Visar inlägg med etikett god. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett god. Visa alla inlägg
söndag 24 mars 2013
Är Gud moralisk? - Eutyfrons dilemma
Är Gud moralisk för att han gör det goda eller är det moraliska gott för att Gud gör det? Detta brukar kallas för Eutyfrons dilemma och används ibland som ett argument mot Gud, men hur är det med detta dilemma egentligen?
Eutyfrons dilemma har sitt ursprung i en dialog skriven av Platon omkring 400 fKr. Platon ställde frågan om Gud vill att vi handlar på ett visst sätt eftersom det är moraliskt eller om en handling är moralisk eftersom Gud vill att vi gör handlingen. Resonemanget runt dessa frågor brukar låta ungefär så här:
1) Om Gud är moralisk för att han gör det moraliska så beror inte moralen på Gud, eftersom den bestämmer om Gud är moralisk eller inte. Moralen står då utanför Gud och blir då oberoende av Gud, vilket leder till att han inte behövs för att moral ska existera.
2) Om Gud bestämmer vad som är moraliskt så kan vilka grymheter som helst vara moraliska. Moralen beror då endast på vad Gud tycker och då blir moralen helt godtycklig. Moralen kan skifta från dag till dag.
Om då moralen inte är godtycklig enligt fråga 2, vilket vi inte upplever att den är, så borde moralen vara oberoende av Gud? Eller... Nej, bibeln ger oss ett svar på detta och svaret är att valet inte står mellan de två alternativen. Inget av de två alternativen är det rätta. Det finns ett tredje alternativ.
(1 Joh 4:7) Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.
Gud är kärlek. Gud är inte kärleksfull för att han gör kärleksfulla handlingar. Inte heller är det han som bestämmer vad som är kärleksfullt, utan han är det som kärlek är. Det är det tredje alternativet. Det går inte att skilja på kärlek och Gud, utan att göra avkall på den han är. Om du plockar bort Gud så plockar du också bort kärleken och plockar du bort kärleken plockar du också bort Gud.
Eutyfrons dilemma utgår från att skilja mellan Gud och det goda (kärleken) för att sedan komma fram till slutsatsen att de är skilda från varandra. Man utgår då från det man vill bevisa, vilket är cirkelargumentation. Dilemma är också uppställd som om det endast skulle finnas två alternativ, vilket är inte är sant. (Man brukar kalla detta för falsk dikotomi). Att man utgår ifrån att det bara finns två alternativ är inte så konstigt om vi utgår ifrån oss själva. Ingen människa hävdar: "Jag är kärlek". Men dilemmat slår även mot oss själva, för vi människor kan inte bestämma vad som är moraliskt för då blir moralen helt godtycklig. Det som är moraliskt ena dagen blir omoraliskt andra dagen. Moralen blir då helt relativ. Det andra alternativet visar på att moralen är oberoende av oss människor. Om moralen är absolut och oföränderlig till sin natur så är den alltså oberoende av människan och står utanför människan. Dilemmat pekar snarare mot något absolut, fast och oberoende av vad vi människor tycker. Dilemmat pekar på Gud!
Om bibeln är sann så är Gud kärlek och eftersom en moralisk handling har sin grund i att se till andras bästa före sitt eget så har moralen sin källa i Gud. En och samma handling kan ha olika källor - kärlek eller egoism. Så att förlita sig på en "moralisk" handling för att göra det rätta kan leda till att jag gör handlingen i egoistiskt syfte. Jag skulle kunna göra "moraliska" handlingar för att vinna på det själv. Innebär det då att egoism blir moraliskt? Nej, absolut inte. Moral har sin grund i kärlek och moral har sin grund i Gud!
(1 Joh4:12) Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.
Göran
Läs även andra bloggares åsikter om moral, kärlek, Gud, filosofi, egoism, etik, god, gott, religion, bibeln, Jesus, kristendom, Eutyfros dilemma
Bild: FreeDigitalPhotos.net
måndag 4 juli 2011
Existerar gott och ont?

Svaret på frågan om det existerar gott och ont kan verka självklar. Vi både ser och upplever ondska och det goda. Men vad är det goda och det onda? Är det upp till var och en att bestämma vad som är gott och ont, eller finns det något absolut gott och ont?
En vanlig uppfattning är att det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, rätt och fel. Något som är gott eller rätt för vissa, kan vara ont eller fel för andra. Som exempel såg vissa det som rätt att utplåna judar under andra världskriget, medan vi nu ser detta som något ont och fruktansvärt fel. Men vem bestämmer vem som har rätt? Efter vems måttstock ska vi mäta? Svaret är att om det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, så existerar inget absolut gott eller ont. Det blir helt och hållet relativt oss människor och vad vi tycker. Det som vi ser som grymheter och ondska, kan alltså av andra, i en annan kultur eller tid, ses som något rätt och riktigt.
Är det då så att gott och ont är relativt oss människor? Kan inte vetenskapen ge svar på frågan? Det finns inte något vetenskapligt stöd för vad som är gott och ont och det beror på att frågan om gott och ont ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Det finns helt enkelt inga rätta eller felaktiga skeenden i det fysiska. Vetenskapen kan bara beskriva skeenden och inte säga någonting om vad som är gott och ont.
Vad skulle det då innebära om det finns något absolut gott och ont, som inte är beroende av oss människor? Jo, det måste då existera något som är lika absolut som sanningen. Att det existerar en objektiv sanning som inte är beroende av vad vi människor tror, är det många som håller med om. Vår jord var exempelvis inte platt för länge sedan bara för att människorna då trodde det. De hade helt enkelt fel uppfattning om jordens form. På samma sätt måste det vara med något som är objektivt eller absolut gott. Det måste vara gott oavsett om vi tror det eller inte. Vi kan ha fel uppfattning om det goda.
Om det objektivt goda är helt oberoende av oss människor så krävs det heller ingen människa eller djur som upplever det goda för att det ska existera. Precis som den objektiva sanningen så behövs det ingen som upplever sanningen för att något ska vara sant. Det krävs alltså något som är lika orubbligt och absolut som sanningen. Med andra ord så pekar det mot Gud.
Gud är det goda, han är rättfärdig och han är kärleken. Det är Gud som är orubblig och absolut. Gud är det godas ursprung. Det är honom (det goda) vi ska söka och följa. Det är honom vi ska älska. Det är det som Gud vill att vi ska göra.
(Matt 22:37) Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."
Göran
Läs även andra bloggares åsikter om moral, ondska, god, sanning, kärlek, vetenskap, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, relativism
onsdag 1 april 2009
små tankar kring etik
I veckan har jag gått och klurat lite på vilka etiska perspektiv vi människor bär omkring på. Än så länge (den här veckan) har jag lyckats identifiera tre olika perspektiv i mina möten med människor.
Vi kan ta som exempel att jag ger min kompis en bukett med blommor. Namnen och tankarna om de olika etiska varianterna är högst personliga...
Det första är ett konsekvensetiskt perspektiv, vilket innebär att handlingen blir god/ond utifrån utfallet. Här bestäms handlingen utifrån om min vän blir glad eller ej. Handlingen skulle vara direkt ond ifall hon skulle råka vara allergisk och god ifall det är hennes favoritblommor. Fördelen med ett konsekvensetiskt perspektiv är att det är lätt att säga om en gärning var god eller ond. Nackdelen är att etiken då "ligger i den andres händer". Stefan Einhorns bok om att vara snäll bygger mycket på det här perspektivet.
Det andra etiska perspektiv som jag lyckats få en skymt av är majoritetsetik. Här ska handlingen vara till nytta för majoriteten. Det här etiska perspektivet hör nog mest hemma i politiken, men är dock nog så viktigt att belysa. Min blombukett är en etisk handling om den leder till något gott för flera. Fördelen med en majoritetsetik är att den kan tillgodose många människors behov. På ett politiskt plan är det ju positivt att det blir bra beslut för så många som möjligt. Nackdelen är om det t ex sker på bekostnad av minoriteten. Ett förfärligt exempel är ju nazityskland...
Ett tredje perspektiv är avsiktsetiken. "Godheten" på min handling bestäms av mitt motiv för handlingen. Jag kan ju ge blomman med många olika motiv till min handling. Jag kan ge den för att jag tycker om henne och helt enkelt vill göra henne glad. Jag kan ge den för att hon ska tycka att jag är en generös person. Jag kan ge den för att göra henne avundsjuk på att jag har råd att köpa en sådan dyr bukett. Jag kan ge den med avsikt att minsann visa henne att så här är man en bra kompis ("när fick jag en blomma av dig senast?"). Det finns säkert fler anledningar. Det är först i avsiktsetiken avsikten bakom handlingen blir aktuell att ta en titt på. Det är nämligen den som är avgörande för om handlingen är god eller ond. Här skulle nog jag vilja påstå att bara den första avsikten är god. Fördelen med avsiktsetiken är att så länge jag handlar med god avsikt har jag frid och ett gott samvete "bollen är i min hand". Nackdelen är att det innehåller en stor portion tro i bedömningen (om jag får en bukett av en vän så behöver jag tro på hennes goda avsikt för att uppskatta blomman fullt ut).
Vårt rättsystem verkar bygga både på konsekvensetik och på avsiktsetik. Om ett mord begås kan det ju definieras både som dråp, vållande till annans död och mord beroende på gärningsmannens avsikt (eller i det här fallet brist på avsikt). Rent konsekvensetiskt måste det ju dock bli ett straff för gärningens konsekvens. Även majoritetsetiken kommer nog in här eftersom ett fängelsestraff även skyddar allmänheten från att skadas av gärningsmannen.
Som kristen så skulle jag framför allt beskriva mig som avsiktsetiker. Mina ledord för hur jag lever i vardagen är hämtade från bibeln, där det viktigaste är mitt motiv till handlingen.
"Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni göra för dem" (Matt 7:12)
"Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra." (Joh 13:34)
I bergspredikan (Matt kap 5 - 7) flyttas fokus från handlingen, konsekvensen till avsikten. Från det yttre till det inre.
Många tror att det här innebär att man alltid utgår från sina egna behov när man handlar. För mig innebär det tvärtom att sätta den andres behov först, att behandla den människan så som han vill bli behandlad. Når jag alltid upp till dessa etiska krav? Absolut inte! Men jag försöker och så länge jag gör mitt bästa har jag ett rent samvete och frid i hjärtat.
En av mina närmaste vänner ställde en riktigt klurig fråga. Ett etiskt dilemma, som har blivit en klassiker. Om du mötte Hitler när han var bebis och du visste om att han senare i livet skulle mörda miljontals människor. Vad skulle du göra då?
Dagens önskan är att vi alla ska få lite mer av det ljus som Jesus kom med till den här världen, till detta mörker.
"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." (Joh 1:1-5)
Låt ljuset från Jesus fylla ditt inre med frid och liv. Hans är makten, äran och härligheten i evighet. Amen.
Med kärlek
Helle
Vi kan ta som exempel att jag ger min kompis en bukett med blommor. Namnen och tankarna om de olika etiska varianterna är högst personliga...
Det första är ett konsekvensetiskt perspektiv, vilket innebär att handlingen blir god/ond utifrån utfallet. Här bestäms handlingen utifrån om min vän blir glad eller ej. Handlingen skulle vara direkt ond ifall hon skulle råka vara allergisk och god ifall det är hennes favoritblommor. Fördelen med ett konsekvensetiskt perspektiv är att det är lätt att säga om en gärning var god eller ond. Nackdelen är att etiken då "ligger i den andres händer". Stefan Einhorns bok om att vara snäll bygger mycket på det här perspektivet.
Det andra etiska perspektiv som jag lyckats få en skymt av är majoritetsetik. Här ska handlingen vara till nytta för majoriteten. Det här etiska perspektivet hör nog mest hemma i politiken, men är dock nog så viktigt att belysa. Min blombukett är en etisk handling om den leder till något gott för flera. Fördelen med en majoritetsetik är att den kan tillgodose många människors behov. På ett politiskt plan är det ju positivt att det blir bra beslut för så många som möjligt. Nackdelen är om det t ex sker på bekostnad av minoriteten. Ett förfärligt exempel är ju nazityskland...
Ett tredje perspektiv är avsiktsetiken. "Godheten" på min handling bestäms av mitt motiv för handlingen. Jag kan ju ge blomman med många olika motiv till min handling. Jag kan ge den för att jag tycker om henne och helt enkelt vill göra henne glad. Jag kan ge den för att hon ska tycka att jag är en generös person. Jag kan ge den för att göra henne avundsjuk på att jag har råd att köpa en sådan dyr bukett. Jag kan ge den med avsikt att minsann visa henne att så här är man en bra kompis ("när fick jag en blomma av dig senast?"). Det finns säkert fler anledningar. Det är först i avsiktsetiken avsikten bakom handlingen blir aktuell att ta en titt på. Det är nämligen den som är avgörande för om handlingen är god eller ond. Här skulle nog jag vilja påstå att bara den första avsikten är god. Fördelen med avsiktsetiken är att så länge jag handlar med god avsikt har jag frid och ett gott samvete "bollen är i min hand". Nackdelen är att det innehåller en stor portion tro i bedömningen (om jag får en bukett av en vän så behöver jag tro på hennes goda avsikt för att uppskatta blomman fullt ut).
Vårt rättsystem verkar bygga både på konsekvensetik och på avsiktsetik. Om ett mord begås kan det ju definieras både som dråp, vållande till annans död och mord beroende på gärningsmannens avsikt (eller i det här fallet brist på avsikt). Rent konsekvensetiskt måste det ju dock bli ett straff för gärningens konsekvens. Även majoritetsetiken kommer nog in här eftersom ett fängelsestraff även skyddar allmänheten från att skadas av gärningsmannen.
Som kristen så skulle jag framför allt beskriva mig som avsiktsetiker. Mina ledord för hur jag lever i vardagen är hämtade från bibeln, där det viktigaste är mitt motiv till handlingen.
"Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni göra för dem" (Matt 7:12)
"Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra." (Joh 13:34)
I bergspredikan (Matt kap 5 - 7) flyttas fokus från handlingen, konsekvensen till avsikten. Från det yttre till det inre.
Många tror att det här innebär att man alltid utgår från sina egna behov när man handlar. För mig innebär det tvärtom att sätta den andres behov först, att behandla den människan så som han vill bli behandlad. Når jag alltid upp till dessa etiska krav? Absolut inte! Men jag försöker och så länge jag gör mitt bästa har jag ett rent samvete och frid i hjärtat.
En av mina närmaste vänner ställde en riktigt klurig fråga. Ett etiskt dilemma, som har blivit en klassiker. Om du mötte Hitler när han var bebis och du visste om att han senare i livet skulle mörda miljontals människor. Vad skulle du göra då?
Dagens önskan är att vi alla ska få lite mer av det ljus som Jesus kom med till den här världen, till detta mörker.
"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." (Joh 1:1-5)
Låt ljuset från Jesus fylla ditt inre med frid och liv. Hans är makten, äran och härligheten i evighet. Amen.
Med kärlek
Helle
Etiketter:
etik,
god,
jesus,
kristendom
söndag 15 mars 2009
Klarar vi oss utan Gud?
Behövs Gud i världen? Klarar vi oss inte utan en Gud som ändå inte verkar vara så verksam i världen? För att nå ett svar på denna fråga tänkte jag gå in på vad vi människor har för behov och vad bibeln säger om vem Gud är. Du kanske inte litar på det bibeln säger, men innan du förkastar Gud, så är det ju viktigt att du har den bild av Gud som bibeln ger.
Vad är det som styr en människas handlingar? Varför gör vi människor som vi gör? Detta är en fråga som inte är helt lätt att besvara. Naturligtvis kan det vara oändligt många orsaker till en handling, men går det att se ett mönster i alla dessa handlingar? Alla djur strävar efter att upprätthålla liv och människan är inget undantag i detta avseende. Vi behöver mat, sömn, skydd för kyla och tak över huvudet för att kunna överleva. Så är människokroppen konstruerad. Vi har med andra ord ett behov av att upprätthålla livet. Men handlar verkligen alla våra handlingar om detta att överleva? Varför tar vissa människor i så fall livet av sig? Kan jag bli så rädd för att mista livet att jag till slut tar livet av mig? För att bena upp denna fråga gäller det att fundera över vad det är som driver oss människor om man bortser från vårt behov av att upprätthålla liv. Enligt vissa är det reproduktionen som är en drivande kraft, men hur kommer det sig i så fall att preventivmedel används mer än aldrig förr? Många håller med om att exempelvis pengar, makt, sex, kärlek, lycka eller njutning styr våra handlingar. Men varför vill vi ha pengar eller makt och vad är det som ger oss lycka? För att få reda på svaret på dessa frågor måste vi betrakta oss själva.
Även om vårt behov av att upprätthålla livet blir tillfredsställt, så innebär det inte att vi kommer att må psykiskt bra. Det krävs alltså någonting mer för att vi skall må bra. Det viktigaste behovet vi människor har för att vi ska kunna vara psykisk välmående är att bli omtyckta, sedda, uppmärksammade och att vi känner oss trygga. Detta kan sammanfattas med att vi har ett behov av kärlek. Oavsett om du bor i Kina, Nya Guinea, Afghanistan eller i Sverige, så har vi detta behov. Få skulle inte hålla med om att vi vill känna oss älskade. Vår strävan efter makt handlar om att vi vill kunna kontrollera att vi blir omtyckta eller älskade. Pengar kan ju vara ett sätt att skaffa sig makt. ”Har jag mycket pengar kan jag få vad jag vill”, är det lätt att tro. Men kan jag köpa kärlek?
Vi har också ett grundläggande behov av att ge kärlek genom att till exempel visa omtanke, vänlighet och att hjälpa. Många hävdar att meningen med livet är att få barn. När man får ett barn kan man få en stark kärlek till barnet som man mår mycket bra av. Man ger mycket kärlek till det lilla spädbarnet i form av närhet och omtanke, vilket ger en tillfredsställelse. Detta får man trots att det lilla barnet inte ger eller kan ge någon kärlek alls tillbaka. När jag exempelvis ser människor lida, så kan detta behov väckas. Jag känner då kanske en stark längtan att omfamna, dela med mig eller offra mig för den lidandes skull. Det jag ger är kärlek. Det har visat sig i forskning att vi mår bra av att både ge kärlek och att få kärlek. Vi mår inte bara psykiskt bra av detta, utan också fysiskt. Detta kommer sig av att om vi mår bra i själen så återspeglar detta sig fysiskt i kroppen. Omvänt så mår kroppen dåligt om vi mår psykiskt dåligt.
Behoven av att få kärlek styr våra handlingar. Vi styrs också av rädslan att inte få våra behov tillfredsställda. Att inte bli bekräftad eller att bli föraktad (att någon ser ner på oss) är något vi gör allt för att undvika. Vi kan till exempel vara rädda för att vi ska göra bort oss och blotta oss. Vi är rädda för att andra ska se ner på oss och förakta oss för det vi gör eller den vi är. Situationer som är pinsamma är ett uttryck för detta.
Vi människor gör mycket för att få vårt behov av kärlek och bekräftelse uppfyllt. Exempel på detta är att vi försöker få höga betyg i skolan (eller låga betyg beroende på vilken värderingar som gäller i personens närhet), vi köper snygga kläder, vi tränar för att få en snygg kropp, vi satsar på karriär i yrkeslivet, vi lär oss spela ett musikinstrument, vi ser till att vi har ett snyggt hem och fin bil, vi mobbar och ser ner på andra (utser syndabockar) för att vi ska kunna känna oss bättre än den mobbade, vi är med i dokusåpor och vi strävar efter att bli rockstjärnor och rika. Men också att vara snäll eller ge presenter kan vara ett uttryck för att få kärlek. Man hör ofta människor säga att ”Jag gör det för att det är roligt”. Men anledningen att vi tycker att det är roligt, kan vara att vi får bekräftelse för det. Är jag ute efter bekräftelsen fiskar jag efter kärlek och detta är inte att ge kärlek. Den altruistiska kärleken är givande och inte ute efter att vinna någonting på handlingen. Detta är kärlekens natur.
Var passar då Gud in i livet? Räcker det inte med kärlek?
Som jag nämnde förut, så är det kärlek vi alla längtar och söker efter. Vi är ju till och med beroende av den för att må bra både fysiskt och psykiskt, eftersom kärleken är ett av våra behov. Vissa hävdar därför att ”Det är mer kärlek vi behöver och inte någon Gud” eller ”Religion bara förstör, det är kärlek som bygger upp”. Som kristen kan det då vara lätt att försöka försvara Gud genom att förminska kärleken, men vad säger bibeln om den så livsviktiga kärleken?
(1 Joh 4:1) Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.
Denna text säger just att vi skall älska varandra och ge varandra kärlek. Men det som kanske är mest förundrande och överraskande är att bibelcitatet slutar med att säga att Gud är kärlek! Här likställs Gud med kärlek. Gud är inte bara kärleksfull, utan Gud är kärlek. Eftersom kärlek och Gud är lika med varandra, innebär detta att vi inte kan skilja på kärlek från Gud, eftersom den ingår i Guds personlighet. Detta innebär att vi kan byta ut kärlek mot Gud i resonemanget om våra behov. Vi har ju ett behov av kärlek, vilket betyder att vi har ett behov av Gud. Gud har skapat oss med detta behov för att det är gott. Han har skapat vår kropp så att den mår bra av kärlek. När vi inte får detta behov tillgodosett mår vi dåligt både fysiskt och psykiskt. Vi mår med andra ord dåligt och bryts ned utan Gud. Vårt längtande efter kärlek i form av omtanke och bekräftelse är i själva verket en längtan efter Gud. Vi söker efter bekräftelse överallt, men den vi egentligen söker är Gud. Gud har lagt ner denna längtan efter kärlek i oss för att den är god. När vi känner kärlek så är det Gud vi känner. En människas ord av kärlek värmer mig, men den som värmer mig är Gud. Den som då påstår att det är kärlek världen behöver och ingen Gud inser inte att Gud är kärlek.
(Matt 4:4) Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.”
Jag måste tro på att kärleken finns för att kunna känna kärlek. Detta betyder att jag måste tro på kärlek för att känna Gud. Det är detta som texten från 1 Joh 4:1 tar upp: ”Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.” Jag kommer alltså inte känna Gud eller kärlek om jag inte älskar. Om jag inte älskar vet jag inte vad kärlek är, för att jag aldrig trott på den och då kan jag heller inte veta vem Gud är. Textraden kan misstolkas som att Gud inte vet vem jag är om jag inte älskar, men det vet han. Gud sitter med andra ord inte på ett moln och passivt tittar ner på jorden, utan han verkar i oss och vi kan känna honom! Lär jag inte känna kärleken, så kan jag inte lära känna Gud heller. Gud påverkar alla människor oavsett om man är ateist, muslim eller hindu. Gud är så nära oss att vi lätt missar honom. Många tror att vi kan ha kärleken i oss, men få tror att vi har Gud i oss. När vi undrar var Gud är någonstans, så ser vi inte skogen för alla träden. Så klarar vi oss utan Gud? Nej, vi hade då levt i en totalt kärlekslös värld.
Göran
jesusbloggen
Vad är det som styr en människas handlingar? Varför gör vi människor som vi gör? Detta är en fråga som inte är helt lätt att besvara. Naturligtvis kan det vara oändligt många orsaker till en handling, men går det att se ett mönster i alla dessa handlingar? Alla djur strävar efter att upprätthålla liv och människan är inget undantag i detta avseende. Vi behöver mat, sömn, skydd för kyla och tak över huvudet för att kunna överleva. Så är människokroppen konstruerad. Vi har med andra ord ett behov av att upprätthålla livet. Men handlar verkligen alla våra handlingar om detta att överleva? Varför tar vissa människor i så fall livet av sig? Kan jag bli så rädd för att mista livet att jag till slut tar livet av mig? För att bena upp denna fråga gäller det att fundera över vad det är som driver oss människor om man bortser från vårt behov av att upprätthålla liv. Enligt vissa är det reproduktionen som är en drivande kraft, men hur kommer det sig i så fall att preventivmedel används mer än aldrig förr? Många håller med om att exempelvis pengar, makt, sex, kärlek, lycka eller njutning styr våra handlingar. Men varför vill vi ha pengar eller makt och vad är det som ger oss lycka? För att få reda på svaret på dessa frågor måste vi betrakta oss själva.
Även om vårt behov av att upprätthålla livet blir tillfredsställt, så innebär det inte att vi kommer att må psykiskt bra. Det krävs alltså någonting mer för att vi skall må bra. Det viktigaste behovet vi människor har för att vi ska kunna vara psykisk välmående är att bli omtyckta, sedda, uppmärksammade och att vi känner oss trygga. Detta kan sammanfattas med att vi har ett behov av kärlek. Oavsett om du bor i Kina, Nya Guinea, Afghanistan eller i Sverige, så har vi detta behov. Få skulle inte hålla med om att vi vill känna oss älskade. Vår strävan efter makt handlar om att vi vill kunna kontrollera att vi blir omtyckta eller älskade. Pengar kan ju vara ett sätt att skaffa sig makt. ”Har jag mycket pengar kan jag få vad jag vill”, är det lätt att tro. Men kan jag köpa kärlek?
Vi har också ett grundläggande behov av att ge kärlek genom att till exempel visa omtanke, vänlighet och att hjälpa. Många hävdar att meningen med livet är att få barn. När man får ett barn kan man få en stark kärlek till barnet som man mår mycket bra av. Man ger mycket kärlek till det lilla spädbarnet i form av närhet och omtanke, vilket ger en tillfredsställelse. Detta får man trots att det lilla barnet inte ger eller kan ge någon kärlek alls tillbaka. När jag exempelvis ser människor lida, så kan detta behov väckas. Jag känner då kanske en stark längtan att omfamna, dela med mig eller offra mig för den lidandes skull. Det jag ger är kärlek. Det har visat sig i forskning att vi mår bra av att både ge kärlek och att få kärlek. Vi mår inte bara psykiskt bra av detta, utan också fysiskt. Detta kommer sig av att om vi mår bra i själen så återspeglar detta sig fysiskt i kroppen. Omvänt så mår kroppen dåligt om vi mår psykiskt dåligt.
Behoven av att få kärlek styr våra handlingar. Vi styrs också av rädslan att inte få våra behov tillfredsställda. Att inte bli bekräftad eller att bli föraktad (att någon ser ner på oss) är något vi gör allt för att undvika. Vi kan till exempel vara rädda för att vi ska göra bort oss och blotta oss. Vi är rädda för att andra ska se ner på oss och förakta oss för det vi gör eller den vi är. Situationer som är pinsamma är ett uttryck för detta.
Vi människor gör mycket för att få vårt behov av kärlek och bekräftelse uppfyllt. Exempel på detta är att vi försöker få höga betyg i skolan (eller låga betyg beroende på vilken värderingar som gäller i personens närhet), vi köper snygga kläder, vi tränar för att få en snygg kropp, vi satsar på karriär i yrkeslivet, vi lär oss spela ett musikinstrument, vi ser till att vi har ett snyggt hem och fin bil, vi mobbar och ser ner på andra (utser syndabockar) för att vi ska kunna känna oss bättre än den mobbade, vi är med i dokusåpor och vi strävar efter att bli rockstjärnor och rika. Men också att vara snäll eller ge presenter kan vara ett uttryck för att få kärlek. Man hör ofta människor säga att ”Jag gör det för att det är roligt”. Men anledningen att vi tycker att det är roligt, kan vara att vi får bekräftelse för det. Är jag ute efter bekräftelsen fiskar jag efter kärlek och detta är inte att ge kärlek. Den altruistiska kärleken är givande och inte ute efter att vinna någonting på handlingen. Detta är kärlekens natur.
Var passar då Gud in i livet? Räcker det inte med kärlek?
Som jag nämnde förut, så är det kärlek vi alla längtar och söker efter. Vi är ju till och med beroende av den för att må bra både fysiskt och psykiskt, eftersom kärleken är ett av våra behov. Vissa hävdar därför att ”Det är mer kärlek vi behöver och inte någon Gud” eller ”Religion bara förstör, det är kärlek som bygger upp”. Som kristen kan det då vara lätt att försöka försvara Gud genom att förminska kärleken, men vad säger bibeln om den så livsviktiga kärleken?
(1 Joh 4:1) Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.
Denna text säger just att vi skall älska varandra och ge varandra kärlek. Men det som kanske är mest förundrande och överraskande är att bibelcitatet slutar med att säga att Gud är kärlek! Här likställs Gud med kärlek. Gud är inte bara kärleksfull, utan Gud är kärlek. Eftersom kärlek och Gud är lika med varandra, innebär detta att vi inte kan skilja på kärlek från Gud, eftersom den ingår i Guds personlighet. Detta innebär att vi kan byta ut kärlek mot Gud i resonemanget om våra behov. Vi har ju ett behov av kärlek, vilket betyder att vi har ett behov av Gud. Gud har skapat oss med detta behov för att det är gott. Han har skapat vår kropp så att den mår bra av kärlek. När vi inte får detta behov tillgodosett mår vi dåligt både fysiskt och psykiskt. Vi mår med andra ord dåligt och bryts ned utan Gud. Vårt längtande efter kärlek i form av omtanke och bekräftelse är i själva verket en längtan efter Gud. Vi söker efter bekräftelse överallt, men den vi egentligen söker är Gud. Gud har lagt ner denna längtan efter kärlek i oss för att den är god. När vi känner kärlek så är det Gud vi känner. En människas ord av kärlek värmer mig, men den som värmer mig är Gud. Den som då påstår att det är kärlek världen behöver och ingen Gud inser inte att Gud är kärlek.
(Matt 4:4) Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.”
Jag måste tro på att kärleken finns för att kunna känna kärlek. Detta betyder att jag måste tro på kärlek för att känna Gud. Det är detta som texten från 1 Joh 4:1 tar upp: ”Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.” Jag kommer alltså inte känna Gud eller kärlek om jag inte älskar. Om jag inte älskar vet jag inte vad kärlek är, för att jag aldrig trott på den och då kan jag heller inte veta vem Gud är. Textraden kan misstolkas som att Gud inte vet vem jag är om jag inte älskar, men det vet han. Gud sitter med andra ord inte på ett moln och passivt tittar ner på jorden, utan han verkar i oss och vi kan känna honom! Lär jag inte känna kärleken, så kan jag inte lära känna Gud heller. Gud påverkar alla människor oavsett om man är ateist, muslim eller hindu. Gud är så nära oss att vi lätt missar honom. Många tror att vi kan ha kärleken i oss, men få tror att vi har Gud i oss. När vi undrar var Gud är någonstans, så ser vi inte skogen för alla träden. Så klarar vi oss utan Gud? Nej, vi hade då levt i en totalt kärlekslös värld.
Göran
jesusbloggen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
