Förlåtelse - vägen till frihet

Jag har i dagarna haft samtal med människor om att förlåta. En sak har blivit väldigt tydlig. Den människa som har blivit skadad och sårad är den som bär på skuld och skam över det inträffade. Det borde vara tvärtom - att det är den som skadar som får stå med skam. Ett exempel på detta är den mobbade tioåringen. Det borde vara mobbaren som känner skuld och skam, men istället är det den mobbade. Någonstans inom den som blir mobbad finns ett sår som skriker - jag är föraktad, tydligen inte värd att älskas. Skammen leder till att man sluter det inom sig. Problemet är att man blir inte fri ifrån det. Det ligger där och gnager och tär. Det hindrar människan från att lita på andra, från gemenskap. När vi slutar att lita på våra medmänniskor och när vi slutar att riskera att bli sårade igen så gör vi oss onåbara för kärlek. Muren växer och människan blir allt mer ensam.

Hur bryter man den här onda spiralen? Hur blir man fri från den skam som kommer av att ha blivit sårad? Kan man någonsin lita på andra människor igen?

Förlåtelse kanske känns omodernt i vårt samhälle där vi kan utestänga människor från vår vänskapskrets på facebook eller strunta i att svara i telefonen eftersom vi har nummerpresentatörer. Men saken är att det finns inget mer effektivt i våra relationer än kärlek och förlåtelse. Att förlåta är att riva muren. Att förlåta är att sluta dölja sig bakom skydd och masker. Att förlåta är att återigen våga möta det som gör ont, för att bli fri ifrån det, för att avväpna det.

Att förlåta är både en process och ett viljebeslut. Att förlåta är aldrig detsamma som att tycka att handlingen var okey eller acceptera den. Förlåtelse kan börja med att inse att den handlingen var fel, för om inget fel har begåtts finns det ju heller ingenting att förlåta. Det här kan säkert tyckas självklart för vissa. Men för många som har blivit utsatta för övergrepp som barn så måste man först inse att jag själv inte bär skulden för det inträffade. Genom att se att det som har skadat en var fel så separerar man skammen och skulden ifrån sig själv och lägger den där den hör hemma - på förövaren.

När man väl inser var skulden ligger kan vi förlåta. Vi behöver välja att separera handlingen från den som har skadat. Det här innebär en del smärtsamma delar. När jag väl har förlåtit så kan jag inte gömma mig bakom en offerroll, jag ger upp min rätt till hämnd. Att förlåta är att välja att inte döma den andre eller tolka den andre utifrån den onda handlingen. Men att förlåta är också att välja att inte längre se sig själv utifrån ett offerperspektiv. Att förlåta är att sluta se på personen som förövare och börja se på den som medmänniska, som vår nästa.

Genom att inte förlåta kan man leva ett helt liv genom att skylla allt på förövaren. Man kan välja att låta sitt liv styras av det som har hänt. Men konsekvensen blir ensamhet, rädsla, bitterhet och ofrihet. Det finns människor som lever ett helt liv med hat och ilska i sitt hjärta. Hat och ilska som är helt förståelig. Förövaren har dock ingen aning om att den människan går och är arg. Förövaren har kanske glömt eller förträngt allt som hände för länge sedan.

Jag tror det var CS Lewis som sade: "Att förlåta är att släppa en fånge fri och när man väl har förlåtit så inser man att den fången var man själv". Att förlåta är att bli fri! Det är att bli fri från framtida påverkan av det onda som en gång hände en. Att förlåta är att än en gång utsätta sig för att älska, att bli älskad och att bli sårad.

Finns det saker som är oförlåtliga? Jag kan tänka mig att det finns saker som människan inte mäktar med att förlåta på egen hand. Jag är dock helt övertygad om att det finns en som kan hjälpa - Jesus! Han vill kärlek, han vill kärleksfulla relationer och han vill att vi förlåter varandra. Så som han har förlåtit oss vill han att vi förlåter varandra.

I mitt hjärta har Jesus kommit med kärlek, en kärlek som har smält bort min bitterhet och mitt hat mot de som har gjort mig illa. Det fanns saker som jag inte mäktade med att förlåta, som hade gjort mitt hjärta hårt, vilket ledde till att jag hade svårt om inte omöjligt att lita på människor. Jag är idag sårbar igen för jag väljer att lita på människor, att älska och att bli älskad. Ett liv i frihet från min brutenhet och från skammen.

Om du har lidit för att andra människor har skadat dig så vet jag att Jesus vill ta bort all ilska, bitterhet, rädsla, ensamhet, ångest och hat ur ditt hjärta. Jesus vill komma med kärlek, frid, glädje och upprättelse. En kärlek som kommer att smälta bort det hårda. Han vill att du ska se på dig själv så som han ser på dig - som hans älskade barn och han vill att vi ska se på vår nästa på samma sätt.

Om du vill så får du gärna be med mig: Jesus, Herre, du ser mina sår, min skam, min brutenhet. Herre jag ber att du fyller mitt hjärta med din kärlek. Herre jag ber att du hjälper mig att förlåta den som jag inte själv mäktar med att förlåta. Jesus jag tackar dig för att du har förlåtit mig och jag ber nu om att du hjälper mig att förlåta andra. I Jesu namn. Amen

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, nåd, skuld, skam, jesus, frihet, relationer, Gud, kristendom, religion, psykologi

Kan vetenskapen ge svar på allt?

En vanlig tro är att vetenskapen kan ge svar på allt som existerar. Om det finns en andlig verklighet så måste den också kunna bevisas genom vetenskapen är det lätt att tro, men det måste inte vara så. Det kan existera en verklighet som vetenskapen inte kan förklara och jag tänkte ge en aspekt på varför.

Vetenskapen är otroligt bra på att förklara skeenden som är deterministiska och slumpmässiga. Med deterministiska skeenden menar jag skeenden som går att förutbestämma eller beskriva med logiska beräkningar. Den fysiska verkligheten är ett exempel på det. Vi kan med ganska stor säkerhet bestämma exempelvis hur en boll kommer att studsa på ett biljardbord om man vet alla förutsättningar. Nu går inte bollens bana att beräkna exakt eftersom det i finns en osäkerhet som beror på vad man tror är äkta slump. (Läs gärna mer om detta här).

Den fria viljans existens eller vår upplevelse att vi har en fri vilja talar för att det finns skeenden som inte är styrda av determinism eller slump. För om vår vilja, vår kropp och hjärna helt styrs av naturlagar som är deterministiska och slumpstyrda, så ligger vårt handlande utanför vår kontroll, precis som bollen på ett biljardbord. Vi skulle till 100 % styras av determinism och slump. (Läs mer om detta i inlägget Kan någonting stå över naturlagarna?).

Om den fria viljan existerar så måste det finnas skeenden som inte går att förutbestämma och inte beror på slumpen. Vetenskapen skulle bara finna skeenden som inte går att förklara med determinism eller med slump och eftersom vetenskapen till sin natur inte kan förklara dessa skeenden kommer man bara att säga: ”Vi ser skeenden, men kan inte förklara varför det blir som det blir”. Vissa skulle kunna hävda att skeendet i framtiden kommer att kunna bestämmas med determinism eller slump, men om det är sant, så kan vi inte ha någon fri vilja. Den fria viljans existens är alltså en fråga om tro, för om den existerar så rår vetenskapen inte på den, eftersom den bara kan förklara skeenden som är deterministiska eller slumpstyrda. Betyder då det att den fria viljan inte skulle kunna existera? Nej, bara att vetenskapen inte kan förklara eller förstå den.

Upplevelsen av att vi har en fri vilja pekar på att det finns en icke fysisk verklighet som inte styrs av fysiska naturlagar. Med andra ord så pekar den på att det existerar en andlig dimension. Kanske är det så att det andliga måste upplevas, precis som den fria viljan. Kärlek, ilska, glädje, sorg, frid, rädsla och ödmjukhet kan inte endast beskrivas som substanser i hjärnan för det ger ingen sann bild av vad det är. Som exempel säger en CD-skivas information med ettor och nollor ingenting alls om vad musik är. Ettorna och nollorna är däremot en konsekvens av musiken. En vetenskaplig analys av musik ”Musik är endast ettor och nollor på en skiva”, skulle inte ge en sann bild av vad musik verkligen är. Musik skall upplevas och så är det också med det andliga.

(1 Kor 1:13) Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss - vi tolkar andliga ting med Andens hjälp.

Kärlek är så mycket mer än bara substanser i hjärnan. Kärleken är altruistisk, ett mänskligt behov, något vi alla söker, en drivkraft, något som ger glädje och frid och som är odödlig. Gud är kärlek och Guds enorma kärlek till dig måste upplevas. Ingen kommer att finna Gud bland molekyler. Så läs detta och låt dig beröras av en Gud som älskar dig mer än du anar!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, kärlek, fri vilja, Gud, Jesus, andlighet, bibeln, religion, kristendom, musik
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Varför skall man underkasta sig Gud?

Att underkasta sig Gud, är inte det att inte ta ansvar för sina handlingar. Skall man inte vara herre över sitt eget liv och ta ansvar? Varför skall jag låta någon annan styra mitt liv? Att underkasta sig någon låter kanske inte så tilltalande, men att underkasta sig Gud är gott och jag tänkte förklara varför.

Vad innebär det att underkasta sig Gud? För att få en rätt bild om vad det handlar om så är det viktigt att veta vem Gud är, för ingen vill underkasta sig någon som man inte tror gör något gott. Det är därför otroligt viktigt att komma ihåg att Gud är kärlek. Han är inte bara kärleksfull utan han är kärlekens väsen. Att underkasta sig Gud är alltså detsamma som att underkasta sig kärleken eller det som är gott. Det är att följa det goda och följa kärleken. Det är därför vi människor har fått budet att vi skall älska varandra.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Är det då med tvång som Gud vill att vi skall underkasta sig honom? Nej, för Gud är den fria viljan otroligt viktig. Han våldför sig inte på någon, eftersom kärlek aldrig kan påtvingas. Jag kan exempelvis inte säga: ”Älska mig eller så dör du!”, för den handling jag skulle få tillbaka hade haft rädsla som drivkraft och inte kärlek. Att tvinga någon till att älska blir kontraproduktivt, eftersom den kärlek som vännen kanske har till mig blir svårare att uttrycka efter ett hot.

Är det då inte så att Gud faktiskt hotar människan till underkastelse genom att hota med helvetet? Om han hotar kan han väl inte vara god? Återigen så är det otroligt viktigt att komma ihåg vem Gud är. Han är kärlek och alltigenom god. Gud varnar för den konsekvens det innebär att inte följa kärleken och han gör det i kärlek. Konsekvensen att inte följa kärleken blir kärlekslöshet och den är total. Här på jorden blir aldrig kärlekslösheten och bortvändheten mot det goda och kärleken så total. Gud älskar oss så att han vill att vi till varje pris skall slippa detta och det var därför Jesus led helvetet i vårt ställe.

Tar då Gud bort den fria viljan när man underkastar sig honom? Nej, det gör han inte. Det är inte så att vi blir Guds marionetter när man drivs av Gud. Vi blir inte slaviskt styrda, utan Gud blir den drivande kraften i oss när vi gör våra val. Vi är ansvariga för hur vi väljer och vad vi väljer att ha som drivkraft i livet. Vi underkastar oss alla drivkrafter i livet. Drivkrafterna är många: pengar, makt, sex, ilska, stolthet, bitterhet, mm, men det finns bara en drivkraft som är god och det är Gud, som är allt det goda.

Kärleken gör oss inte ofria utan den ger oss trygghet, driver bort rädslan och ger frid. Gud vill inte fängsla oss utan befria oss med sin kärlek, trygghet, frid och glädje. Han vill befria oss från det fängelse som rädslan och kärlekslösheten skapar. Det var därför han led i vårt ställe.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, dom, helvetet, kärlek, fri vilja, Gud, Jesus, straff, religion, bibeln, underkastelse
Bild: FreeFoto.com

Skapade Gud det onda?

Vad kommer det onda ifrån? Om nu Gud har skapat allt, har han då inte också skapat det onda? Hur kan Gud i så fall vara god? Detta är ganska vanliga frågor och jag tänkte ge min syn på saken.

När Gud skapade människan skapade han ingen biologisk maskin som inte kan bestämma själv, utan han skapade en varelse med en egen fri vilja. Hade vi inte haft en fri vilja så hade vi heller inte kunnat välja att älska, vilket Gud skapade oss till att göra. (Läs gärna mer om detta i inlägget: Varför skapade Gud oss med fri vilja?).

Vi är skapade så fria att vi har möjligheten att tjäna varandra i kärlek, men också möjligheten tjäna oss själva. Gud gav oss alltså möjligheten att välja bort honom som är kärleken och alltigenom god. Att välja bort kärleken och i stället tjäna sig själv i egoism får konsekvenser. Innan det onda kom in i världen existerade bara godhet. Hela hans skapelse var perfekt, men i och med skapandet av människan som kan välja bort det goda så gavs också möjligheten för det ondas inträde. Det ondas existens förutsätter alltså att någon väljer bort Gud, så om ingen väljer bort Gud kan den inte existera.

(1 Mos 2:16) Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö."

Att Gud placerade ett träd som de inte fick äta av kan verka konstigt. Man kan ju tycka att det enklaste hade varit att inte skapa trädet alls, men kunskapens träd är en effekt av att vi skapades med den så viktiga fria viljan. Det är den fria viljan som gör att vi kan äta av "frukter" som både är goda och onda.

Många har missuppfattat bibelstället som att Gud inte vill att vi skall ha kunskap, men texten handlar inte om det. Innan människan föll hade hon bara kunskap om det goda eftersom det onda inte existerade. Gud visste vad det skulle leda till att välja bort honom, men han ville inte att vi skulle uppleva det. Han ville att vi bara skulle ha kunskap om och uppleva det goda och den enorma kärlek han har till oss. När sedan människan släppte in det onda i världen genom att välja bort Gud eller kärleken, så fick vi kunskap om gott och ont. Frukten eller effekten av kunskapen om det onda är något som vi lever med och plågas av än idag. Gud gav budet till människan i kärlek för att vi skulle slippa att uppleva ondskan, för frukten av att välja bort Gud eller kärleken är ondska och kärlekslöshet.

På grund av människans misstro mot Guds kärlek kom det onda in i världen och på grund av Lucifers (Satans) misstro mot Gud uppstod det onda från början. Gud har en så otroligt stor kärlek till oss människor och hans plan är att vinna tillbaka oss alla. Han vill återupprätta relationen och ge av sig och sin kärlek till dig. Ta emot Gud, som är det goda. Det ger god frukt.

(Gal 5:22) Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om ondska, Gud, fri vilja, kärlek, Jesus, bibeln, kristendom, religion

Hur finner jag sanningen?

Det finns så många olika uppfattningar om andlighet och det fysiska, men hur skall jag veta vad som är sant? Det är ingen lätt fråga, men jag tänkte ge ett perspektiv på saken.

Ett barn tolkar det den upplever utifrån tidigare erfarenheter precis som en vetenskapsman gör. Erfarenheterna i livet formar en världsbild eller en tro om hur allt hänger ihop. Alla människor har en världsbild och utifrån vår världsbild tolkar vi den verklighet vi upplever. Våra erfarenheter formar med andra ord en tro och genom denna tro tolkar vi sedan vår omvärld. Man skulle kunna se det som att vi alla ser världen genom olika glasögon, vår tro.

Många kan se samma sanning men tolka den på olika sätt, så alla tolkningar av det vi ser och upplever är inte sanna. Tänk dig att du har ett par blå glasögon på dig. Gul färg kommer du då att tolka som grönt. Den som har röda glasögon kommer att säga att samma färg är orange, medan den med ofärgade glasögon kommer att uppfatta det gula som gult. Det finns alltså en objektiv sanning, men vi ser den på olika sätt. Den som har blå glasögon kanske säger att gult inte existerar, medan den som har röda glasögon säger att gult är orange, men inget av det är sant. Att de drar dessa slutsatser utifrån deras glasögon är däremot helt logiskt. Men sanningen är att det finns ett rätt sätt att tolka det vi ser. Det finns en objektiv sanning. Jesus talar om detta med tro utifrån ögat.

(Matt 6:22) Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp.

Hur finner man då sanningen? Hur gör jag för att låta de blå glasögonen bli mer och mer ofärgade? Svaret är ödmjukhet. Ödmjukhet är vägen till att finna sanningen. Så fort stolthet och högmod kommer in i bilden färgas mina glasögon och jag ser inte längre klart. Den världsbild jag har måste kunna prövas, för om den är sann så består den provet. Det är också därför som ödmjukhet är så viktig inom vetenskapen.

(Ords 11:2) När högfärd kommer, följer förakt, men hos de ödmjuka är vishet.

Jesus gjorde många stora anspråk och ett av dem är när han säger att han är sanningen (Joh 14:6). Han säger alltså inte bara att han talar sanning, utan att han är sanningen. Med andra ord så säger han: ”Om ni söker efter sanningen så sök efter mig! Jag är den ni söker men som ni misstolkar! Den som tar emot mig, tar emot sanningen!”

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Menar jag med detta att alla kristna är ödmjuka och alla som inte är det är stolta och högmodiga? Nej, absolut inte. Alla faller vi i högmodets grop och det är en grop som håller mig borta från sanningen och från Jesus oavsett om jag är kristen eller inte. Men den som i en ödmjuk stund öppnat upp sig och tagit emot Guds kärlek och förlåtelse, får glasögonen förändrade och förvandlade. Jesus renar våra glasögon och gör oss fria. Det är vi själva som sedan smutsar ner dem genom vår stolthet.

Förlåtelse kan endast tas emot i ödmjukhet precis som sanningen. Jesus står för både förlåtelsen och sanningen. Han kom för att befria oss, inte för att döma oss, och han kom med sanningen i ödmjukhet.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, förlåtelse, ödmjukhet, vetenskap, tro, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Måste man tillbe Gud?

Varför vill Gud att vi skall tillbe honom? Är det inte så att han bara vill stärka sin självkänsla eller sitt ego? Vad handlar tillbedjan om?

En sak som är otroligt viktig att komma ihåg är att Guds kärlek till oss människor inte beror på hur mycket vi tillber honom. Det går inte att göra något för att Gud skall älska oss mer än vad han redan gör. Hans kärlek kan inte förtjänas och beror inte på om vi tillber honom eller inte. Hans kärlek till oss människor är totalt villkorslös.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Varför skall vi då tillbe Gud? Jesus säger: "Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka." (Luk 4:8). Att tillbe Gud handlar om att ära honom. Att ge honom kredit för de goda gåvor han ger. Det är inte så att Gud behöver vår ära för att han skall få bättre självförtroende. Gud är kärlek, så han behöver ingen kärlek för sin existens. Hans fokus ligger inte i att söka vår kärlek, utan att ge av sig och sin kärlek till oss. Hans fokus ligger med andra ord inte på sig själv utan på oss. Gud är en givande Gud för det är kärlekens väsen. Det enda vi gör är att ta emot det Gud ger oss.

Att få ta emot kärlek från en medmänniska kan upplevas så starkt att jag får en längtan att ge tillbaka. Jag kanske av en vän får en gåva som gör mig så glad att jag tackar och ger en kram tillbaka. Gåvan är en kärlekshandling och det är också tacket och kramen. Jag får alltså en kärlekshandling och ger också tillbaka en kärlekshandling. Att jag ger vännen kramen beror på att jag ger vännen äran för gåvans effekt i mig. Att ge Gud äran handlar om precis samma sak. Jag kan bara ärligt ge Gud äran om jag först känt Guds kärlek till mig. Jag älskar alltså för att Gud först älskade mig.

(1 Joh 4:10) Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Gud vill att vi skall ära honom av den anledningen att det just är en kärlekshandling. Att ge Gud ära är därför ingen prestation, utan något jag gör i kärlek till Gud. Det handlar alltså inte om hur jag sjunger sånger, hur jag håller händerna eller om att pumpa upp sig i glädje. Att ära Gud är ingen teknik, på samma sätt som det inte handlar om teknik att ge en kram eller ett tack. Gud ser till vårt hjärta och inte till det yttre. Han vill att vi skall vara uppriktiga och sanna i kärlek.

(Joh 4:23) alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom.

Vår tillbedjan är inget krav från Gud, eftersom kärlek aldrig kan krävas. Men att ära Gud för de gåvor han ger är att erkänna den han verkligen är. Gud vill att vi skall ta emot den han är och att vi inte skall tro på de bilder av honom som inte är sanna. Äran och tillbedjan blir då en effekt av att ta emot den Gud är och det han har gjort. Gud är stor, mäktig, kärlek, förlåtande och vill inget hellre än att ge av sig. Vilken underbar Gud!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillbedjan, ära, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, gåvor
Bild: FreeFoto.com

Gud är kärlek – Är inte det bara en lek med ord?

Att Gud skulle vara kärlek, är inte bara detta ett sätt för kristendomen att förnya sig eller ett sätt att få människor mer positivt inställda till Gud, eftersom kärlek är gott? Är det då så att Gud är en känsla?

Till att börja med vill jag reda ut vad kärlek är. Med kärlek menar jag den självuppoffrande kärleken (agape), som bibeln talar om och inte den erotiska kärleken. Är då inte kärlek endast en känsla? Jag tror många skulle hålla med om att kärlek är mycket mer än bara en känsla. Det är något gott, det är något vi kan ha i oss, det är något vi kan uppleva, det är något vi kan drivas av eller något vi kan följa, det är ett behov och något som också verkar vara objektiv oavsett vilken bakgrund vi har haft. (Läs gärna inlägget: Vad är kärlek?).

(1 Joh 4:16) Gud är kärlek

Denna text är inget nytt, utan har stått i bibeln hela tiden. Gud är alltså inte bara kärleksfull, utan han är kärlek. Kärlek är alltså inget som existerar utanför Gud utan kärleken är Gud. Hur stämmer då detta med den bild av Gud som bibeln ger? Läser man vidare i texten står det:

(1 Joh 4:16) den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Gud kan alltså vara i oss, vilket också är lättare att förstå utifrån tanken att Gud är kärlek. Ska vi lära känna Gud så skall vi lära känna kärleken eftersom ”den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek” (1 Joh 4:8). Kärlekens väsen är Gud.

(Ef 3:20) Han som verkar i oss med sin kraft

Kärlek är en drivkraft, något som är i oss och driver våra handlingar. Man skulle kunna se det som att vi människor är som kugghjul. När vi drivs av Guds kugghjul drivs jag av Guds kraft (kärlek) på grund av att mina kuggar är i Guds kuggar. Gud verkar i oss med sin kraft, på samma sätt som kärleken gör. Kärleken verkar i oss med sin kraft.

Kan jag då välja att inte drivas av kärlek? Ja, absolut. Trots att vi kanske vill göra rätt och följa kärleken så finns det många hinder för det. Ett av dem är rädslan. När jag blir rädd för att råka illa ut så ligger det nära till hands att följa rädslan i stället för kärleken.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan

Jesus säger: ”Följ mig”. ”[Jesus], som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen (Heb 1:3). Vi är skapade att vara avbilder av Gud. Vi skall alltså vara avbilder av kärleken, eller med andra ord älska så som Jesus gjorde.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Gud är ett behov vi alla har och allt gott kommer ifrån honom. Det finns ingen kärlek eller något gott som ligger utanför Gud. Den kärlek vi får uppleva kommer alltså från Gud. Det spelar ingen roll om jag tror på Guds existens eller inte.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader

Sedan är det också så att kärlek måste tas emot i tro på den. Om jag misstror alla kärlekshandlingar som riktas mot mig så kommer jag inte uppleva kärleken. På samma sätt är det också med Gud. Jesus säger:

(Joh 11:40) "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"

Bibeln talar alltså om en Gud som är kärlek. Han kan vara i oss och verka med sin kraft. Vi är skapta att vara avbilder av honom eller med andra ord så är vi skapta att älska varandra. Allt gott kommer ifrån Gud och Gud kan bara tas emot i tro. Denna bild av Gud är ingen efterkonstruktion. Är det då en lek med ord? Snarare är det så att bilden av Gud som en gubbe på ett moln inte stämmer med den Gud som bibeln talar om.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, bibeln, Jesus, kristendom, religion, gudsbild
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är förlåtelsen orättvis?

Är det rättvist att oskyldiga barn skall drabbas av kärlekslöshet eller att den girige roffar åt sig på andras bekostnad? Frågorna är så klart lätta att besvara. Självklart är detta orättvist. Frågan är då, är det verkligen rättvist att förlåta detta?

Orättvisa skulle man kunna säga är att löna gott med ont eller att löna ont med gott. I samhället har vi poliser och myndigheter som står i rättvisans tjänst. Rättvisan värnar om dem som drabbas av andras kärlekslöshet och den slår mot de som skadar andra.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan.

Rättvisan är viktig för Gud och den finns för vår skull. Det är viktigt att komma ihåg att rättvisan existerar på grund av vår egoism och brist på kärlek. Detta betyder att där det inte finns kärlek mellan människor, där måste rättvisa råda och i ett land där kärlekslösheten är utbredd, måste vi ha lagar.

En annan sak som är viktigt att veta är att där kärlek finns behövs ingen rättvisa. Det är till och med så att rättvisan kan ta död på den kärlek som finns. För att ta ett exempel så behöver aldrig två makar som älskar varandra, föra statistik över hur många gånger de har diskat. De hjälper och tjänar varandra, oavsett vem som tidigare stod med disken. Att i detta läge plocka fram en regel om diskandet skulle exempelvis kunna medföra att mannen kan kräva av sin fru när hon ska diska och att allt är i sin ordning (mannen behöver inte vara tacksam) när hon gör sin plikt. Denna lagbundenhet binder kärleken, så att den kvävs. Alla kärlekshandlingar förvandlas till lagbundna plikter.

Där rättvisa råder får jag det förtjänar och döms efter det jag gör. Där kärlek råder kan jag aldrig förtjäna gåvor eller förlåtelse. Betyder då detta att rättvisan inte är kärleksfull? Jo, rättvisan är god eftersom den visar på rätt och fel och värnar om de som drabbas av kärlekslöshet.

Är då förlåtelsen orättvis? Saken är att rättvisan skipas innan förlåtelsen är möjlig, så därför behöver inte förlåtelsen hävda någon rättvisa. Förlåtelse innebär att skilja den onda handlingen från den som gjorde handlingen. Då kan det onda rättvist dömas samtidigt som förövaren kan gå fri. Förlåtelse föregås alltså alltid av en dom eller av att rättvisa skipas. Gud dömde världen rättvist, men han kom sedan ned till världen för att ta rättvisan på sig i kärlek och visa på förlåtelsen. Var det då orättvist att Jesus tog vårt straff? Ja, visst var det så, men det beror på att det onda slår orättvist. Jesus tog på sig denna orättvisa och gjorde det i kärlek. Att följa kärleken innebär ibland att jag orättvist måste bära det lidandet som kärlekslösheten sprider omkring sig.

En relation han aldrig helas av att rättvisa skipas. Försoning är ett måste för att återupprätta en brusten relation. Det är i försoningen som människor kan mötas och det är i försoningen som vi möter Gud.

(Joh 1:16) Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, orättvisa, förlåtelse, försoning, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, kärlekslöshet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur förhåller vi oss till synden?

Synd är ett laddat ord och det kan ha sina förklaringar. En orsak är att den gnager på vår stolthet. Vi vill alla vara utan brister och vi försöker också dölja de brister vi vet om. Om någon pekar på en brist jag har får min stolthet en törn. Frågan blir då, hur jag skall förhålla mig till detta?

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss.

Bibeln talar om synd och att vi alla har del i den. Vi har alla gått våra egna vägar i syfte att tjäna oss själva istället för att tjäna andra i kärlek och i stället för att tjäna det goda, kärleken. Vi har alla missat målet med vår strävan. (Läs gärna mer om vad synd är i inlägget: Vad är synd?)

Synd, det onda, att inte gå Guds vägar att tjäna kärleken, är som ett gift som sprider sig. Den förstör och förgör där den går fram. Den bryter upp relationer och splittrar, den sprider rädsla och skräck, den föder ilska och hat, den vill alltid vinna något själv på varje situation, den ser alltid till sitt eget först, den ser ner på andra och upphöjer sig själv och det värsta är… att vi alla har detta i oss.

(1 Joh 1:9) Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Jesus kom inte till världen för att döma och straffa oss. Han kom med försoningen. Han kom med en utsträckt hand till oss alla. Gud som är kärlek, vill förlåta oss för att vi har vänt honom ryggen, att vi har vänt kärleken ryggen.

Vad gör vi då med synden? Det finns tre sätt att förhålla sig till synden och jag tänkte beskriva dem med en liknelse.

Tänk dig att du är hos en läkare som också är kirurg. Läkaren ser bekymrat på dig och säger ”Du har fått cancer”. Han berättar att cancern är allvarlig och kommer med säkerhet att leda till döden. Du blir bedrövad över detta besked, men då berättar läkaren att han med ett ingrepp kan skära bort det onda. Han säger: ”Om du låter mig operera dig så kommer du att överleva”. Du kommer hem och berättar detta för dina vänner. Den ena vännen säger då: ”Lita inte på den där kirurgen. Nej, ta en öl istället, så bli du av med din cancer. Förresten är din cancer inte värre än någon annans.” Den andra säger då: ”Vad då cancer? Tro inte att du har cancer. Han vill bara tjäna pengar på oss genom att ge oss ångest. Nej, det finns inget som heter cancer, det är bara ett påhitt.” Den tredje vännen säger då: ”Lyssna inte på dem, utan lita på läkaren. Säger han att du har cancer så har du det. Han ljuger inte för han är god och vill dig väl. Låt honom operera dig så behåller du livet.”

Den första ser sin skuld, men vänder sig till fel ställen för att bli av med den. Den andra vägrar tro att det finns en skuld. Den tredje visar på sanningen som leder till livet. Lyssna på den goda läkaren. Han vet vad han talar om, han är god och vill dig väl. Han är inte ute efter att upphöja sig själv utan han vill hela dig. Han vill försonas med dig och upprätta en brusten relation!

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om synd, syndernas förlåtelse, förlåtelse, liknelse, Gud, Jesus, bibeln, religion, kärlek, kristendom

Ska vi döma eller inte?

Är det fel att bli arg eller döma? Kanske tycker du att det är självklart eller så kanske du tycker att man skall behålla ilskan inom sig. Vad säger bibeln som saken?

(Luk 6:37) Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Jesus säger att vi inte skall döma, men vad innebär det? Skall vi låta bli att bli arga? Skall vi inte säga ifrån när någon bär sig illa åt? Många har missförstått detta bibelord som att det skulle vara fel att bli arg eller säga ifrån, men det är inte detta som Jesus menar med att vi inte skall döma. Jesus själv var till exempel arg på de som hade gjort hedningarnas böneplats till en handelsplats eller ”rövarnäste” (Mark 11:15-19). Jesus var heller inte rädd för att säga sanningen, oavsett om sanningen inte alltid var så diplomatisk (Matt 12:34).

Tvärtom så är det sunt att bli arg på det onda och säga ifrån. Det viktiga är däremot att skilja skulden från förövaren. Vi skall bli arga på det onda och döma det onda för att visa att det är ont. Domen är viktig för att visa på rätt och fel. Om vi inte dömer det onda eller en handling, så kan vi inte heller förlåta, eftersom det då inte finns någon skuld att ta bort. Förlåtelsen föregås alltså alltid av en dom. Så är det också för Gud. Han har funnit oss alla skyldiga och domen har fallit över våra liv.

Vad menas då med att vi inte skall döma? Jo, det handlar om att jag skall bli arg på det onda och döma handlingen, men att jag skall släppa förövaren fri. Jag måste släppa taget om den som gjort mig illa. Jag skall alltså inte döma människan.

Innebär nu detta att vi skall avskaffa rättssystemet och att ingen skall straffas för brott? Nej absolut inte. Rättssystemet är från Gud och något han har implementerat. Rättvisan är med andra ord viktig för Gud.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar.

Paulus skriver i nya testamentet om hur vi skall förhålla oss till rättssystemet.

(Rom 13:4) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.

Rättssystemet är implementerat för vår skull i kärlek. Jesus kom inte för att ta bort rättssystemet eller sätta det ur spel. Däremot så kom han med förlåtelsen. Han kom med en utväg ut ur domen. Gud steg ned från sin domstol och kom ned som en vän och betalade av all den skuld som fallit genom domen. Eftersom Jesus kom med förlåtelsen till oss, så skall också vi förlåta de som står i skuld till oss. Vi skall följa Jesus spår, att skilja det onda från de som gjort oss illa och komma med förlåtelse.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, rättvisa, förlåtelse, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net