En andlig enhet

Hur kommer det sig att det är oenighet mellan kristna? Borde inte de vara bäst på att hålla sams om nu kristendomen är sann? För se som de bråkar… Dessa röster hörs alltför ofta och det värsta av allt är att det ligger mycket i orden.

Det onda vill förstöra och splittra. Där goda och kärleksfulla relationer finns, där vill det onda slå sönder och skapa fiendskap. Kärleken är det som förenar oss och för oss närmare varandra till en nära relation. Genom kärleken så blir vi ett med varandra. Men när vi börjar fokusera på våra olikheter och tålamodet brister, så slits så lätt relationen i stycken. Vi börjar jämföra oss med varandra och relationen börjar mer likna en strid. Det är då det är så viktigt att söka den kärlek som förenade från början. Vi får aldrig, aldrig glömma den kärleken.

På samma sätt är det med relationerna i en församlingen eller mellan församlingar. Vi kristna är alla ett genom den nåd som vi har fått.

(1 Joh 4:15) Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Guds kärlek är det som fört oss samman. Så lätt börjar vi jämföra församlingar med varandra. Röster börjar då höras som: ”Vår församling är närmre Gud än er!” eller ”Er teologi är sämre än vår!”. Allt detta leder ingenstans utan endast till splittring. Det onda vill att vi ska fokusera på våra olikheter och att vi ska tro att alla andra ligger längre ner på Guds skala. Men inför Gud är vi alla ett. Vi är förlåtna människor med brister.

(Gal 3:28) Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

När striden blossat upp är det så viktigt att söka efter den enhet som förde oss samman. Det vi ska söka är kärlek och försoning. Vi måste söka den kärlek som skapade enheten från början. Med andra ord så måste vi söka Gud och riva ner all bitterhet och stolthet. Att ha rätt i allt har ingen. Ingen ser hela sanningen. Därför är det viktigt att kunna lägga ner stridsyxan för enhetens skull. Vi kan inte skapa splittring bara för att hävda det som är rätt, för Gud vill att vi ska behålla den enheten han har gett oss genom det Jesus gjorde.

(Ef 4:1) Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.

Enheten är alltså otroligt viktig för Gud. Herre, låt oss ha tålamod med varandra. Hjälp oss att fokusera mer på den kärlek som förenar oss än på olikheterna. Hjälp oss att förbli ett med varandra och visa varandra kärlek och respekt.

(1 Joh 4:11) Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om enhet, kärlek, bitterhet, försoning, gemenskap, Jesus, Gud, enighet, splittring, bibeln, kristendom, religion

Tillit – i en värld av svek

Att lita på människor är inte lätt i en värld som är fylld med svek och lögner. Vi har alla blivit svikna och de kan sitta i länge och förstöra mycket. Men att ha tillit är viktigt för oss, för utan den så kan vi inte ha nära relationer.

Att bli sviken är aldrig lätt. Man känner sig förkastad, mindre värd och föraktad. Sveken kan sätta sig så djupt att de till slut får definiera vem jag är. Jag dömer mig själv efter hur andra behandlar mig. Jag känner mig värdelös och jag ser ner på mig själv. När jag blivit sviken många gånger är det inte konstigt om jag får svårt att lita på någon. Jag säger till mig själv: ”Det går inte att lita på någon utom sig själv. Jag tänker inte lita på någon för man blir bara sviken. Jag tänker inte vara blåögd. Kärlek är inget för mig.”

Problemet är att jag får svårt att lita på dem som säger goda saker till mig. Jag litar inte längre på vad de säger, eftersom jag tror att de är ute efter något, eller att de tillslut i alla fall kommer att svika mig. Min brist på tillit leder till att jag isolerar mig från djupare relationer. Jag släpper inte in någon innanför mitt skal. Ingen får lära känna mig på riktigt för jag vill inte blotta mig. Mina relationer blir flyktiga och ytliga, för att släppa in någon in på livet är farligt. Jag riskerar bara att bli sviken, sårad och trampad på, så det är bättre att hålla relationerna ytligt. Jag tror inte längre på kärleken utan slår bort alla spår av den.

Att hamna i detta dike är oerhört lätt och jag hamnar där själv. Tillit i relationer handlar om att tro att den andra vill mig väl och inte kommer att svika mig. När jag ger mig in i en relation så ger jag av mig själv till den andra. Jag lägger mitt liv i den andra personens hand och vännen lägger sitt liv i min hand. Det är inte alltid lätt men det är en förutsättning för en djupare relation. Det är ett pris som är värt att betala, för vi alla är beroende av att ha nära kärleksfulla relationer.

Det är min misstro mot kärleken som gör mig isolerad, men jag behöver inte fastna i misstron. Genom att välja att tro på kärleken som visas mot mig kan jag låta kärleken forma mig. Jag kan släppa in det ljus som kärleken ger. Kärleken smälter det hårdaste försvaret. Tillslut kan jag inte längre säga emot kärleken utan jag tar emot den. Kärleken får mig att inse att jag är värdefull och älskad.

Gud skapade oss till att ha nära och kärleksfulla relationer. Gud är kärlek och kärleken kan aldrig svika. Att misstro Gud isolerar oss från Gud, men vi är inte skapade för ett liv i ensamhet. Han smälter misstron men han måste också tas emot i tro. Jag måste välja att lita på Gud, att han vill mig väl och älskar mig på riktigt. Det handlar om att våga släppa in Gud i sitt liv.

Gud vill ha en nära relation med dig! Han älskar dig så otroligt mycket. Jesus dog för dig och vill lägga sitt liv i dina händer. Vill du ta emot hans liv? Vill du lägga ditt liv i hans hand? Vill du ha en relation med Gud?

(Joh 12:44) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillit, svek, tro, kärlek, gemenskap, relationer, älskad, värde, Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom

Är inte under omöjligt?

Varför skulle Gud skapa naturlagar som han är tvungen att bryta emot? Är det inte bevisat att det inte är möjligt att bryta mot naturlagar? Det måste därför vara omöjligt med under och då faller den kristna tron. Detta är en vanlig uppfattning, men hur går det ihop?

Vetenskapliga upptäckter visar på att vår värld är en värld som styrs av naturlagar. Vi kan beräkna fysiska skeenden som exempelvis planeters rörelser med stor noggrannhet. Vetenskapen är suverän på att förklara naturliga skeenden. Men vetenskapen kan inte säga något om skeenden som inte har ett naturligt ursprung. Vetenskapen söker nämligen endast naturliga förklaringar och naturliga orsaker är det enda som den kan säga någonting om. Det är vetenskapens natur.

Men måste inte då Gud bryta naturlagar för att ingripa i vår värld? Nej, det är faktiskt inte nödvändigt. Tänk dig att vårt universum är som bollar på ett biljardbord. Rörelserna styrs helt av naturlagarna. Om en hand utifrån skulle påverka en boll så upphör inte naturlagarna att existera. Det är bara så att det normala, (när ingen påverkan utifrån sker) inte längre sker. Bollen tar en annan väg, men inte på grund av att någon naturlag sats ur spel, utan för att en kraft utifrån påverkar systemet som styrs av naturlagar. Naturlagar behöver alltså inte upphöra eller brytas. En påverkan från en andlig dimension kan te sig som att naturlagar bryts, eftersom vi inte kan se den andliga dimensionens ”finger”. Gud kan alltså mycket väl ha ett finger med i spelet utan att bryta någon lag.

Varför skulle då inte allt kunna styras av naturlagar? Det som talar emot att allt helt och hållet styrs av naturlagar är vår upplevelse av att vi har en fri vilja. För om det är så att naturlagarna styr allt så styr de även de fysikaliska processer som sker i vår hjärna. Om det är så, så kan vi inte styra våra handlingar, eftersom naturlagarna styr allt. Alltså även våra handlingar. Våra handlingar blir då likt bollarna på biljardbordet. Inget kan påverka bollarnas rörelser och vår upplevelse av att vi kan välja bli då bara en illusion.

Men om vi är fria att välja så kan vi inte vara lagbundna. Då har vi en del av oss som står utanför det lagbundna. Med andra ord så behöver vi en andlig ickefysisk själ/ande för att kunna ha en fri vilja. Vi behöver ett finger att peta på bollarna med. Om då vår själ/ande kan påverka det fysiska, varför skulle det då vara omöjligt för Gud att påverka det fysiska? Att Gud kan påverka det fysiska blir då lika sannolikt som att vi har en fri vilja.

Gud är en Gud som gör under. Ingen naturlag står i vägen för honom att dela på hav, uppväcka döda eller förvandla människor. Att du finns till och skapades till att vara fri är ett verk av Gud och han vill att du ska få uppleva hans fullkomliga kärlek till dig.

(Ps 77:13) Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar dina stora verk. I helighet, Gud, går du fram. Vilken gud är så stor som du, o Gud? Du är den Gud som gör under, du visade folken din kraft.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om under, fri vilja, mirakel, vetenskap, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Hur kan Gud vara god när han förhärdar?

Bibeln talar om att Gud förhärdade farao och gjorde honom ”hård och obeveklig” (2 Mos 10:27). Hur kan det vara sant om nu Gud är god?

För att ge ett svar på frågan så är det viktigt att veta vem Gud är. Bibeln talar om en Gud som är kärlek och alltigenom god. Han är godheten själv eller ljuset och han kan inte vara ond. Ingen ondska finns i Gud.

(1 Joh 1:5) Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Men hur kan då Gud göra någons hjärta hårt och orubbligt? Jo, vi människor väljer så ofta bort ljuset eller det goda genom att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna det goda eller kärleken. Gud vill inte att vi ska vara i mörkret, utan hans vilja är att vi ska leva i ljuset. Det var till ett liv i ljus och kärlek som han skapade oss.

En förälder som älskar sitt barn och vill det väl, vill inte att barnet ska drabbas av olycka. Föräldern kanske tjatar om att borsta tänderna, att ta på sig varma kläder, eller att äta mat. Men om ett barn vägrar att lyssna på föräldern och trotsar, så kan det gå så långt att föräldern till slut säger: ”Ok, du får som du vill. Men du kommer att få hål i tänderna.” Barnet är då inte längre under förälderns beskydd utan får ta konsekvensen av sitt val. Förhoppningsvis inser barnet att det behöver göra som föräldern säger, för att må bra.

På samma sätt är det med Gud. Vi väljer bort Gud som är ljuset och efter att tålmodigt varnat och uppmuntrat oss till att följa hans väg så kan han låta oss drabbas av det mörker vi valt. Gud kan alltså lämna oss med sitt ljus och vi drabbas då av mörker. Mörkret är med andra ord en konsekvens av vårt eget val. Så när Gud förhärdade farao så lämnade Gud honom med sitt ljus och mörkret föll över honom. Valet gjorde farao och Gud lät valets konsekvens drabba honom. Så Gud skapar mörker genom att gå ifrån oss med det ljus han ger och som vi inte vill ha.

(Jes 45:7) Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta.

Men Gud vill inte lämna oss i något mörker för han älskar oss alla så otroligt mycket. Det var också därför han som är ljuset, kom in i vår mörka värld för att rädda oss bort ifrån mörkret. Han vill ge av sig, sin kärlek, sitt ljus till oss alla.

(Joh 1:9) Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.

Jesus tog mörkret på sig, vilket är konsekvensen av våra val och han gjorde det för att vi ska kunna leva i ljuset med honom. Han gjorde det i kärlek. Gud är som solen som ger ljuset. Han vill att vi ska vara månar som reflekterar ljusets sken. Att vi ska spegla ljuset. Låt ljuset komma in i ditt liv. Släpp in Gud, så att han kan ge dig ljus. Då kommer ditt liv reflektera hans ljus och som kan vara till glädje för många.

(2 Sam 22:29) Du är min lampa, Herre, min Gud gör mitt mörker till ljus.

Gud hjälp oss sprida ditt ljus i en mörk värld!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, fri vilja, lydnad, ljus, mörker, gott, ont, bibeln, Gud, Jesus, kristendom, religion

Gud, om du finns…

Kristendomen handlar om att människan ska försonas med Gud, men hur ska någon kunna finna försoning om man inte tror på Guds existens? Hur ska man kunna be Gud om förlåtelse om man inte tror att han finns?

Det är inte en ovanlig uppfattning att det gäller att tro på Guds existens för att bli försonad med Gud och räddad. Men så är det inte. Som exempel så vet Satan att Gud existerar, men han är inte försonad med Gud eller räddad.

(Jak 2:19) Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar.

Så det handlar inte om att tro på Guds existens, men vad menas då när bibeln talar om att tron ska rädda oss?

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När livet är lätt och flyter på är det lätt att tänka att jag klarar mig utan Gud. Men när livet faller samman och jag tappar hoppet, så är det inte lika lätt. Det är i de mörka stunderna som vi ropar till Gud om hjälp. Det är när vi gett upp kampen och kapitulerat som vi sträcker oss efter hans eventuella hand och ropar ”Gud om du finns, så hjälp mig!”. Han lyssnar alltid på den som ärligt söker honom. Det spelar ingen roll om du tror på hans existens eller inte, utan Gud kommer med sin hand och han kommer att lyfta dig upp ur djupet. Han vill ge dig kärlek, förlåtelse, upprättelse, frid, trygghet, glädje och ett liv. Ett liv tillsammans med honom som är kärlekens, fridens och glädjens Gud! Han vill rädda dig och ge av sig till dig!

(Ps 72:12) Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.

Det är bara genom tron som kärlek kan beröra mig. Om jag exempelvis inte tror att en person älskar mig kommer kärleken aldrig nå mig. Om jag inte tror att jag är trygg, så kommer jag att känna mig otrygg. Om jag tror att glädjen aldrig når just mig, kommer jag att uppleva missmod. Om jag inte tror att jag gör fel kommer jag inte vilja bli förlåten och förlåtelsen berör mig inte. Gud vill ge oss tro! En tro där hans kärlek, trygghet, glädje och förlåtelse kan nå oss. Tron är en gåva från Gud och det är i vår brustenhet, när fasaden och högmodet spricker som Gud når oss med sitt ljus, sin kärlek, sin nåd och sin tro. Då är det bara att ta emot.

(Joh 6:29) Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.”

Gud sträcker ut sin hand till alla i försoning. Han vill oss alla så väl och hans kärlek till oss tar aldrig slut. Lägg undan stridsyxan och ta emot hans hand och han kommer att dra dig upp!

(Jer 29:13) När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tro, räddning, nåd, förlåtelse, kärlek, kristendom, Gud, Jesus, bibeln, religion, Guds existens

Är kristendomen en tvångströja?

Hur kan vi vara fria när vi måste göra det Gud vill? Är då inte kristendomen en tvångströja som begränsar oss och vår kapacitet? Begränsar en tro på Gud vår fria vilja?

För att försöka ge ett svar på frågan så tänk dig en familj där barnen inte får göra vad de vill. De får inte slåss, vara elaka eller skada varandra. Föräldrarnas uppgift är att fostra och sätta gränser så att alla i familjen kan vara trygga och ingen råkar illa ut. Ingen ska behöva vara rädd eller känna sig otrygg och det är heller inget som leder till frihet utan tvärt om binder oss i ofrihet.

Gud skapade oss människor med syftet att vi ska älska varandra. Hans vilja är att vi ska återspegla det goda eller kärleken och vara hans avbild. Gud fostrar oss och begränsar oss till att göra det goda, men han gör det för att han vill att vi ska leva i den frihet det innebär att leva i en värld där kärlek får råda. En begränsning är alltså inte alltid negativ, utan kan leda till en ännu större frihet.

För att ta ett annat exempel så är en fisk skapad för ett liv i vatten. Det är från vattnet den får sitt syre och livskraft. Om fisken hamnar på land så ökar inte fiskens frihet och möjligheter, utan rörelseförmågan minskar och livet på land leder till slut till döden. På samma sätt är det med oss människor. Vi är skapade för ett liv i kärlek tillsammans med Gud. Det är från Gud vi får vår livskraft. Vi kan välja att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna varandra i kärlek, men att välja egoismen gör oss inte mer fria utan det leder till ofrihet och död. Vi är inte skapade för ett liv i egoism och ondska precis som fisken inte är skapad för ett liv på land.

Gud vill inte att vi människor ska vara ofria, utan han skapade oss med en fri vilja och för ett liv i frihet. För mig är det ingen begränsning att Gud vill att jag ska älska mina barn. Kärleken binder mig till att vilja göra dem gott, men det är ingen tvångströja. Gud vill att jag ska använda min frihet till att göra det goda och tjäna kärleken. Att drivas av kärlek ger mig friheten att uttrycka den precis som jag vill. Se det som att kärleken är som drivkraften i en bil. Utan kärleken eller drivkraften blir jag stående, kommer ingenstans och jag blir ofri. Men om kärleken får driva mig får jag friheten att förflytta mig och jag kan styra dit jag vill.

(1 Pet 2:16) Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om fri vilja, frihet, kärlek, ondska, terror, Gud, Jesus, bibeln, kristendom

Från muslimsk terrorist till kristen

Är det möjligt för en inbiten muslimsk terrorist att vända ifrån sitt hat och bli kristen? Mosab Hassan Yousef resa är ett bevis på att det är möjligt.

Mosab Hassan Yousef föddes i Ramallah på Västbanken. Han växte upp i ett muslimskt hem och hans pappa, Sheikh Hassan Yousef, var en av grundarna och ledare för Hamas. För Mosab berodde allt det lidande som hans palestinska vänner fick utstå och de problem som han såg i Mellanöstern på den svurna fienden Israel. Han såg på koranen och islam som en lag som kan hjälpa människor till ett bättre liv i rättvisa, frid och frihet. Islam var den lösning som han var beredd att strida och dö för. Fylld med hat mot det judiska folket skaffade han vapen, men hans strävan efter frihet ledde inte till någon frihet.

Mosab fångades och han satt totalt 29 månader i israeliskt fängelse. Där blev han torterad och nästan slagen till döds. Men i fängelset fick han också uppleva hur ledande Hamas-interner brutalt torterade och dödade andra Hamas medlemmar. Varför kunde inte de muslimska internerna skapa den fred i fängelset som var deras mål? Allt detta fick honom att fråga sig vem hans verkliga fiende egentligen var. Var det Israel eller israels armé? Eller var det Hamas eller muslimerna? Sökandet efter svar ledde till att han insåg att hans fiende bodde inom honom själv. Det var ingen människa, nation eller organisation som var hans verkliga fiende. Den verkliga fienden är den ondska som vill att vi ska förgöra varandra.

I hans sökande fastnade Mosab vid Jesus ord att vi ska älska våra fiender och be för dem som vill oss illa. Det var något som var helt nytt för honom och det var ord som berörde.

(Matt 5:43) Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;

Efter att Mosab studerat bibeln så ser han inte kristendomen som en religion med regler eller som en lag, utan som ett budskap om kärlek. Bibeln pekar mot kärleken som det centrala ordet och Gud själv är kärlek. Att vända från islam till att följa Jesus var ingen lätt resa för honom. Han fick bland annat lämna hatet, fördomar och kravet på hämnd bakom sig. Det spelade inte längre någon roll vem hans fiende var för han förstod att han skulle älska dem alla. Israeler som palestinier.

Långsamt skedde en förvandling i hans inre. Hans hat byttes ut mot kärlek och hans bitterhet mot frid. Mosab menar att så länge vi fortsätter att försöka hitta fiender överallt utom inuti oss själva, så kommer det alltid att finnas ett Mellanöstern problem. Sanning, kärlek och förlåtelse är den ända lösningen på problemen i Mellanöstern. Mellanöstern behöver den väg som Jesus visade.



(Rom 12:21) Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Läs mer om hans historia i boken Son of Hamas, eller se intervjun i fem delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om islam, Israel, kärlek, ondska, vittnesbörd, koranen, bibeln, kristendom, Gud, Jesus, politik, Mellanöstern

Existerar gott och ont?

Svaret på frågan om det existerar gott och ont kan verka självklar. Vi både ser och upplever ondska och det goda. Men vad är det goda och det onda? Är det upp till var och en att bestämma vad som är gott och ont, eller finns det något absolut gott och ont?

En vanlig uppfattning är att det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, rätt och fel. Något som är gott eller rätt för vissa, kan vara ont eller fel för andra. Som exempel såg vissa det som rätt att utplåna judar under andra världskriget, medan vi nu ser detta som något ont och fruktansvärt fel. Men vem bestämmer vem som har rätt? Efter vems måttstock ska vi mäta? Svaret är att om det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, så existerar inget absolut gott eller ont. Det blir helt och hållet relativt oss människor och vad vi tycker. Det som vi ser som grymheter och ondska, kan alltså av andra, i en annan kultur eller tid, ses som något rätt och riktigt.

Är det då så att gott och ont är relativt oss människor? Kan inte vetenskapen ge svar på frågan? Det finns inte något vetenskapligt stöd för vad som är gott och ont och det beror på att frågan om gott och ont ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Det finns helt enkelt inga rätta eller felaktiga skeenden i det fysiska. Vetenskapen kan bara beskriva skeenden och inte säga någonting om vad som är gott och ont.

Vad skulle det då innebära om det finns något absolut gott och ont, som inte är beroende av oss människor? Jo, det måste då existera något som är lika absolut som sanningen. Att det existerar en objektiv sanning som inte är beroende av vad vi människor tror, är det många som håller med om. Vår jord var exempelvis inte platt för länge sedan bara för att människorna då trodde det. De hade helt enkelt fel uppfattning om jordens form. På samma sätt måste det vara med något som är objektivt eller absolut gott. Det måste vara gott oavsett om vi tror det eller inte. Vi kan ha fel uppfattning om det goda.

Om det objektivt goda är helt oberoende av oss människor så krävs det heller ingen människa eller djur som upplever det goda för att det ska existera. Precis som den objektiva sanningen så behövs det ingen som upplever sanningen för att något ska vara sant. Det krävs alltså något som är lika orubbligt och absolut som sanningen. Med andra ord så pekar det mot Gud.

Gud är det goda, han är rättfärdig och han är kärleken. Det är Gud som är orubblig och absolut. Gud är det godas ursprung. Det är honom (det goda) vi ska söka och följa. Det är honom vi ska älska. Det är det som Gud vill att vi ska göra.

(Matt 22:37) Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om moral, ondska, god, sanning, kärlek, vetenskap, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, relativism

Är Gud kärlek?

Hur kan Gud vara kärlek när han är så hård i gamla testamentet? Hur går det ihop med en god Gud och en dömande Gud? Nya testamentets Gud kan verka snällare och godare än gamla testamentets Gud, men det är samma Gud. Hur går det då ihop?

Vad är då kärlek enligt bibeln? Första korintierbrevet ger en bra beskrivning på vad kärlek är.

(1 Kor 13:4) Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar. Kärleken upphör aldrig.

Detta är vad bibeln säger om kärleken och som många också är beredda att hålla med om. Oavsett om man är kristen eller inte. Om nu Gud är kärlek, hur passar denna text då in på Gud. Gud brusar väl upp i gamla testamentet? Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte endast är kärlek. Han är också rättvis, allsmäktig, rättfärdig… Att fälla domar och att vara kärlek är inget motsatsförhållande. Tänk dig en god domare som dömer rätta straff till de skyldiga när oskyldiga drabbas av det ondas framfart. En domare behöver inte lägga sin godhet åt sidan för att döma de skyldiga, utan snarare är det så att det är vaktandet av det goda som leder till domar.

När det gäller att brusa upp, så är det viktigt att skilja på att bli arg och att bli arg. Att bli arg på det onda är gott och sunt. Om någon skulle skada den jag älskar så skulle jag bli arg och det är sunt och gott. Om jag istället hade varit likgiltig kan man fråga sig om jag verkligen älskade personen. Så, att bli arg står inte i motsatsförhållande till att älska och kärlek. Ilskan kan vara en konsekvens av kärleken. Brusa upp i 1 Kor 13 syftar på att kärleken inte är lättretlig eller har nära till ilskan. En engelsk översättning är:

(1 Kor 13:5) It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered,

Vi människor har fått livet av Gud som en gåva för att han älskar oss. Men vi missbrukar gåvan i egoistiska syften. Detta avskyr han. Om Gud hade straffat oss för minsta lilla så hade han kunnat ta gåvan ifrån oss direkt och det varit ute med oss människor för länge sedan. Gud bär oss genom livet, eftersom det är han som är livet. Vi människor äger inte livet utan vi har fått det av Gud att förvalta. Ett förvaltarskap som vi ständigt missbrukar. Det är en Guds nåd att vi lever.

Men Guds mål har hela tiden varit att rädda oss till sig, för att han älskar oss. Han är ute efter att rädda oss, inte att straffa oss. Därför brusar han inte upp, har inte nära till ilskan eller till att döma oss. Gud väntar alltså med domen för vår skull, för att han älskar oss. Han vill inte att någon av hans älskade ska gå förlorade.

(2 Pet 3:9) Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, dom, val, Gamla testamentet, liv, död, nåd, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, ilska

Kan slump skapa mening och liv?

En cell är full med information. I cellen finns DNA som består av gener och dessa gener är som bokstavskombinationer med information om ärftliga egenskaper och hur proteiner ska tillverkas. Men var kommer då denna information ifrån? Kan slump skapa informationen?

Tänk dig att slumpen skapar bokstavskombinationen OTJDG. Har denna kombination då någon betydelse? Nej och det beror på att det var slumpen som skapade den. Det finns ingen mening med bokstäverna, utan det bara råkade bli just den kombinationen. Att slump inte har någon mening är också ett argument som används emot att naturen skulle ha en mening. Man menar att eftersom slumpen eller naturlagar skapat universum och naturen så har den ingen mening. Så att slump inte skapar mening är inget konstigt.

En betydelse eller mening måste tolkas för att den ska kunna ha en mening. Ordet HEJ har en betydelse och jag tolkar den som en hälsningsfras. Men ordet OTJDG har ingen mening eller betydelse och då finns det heller inget att tolka. Även detta används som argument emot en mening i naturen. Man säger att eftersom slump och naturlagar skapat allt så finns det ingen mening att tolka och det skulle vara fel att göra det. Den mening vi tycker oss se i naturen är en illusion. Ateisten Richard Dawkins skriver i sin bok ”Den blinde urmakaren” att biologin är ”studiet av ting som är så komplicerade, att de förefaller skapade med avsikt”.

Hur kan mening med OTJDG uppstå och tolkas om det inte finns något att tolka? OTJDG skulle kunna få mening (betydelse) om man tillförde information. Exempelvis att OTJDG betyder hej. Men i så fall fanns betydelsen (hej) redan från början och skapades alltså inte. Frågan är: Hur kan denna betydelse uppstå ur meningslöshet (som inte går att tolka), utan att tillföra information (betydelse)? Hur kan meningslöshet skapa mening? Dawkins skriver om livet:

”Själva essensen i alla levande ting består inte av eld, inte av varm andedräkt, inte av någon ’livsgnista’. Den består av information, ord, instruktioner… Man kan i stället tänka sig en miljard enskilda, digitala tecken… Om man vill förstå vad livet är, ska man inte föreställa sig pulserande gelé eller slem, man ska föreställa sig informationsteknik”

För att skapa liv behöver vi alltså skapa information, mening eller ord. Om nu slumpen eller naturlagar inte kan skapa detta så kan man fråga sig: Var kommer informationen ifrån som livet består av? Bibeln ger ett svar på frågan:

(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

När universum skapades fanns informationen och informationen fanns hos Gud och informationen var Gud. Meningens och informationens ursprung går tillbaka till Gud själv. Gud är all menings ursprung. Den information vi ser i naturen är av Gud. Slump eller meningslöshet kan inte skapa mening eller liv. Gud är informationen och det liv som bär oss! Utan denna information så existerar inget liv. Utan Gud så existerar inget liv!

(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mening, liv, livets ursprung, skapelsen, evolution, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, slump