Är Gud moralisk? - Eutyfrons dilemma

Är Gud moralisk för att han gör det goda eller är det moraliska gott för att Gud gör det? Detta brukar kallas för Eutyfrons dilemma och används ibland som ett argument mot Gud, men hur är det med detta dilemma egentligen?

Eutyfrons dilemma har sitt ursprung i en dialog skriven av Platon omkring 400 fKr. Platon ställde frågan om Gud vill att vi handlar på ett visst sätt eftersom det är moraliskt eller om en handling är moralisk eftersom Gud vill att vi gör handlingen. Resonemanget runt dessa frågor brukar låta ungefär så här:

1) Om Gud är moralisk för att han gör det moraliska så beror inte moralen på Gud, eftersom den bestämmer om Gud är moralisk eller inte. Moralen står då utanför Gud och blir då oberoende av Gud, vilket leder till att han inte behövs för att moral ska existera.
2) Om Gud bestämmer vad som är moraliskt så kan vilka grymheter som helst vara moraliska. Moralen beror då endast på vad Gud tycker och då blir moralen helt godtycklig. Moralen kan skifta från dag till dag.

Om då moralen inte är godtycklig enligt fråga 2, vilket vi inte upplever att den är, så borde moralen vara oberoende av Gud? Eller... Nej, bibeln ger oss ett svar på detta och svaret är att valet inte står mellan de två alternativen. Inget av de två alternativen är det rätta. Det finns ett tredje alternativ.

(1 Joh 4:7) Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Gud är kärlek. Gud är inte kärleksfull för att han gör kärleksfulla handlingar. Inte heller är det han som bestämmer vad som är kärleksfullt, utan han är det som kärlek är. Det är det tredje alternativet. Det går inte att skilja på kärlek och Gud, utan att göra avkall på den han är. Om du plockar bort Gud så plockar du också bort kärleken och plockar du bort kärleken plockar du också bort Gud.

Eutyfrons dilemma utgår från att skilja mellan Gud och det goda (kärleken) för att sedan komma fram till slutsatsen att de är skilda från varandra. Man utgår då från det man vill bevisa, vilket är cirkelargumentation. Dilemma är också uppställd som om det endast skulle finnas två alternativ, vilket är inte är sant. (Man brukar kalla detta för falsk dikotomi). Att man utgår ifrån att det bara finns två alternativ är inte så konstigt om vi utgår ifrån oss själva. Ingen människa hävdar: "Jag är kärlek". Men dilemmat slår även mot oss själva, för vi människor kan inte bestämma vad som är moraliskt för då blir moralen helt godtycklig. Det som är moraliskt ena dagen blir omoraliskt andra dagen. Moralen blir då helt relativ. Det andra alternativet visar på att moralen är oberoende av oss människor. Om moralen är absolut och oföränderlig till sin natur så är den alltså oberoende av människan och står utanför människan. Dilemmat pekar snarare mot något absolut, fast och oberoende av vad vi människor tycker. Dilemmat pekar på Gud!

Om bibeln är sann så är Gud kärlek och eftersom en moralisk handling har sin grund i att se till andras bästa före sitt eget så har moralen sin källa i Gud. En och samma handling kan ha olika källor - kärlek eller egoism. Så att förlita sig på en "moralisk" handling för att göra det rätta kan leda till att jag gör handlingen i egoistiskt syfte. Jag skulle kunna göra "moraliska" handlingar för att vinna på det själv. Innebär det då att egoism blir moraliskt? Nej, absolut inte. Moral har sin grund i kärlek och moral har sin grund i Gud!

(1 Joh4:12) Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om moral, kärlek, Gud, filosofi, egoism, etik, god, gott, religion, bibeln, Jesus, kristendom, Eutyfros dilemma
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur förändrar vi världen?

När vi ser hur vår värld ser ut så inser vi att det behövs en förändring. Men hur förändrar vi då vår värld? Är det med bättre politik? Är det med bättre eller hårdare lagar? Är det genom källsortering eller genom att köpa mer ekologisk mat? Är det att få bort all religion? Ja, jag tror vi alla har våra funderingar på hur världen kan förändras, men vad säger bibeln?

Bibelns svar på hur världen förändras är inget av de nämnda alternativen. Visst är det bra med god politik och rättvisa lagar. Visst är det viktigt att vi värnar om den miljö som vi har fått att förvalta och visst är det så att religion kan leda till självrättfärdighet och högmod. Allt detta är viktigt och Gud själv gav oss också lagar. Trots att god politik, rättvisa lagar eller annan god påtryckning kan förändra vårt beteende så är det inte bibelns svar på förändring. Gud vill inte att vi bara ska förändra vårt beteende utan han vill förändra vårt hjärta. Han vill förändra vårt inre, vår inställning, vår attityd, vår drivkraft.

Men om nu exempelvis politik och lagar kan förändra vårt beteende borde det då inte också kunna förändra världen? Borde det inte då leda till en bättre värld? Nej, för problemet är att inga lagar i världen, ingen politik, inga pengar och ingen utbildning kan förändra människans inre drivkrafter - högmod, egoism, vinningslystnad och kärlekslöshet. Jesus var hård mot de religiösa ledarna som tyckte att de gjorde de rätta handlingarna.

(Matt 23:25) Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren. Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet.

En och samma handling kan ha helt olika uppsåt. Som exempel så ser vi handlingen att ge en present som en fin handling, men problemet är att uppsåtet kan vara allt annat än fint. Kanske ger jag presenten i högmod för att visa andra hur givmild jag är. Kanske ger jag presenten i syfte att vinna på det. Kanske ger jag presenten för att ge mottagaren en pik. Kanske ger jag den för att det skulle se illa ut annars. Men kanske ger jag presenten i sann kärlek för att visa hur mycket jag uppskattar personen. Syftet kan vara många, men hur kan vi med lag eller politik förändra detta? Handlingen är i sig inte fel, men syftet kan vara det. Lagar, politik och tillrättavisningar visar i bästa fall bara på rätt och fel, men det förändrar oss inte.

(Rom 3:20) Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.

Det goda eller det onda sitter i uppsåtet. Det sitter i hjärtat. Där börjar förändringen. Det börjar med dig och med mig. Handlingar är bara en konsekvens av uppsåtet. Men hur förändras då vårt uppsåt eller vårt hjärta? Jo, genom att inse att jag har högmod, stolthet, egoism, vinningslystnad och kärlekslöshet i mig själv och genom att vilja vända mig bort från det. Jag vill inte veta av högmod eller egoism i mig. Gud är kärlek och källan till all kärlek. Genom att vända oss till honom i försoning för vår bortvändhet från kärleken eller Gud, når han oss med sin kärlek. En kärlek som förändrar oss. En kärlek som sprider sig.  

(Gal 2:21) Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om hjärta, kärlek, stolthet, högmod, politik, rädda världen, källsortering, beteende, religion, kristendom, Gud, Jesus, bibeln  
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Tro vs kritiskt tänkande?

Hur kan man som kristen eller troende på någon annan religion lägga sitt kritiska tänkande på hyllan för att nöja sig med att tro? Det är inte sällan jag hör frågor som denna, men frågan är om ett kritiskt tänkande verkligen står i konflikt med tro? 

Det viktigt att förstå skillnaden mellan att tro och att ta något ur luften eller att gissa. För att ta ett exempel så kanske någon säger: ”Jag tror att klockan är kvart över tio”. Att personen tror att klockan är kvart över tio är inte någon ren gissning eller totalt taget ur luften, utan är baserad på personens erfarenheter. Kanske tittade personen på en klocka exakt klockan tio och uppskattar utifrån erfarenheter av hur lång en kvart är, att det gått en kvart sedan klockan var tio. Andra referenser till tiden kan vara när solen går upp eller ner, eller när affärer stänger mm. Tron på vad klockan är har sin grund i erfarenheter.

Men hur är det då med religion eller andra livsåskådningar? Alla har vi en tro på hur världen är beskaffad. Ingen har full kunskap om det. Tron som vi har om vår omvärld handlar inte om att vi tar vår tro ur luften eller gissar, utan den är baserad på de erfarenheter vi fått i livet. Genom livet får vi erfarenheter av vår omvärld och det är dessa erfarenheter som formar vår tro hur omvärlden fungerar. Redan små barn undrar hur världen är, vilket visar sig genom att de granskar, prövar, utforskar och funderar. Utan detta prövande är det omöjligt att skaffa sig en bild av eller tro på hur omvärlden är beskaffad. Tro står alltså inte i konflikt med kritiskt tänkande, utan tron formas av kritiskt tänkande. Vi väljer sedan att tro på det som verkar mest trovärdigt eller den person som verkar mest trovärdig.

När vi prövar, utforskar och tänker kritiskt så prövas äktheten. Det som är falskt brinner upp som i eld, medan det som är sant håller och består prövningarna. Sanningen tål alltid att prövas. Sanningen påverkas inte av vår tro om den, utan vi måste alltid låta sanningen forma vår tro. Sanningen måste alltid hållas högt om vi vill finna den.

(1 Kor 14:29) Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs.

Att pröva, utforska och tänka kritiskt innebär alltså att jag tvingas att fundera över min egen tro och i detta så spelar ödmjukheten en avgörande roll. Utan ödmjukhet finner jag inte sanningen, för då håller jag i stolthet fast i min tro trots att den kanske är falsk. Vi måste våga sätta vår tro på spel för att finna sanningen.

Frågan: ”Ska vi tro eller ska vi tänka kritiskt” är alltså som att fråga ”Ska vi göra mål eller ska vi passa?”. Passningar leder till mål (i bästa fall), men att bara passa utan att vilja eller våga ta ett avslut leder ingenstans. På samma sätt så fastnar vi i kritiskt tänkande om vi inte vill eller vågar välja tro.

I relationer mellan människor handlar det alltid om tro, för vi kan inte veta vad andra tänker. Jag tror till exempel att min fru älskar mig. Min tro om hennes kärlek är varken tagen ur luften eller en gissning, utan har sin grund utifrån mina erfarenheter av henne. Gud vill ha en relation med oss människor. I denna relation handlar det också alltid om tro. Han vill inte bara att vi ska tro på hans existens, utan han vill att vi ska tro på hans kärlek till oss. Han vill att vi ska tro på det han säger och lita på honom i allt. Han är den som skapat oss och han älskar oss mycket mer än vad vi tror.

(Joh 14:1) ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Göran

(En parantes: Det jag skrivit är baserat på mina erfarenheter i livet och det som efter mycket prövande bestått).

Läs även andra bloggares åsikter om tro, vetande, relationer, val, sanning, kritiskt tänkande, Gud, Jesus, kristendom, bibeln, religion, livsåskådning 
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur kan man lova trohet hela livet?

 
Ibland kan man höra att det är meningslöst att ett par lovar varandra trohet hela livet, eftersom man aldrig kan veta vad som sker i framtiden. Hur ska vi kunna veta att vi inte faller för otrohet? Då är det heller inte meningsfullt att lova trohet. Men är det så?

Världen är full av svek och alla har vi drabbats av att bli svikna. Hur ska vi i en sådan värld våga tro på trohet? Är det då inte snudd på dumhet att ens tro på trohet? En vanlig uppfattning är att vi människor styrs av våra känslor och därför inte kan hjälpa hur vi handlar. ”Jag är ledsen men jag kunde inte låta bli att slå till dig” kanske jag då säger eller ”Jag kunde inte rå för att jag var otrogen, eftersom jag blev så attraherad av henne.” Det är inte våra känslor som styr oss. Yttre omständigheter finns alltid där, men det är jag själv som väljer vad jag ska välja eller vad som jag ska styras av. Ska jag falla för en attraktion som jag känner för en annan och styras av mina känslor eller ska jag styras av min kärlek till min fru och inte falla för attraktionen? Valet ligger alltså helt i mina händer.

Att stå inför sin partner och lova trohet hela livet är en kärlekshandlig, fritt vald. Med samma fria vilja kan jag också vara trogen och hålla mitt löfte. Att svika finns inte på kartan och jag kan välja att hålla fast vid det. En relation måste hela tiden gödas annars så är det så lätt att den dör ut och att man glider isär varandra. Att stå fast vid sina löften om kärlek, trohet och att finnas där vid både härliga tider och svåra tider är en del av vad ett äktenskap handlar om. Gud vill att jag och min fru ska älska varandra och hålla fast vid de goda löften som vi en gång gett varandra. Han vill att vi ska vara oskiljaktiga. Även om jag inte kan veta vilka känslor som jag kommer att drabbas av i framtiden, så kan jag ändå välja att hålla löftet.

(Hes 16:8) Jag gick där förbi och såg att din tid var kommen, tiden för kärlek. Då svepte jag min mantel om dig och skylde din nakna kropp. Jag svor dig trohet och ingick förbund med dig, säger Herren Gud. Så blev du min. 

På samma sätt som i äktenskapets förbund där man lovar varandra kärlek och trohet, vill också Gud ingå ett förbund med dig. Han vill lova dig kärlek och trohet och han vill att du ska lova honom kärlek och trohet. Han som är större än universum och som skapade dig, vill leva tillsammans med dig i hans rike. Han har redan förberett en plats åt dig. Även om du sviker så står han fast vid sitt ord och sin kärlek. Det går att vända tillbaka, för han står alltid med öppna armar. Hans kärlek dör aldrig, eftersom han är kärleken.

(2 Tim 2:13) är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv.

I en värld av svek så finns troheten där. I en värld av ondska så finns godheten där. I en värld av kärlekslöshet så finns kärleken där. I en värld av orättvisor så finns rättvisan där. Gud finns där, så vänd dig till honom i en värld av svek, ondska, kärlekslöshet och orättvisor.

(5 Mos 32:4) Han är vår klippa, hans verk är utan brist, hans vägar alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri från allt ont, han är rättfärdig och rättvis.

/Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förbund, kärlek, äktenskap, trohet, svek, fri vilja, religion, Gud, Jesus, kristendom, bibeln
Foto: FreeDigitalPhotos.net

Vad jobbar du med?

 
Ofta när jag är på fester, bröllop eller tillställningar och träffar personer jag inte känner, så kommer ofta frågan upp: "Så vad jobbar du med?". Vår titel är viktig i den här världen, men hur ser Gud på titlar?

Vi människor har lyckats med mycket under vår tid på jorden. Vi har tagit oss till månen, vi har uppfunnit otroligt komplicerade datorer och byggt häpnadsväckande byggnader, för att ta några få exempel. Förut brukade jag tänka att Gud måste vara imponerad över allt det som mänskligheten uträttat, men nu har jag insett att Gud inte alls är imponerad över det vi gjort eller det vi gör. Inte så att han tycker det vi gjort är fel i sig, utan för att det är Gud som gett oss alla de gåvor som vi använder.

 (2 Kor 3:4) En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud.

Gud har gett oss gåvan att kunna resonera och tänka logiskt. Han har gett oss gåvan att vara kreativa och konstnärliga och han har gett oss gåvan att kunna uppleva kärlek, frid, frihet och glädje. Alla våra förmågor kommer från Gud. Vi väljer hur vi vill använda förmågan, men förmågan har vi fått som en gåva från honom. Till och med livet är en gåva från Gud.

Trots att våra förmågor är gåvor, så tar vi så lätt åt oss äran för dem och blåser upp oss. Vi skaffar oss fina titlar och gör det som kan ge oss bekräftelse i andra människors ögon. Det är lätt att tro att det är så vi skaffar oss kärlek och blir värdefulla, men det är så långt ifrån sanningen. Jesus var hård mot fariséerna som försökte blåsa upp sig med titlar och genom att handla ”rätt”.  

(Matt 23:8) Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Är det då exempelvis fel att vara lärare eller kalla sig fader? Nej, det är inte det som är poängen. Det Jesus vill peka på är hur titelsökandet fångar oss i högmod och i en tro att jag är mer värdefull än andra människor. Vi ska inte hålla oss fast vid titlar. En titel får mig så lätt till att tro att andra måste tjäna mig och ge mig det jag är berättigad till. 

Gud vill inte att vi ska vara beroende av andra människors bekräftelse eller hur andra ser på oss. Han vill inte att andra människors måttstock ska bestämma vårt värde, utan han vill att vi ska se vårt verkliga värde. Alltså det värde som vi har för Gud. Gud vill inte att vi ska ha vår identitet i vad vi gör eller i hur mycket vi tjänar, utan att vår identitet ska vara i den vi är i hans ögon och i hans ögon är vi otroligt värdefulla och alla människor är lika värdefulla. Vad vi människor hittar på för titlar spelar ingen roll, för han ser det värdefulla i dig. Du är älskad! Hans kärlek är även den en gåva till dig och det är en gåva som inte kan förtjänas eller skaffas, för Gud älskar dig villkorslöst. Du är värdefull!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om titel, gåva, stolthet, högmod, kärlek, lika värde, val, ödmjukhet, tjäna, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln 
Image: FreeDigitalPhotos.net

Med hela ditt hjärta

 
Vi talar ofta om hjärta när vi talar om vad vi har inom oss. ”Vad har du på hjärtat?” frågar vi när vi vill veta vad någon vill och ”Jag brinner för det helhjärtat!” visar att jag drivs av något och ”Jag gjorde det halvhjärtat” visar min brist på drivkraft. Men vad säger bibeln om hjärtat?

Bibeln talar mycket om hjärtat. ”Herren ser till hjärtat”, ”Guds lag i hjärtat”, ”Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.” och ”Bekymmer gör hjärtat tungt” är några exempel. Vad är det då som skapar eller formar mitt hjärta?  

(Matt 6:21) Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Jo, det jag värderar högt, där har jag också mitt hjärta. Om jag värderar ett fint hus, så kommer jag lägga ner mitt hjärta i huset. Om jag värderar ett hälsosamt liv, så kommer hjärtat ligga i träning och kost. Om jag tappar bort något värdefullt, så kommer jag helhjärtat försöka finna det förlorade. Det är inte bara det goda som kommer från hjärtat. Det vi säger i ilska eller glädje, frustration eller frid, hat eller kärlek, kommer från hjärtat. Det jag har i mitt hjärta spills ut i ord.

(Matt 15:19) Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal. 

Det är alltså viktigt vad vi har i hjärtat. De onda handlingar vi gör beror på vårt hjärta. Det går inte att ändra på sina handlingar utan att först ändra hjärtat, för det är hjärtat som driver oss till att göra det vi gör. Men hur kan vi då ända våra hjärtan? För att jag ska kunna ta emot något så måste det också göras plats. Jag brukar säga till Helle: ”En bok in, en bok ut” och desamma gäller för hjärtat. Det måste finnas utrymme, ett rum där det nya kan finna sin plats.

(Matt 22:37) ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.

Gud vill ha hela vårt hjärta. Han vill inte bara att vi halvhjärtat ska vara hans, utan att vi ska älska honom helhjärtat. Han vill ge av sitt hjärta till oss och det han har på sitt hjärta vill han ge till oss. Han vill fylla oss med den kärlek han har till oss, för kärlek är vad hans hjärta är fyllt av och den kärleken kommer att spilla ut till andra. Han vill ge dig allt av det han har till dig i kärlek, glädje, frid och trygghet.

(Jak 4:8) Närma er Gud, och han skall närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. 

Kom till Gud med ditt brustna hjärta och öppna ditt hjärta för honom. Vänd dig bort från det som smutsar ner hjärtat och låt honom rena ditt hjärta.

(Rom 5:5) Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. 

/Göran

Läs även andra bloggares åsikter om hjärta, omvändelse, hopp, gott, ont, Jesus, Gud, religion, kristendom, bibeln
Image: FreeDigitalPhotos.net

Ställer inte Gud orimliga krav?

Varför ställer Gud så höga krav som han vet att vi inte kommer att kunna klara? Är inte Gud då en orimlig Gud? Nej, Gud är långt ifrån orimlig.

Det är lätt att tro att Gud kommer med en massa måsten eller en lista göromål som han vill att vi ska göra och när vi sedan inte gör dem eller inte når upp till kraven så ser han besviket på oss eller bestraffar oss för det. Känslan att Gud ställer för höga krav kan lätt leda till att jag dömer mig själv som värdelös, eftersom jag då känner mig som en besvikelse, men Gud vill inte att vi varken ska känna oss värdelösa eller som besvikelser.

Är det då så att Gud inte ställer höga krav? Jo, Gud sätter gränser och tolererar absolut inte det onda på något sätt. Han avskyr och hatar det onda. Problemet är att vi människor inte klarar av att inte göra det onda utan vi faller ständigt i egoism och vänder oss bort från Gud, så visst ställer han på så sätt höga krav. Han sätter upp ribban långt högre än vad vi någonsin kommer att nå över. Då är det viktigt att komma ihåg att Gud ser på oss som en förälder ser på sina barn. En förälder kräver inte av sitt barn att måla en tavla lika vacker som Mona Lisa, utan gläder sig åt de sträck-gubbar som barnet gör och utbrister: “Vilken fin teckning du har ritat!”. Gud ser på oss på samma sätt utifrån den som vi är och gläder sig åt det lilla, men målet är inte att vi ska rita sträck-gubbar hela livet. På samma sätt vill Gud också hjälpa oss att blomma ut i de egenskaper som vi har. Han ser inte på oss i besvikelse när vi ritar sträck-gubbar utan gläder sig över de små steg som vi gör, samtidigt som han vill forma oss till att bli fullfjädrade konstnärer som målar fantastiska tavlor. 

Vi människor har så lätt att försumma det lilla när vi har fokus på det stora. Vi ser så lätt våra sträck-gubbar som ett misslyckat försök att måla Mona Lisa, men en förälder ser inte det så och det gör heller inte Gud. Gud vill att vi ska följa det goda, kärleken och sanningen. Det var för detta som vi skapades och det är det som är hans mål för oss alla, men Gud ser på oss utifrån där vi är just nu. Han ser våra stapplande steg och gläder sig över de framsteg som du gör. Därmed inte sagt att Gud alltid vill att du ska vara där du är. Han vill leda dig och forma dig till att stråla kärlek, till att stråla Gud och att nå dit är en process, en väg. När Gud ser på dig ser han ingen misslyckad varelse, utan han ser på dig med en enorm kärlek och han vill inget hellre än att få omsvepa dig med den. Sök efter Gud och han kommer att forma dig till den som han tänkt att du ska vara.

(Ef 3:12) Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud.

Men hur är det då med Guds höga ribba? Ser han mellan fingrarna med att vi inte kan hoppa över den och klara kravet? Nej då, Guds krav ligger kvar, men han vet också att vi inte kommer att klara ribban och det var också därför han sände Jesus att rädda oss. Jesus tog alla våra misslyckanden, all vår synd på sig. Han led konsekvensen av din och min bortvändhet från det goda. Nu sträcker Gud ut sin hand till dig i försoning. Det enda vi nu behöver göra är att ta emot den gåva som Guds förlåtelse är. Sträck din hand emot honom och låt hans ljus och kärlek skapa dig.

(Kol 2:13) Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. 

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, försoning, krav, kärlek, väg, val, skuld, Jesus, Gud, kristendom, bibeln, religion
Image: FreeDigitalPhotos.net

Ett annat rike

Igår var jag ute i skogen och gick en långpromenad tillsammans med min älskade mamma. Vi reflekterade över hur världen ser ut idag. Människor svälter i vissa länder och i andra delar av världen slänger vi tonvis med mat, familjer splittras, människor utnyttjas och bedras, vi förstör och skövlar vår natur. Listan kan göras oändlig där egoismen råder.

Mitt i allt elände växer en längtan efter renhet, en plats där kärlek råder istället för människans egoism. En plats där människor upprättas, älskas och får sitt verkliga värde – oändligt älskade och dyrbara. Det är en plats som är totalt annorlunda mot det vi ser i världen av korruption, utnyttjande och ”självförverkligande”. Det är en plats där frid råder i motsats till ångest. Till och med maktstrukturen är fundamentalt annorlunda. Den störste är inte den som får andra att tjäna mest, utan den som själv tjänar andra mest. Det är en plats där människor får blomma ut i och av kärlek. Här råder inte rädslans förlamande makt, för i den fullkomliga kärleken finns ingen rädsla. På den här platsen är drivkraften kärlek. Kungen i riket är allt igenom god och kärleksfull och vill ha en relation med varje medborgare i riket. Han är samtidigt inte begränsad på något sätt utan kan hjälpa dig med vilket problem du än har att komma med.

Det här är en verklig plats, en osynlig plats som finns mitt ibland oss. Det här är Guds rike som vi kan få smaka av redan här och nu. Alla är välkomna! Du behöver inte ens resa långt för att komma hit! Guds rike kommer till dig när du vill ta emot det!

Om du vill följa med mig till Guds rike så får vi gå till kungen – Jesus, som längtar efter att få lära känna dig! Du får gärna be tillsammans med mig! Gud! Jag är så trött på hur den här världen ser ut. Jag längtar efter att få komma till dig, att få bli en del av ditt rike. Jesus, jag tackar för att du dog för mig, för att du tog bort min synd, så att jag kan bli ren. Jag tar emot dig som min Herre, som ny kung i mitt liv. Herre, kom in i mitt liv! I Jesu namn! Amen.

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, ångest, egoism, Guds rike, rike, Gud, Jesus, kristendom, religion, bibeln

Är olyckor Guds straff?

Är det så att de olyckor och det lidande som vi råkar ut för beror på att Gud bestraffar oss människor? Är de som drabbas av olyckor mer syndiga än andra? Detta är frågor som ibland kommer upp och jag tänkte ge lite tankar om det.

Att Gud inte ligger bakom alla skeenden i naturen pekar händelsen på då Jesus stillar stormen. När båten håller på att gå under anklagar lärjungarna Jesus för att inte bry sig om dem. De säger:

 (Mark 4:38) ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”

Jesus säger till stormen: ”Tig! Håll tyst!” och stormen lägger sig. Jesus säger inte till sig själv att tiga utan hans ord påverkar skeendet så att stormen lägger sig. Gud ligger alltså inte bakom stormen, men han har makt att påverka det fysiska. Varför låter då Gud detta ske. Varför låter han olyckor drabba oss? Är inte Gud allsmäktig?

Jo, Gud är allsmäktig. Han äger all makt, men han har också givit oss makt att förvalta. Han har givit oss makten att göra egna val och han har givit oss en jord att förvalta. Gud vill beskydda oss och låta oss slippa allt det onda och problemet är just att vi väljer bort en Gud som vill beskydda oss från det onda. Gud vill omsluta oss med sin hand, men vår bortvändhet från Gud har lett till att vi har fått som vi ville. Hans beskyddande hand har lyfts ifrån oss, allt efter vår egen vilja. Det är detta som lett till att det onda, olyckor och förödelse fått utrymme att drabba oss. Vi lever i en fallen värld full av naturkatastrofer, sjukdomar och lidande. Vi lever i en värld där vi människor vill klara oss utan Gud och det är det vi ser konsekvensen av. Det onda, olyckor och sjukdomar slår blint och orättvist. Ingen går fri.

Vi är beroende av Guds hjälp här i världen precis som ett barn är beroende av sina föräldrar. Vi behöver Guds hjälp och beskyddande hand för att vara trygga. Gud vill att vi ska söka honom när det stormar i livet för han har makt att förändra. Han har makt att stilla stormen.

 (Pred 8:8) Ingen har makt över vinden, ingen kan hejda vinden. Ingen råder över dagen för sin död, ingen slipper undan i striden. Ondskan räddar aldrig sin man. Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid då människa har makt över människa, till hennes olycka.

Vår makt att påverka har lett till vår olycka. Vi missbrukar den makt vi har fått och väljer att gå vår egen väg istället för den väg som Gud har skapat oss till att gå, nämligen kärlekens väg. När vi är egoistiska så ger vi makt till det onda och när vi väljer kärleken så får det goda (Gud) makt att verka. På samma sätt är det med den fysiska jord som vi förvaltar. Gud gav oss makt att förvalta och det han vill är att vi ska ge honom makt att hjälpa oss. Vi behöver Gud. Guds plan är inte att döma oss, utan hans plan är att vi ska slippa det ondas konsekvens och det var den totala konsekvensen av det onda som Jesus tog på sig. Guds plan är att rädda oss från det onda och föra oss till ett himmelrike. Ett himmelrike där kärlek, frid och glädje råder. Ett himmelrike där Gud råder. Ett Guds rike.

 Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, fri vilja, död, kärlek, olyckor, beskydd, Jesus, Gud, bibeln, religion, naturkatastrofer, kristendom  
Image: prozac1 / FreeDigitalPhotos.net

Gud är sanningen

Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6). Jesus som är Gud säger inte bara det som är sant, utan han är sanningen. Han är det sanningen är, men vad innebär det att Gud är sanningen?

Sanningen har många egenskaper. Sanningen är evig, odödlig, orubblig och absolut. Jag kan ta emot det som är sant genom att tro på sanningen. Om jag inte skulle ta emot sanningen så kommer den inte få mig att uppfatta den verklighet som existerar och det kan leda mig fel i livet. Tänk om jag exempelvis inte skulle tro på en läkare som säger: ”Du har fått en godartad tumör som vi behöver operera bort”. Skulle jag inte ta emot den sanningen utan fly ifrån den genom förträngning, så skulle det leda till min död. Men sanningen kan vi inte ändra på genom flykt, utan den står orubbligt fast. Sanningen är.

Att Gud är sanning innebär att Gud är evig, odödlig, orubblig och absolut. Gud tas emot genom tro. Att inte genom tron ta emot Gud får mig att inte uppfatta den verklighet som existerar och det leder mig fel i livet. Innebär det då att den som inte tror på Gud inte kan uppfatta sanningar? Nej, naturligtvis inte, men det är ett verk av Gud att vi ser det som är sant. Gud är alltså mycket mer närvarande än vad vi tror. Det är ett verk av Gud att vi tror på honom. Gud ger oss den klarhet som vi upplever när vi ser sanningar. I Guds ljus ser vi det som är sant. Gud vill att vi ska söka honom som är sanningen och ljuset, men att komma närmare sanningen får också konsekvenser.

När jag närmar mig sanningen kan det innebära att jag tvingas inse att jag har fel, eller att jag ser att det jag gjort är fel. Min stolthet sätts på spel. En skyldig brottsling som står inför rätta och är rädd att sanningen ska komma fram har bara ett alternativ, nämligen att fly in i lögnens mörker. På samma sätt är det för oss alla, medvetet eller omedvetet. Det är när jag försöker dölja mina fel och brister genom att ljuga som jag tvingas fly från sanningen och in i mörkret. Det är min stolthet, min rädsla att vara felbar och min rädsla för domen som driver mig till att ha min tillflykt i stoltheten och lögnen. Om jag har fel, hur skulle jag i så fall kunna bära den skuld jag har? Jag kan alltså inte tro att jag har fel. Men det är en tillflykt som bara för mig längre bort från sanningen och ljuset och allt längre in i mörkret. Ett mörker som skapar förvirring. Där sanningen inte är, utan där lögn råder, råder förvirring.

(Joh 3:20) Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

Inte sällan känner brottslingar som flytt från lagen en befrielse när de tillslut blir tagna. Äntligen slipper de fly. Det är när de till slut ger upp efter alla försök att fly som befrielsen kommer. Gud är sanningen och han är den som ger ljus i vårt mörker. Han är den som söker oss och vi är de som gömmer oss. Det är när jag slutar att fly för Gud och när jag ger upp för sanningen som han kan verka i mig. Det är när jag är som mest sårbar, tagen på bar gärning, när stoltheten är krossad och när jag är som minst som Gud kan nå mig med sitt ljus. Det är när jag tar emot sanningen som jag inser min skuld. Det glada budskapet är att Gud inte kommer med dom, utan med utsträckta armar. Det är då jag inser att den sanning som jag flytt är en Gud som kommer med frid, frihet och nåd. Det är en Gud som älskar dig mycket mer än du anar.

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, tro, frid, frihet, Gud, dom, stolthet, rädsla, Jesus, religion, rättegång, bibeln, kristendom, Anders Behring Breivik

Image: dan / FreeDigitalPhotos.net