Är förlåtelsen orättvis?

Är det rättvist att oskyldiga barn skall drabbas av kärlekslöshet eller att den girige roffar åt sig på andras bekostnad? Frågorna är så klart lätta att besvara. Självklart är detta orättvist. Frågan är då, är det verkligen rättvist att förlåta detta?

Orättvisa skulle man kunna säga är att löna gott med ont eller att löna ont med gott. I samhället har vi poliser och myndigheter som står i rättvisans tjänst. Rättvisan värnar om dem som drabbas av andras kärlekslöshet och den slår mot de som skadar andra.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan.

Rättvisan är viktig för Gud och den finns för vår skull. Det är viktigt att komma ihåg att rättvisan existerar på grund av vår egoism och brist på kärlek. Detta betyder att där det inte finns kärlek mellan människor, där måste rättvisa råda och i ett land där kärlekslösheten är utbredd, måste vi ha lagar.

En annan sak som är viktigt att veta är att där kärlek finns behövs ingen rättvisa. Det är till och med så att rättvisan kan ta död på den kärlek som finns. För att ta ett exempel så behöver aldrig två makar som älskar varandra, föra statistik över hur många gånger de har diskat. De hjälper och tjänar varandra, oavsett vem som tidigare stod med disken. Att i detta läge plocka fram en regel om diskandet skulle exempelvis kunna medföra att mannen kan kräva av sin fru när hon ska diska och att allt är i sin ordning (mannen behöver inte vara tacksam) när hon gör sin plikt. Denna lagbundenhet binder kärleken, så att den kvävs. Alla kärlekshandlingar förvandlas till lagbundna plikter.

Där rättvisa råder får jag det förtjänar och döms efter det jag gör. Där kärlek råder kan jag aldrig förtjäna gåvor eller förlåtelse. Betyder då detta att rättvisan inte är kärleksfull? Jo, rättvisan är god eftersom den visar på rätt och fel och värnar om de som drabbas av kärlekslöshet.

Är då förlåtelsen orättvis? Saken är att rättvisan skipas innan förlåtelsen är möjlig, så därför behöver inte förlåtelsen hävda någon rättvisa. Förlåtelse innebär att skilja den onda handlingen från den som gjorde handlingen. Då kan det onda rättvist dömas samtidigt som förövaren kan gå fri. Förlåtelse föregås alltså alltid av en dom eller av att rättvisa skipas. Gud dömde världen rättvist, men han kom sedan ned till världen för att ta rättvisan på sig i kärlek och visa på förlåtelsen. Var det då orättvist att Jesus tog vårt straff? Ja, visst var det så, men det beror på att det onda slår orättvist. Jesus tog på sig denna orättvisa och gjorde det i kärlek. Att följa kärleken innebär ibland att jag orättvist måste bära det lidandet som kärlekslösheten sprider omkring sig.

En relation han aldrig helas av att rättvisa skipas. Försoning är ett måste för att återupprätta en brusten relation. Det är i försoningen som människor kan mötas och det är i försoningen som vi möter Gud.

(Joh 1:16) Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, orättvisa, förlåtelse, försoning, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, kärlekslöshet
Bild: FreeDigitalPhotos.net