaden mellan att tro och att ta något ur luften eller att gissa. För att ta ett exempel så kanske någon säger: ”Jag tror att klockan är kvart över tio”. Att personen tror att klockan är kvart över tio är inte någon ren gissning eller totalt taget ur luften, utan är baserad på personens erfarenheter. Kanske tittade personen på en klocka exakt klockan tio och uppskattar utifrån erfarenheter av hur lång en kvart är, att det gått en kvart sedan klockan var tio. Andra referenser till tiden kan vara när solen går upp eller ner, eller när affärer stänger mm. Tron på vad klockan är har sin grund i erfarenheter.

Men hur är det då med religion eller andra livsåskådningar? Alla har vi en tro på hur världen är beskaffad. Ingen har full kunskap om det. Tron som vi har om vår omvärld handlar inte om att vi tar vår tro ur luften eller gissar, utan den är baserad på de erfarenheter vi fått i livet. Genom livet får vi erfarenheter av vår omvärld och det är dessa erfarenheter som formar vår tro hur omvärlden fungerar. Redan små barn undrar hur världen är, vilket visar sig genom att de granskar, prövar, utforskar och funderar. Utan detta prövande är det omöjligt att skaffa sig en bild av eller tro på hur omvärlden är beskaffad. Tro står alltså inte i konflikt med kritiskt tänkande, utan tron formas av kritiskt tänkande. Vi väljer sedan att tro på det som verkar mest trovärdigt eller den person som verkar mest trovärdig.

När vi prövar, utforskar och tänker kritiskt så prövas äktheten. Det som är falskt brinner upp som i eld, medan det som är sant håller och består prövningarna. Sanningen tål alltid att prövas. Sanningen påverkas inte av vår tro om den, utan vi måste alltid låta sanningen forma vår tro. Sanningen måste alltid hållas högt om vi vill finna den.

(1 Kor 14:29) Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs.

Att pröva, utforska och tänka kritiskt innebär alltså att jag tvingas att fundera över min egen tro och i detta så spelar ödmjukheten en avgörande roll. Utan ödmjukhet finner jag inte sanningen, för då håller jag i stolthet fast i min tro trots att den kanske är falsk. Vi måste våga sätta vår tro på spel för att finna sanningen.

Frågan: ”Ska vi tro eller ska vi tänka kritiskt” är alltså som att fråga ”Ska vi göra mål eller ska vi passa?”. Passningar leder till mål (i bästa fall), men att bara passa utan att vilja eller våga ta ett avslut leder ingenstans. På samma sätt så fastnar vi i kritiskt tänkande om vi inte vill eller vågar välja tro.

I relationer mellan människor handlar det alltid om tro, för vi kan inte veta vad andra tänker. Jag tror till exempel att min fru älskar mig. Min tro om hennes kärlek är varken tagen ur luften eller en gissning, utan har sin grund utifrån mina erfarenheter av henne. Gud vill ha en relation med oss människor. I denna relation handlar det också alltid om tro. Han vill inte bara att vi ska tro på hans existens, utan han vill att vi ska tro på hans kärlek till oss. Han vill att vi ska tro på det han säger och lita på honom i allt. Han är den som skapat oss och han älskar oss mycket mer än vad vi tror.

(Joh 14:1) ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Göran

(En parantes: Det jag skrivit är baserat på mina erfarenheter i livet och det som efter mycket prövande bestått).

Läs även andra bloggares åsikter om tro, vetande, relationer, val, sanning, kritiskt tänkande, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion, livsåskådning 
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Vad jobbar du med?

 
Ofta när jag är på fester, bröllop eller tillställningar och träffar personer jag inte känner, så kommer ofta frågan upp: "Så vad jobbar du med?". Vår titel är viktig i den här världen, men hur ser Gud på titlar?

Vi människor har lyckats med mycket under vår tid på jorden. Vi har tagit oss till månen, vi har uppfunnit otroligt komplicerade datorer och byggt häpnadsväckande byggnader, för att ta några få exempel. Förut brukade jag tänka att Gud måste vara imponerad över allt det som mänskligheten uträttat, men nu har jag insett att Gud inte alls är imponerad över det vi gjort eller det vi gör. Inte så att han tycker det vi gjort är fel i sig, utan för att det är Gud som gett oss alla de gåvor som vi använder.

 (2 Kor 3:4) En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud.

Gud har gett oss gåvan att kunna resonera och tänka logiskt. Han har gett oss gåvan att vara kreativa och konstnärliga och han har gett oss gåvan att kunna uppleva kärlek, frid, frihet och glädje. Alla våra förmågor kommer från Gud. Vi väljer hur vi vill använda förmågan, men förmågan har vi fått som en gåva från honom. Till och med livet är en gåva från Gud.

Trots att våra förmågor är gåvor, så tar vi så lätt åt oss äran för dem och blåser upp oss. Vi skaffar oss fina titlar och gör det som kan ge oss bekräftelse i andra människors ögon. Det är lätt att tro att det är så vi skaffar oss kärlek och blir värdefulla, men det är så långt ifrån sanningen. Jesus var hård mot fariséerna som försökte blåsa upp sig med titlar och genom att handla ”rätt”.  

(Matt 23:8) Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Är det då exempelvis fel att vara lärare eller kalla sig fader? Nej, det är inte det som är poängen. Det Jesus vill peka på är hur titelsökandet fångar oss i högmod och i en tro att jag är mer värdefull än andra människor. Vi ska inte hålla oss fast vid titlar. En titel får mig så lätt till att tro att andra måste tjäna mig och ge mig det jag är berättigad till. 

Gud vill inte att vi ska vara beroende av andra människors bekräftelse eller hur andra ser på oss. Han vill inte att andra människors måttstock ska bestämma vårt värde, utan han vill att vi ska se vårt verkliga värde. Alltså det värde som vi har för Gud. Gud vill inte att vi ska ha vår identitet i vad vi gör eller i hur mycket vi tjänar, utan att vår identitet ska vara i den vi är i hans ögon och i hans ögon är vi otroligt värdefulla och alla människor är lika värdefulla. Vad vi människor hittar på för titlar spelar ingen roll, för han ser det värdefulla i dig. Du är älskad! Hans kärlek är även den en gåva till dig och det är en gåva som inte kan förtjänas eller skaffas, för Gud älskar dig villkorslöst. Du är värdefull!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om titel, gåva, stolthet, högmod, kärlek, lika värde, val, ödmjukhet, tjäna, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln 
Image: FreeDigitalPhotos.net

Ställer inte Gud orimliga krav?

Varför ställer Gud så höga krav som han vet att vi inte kommer att kunna klara? Är inte Gud då en orimlig Gud? Nej, Gud är långt ifrån orimlig.

Det är lätt att tro att Gud kommer med en massa måsten eller en lista göromål som han vill att vi ska göra och när vi sedan inte gör dem eller inte når upp till kraven så ser han besviket på oss eller bestraffar oss för det. Känslan att Gud ställer för höga krav kan lätt leda till att jag dömer mig själv som värdelös, eftersom jag då känner mig som en besvikelse, men Gud vill inte att vi varken ska känna oss värdelösa eller som besvikelser.

Är det då så att Gud inte ställer höga krav? Jo, Gud sätter gränser och tolererar absolut inte det onda på något sätt. Han avskyr och hatar det onda. Problemet är att vi människor inte klarar av att inte göra det onda utan vi faller ständigt i egoism och vänder oss bort från Gud, så visst ställer han på så sätt höga krav. Han sätter upp ribban långt högre än vad vi någonsin kommer att nå över. Då är det viktigt att komma ihåg att Gud ser på oss som en förälder ser på sina barn. En förälder kräver inte av sitt barn att måla en tavla lika vacker som Mona Lisa, utan gläder sig åt de sträck-gubbar som barnet gör och utbrister: “Vilken fin teckning du har ritat!”. Gud ser på oss på samma sätt utifrån den som vi är och gläder sig åt det lilla, men målet är inte att vi ska rita sträck-gubbar hela livet. På samma sätt vill Gud också hjälpa oss att blomma ut i de egenskaper som vi har. Han ser inte på oss i besvikelse när vi ritar sträck-gubbar utan gläder sig över de små steg som vi gör, samtidigt som han vill forma oss till att bli fullfjädrade konstnärer som målar fantastiska tavlor. 

Vi människor har så lätt att försumma det lilla när vi har fokus på det stora. Vi ser så lätt våra sträck-gubbar som ett misslyckat försök att måla Mona Lisa, men en förälder ser inte det så och det gör heller inte Gud. Gud vill att vi ska följa det goda, kärleken och sanningen. Det var för detta som vi skapades och det är det som är hans mål för oss alla, men Gud ser på oss utifrån där vi är just nu. Han ser våra stapplande steg och gläder sig över de framsteg som du gör. Därmed inte sagt att Gud alltid vill att du ska vara där du är. Han vill leda dig och forma dig till att stråla kärlek, till att stråla Gud och att nå dit är en process, en väg. När Gud ser på dig ser han ingen misslyckad varelse, utan han ser på dig med en enorm kärlek och han vill inget hellre än att få omsvepa dig med den. Sök efter Gud och han kommer att forma dig till den som han tänkt att du ska vara.

(Ef 3:12) Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud.

Men hur är det då med Guds höga ribba? Ser han mellan fingrarna med att vi inte kan hoppa över den och klara kravet? Nej då, Guds krav ligger kvar, men han vet också att vi inte kommer att klara ribban och det var också därför han sände Jesus att rädda oss. Jesus tog alla våra misslyckanden, all vår synd på sig. Han led konsekvensen av din och min bortvändhet från det goda. Nu sträcker Gud ut sin hand till dig i försoning. Det enda vi nu behöver göra är att ta emot den gåva som Guds förlåtelse är. Sträck din hand emot honom och låt hans ljus och kärlek skapa dig.

(Kol 2:13) Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. 

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, försoning, krav, kärlek, väg, val, skuld, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion
Image: FreeDigitalPhotos.net

Vad är Guds vilja?

Gud, vad vill du att jag ska göra? Jag tror varje kristen många gånger har ställt den frågan. Vill Gud att jag ska byta jobb, flytta, måla om huset eller köpa en ny bil? Dessa frågor kan plåga oss, men hur vill då Gud att vi ska göra?

Många gånger ser vi på Gud som om han bara har en väg för oss. Att det finns massor med alternativ, men bara ett rätt alternativ för Gud och om jag väljer fel val, så går jag emot Guds vilja. Därför är det inte konstigt att vi ibland blir veliga inför val, för tänk om vi går emot Guds vilja. Denna bild av Gud är tung att bära, för det är lätt att känna sig bunden, viljelös och som att Gud alltid är missnöjd med de val jag gör.

Men tänk då Gud som en förälder. Han är ju vår himmelske pappa. En förälder har inte bara ett rätt alternativ för sina barn. Självklart får barnen inte bete sig illa och vara elaka mot varandra. De får heller inte göra det som är farligt och som kan skada dem själva eller andra. Föräldrar är ju rädda om sina barn, så ingen får råka illa ut. Därför har föräldrarna satt upp regler om vad barnen får göra. Men inte är det så att barnen bara har ett val? De får kanske välja om de vill dricka mjölk eller vatten till maten, om de vill leka eller se på TV, om de vill leka ute eller inne, om de får ha en kompis hemma, om de vill ha en kaka, om de vill gå på bio, ha en mysig fredagskväll… Föräldrarna har en vilja hur deras barn ska vara, men inom de ramar som föräldrarna sätter, så har barnen en stor frihet att välja själva vad de vill göra. Varför skulle då Gud vara annorlunda?

När jag frågar Gud vad han vill att jag ska göra så är det som att han frågar mig tillbaka: ”Göran, vad vill du göra?”. Frågan får mig att reflektera. Jag har exempelvis ibland frågat Gud vad han vill att jag ska skriva här på bloggen. Jag känner då hur Gud istället frågar mig: ”Vad vill du skriva?”. När jag får den frågan tillbaka så är det som att jag helt plötsligt själv tvingas att svara på frågan: ”Vad av det som jag har fått av Gud, vill jag ge till andra?” Frågan lyser in i mitt inre och mitt uppsåt med det jag gör. Frågan tvingar mig att se ur ett annat perspektiv.

Guds vilja är att vi ska ge av det som vi fått av honom. Att vi ska sprida vidare den kärlek, glädje och frid som han gett till oss. Han vill att vi ska återspegla den han är och han är kärlekens, glädjens och fridens Gud. Han vill att vi ska drivas av honom som är kärlek och rättvis. Vill jag följa Gud, så skall jag följa den han är.

Finns det då inte bara en väg och blir jag inte bunden i mina val om jag drivs av Gud? Nej, för Gud är din motor och din drivkraft, men den som styr det är du. Så länge du ligger i linje med Gud, så driver han dig och du kan köra vart du vill. När du ställs inför svåra val, så är det därför viktigt att söka Gud. Att umgås med honom och låta honom få vara din drivkraft i livet. Guds vilja är att få driva dig. Ångest eller rädsla tar dig ingenstans, utan det är först när du drivs och rullar som du får makt att styra och vara verkligt fri.

(Matt 6:31) Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om drivkraft, fri vilja, vilja, kärlek, val, frihet, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion

Är Gud kärlek?

Hur kan Gud vara kärlek när han är så hård i gamla testamentet? Hur går det ihop med en god Gud och en dömande Gud? Nya testamentets Gud kan verka snällare och godare än gamla testamentets Gud, men det är samma Gud. Hur går det då ihop?

Vad är då kärlek enligt bibeln? Första korintierbrevet ger en bra beskrivning på vad kärlek är.

(1 Kor 13:4) Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar. Kärleken upphör aldrig.

Detta är vad bibeln säger om kärleken och som många också är beredda att hålla med om. Oavsett om man är kristen eller inte. Om nu Gud är kärlek, hur passar denna text då in på Gud. Gud brusar väl upp i gamla testamentet? Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte endast är kärlek. Han är också rättvis, allsmäktig, rättfärdig… Att fälla domar och att vara kärlek är inget motsatsförhållande. Tänk dig en god domare som dömer rätta straff till de skyldiga när oskyldiga drabbas av det ondas framfart. En domare behöver inte lägga sin godhet åt sidan för att döma de skyldiga, utan snarare är det så att det är vaktandet av det goda som leder till domar.

När det gäller att brusa upp, så är det viktigt att skilja på att bli arg och att bli arg. Att bli arg på det onda är gott och sunt. Om någon skulle skada den jag älskar så skulle jag bli arg och det är sunt och gott. Om jag istället hade varit likgiltig kan man fråga sig om jag verkligen älskade personen. Så, att bli arg står inte i motsatsförhållande till att älska och kärlek. Ilskan kan vara en konsekvens av kärleken. Brusa upp i 1 Kor 13 syftar på att kärleken inte är lättretlig eller har nära till ilskan. En engelsk översättning är:

(1 Kor 13:5) It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered,

Vi människor har fått livet av Gud som en gåva för att han älskar oss. Men vi missbrukar gåvan i egoistiska syften. Detta avskyr han. Om Gud hade straffat oss för minsta lilla så hade han kunnat ta gåvan ifrån oss direkt och det varit ute med oss människor för länge sedan. Gud bär oss genom livet, eftersom det är han som är livet. Vi människor äger inte livet utan vi har fått det av Gud att förvalta. Ett förvaltarskap som vi ständigt missbrukar. Det är en Guds nåd att vi lever.

Men Guds mål har hela tiden varit att rädda oss till sig, för att han älskar oss. Han är ute efter att rädda oss, inte att straffa oss. Därför brusar han inte upp, har inte nära till ilskan eller till att döma oss. Gud väntar alltså med domen för vår skull, för att han älskar oss. Han vill inte att någon av hans älskade ska gå förlorade.

(2 Pet 3:9) Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, dom, val, Gamla testamentet, liv, död, nåd, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, ilska

Vad väljer du att tro?

Vem skall jag tro på? Vad skall jag tro på? Är bibeln sann? Finns Gud? Frågorna är många men vad är det som formar vår tro? Kan vi själva påverka vår tro?

Vår tro är baserad på våra erfarenheter i livet. Vår omgivning påverkar vår tro och hur vi ser på livet. Man skulle kunna säga att vi på ett sätt formar varandras tro. Den som upplevt exempelvis mycket kärlek i sitt liv har inte svårt att tro på den, medan den som upplevt mycket kärlekslöshet har svårt att tro på att någon kan vara kärleksfull. Då är det lätt att tro att alla manipulerar eller är ute efter att vinna något själv på kärlekshandlingarna. Men är det då så att vår tro är deterministiskt styrd av vår omgivning? Är det egentligen min omgivnings fel att jag exempelvis inte tror på kärlek? Kan jag skylla på min omgivning för att jag beter mig illa? Nej, för Gud gav oss en fri vilja. Vi har därför makt att bryta den onda kärlekslösa spiralen. Vi har makt att välja annorlunda i livet. Vi kan välja att inte låta vårt förflutna styra oss och vi kan välja att tro på kärleken. Tro är ett val.

Det spelar inte någon roll hur kärleksfull någon människa är, för kärlekshandlingar kan alltid bortförklaras som en egoistisk handling, eller som en handling gjord i rädsla. Ta Jesus som ett exempel. Han var alltigenom god och handlade alltid i kärlek. Han var Gud i kroppslig gestalt, men det var det långt ifrån alla som trodde på det han sa. Om jag misstror hans kärlek så kan jag inte ta emot honom i mitt hjärta, eftersom min misstro utestänger Gud som är kärlek. Den som väljer att tro på honom kommer därför att uppleva Gud, hans härlighet och Ande.

(Joh 11:40) Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?

Om nu Gud vill att vi skall tro på honom, varför kommer han då inte ner med dunder och brak och bevisar sin existens för oss? Saken är den att för Gud är det viktigaste att vi skall tro på det han säger och på den han är. För även om Gud skulle visa sig tydligt för oss, skulle vi då tro på det han säger? Skulle vi tro att han är alltigenom god och älskar oss? Om Gud kom ner så skulle han kanske säga att det som står om honom i bibeln är sant. Tror vi på bibeln?

Trots att det finns mycket som talar för att Gud är god och att Gud existerar, så kan jag välja att lyssna på de som inte tror på Gud eller på de som tror på Gud. Min tro blir alltså en konsekvens av vem jag väljer att lyssna på. I liknelsen om mannen och flygplanet, letade mannen efter bevis för att planet skulle kunna ta honom över Atlanten. Men vad skulle hans letande vara värt om han konsekvent misstrodde alla som berättade att planet är dugligt att göra det?

Vem väljer du att tro på? Om du inte vill tro så är det inget att göra åt, för varje kärlekshandling kan alltid misstros. Kärlek kan liksom Gud misstros. Om du däremot vill tro på Gud men känner att du inte har tillräcklig grund för det, så be Gud att ge denna grund till dig. Om du med uppriktigt hjärta ber honom om det, så kommer han att visa sig för dig. Du kommer att få uppleva Gud. Kanske inte på ett sätt som du väntar dig eller vid den tidpunkt du väntat dig, men han kommer att visa sig. För Gud är det inte viktigt hur han når oss, bara att han når oss. Han älskar oss så mycket mer än vad vi någonsin kan ana och han har berett en plats åt alla i sitt rike. Han väntar och längtar efter oss alla!

(Joh 14:1) "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Jesus, bevis, gudsbevis, tro, fri vilja, val, religion, bibeln, kristendom

Om att välja kärlek

Livet är inte alltid lätt i ett rosaskimrande ljus. Ibland är livet för lite tid, stress, goa rara barn som bestämmer sig för att livet är en katastrof om de inte får leka kastleken med mobiltelefonen, oro för ekonomi och ett allmänt pussel för att få vardagen att gå ihop. Här prövas kärleken! Vem ska få sova inatt och vem ska gå och vyssja lillkillen? Vem ska få en liten ledig stund och vem ska ta hand om markservicen? Vems agenda ska man köra efter på en ledig helg? Men kärleken är ett val. Vi har möjlighet att forma våra relationer, att välja kärlek eller att välja kärlekslöshet.

De flesta har nog varit med om att man från båda håll i ett äktenskap gått och planerat den där lediga helgen tillsammans. När väl helgen kommer så har man helt olika tankar och är helt omedveten om att den andra oxå har gått runt och planerat. Så var det för oss i helgen. G hade tänkt att vi skulle göra iordning vår övervåning. Jag hade drömt om en utflykt med picnic-korg i solskenet. Resultatet: Förrådet är nu väldigt välstädat efter fyra timmars skrubbande. Jag måste erkänna att jag blev besviken. Nej, jag var inte tydlig med mina drömmar, men jag är lite besviken ändå. Jag är oxå ledsen över att inte fullt ut kunna berömma G för det skinande rena förrådet, som gick från kaos till pedantisk ordning.

I söndags var vi på en predikan som handlade om kärlek och äktenskap. Nyttigt! Det sades att kärlek är till 80% vilja och 20% känslor. Jag håller verkligen med! Kärlek är verkligen inte bara rosaskimmer. Det är hårt arbete, uppoffringar, förlåtelse och kommunikation. Kärlek är att bestämma sig för att vilja den andra väl och sätta den personens behov högre än sina egna, även om man för tillfället inte har den där sprudlande kärlekskänslan inom sig. Hur ofta går man egentligen omkring med "fjärilar i magen" efter att ha varit tillsammans i 14 år, fått två barn tillsammans och har en vardag full av bestyr? Visst kan jag känna förälskelse fortfarande, men inte så himla ofta, om jag ska vara ärlig. Det hade dessutom varit opraktiskt att gå omkring i en förälskelsebubbla när man har barn, jobb, hus och en vardag. Det finns nog en tanke med att bubblan har ett slut. Kärleken djupnar och formas och det är vår vilja som formar den. Det är vi som bestämmer hur vi vill ha det i våra äktenskap.

Vår helg kan i alla fall sammanfattas med dålig kommunikation. Vi får helt enkelt skärpa oss vad gäller att berätta vad vi har för drömmar och tankar och vi får vara lyhörda på den andres behov. Det finns positiva saker som kommer med en prövning. Man kan lära sig av den, får upptäcka varandra på nytt och gå starkare ur det.

Mitt ideal och förebild är Jesus. Han valde kärlek rakt igenom! Han blev föraktad, bespottad, hånad, uppspikad oskyldig på ett kors för att dö en tortyrdöd, men fortsatte att älska. Bland det sista han sade till de människor som plågade honom var "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk 23:34). Jag har svårt att tro att Jesus gick omkring med en gullig kärlekskänsla, det som vi ofta tolkar och definierar som kärlek. Tvärtom så sårades och led han, som är kärlek, av vår kärlekslöshet. Jesus valde kärlek. Han valde att dö för oss. Inte för att vi förtjänar det, utan för att han vill det. Kärlek är hans viljas beslut.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte,
den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting,
den hoppas allting, den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.
(1 Kor 13:4-8)

Vi kan också välja kärlek i våra relationer. Vi har valet att förlåta eller att inte göra det och drabbas av bitterhet och ett hårt hjärta (för det är resultatet av oförlåtelse). Vi har valet att sätta den andres behov före våra egna. Vi kan välja att bryta en kärlekslösväg med kärlekens väg.

Vad väljer du?
Jag väljer att gå fram till min man när han kommer hem och berätta för honom att jag älskar honom, fråga hur hans dag har varit och ge honom en varm kram. Jag kanske t om väljer att laga till en riktigt god middag en helt vanlig tisdagskväll. Vi får se...

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, kärlek, relationer, val, äktenskap