Vad skulle Jesus ha gjort?

En fråga som man lätt kan ställa sig i olika situationer är vad Jesus skulle ha gjort. Hur skulle Jesus handlat om han levde i Sverige idag? Men det finns en fälla som är lätt att hamna i med dessa frågor.

När det gäller att följa Jesus, så är det lätt att fråga honom vad han vill att jag skall göra. Jag kanske säger till Gud: ”Säg vad du vill att jag skall göra så gör jag det”. Jag har själv, för att ta ett exempel, frågat Gud vad han vill att jag skall skriva för inlägg. Visst, det är inte fel att fråga Gud, men jag har känt att Gud istället frågar mig: ”Hur vill du ge vidare det jag har gett dig?”. Det är så lätt att tro att Gud kommer med en massa krav på oss som vi måste leva upp till. Att Gud hela tiden vill att jag skall göra något annat än det jag gör. Att han ständigt är besviken över det jag gör. Det är lätt att tro att jag måste bli missionär, präst eller pastor för att Gud skall tycka att jag gör något bra, men jag har förstått att så är det inte.

Jag skall förklara vad jag menar genom att ta ett exempel. Om en vän jag älskar ramlar och skadar sig, så hoppas jag att jag skulle rusa fram för att hjälpa och trösta. Jag hoppas att jag skulle visa medlidande med vännen. Jag skulle inte vilja att jag i det läget frågar mig: ”Vad skulle Jesus ha gjort?”. Bara att ställa den frågan skulle visa på min brist på kärlek till vännen. Frågan skulle visa att jag mer bryr mig om hur jag ser ut inför Gud, än om kärleken till min vän. Men sanningen är att Gud vill att vi skall drivas av kärleken och godheten, eller med andra ord drivas av Gud. Jag tror att många av de gånger som vi följer Jesus gör vi det utan att ens tänka på det. Det sker instinktivt, eftersom vi gör det i kärlek. De gånger däremot som vi försöker att vara duktiga inför Gud så missar vi helt målet.

Att följa Jesus handlar inte om att fråga sig var Jesus hade gjort, utan att följa den ande, som är av Gud, Guds helige ande. Det handlar inte om att lista ut vad som är gott, utan om att följa hjärtat. Gud vill att vi skall förstå det goda, men han vill också att vi skall ha det i oss och låta det driva oss. Poängen var inte att vi skulle få en massa direktiv eller lagar att följa, utan han gav oss en ande.

(Jer 31:33) Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Att följa Jesus handlar om att drivas av Guds kraft, den helige anden. Tänk dig att vi människor är som kugghjul. Gud är det stora drivande kugghjulet som skall driva alla de andra kuggarna. Ingen annan kugge har kraft i sig själv, utan all kraft kommer från den stora kuggen, Gud. Gud ger av sig och lägger det i våra hjärtan, så att vi skall kunna göra hans gärningar.

(Rom 5:5) ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden.

Vad skulle då Jesus ha gjort i situationen med den skadade vännen eller om han levde i Sverige idag? Svaret är att han skulle ha drivits av kärlek. Han skulle ha älskat och visat medlidande.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om den helige Anden, kärlek, medlidande, Jesus, väg, Gud, religion, bibeln, kristendom
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Det nya förbundet – Ett bra byte!

Gud skapade människan till att ha en gemenskap med honom. En gemenskap med honom som är alltigenom god och är kärlek. Det var också därför som Gud velat ingå ett förbund med människan. (Läs gärna mer här om vad ett blodsförbund innebär). Hans motiv är inte egoistiska utan det är hans kärlek till oss som drivit honom till att vilja ingå ett förbund med människan.

(1 Joh 4:9) Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Vi har inte på något sätt gjort oss förtjänta av en gemenskap med Gud eller av Guds kärlek. Hur ofta har vi inte vänt kärleken ryggen genom att tjäna oss själva i egoism före att tjäna andra i kärlek? Trots detta älskar Gud oss så otroligt mycket och vill ge av sig till oss. Ett tecken på att man hade ingått ett förbund var att man bytte mantlar med varandra. Symboliken var att man ger det man är eller det man står för till varandra.

(Jes 61:10) Min glädje har jag i Herren, jag jublar över min Gud, ty han har klätt mig i segerns dräkt och skrudat mig i rättfärdighetens mantel,

Gud är rättfärdig, vilket betyder att han aldrig gör fel. Det han vill är att ge oss av sin rättfärdighet. Gud är kärlek och han vill ge oss av sin kärlek. Gud är sanningen och han vill uppenbara sanningen för oss. Gud är ande och han vill ge oss av sin helige ande. Gud är god och han vill visa sin godhet för oss. Gud är en givande Gud! Det är sån som han är. Han vill ge av sitt och sig själv till oss. Detta är de kläder, den mantel han vill sätta på oss. Vad är då människans del i det nya förbundet, för i ett förbund så sker ju ett utbyte. Ett förbund handlar om att ge och få. Vad är det vi skall ge Gud? Vilka kläder skall vi ge honom?

(Jes 1:18) Låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?

Det vi ger i det nya förbundet är våra smutsiga kläder. Röd eller purpurröd är i bibeln syndens färg. Den mantel vi ger är vår synd och Jesus var den som fick bära dem.

(Mark 15:17) De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom.

Jesus bar vår mantel. Han bar vår synd och gjorde det i kärlek för att vi skulle kunna få del av de kläder som Gud vill ge till oss. Han vill klä oss med hans rättfärdighet.

(2 Kor 5:21) Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

Genom tron att Jesus tagit på sig din synd, så ser Gud inte längre din synd, utan han ser dig som rättfärdig! Han ser inte dina fel, utan ser dig som fläckfri. Innebär det då att du inte syndar längre? Nej, men ditt brott, din synd tog Jesus på sig. Du är friköpt från skuld. Gud har gett dig rättfärdighetens mantel! Det är en oförtjänt gåva given i kärlek, för att han vill ge av sig till dig och för att han vill ha gemenskap med dig. För Gud är du hans älskade barn.

(Gal 4:4) Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, Jesus, Gud, korset, kärlek, religion, relation, gemenskap, kristendom, bibeln

Vad är ett blodsförbund?

Bibeln talar mycket om förbund (ca 250 gånger i Bibel 2000). Vi i västvärlden har förlorat mycket av förståelsen av vad ett blodsförbund är, men de som levde på bibelns tid var väl medvetna om vad det innebar.

Ett blodsförbund generellt var något som kunde ingås mellan två folk eller stammar. Det var ett sätt att skapa fred, men också ett sätt att stärka sin position gentemot andra folk. Innebörden i att ingå ett blodsförbund var att de fick tillgång till varandras styrkor. Ena folket kanske var duktiga krigare, medan det andra folket kanske hade en god ekonomi. Det som gällde i ett förbund var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett, jag kommer att beskydda dig med livet som insats och det gäller hela livet. Ett förbund är en överlåtelse, där man ger sig åt varandra, men också att man drar nytta av den andra partens överlåtelse. Man får del av varandras fördelar.

Att ingå ett förbund tog man inte lätt på, för ingen ville ingå ett livslångt förbund med någon som man inte kunde lita på. Så innan ett förbund kunde ingås var man därför tvungen att förhandla med varandra. Hövdingen eller ledaren för folken träffades och samtalade om det som stod i vägen för att ingå ett förbund. Man ifrågasatte motiven, men också förmågan att hålla förbundet och eventuella hinder eller olösta konflikter. Som ett tecken på att förbundet var ett faktum skar man sina händer eller armar så att blodet rann och man blandade blodet. Detta var en symbolhandling att de nu var ett. Eventuella ärr blev också en påminnelse om förbundet. Dessa blodförbund var den starkaste formen av förbund som inte fick brytas. Den som bröt förbundet straffades med döden.

Alltsedan människan bröt med Gud i syndafallet, har Guds plan varit att återförenas med människan. Gemenskapen bröts, men Gud vill ha en återupprättad gemenskap. Därför vill också Gud ingå ett blodsförbund med människan och lova oss alla sina välsignelser. Gud börjar med att sluta förbund med en enda människa, Abraham, för att sedan övergå i ett förbund med ett folk, Israel. Men Guds plan var inte att sluta med detta.

Det finns ett stort problem som står i vägen för en relation med Gud och det är synden. (Läs gärna inlägget Vad är synd?). Gud kan inte ha med synd att göra och vi människor syndar. Därför sände Gud sin son, en representant, en hövding, en ledare som kan föra vår talan inför Gud och som är värdig att ha gemenskap med Gud.

(Rom 8:3) Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.

Eftersom Jesus tog på sig vår synd och skuld, kan vi ha gemenskap med Gud! Detta är det nya förbundet. Den som vill ha gemenskap med Gud kan trots synden hänvisa till Jesus och erkänna det han gjorde på korset och ta del av alla Guds välsignelser. Detta är det glada budskapet! Gud säger då: ”Jag älskar dig! Allt mitt är ditt. Mina tillgångar är dina tillgångar. Din strid är min strid och jag skall beskydda dig. Vi är ett!” Detta är stora ord från en stor Gud, världens skapare. Vad kan vara större än att ingå ett förbund med Gud?

(Ef 2:12) kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, försoning, synd, Gud, blodsförbund, Jesus, kärlek, religion, bibel, kristendom
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Kom hem!!!

Bli berörd av Guds längtan i detta videoklipp. Gud vill att vi skall komma hem till honom. Bort från det som bara förstör och förgör och hem till hans beskyddande armar. Det är på riktigt! Det är inte bara fina ord eller en vacker filosofi. Det är en verklig Gud som vill rädda oss från en verklig fara och att vi skall vända oss till honom och komma hem! Det gäller liv eller död! Han är kärlek och älskar dig mer än du anar.



(Upp 22:17) Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det skall säga: "Kom!" Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, video, relation, vittnesbörd, Gud, Jesus, religion, kristendom, bibeln, älskad

Så älskar Gud världen!

Gud älskar oss människor otroligt mycket. Mycket mer än vi någonsin kan ana. Han har en sådan omsorg över oss att han gör vad som helst, bara vi närmar oss Honom. För Gud är det inte viktigt på vilket sätt det sker, bara att det sker. Vi är alla syndare och är därför redan dömda, eftersom det ligger en dom över allt ont. Men Gud vill dra oss till sig och är villig att ge alla nåd. Gud sträcker i kärlek ut sina armar till oss samtidigt som vi lever i synd. Jesus kärlek för oss är så stor, även när vi syndar, att han därför tog på sig det straff som vi egentligen förtjänar.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

När Jesus dog för oss, så menas det inte att han dog den fysiska döden i vårt ställe. Vi kommer ju alla att dö förr eller senare. Han plågades visserligen fysiskt med tortyr, med det är många som utsatts för sådan behandling både före och efter hans död. De dessa människor däremot inte upplevt är den ofantliga ångest som inträffar, när det sista lilla hoppet försvinner, då Gud som är allt det goda vänder ryggen. Denna totala hopplöshet och fasa upplever inte människan här på jorden, eftersom Gud här ständigt håller ut sina armar åt oss. Men Jesus fick uppleva denna totala ångest och i ren desperation ropar Han: ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46 och Mark 15:34). I detta ögonblick var han övergiven av Gud och totalt skiljd ifrån honom. I Bibeln talas det om två sorters död. Dels den fysiska döden, som är den död vi alla måste gå igenom. Men sedan finns det den eviga döden eller den andra döden.

(Upp 2:11) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

När det talas om att Jesus dog för dig, så innebär det att han tog på sig ditt straff och dog den andliga döden. Jesus led alltså i helvetet i ditt ställe! Han fick inte bara smaka lite av den andliga döden utan han fick svälja döden för alla människor. Du behöver därför inte komma till helvetet. Detta är redan fixat! Priset för dina synder är redan betalda. Gud vill inte döma dig, han vill rädda dig. Jesus har redan suttit i fängelse för dina brott. Så mycket älskar Jesus dig att han tar detta enorma straff, att känna helvetets alla plågor, bara för att han vill att du skall slippa detta. Så betydelsefull är du i hans ögon. Här visar verkligen Jesus sin kärlek till dig. Jesus vill vara din vän och han vill att du skall vara med honom i hans rike. Han har berett en plats för dig där. Allt är redan färdigt och fullbordat. Nu gäller det alltså bara för dig att lita på detta, så att du kan ta del av denna fantastiska kärlekshandling. Det ända du i hjärtat behöver säga är: ”Tack Jesus för att du led döden i mitt ställe!” Tro på att Gud älskar dig så att du inte går miste om hans enorma kärlek. Detta är det glada budskapet!

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När Jesus uppstod, så uppstod han alltså inte bara från den fysiska döden utan även från den andliga döden. Döden kunde inte hålla greppet om Jesus, eftersom det ingick i Guds plan.

(Apg 2:24) Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.

Jesus lever! Döden är besegrad!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, jesus, förlåtelse, försoning, död, kärlek, religion, kristendom, bibeln, liv
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Förlåtelse - vägen till frihet

Jag har i dagarna haft samtal med människor om att förlåta. En sak har blivit väldigt tydlig. Den människa som har blivit skadad och sårad är den som bär på skuld och skam över det inträffade. Det borde vara tvärtom - att det är den som skadar som får stå med skam. Ett exempel på detta är den mobbade tioåringen. Det borde vara mobbaren som känner skuld och skam, men istället är det den mobbade. Någonstans inom den som blir mobbad finns ett sår som skriker - jag är föraktad, tydligen inte värd att älskas. Skammen leder till att man sluter det inom sig. Problemet är att man blir inte fri ifrån det. Det ligger där och gnager och tär. Det hindrar människan från att lita på andra, från gemenskap. När vi slutar att lita på våra medmänniskor och när vi slutar att riskera att bli sårade igen så gör vi oss onåbara för kärlek. Muren växer och människan blir allt mer ensam.

Hur bryter man den här onda spiralen? Hur blir man fri från den skam som kommer av att ha blivit sårad? Kan man någonsin lita på andra människor igen?

Förlåtelse kanske känns omodernt i vårt samhälle där vi kan utestänga människor från vår vänskapskrets på facebook eller strunta i att svara i telefonen eftersom vi har nummerpresentatörer. Men saken är att det finns inget mer effektivt i våra relationer än kärlek och förlåtelse. Att förlåta är att riva muren. Att förlåta är att sluta dölja sig bakom skydd och masker. Att förlåta är att återigen våga möta det som gör ont, för att bli fri ifrån det, för att avväpna det.

Att förlåta är både en process och ett viljebeslut. Att förlåta är aldrig detsamma som att tycka att handlingen var okey eller acceptera den. Förlåtelse kan börja med att inse att den handlingen var fel, för om inget fel har begåtts finns det ju heller ingenting att förlåta. Det här kan säkert tyckas självklart för vissa. Men för många som har blivit utsatta för övergrepp som barn så måste man först inse att jag själv inte bär skulden för det inträffade. Genom att se att det som har skadat en var fel så separerar man skammen och skulden ifrån sig själv och lägger den där den hör hemma - på förövaren.

När man väl inser var skulden ligger kan vi förlåta. Vi behöver välja att separera handlingen från den som har skadat. Det här innebär en del smärtsamma delar. När jag väl har förlåtit så kan jag inte gömma mig bakom en offerroll, jag ger upp min rätt till hämnd. Att förlåta är att välja att inte döma den andre eller tolka den andre utifrån den onda handlingen. Men att förlåta är också att välja att inte längre se sig själv utifrån ett offerperspektiv. Att förlåta är att sluta se på personen som förövare och börja se på den som medmänniska, som vår nästa.

Genom att inte förlåta kan man leva ett helt liv genom att skylla allt på förövaren. Man kan välja att låta sitt liv styras av det som har hänt. Men konsekvensen blir ensamhet, rädsla, bitterhet och ofrihet. Det finns människor som lever ett helt liv med hat och ilska i sitt hjärta. Hat och ilska som är helt förståelig. Förövaren har dock ingen aning om att den människan går och är arg. Förövaren har kanske glömt eller förträngt allt som hände för länge sedan.

Jag tror det var CS Lewis som sade: "Att förlåta är att släppa en fånge fri och när man väl har förlåtit så inser man att den fången var man själv". Att förlåta är att bli fri! Det är att bli fri från framtida påverkan av det onda som en gång hände en. Att förlåta är att än en gång utsätta sig för att älska, att bli älskad och att bli sårad.

Finns det saker som är oförlåtliga? Jag kan tänka mig att det finns saker som människan inte mäktar med att förlåta på egen hand. Jag är dock helt övertygad om att det finns en som kan hjälpa - Jesus! Han vill kärlek, han vill kärleksfulla relationer och han vill att vi förlåter varandra. Så som han har förlåtit oss vill han att vi förlåter varandra.

I mitt hjärta har Jesus kommit med kärlek, en kärlek som har smält bort min bitterhet och mitt hat mot de som har gjort mig illa. Det fanns saker som jag inte mäktade med att förlåta, som hade gjort mitt hjärta hårt, vilket ledde till att jag hade svårt om inte omöjligt att lita på människor. Jag är idag sårbar igen för jag väljer att lita på människor, att älska och att bli älskad. Ett liv i frihet från min brutenhet och från skammen.

Om du har lidit för att andra människor har skadat dig så vet jag att Jesus vill ta bort all ilska, bitterhet, rädsla, ensamhet, ångest och hat ur ditt hjärta. Jesus vill komma med kärlek, frid, glädje och upprättelse. En kärlek som kommer att smälta bort det hårda. Han vill att du ska se på dig själv så som han ser på dig - som hans älskade barn och han vill att vi ska se på vår nästa på samma sätt.

Om du vill så får du gärna be med mig: Jesus, Herre, du ser mina sår, min skam, min brutenhet. Herre jag ber att du fyller mitt hjärta med din kärlek. Herre jag ber att du hjälper mig att förlåta den som jag inte själv mäktar med att förlåta. Jesus jag tackar dig för att du har förlåtit mig och jag ber nu om att du hjälper mig att förlåta andra. I Jesu namn. Amen

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, nåd, skuld, skam, jesus, frihet, relationer, Gud, kristendom, religion, psykologi

Kan vetenskapen ge svar på allt?

En vanlig tro är att vetenskapen kan ge svar på allt som existerar. Om det finns en andlig verklighet så måste den också kunna bevisas genom vetenskapen är det lätt att tro, men det måste inte vara så. Det kan existera en verklighet som vetenskapen inte kan förklara och jag tänkte ge en aspekt på varför.

Vetenskapen är otroligt bra på att förklara skeenden som är deterministiska och slumpmässiga. Med deterministiska skeenden menar jag skeenden som går att förutbestämma eller beskriva med logiska beräkningar. Den fysiska verkligheten är ett exempel på det. Vi kan med ganska stor säkerhet bestämma exempelvis hur en boll kommer att studsa på ett biljardbord om man vet alla förutsättningar. Nu går inte bollens bana att beräkna exakt eftersom det i finns en osäkerhet som beror på vad man tror är äkta slump. (Läs gärna mer om detta här).

Den fria viljans existens eller vår upplevelse att vi har en fri vilja talar för att det finns skeenden som inte är styrda av determinism eller slump. För om vår vilja, vår kropp och hjärna helt styrs av naturlagar som är deterministiska och slumpstyrda, så ligger vårt handlande utanför vår kontroll, precis som bollen på ett biljardbord. Vi skulle till 100 % styras av determinism och slump. (Läs mer om detta i inlägget Kan någonting stå över naturlagarna?).

Om den fria viljan existerar så måste det finnas skeenden som inte går att förutbestämma och inte beror på slumpen. Vetenskapen skulle bara finna skeenden som inte går att förklara med determinism eller med slump och eftersom vetenskapen till sin natur inte kan förklara dessa skeenden kommer man bara att säga: ”Vi ser skeenden, men kan inte förklara varför det blir som det blir”. Vissa skulle kunna hävda att skeendet i framtiden kommer att kunna bestämmas med determinism eller slump, men om det är sant, så kan vi inte ha någon fri vilja. Den fria viljans existens är alltså en fråga om tro, för om den existerar så rår vetenskapen inte på den, eftersom den bara kan förklara skeenden som är deterministiska eller slumpstyrda. Betyder då det att den fria viljan inte skulle kunna existera? Nej, bara att vetenskapen inte kan förklara eller förstå den.

Upplevelsen av att vi har en fri vilja pekar på att det finns en icke fysisk verklighet som inte styrs av fysiska naturlagar. Med andra ord så pekar den på att det existerar en andlig dimension. Kanske är det så att det andliga måste upplevas, precis som den fria viljan. Kärlek, ilska, glädje, sorg, frid, rädsla och ödmjukhet kan inte endast beskrivas som substanser i hjärnan för det ger ingen sann bild av vad det är. Som exempel säger en CD-skivas information med ettor och nollor ingenting alls om vad musik är. Ettorna och nollorna är däremot en konsekvens av musiken. En vetenskaplig analys av musik ”Musik är endast ettor och nollor på en skiva”, skulle inte ge en sann bild av vad musik verkligen är. Musik skall upplevas och så är det också med det andliga.

(1 Kor 1:13) Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss - vi tolkar andliga ting med Andens hjälp.

Kärlek är så mycket mer än bara substanser i hjärnan. Kärleken är altruistisk, ett mänskligt behov, något vi alla söker, en drivkraft, något som ger glädje och frid och som är odödlig. Gud är kärlek och Guds enorma kärlek till dig måste upplevas. Ingen kommer att finna Gud bland molekyler. Så läs detta och låt dig beröras av en Gud som älskar dig mer än du anar!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, kärlek, fri vilja, Gud, Jesus, andlighet, bibeln, religion, kristendom, musik
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Varför skall man underkasta sig Gud?

Att underkasta sig Gud, är inte det att inte ta ansvar för sina handlingar. Skall man inte vara herre över sitt eget liv och ta ansvar? Varför skall jag låta någon annan styra mitt liv? Att underkasta sig någon låter kanske inte så tilltalande, men att underkasta sig Gud är gott och jag tänkte förklara varför.

Vad innebär det att underkasta sig Gud? För att få en rätt bild om vad det handlar om så är det viktigt att veta vem Gud är, för ingen vill underkasta sig någon som man inte tror gör något gott. Det är därför otroligt viktigt att komma ihåg att Gud är kärlek. Han är inte bara kärleksfull utan han är kärlekens väsen. Att underkasta sig Gud är alltså detsamma som att underkasta sig kärleken eller det som är gott. Det är att följa det goda och följa kärleken. Det är därför vi människor har fått budet att vi skall älska varandra.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Är det då med tvång som Gud vill att vi skall underkasta sig honom? Nej, för Gud är den fria viljan otroligt viktig. Han våldför sig inte på någon, eftersom kärlek aldrig kan påtvingas. Jag kan exempelvis inte säga: ”Älska mig eller så dör du!”, för den handling jag skulle få tillbaka hade haft rädsla som drivkraft och inte kärlek. Att tvinga någon till att älska blir kontraproduktivt, eftersom den kärlek som vännen kanske har till mig blir svårare att uttrycka efter ett hot.

Är det då inte så att Gud faktiskt hotar människan till underkastelse genom att hota med helvetet? Om han hotar kan han väl inte vara god? Återigen så är det otroligt viktigt att komma ihåg vem Gud är. Han är kärlek och alltigenom god. Gud varnar för den konsekvens det innebär att inte följa kärleken och han gör det i kärlek. Konsekvensen att inte följa kärleken blir kärlekslöshet och den är total. Här på jorden blir aldrig kärlekslösheten och bortvändheten mot det goda och kärleken så total. Gud älskar oss så att han vill att vi till varje pris skall slippa detta och det var därför Jesus led helvetet i vårt ställe.

Tar då Gud bort den fria viljan när man underkastar sig honom? Nej, det gör han inte. Det är inte så att vi blir Guds marionetter när man drivs av Gud. Vi blir inte slaviskt styrda, utan Gud blir den drivande kraften i oss när vi gör våra val. Vi är ansvariga för hur vi väljer och vad vi väljer att ha som drivkraft i livet. Vi underkastar oss alla drivkrafter i livet. Drivkrafterna är många: pengar, makt, sex, ilska, stolthet, bitterhet, mm, men det finns bara en drivkraft som är god och det är Gud, som är allt det goda.

Kärleken gör oss inte ofria utan den ger oss trygghet, driver bort rädslan och ger frid. Gud vill inte fängsla oss utan befria oss med sin kärlek, trygghet, frid och glädje. Han vill befria oss från det fängelse som rädslan och kärlekslösheten skapar. Det var därför han led i vårt ställe.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, dom, helvetet, kärlek, fri vilja, Gud, Jesus, straff, religion, bibeln, underkastelse
Bild: FreeFoto.com

Skapade Gud det onda?

Vad kommer det onda ifrån? Om nu Gud har skapat allt, har han då inte också skapat det onda? Hur kan Gud i så fall vara god? Detta är ganska vanliga frågor och jag tänkte ge min syn på saken.

När Gud skapade människan skapade han ingen biologisk maskin som inte kan bestämma själv, utan han skapade en varelse med en egen fri vilja. Hade vi inte haft en fri vilja så hade vi heller inte kunnat välja att älska, vilket Gud skapade oss till att göra. (Läs gärna mer om detta i inlägget: Varför skapade Gud oss med fri vilja?).

Vi är skapade så fria att vi har möjligheten att tjäna varandra i kärlek, men också möjligheten tjäna oss själva. Gud gav oss alltså möjligheten att välja bort honom som är kärleken och alltigenom god. Att välja bort kärleken och i stället tjäna sig själv i egoism får konsekvenser. Innan det onda kom in i världen existerade bara godhet. Hela hans skapelse var perfekt, men i och med skapandet av människan som kan välja bort det goda så gavs också möjligheten för det ondas inträde. Det ondas existens förutsätter alltså att någon väljer bort Gud, så om ingen väljer bort Gud kan den inte existera.

(1 Mos 2:16) Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö."

Att Gud placerade ett träd som de inte fick äta av kan verka konstigt. Man kan ju tycka att det enklaste hade varit att inte skapa trädet alls, men kunskapens träd är en effekt av att vi skapades med den så viktiga fria viljan. Det är den fria viljan som gör att vi kan äta av "frukter" som både är goda och onda.

Många har missuppfattat bibelstället som att Gud inte vill att vi skall ha kunskap, men texten handlar inte om det. Innan människan föll hade hon bara kunskap om det goda eftersom det onda inte existerade. Gud visste vad det skulle leda till att välja bort honom, men han ville inte att vi skulle uppleva det. Han ville att vi bara skulle ha kunskap om och uppleva det goda och den enorma kärlek han har till oss. När sedan människan släppte in det onda i världen genom att välja bort Gud eller kärleken, så fick vi kunskap om gott och ont. Frukten eller effekten av kunskapen om det onda är något som vi lever med och plågas av än idag. Gud gav budet till människan i kärlek för att vi skulle slippa att uppleva ondskan, för frukten av att välja bort Gud eller kärleken är ondska och kärlekslöshet.

På grund av människans misstro mot Guds kärlek kom det onda in i världen och på grund av Lucifers (Satans) misstro mot Gud uppstod det onda från början. Gud har en så otroligt stor kärlek till oss människor och hans plan är att vinna tillbaka oss alla. Han vill återupprätta relationen och ge av sig och sin kärlek till dig. Ta emot Gud, som är det goda. Det ger god frukt.

(Gal 5:22) Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ondska, Gud, fri vilja, kärlek, Jesus, bibeln, kristendom, religion

Hur finner jag sanningen?

Det finns så många olika uppfattningar om andlighet och det fysiska, men hur skall jag veta vad som är sant? Det är ingen lätt fråga, men jag tänkte ge ett perspektiv på saken.

Ett barn tolkar det den upplever utifrån tidigare erfarenheter precis som en vetenskapsman gör. Erfarenheterna i livet formar en världsbild eller en tro om hur allt hänger ihop. Alla människor har en världsbild och utifrån vår världsbild tolkar vi den verklighet vi upplever. Våra erfarenheter formar med andra ord en tro och genom denna tro tolkar vi sedan vår omvärld. Man skulle kunna se det som att vi alla ser världen genom olika glasögon, vår tro.

Många kan se samma sanning men tolka den på olika sätt, så alla tolkningar av det vi ser och upplever är inte sanna. Tänk dig att du har ett par blå glasögon på dig. Gul färg kommer du då att tolka som grönt. Den som har röda glasögon kommer att säga att samma färg är orange, medan den med ofärgade glasögon kommer att uppfatta det gula som gult. Det finns alltså en objektiv sanning, men vi ser den på olika sätt. Den som har blå glasögon kanske säger att gult inte existerar, medan den som har röda glasögon säger att gult är orange, men inget av det är sant. Att de drar dessa slutsatser utifrån deras glasögon är däremot helt logiskt. Men sanningen är att det finns ett rätt sätt att tolka det vi ser. Det finns en objektiv sanning. Jesus talar om detta med tro utifrån ögat.

(Matt 6:22) Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp.

Hur finner man då sanningen? Hur gör jag för att låta de blå glasögonen bli mer och mer ofärgade? Svaret är ödmjukhet. Ödmjukhet är vägen till att finna sanningen. Så fort stolthet och högmod kommer in i bilden färgas mina glasögon och jag ser inte längre klart. Den världsbild jag har måste kunna prövas, för om den är sann så består den provet. Det är också därför som ödmjukhet är så viktig inom vetenskapen.

(Ords 11:2) När högfärd kommer, följer förakt, men hos de ödmjuka är vishet.

Jesus gjorde många stora anspråk och ett av dem är när han säger att han är sanningen (Joh 14:6). Han säger alltså inte bara att han talar sanning, utan att han är sanningen. Med andra ord så säger han: ”Om ni söker efter sanningen så sök efter mig! Jag är den ni söker men som ni misstolkar! Den som tar emot mig, tar emot sanningen!”

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Menar jag med detta att alla kristna är ödmjuka och alla som inte är det är stolta och högmodiga? Nej, absolut inte. Alla faller vi i högmodets grop och det är en grop som håller mig borta från sanningen och från Jesus oavsett om jag är kristen eller inte. Men den som i en ödmjuk stund öppnat upp sig och tagit emot Guds kärlek och förlåtelse, får glasögonen förändrade och förvandlade. Jesus renar våra glasögon och gör oss fria. Det är vi själva som sedan smutsar ner dem genom vår stolthet.

Förlåtelse kan endast tas emot i ödmjukhet precis som sanningen. Jesus står för både förlåtelsen och sanningen. Han kom för att befria oss, inte för att döma oss, och han kom med sanningen i ödmjukhet.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, förlåtelse, ödmjukhet, vetenskap, tro, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net