Vad jobbar du med?

 
Ofta när jag är på fester, bröllop eller tillställningar och träffar personer jag inte känner, så kommer ofta frågan upp: "Så vad jobbar du med?". Vår titel är viktig i den här världen, men hur ser Gud på titlar?

Vi människor har lyckats med mycket under vår tid på jorden. Vi har tagit oss till månen, vi har uppfunnit otroligt komplicerade datorer och byggt häpnadsväckande byggnader, för att ta några få exempel. Förut brukade jag tänka att Gud måste vara imponerad över allt det som mänskligheten uträttat, men nu har jag insett att Gud inte alls är imponerad över det vi gjort eller det vi gör. Inte så att han tycker det vi gjort är fel i sig, utan för att det är Gud som gett oss alla de gåvor som vi använder.

 (2 Kor 3:4) En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud.

Gud har gett oss gåvan att kunna resonera och tänka logiskt. Han har gett oss gåvan att vara kreativa och konstnärliga och han har gett oss gåvan att kunna uppleva kärlek, frid, frihet och glädje. Alla våra förmågor kommer från Gud. Vi väljer hur vi vill använda förmågan, men förmågan har vi fått som en gåva från honom. Till och med livet är en gåva från Gud.

Trots att våra förmågor är gåvor, så tar vi så lätt åt oss äran för dem och blåser upp oss. Vi skaffar oss fina titlar och gör det som kan ge oss bekräftelse i andra människors ögon. Det är lätt att tro att det är så vi skaffar oss kärlek och blir värdefulla, men det är så långt ifrån sanningen. Jesus var hård mot fariséerna som försökte blåsa upp sig med titlar och genom att handla ”rätt”.  

(Matt 23:8) Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Är det då exempelvis fel att vara lärare eller kalla sig fader? Nej, det är inte det som är poängen. Det Jesus vill peka på är hur titelsökandet fångar oss i högmod och i en tro att jag är mer värdefull än andra människor. Vi ska inte hålla oss fast vid titlar. En titel får mig så lätt till att tro att andra måste tjäna mig och ge mig det jag är berättigad till. 

Gud vill inte att vi ska vara beroende av andra människors bekräftelse eller hur andra ser på oss. Han vill inte att andra människors måttstock ska bestämma vårt värde, utan han vill att vi ska se vårt verkliga värde. Alltså det värde som vi har för Gud. Gud vill inte att vi ska ha vår identitet i vad vi gör eller i hur mycket vi tjänar, utan att vår identitet ska vara i den vi är i hans ögon och i hans ögon är vi otroligt värdefulla och alla människor är lika värdefulla. Vad vi människor hittar på för titlar spelar ingen roll, för han ser det värdefulla i dig. Du är älskad! Hans kärlek är även den en gåva till dig och det är en gåva som inte kan förtjänas eller skaffas, för Gud älskar dig villkorslöst. Du är värdefull!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om titel, gåva, stolthet, högmod, kärlek, lika värde, val, ödmjukhet, tjäna, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln 
Image: FreeDigitalPhotos.net

Har vi människor verkligen lika värde?

Vad och vem är det som sätter ditt och mitt värde? Hur definierar vi oss själva? Har vi människor verkligen lika värde?

Jag tror att en av svårigheterna för oss människor är att få någonting utan att förtjäna det. Hela vårt världsliga tänk bygger nämligen på att prestera och att förtjäna. T om kärleken sägs man förtjäna. Men har man förtjänat den så är det inte kärlek! Kärleken väntar sig ingenting tillbaka, ingen motprestation, inget om-du-kliar-mig-på-ryggen-så-kliar-jag-dig-på-ryggen. Lön efter utfört arbete är således inte kärlek, det är rättvisa. Lön är naturligtvis ingenting dåligt, men det är inte kärlek.

Ibland är kärlek svårt att ta till sig. Jag var rätt obstinat när jag var yngre och jag hade snabba argument för allt, alltid ett snabbt vasst försvar för varje replik - förutom för kärlek. Jag hade svar på allt och var alltid redo att hugga tillbaka, men inför kärlek stod jag försvarslös... Detta tror jag hade att göra med att jag inte kunde ta emot kärlek för jag ansåg att jag inte var värd den. Det var lättare att bemöta en pik än ett kärleksfullt ord. När jag bemöttes kärleksfullt började jag nästan att vrida på mig. Jag hade inget språk för detta, kände mig osäker och naken. Samtidigt som jag så gärna ville tro på det goda så hindrade rädslan att bli föraktad, avslöjad och ensam - övergiven. Om jag inte förtjänade kärleken, så skulle jag mista den och stå ensam kvar. Det är väl logiskt? Åtminstone logiskt enligt den här världens tänk.

Älska mig mest när jag förtjänar det som minst! Det är kärlek!

Vi människor är så inne i detta förtjäna-tänk så att vi har t om börjat definiera oss efter vad vi har gjort och presterat. Du är vad du jobbar med, du är vad du har presterat, du är dina handlingar. Du är vad du äter!!! Hur man får ihop detta med människans lika värde är för mig en gåta. Som tur är finns det en motvikt till det världen har tutat i oss. Gud älskar oss så som han har skapat oss. För honom är vi värdefulla för dem vi är, inte för det vi gör. Det finns ingenting som du kan göra för att få Gud att älska dig mer och det finns ingenting du kan göra för att få Gud att älska dig mindre! Han älskar dig (med detta inte sagt att han älskar allt du gör...).

I dagarna har jag och G haft en del diskussioner med människor som inte tror på Jesus. Det visar sig snabbt i samtalen att den Gud som de inte tror på, tror inte vi heller på. Varför är det så svårt för oss att ta till oss att Gud är kärlek? Gud vill väl, han har t om valt att bli uppspikad på ett kors för att vi ska få evigt liv. Han dog för att jag skulle få liv (väldigt orättvist och väldigt kärleksfullt!). Han gjorde detta för att han älskar oss. Thats it! Kanske är det samma sak här. Vi känner oss inte värda den gåvan. Men om vi hade varit värda det så hade det inte varit kärlek.

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Rom 5:8

Människans värde definieras inte utifrån vad världen säger att vi är! Hur skulle vi kunna ha ett lika värde med världens ögon? Världen visar tydligt att vi människor har olika värde! Bor du i Sudan har du inte ens rätt att äta dig mätt. Bor du i Sverige har du rätt att äta dig "till döds". Det här är världens värde. Du är vad du gör. Hur kan vi annars ha olika lön? Vi kan definiera hur många fina stadgar vi vill om människans lika värde. Det är fint att vi har en gemensam värdegrund. Det är bara det att den avspeglar sig inte i verkligheten. Verkligheten kör en annan agenda.

Jag tror dock på människans lika värde, att vi inte är vad vi har presterat. Vi har vårt värde i att vi är! Vi är värdefulla för att Gud har gjort underverk när han har skapat varenda en av oss! Vi är lika inför Gud. Inför världen är vi olika.

Om du vill lära känna Gud och veta vam du är i hans ögon så är det bara att be om det och ta emot! Jesus! Jag vill lära känna dig. jag vill leva i ditt ljus. Jag vill inte längre vara i världens mörker, utan fyllas av din frid, din glädje, kärlek och kraft!

HERREN, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land. (Sak 9:16)

Med kärlek!
Helle