Dagens bön

Barmhärtige Herre,
du som har skapat oss
och friköpt oss när du dog för våra synders skull
låt mig aldrig förhärda mitt hjärta mot någon enda människa,
utan hjälp mig att hålla mitt hjärta ödmjukt.
Ge mitt hjärta en sådan ömhet och mildhet att jag
ivrigt vill hjälpa min nästa i hans sorger och behov.
Låt vårt sinne formas av Jesus Kristus,
så att vi älskar varandra som syskon,
är barmhärtiga och omtänksamma
och alltid strävar efter att bevara andens enhet genom fridens band.
Nådens, barmhärtighetens och fridens Gud vare med oss alla.

Tolkning av Thomas a Kempis bön

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, bön, Gud, kristendom, dikt, poesi

Att uppleva Gud

Jag tror på Gud för att jag har upplevt Gud! Det är det svar som jag brukar ge när människor undrar om min tro och hur jag kan veta att han finns. Jag kan förstå att det här kan kännas som ett ”flummigt” svar för den som inte tror. Så hur har jag då upplevt Gud? För att besvara den frågan så måste jag bli väldigt personlig. Jag måste berätta om när jag blev kristen.

Egentligen trodde jag på Jesus långt innan jag kallade mig för kristen. Jag var en väldigt revoltisk tonåring. Mina föräldrar har fått stå ut med mycket vad gäller mig i form av skam för mitt usla beteende, oro, ilska. Allt! Det finns nog inte många dumheter som jag inte har gjort.

Älskade föräldrar och lillebror, om ni av någon anledning läser detta så är jag djupt ledsen över allt elände som jag har gjort.

I fjortonårsåldern träffade jag några kristna under några sommarlovsveckor och detta gjorde att jag faktiskt vägrade att bli en kristen trots att jag hade upplevt Guds underbara nåd. Jag mötte mycket fördömelse av de kristna som jag hade lärt känna, för min rökning (rökte som en borstbindare på den tiden), för min musiksmak (kanske inte var den bästa men…), för mitt språk (svor en hel del), för mitt beteende och för mina kläder. Nu i efterhand så inser jag ju att de var ungdomar med allt vad det innebär. Kanske var de framförallt rädda. Jag ruckade en trygg värld och kom med någonting väldigt obekant och skrämmande. Men det satte djupa sår. En sak var jag klar över – jag skulle minsann aldrig bli en sådan där kristen!

Någonstans har jag alltid längtat efter Gud och ropat, periodvis i djup frustration och smärta. När jag var liten bad min mamma ”Gud som haver” med mig på kvällskvisten, vilket gav mig trygghet. Min första upplevelse av Gud var när jag gick vilse tillsammans med min bästa vän. Jag bad och fann vägen hem. Det kanske låter banalt, men det var inte det för en liten sjuåring, på skidor, vilse i skogen. Jag fick också gå i söndagsskola och jag är konfirmerad (även om jag inte tog detta allt för seriöst). Det finns nog någon där ute som har bett för mig också (vem vet, kanske någon av de kristna ungdomarna jag träffade när jag var fjorton). Allt detta har säkert bidragit till att jag till slut hittade hem.

Jag blev troende när jag mötte ondska. Det var en fruktansvärd händelse, men i den situationen så kom jag ihåg min barnbön – Gud som haver! Jag hade inte bett den på många, många år, men nu bad jag som aldrig förr. Jag upplevde hur rummet som förut var fullt av mörker och ondska blev ljust, hur atmosfären förändrades när jag bad och hur rummet fylldes av änglar. Jag såg inga änglar då, men jag såg hur rummet blev ljust och ”lätt” och ombonat. Jag kunde åter somna och vara djupt trygg. Jag kommer ihåg när jag satt på bussen på väg till skolan morgonen efter att jag tänkte att allt var sig likt, men allt var förändrat. Ingenting skulle mer bli detsamma. Jag visste att Gud fanns, att allt om Jesus, korset, uppståndelsen, som jag hade hört om var på riktigt. Men jag ville inte bli en kristen…

Om du vill så berättar jag mer vid ett senare tillfälle. Så här säger Jesus:

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." (Matt 11:28-30)

Om du också längtar efter Gud, eller är rädd, ledsen, ångestfylld så vill jag verkligen uppmuntra dig till att ropa på Jesus. Han väntar på att få hjälpa dig, att få lyfta av dig allt tungt du går och bär på. Han längtar efter dig och känner dig redan bättre än någon annan. Det spelar ingen roll vad du har gjort. Förlåtelsen han vill ge dig är fullkomlig. Du kan be nu om du vill: Jesus, du ser mig och vet allt vad jag har ställt till. Förlåt mig! Jag behöver dig och vill följa dig. Jag litar på att din väg, som du har förberett för mig och som räcker ända upp till himlen är bättre än den jag själv går på. Kom till mig Jesus! Amen.

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om vittnesbörd, frälsning, Jesus, Gud, gudsbevis, tro, kristendom,

Guds omsorg om sina små 2

I stor tacksamhet skriver jag det här inlägget. Ännu ett mirakel, ett helande, ett bönesvar i vår lilla familj! Tänk vilken omsorg som Gud har till oss människor. Han hör när vi ber och han griper in.

Li, vår goa femåring, har haft jätteont i sin mage, under en ganska lång period. Periodvis kunde hon vakna och kräkas mitt i natten. Vi skickades till barnkliniken på utredning och fick prata med en dietist. Vi uteslöt laktos och tog glutenprover. Ingenting fungerade.

På kvällarna innan hon somnar så har vi en liten mysig stund tillsammans. Vi läser lite ur en saga, pratar om dagen som har varit, läser i en fin andaktsbok och ber tillsammans. Vi började be för Lis lilla mage på våra kvällsstunder. Hon drog upp pyjamasen och pekade på sin lilla mage och bad "Jesus, gör så att min mage blir bra igen. Gör så att jag inte har ont i min mage mer". Det sa aldrig pang. Det kom ingen blixt. Men Gud hörde och grep in.

Vi har fått lämna återbud till barnkliniken, till dietister och till läkare. Li är frisk i sin lilla goa mage. Enda gången hon har fått ont i magen sedan dess är när hon har fått i sig lite för mycket lördagsgodis... Fullt normalt!

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade. (Jes 53:4-5)

Tack Jesus!

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om helande, bönesvar, Jesus, under, barn, familj

Vetenskapen vs Gud?

Kan man tro på Gud och vetenskapen? Är det så att när vetenskapen vinner så förlorar Gud mark? Blir då en Gud helt meningslös? Ett klassiskt exempel är åskan, som man tidigare trodde berodde på guden Tor, men som vetenskapen kommit fram till handlar om naturliga fenomen. Är det så att naturvetenskap och Gud står i konflikt med varandra? Nej, så är det inte och jag skall förklara varför.

Tänk dig att ett ägg kokar i en kastrull med vatten. Vi frågar då en vetenskapsman varför ägget kokar. Han ger en lång utläggning om hur elektriciteten värmer plattan, som i sin tur värmer kastrullen och vattenmolekyler. Han berättar utförligt hur ånga bildas och vad som händer med ägget när proteinet koagulerar. Efter denna lektion i fysik frågar vi kocken varför ägget kokar och han svarar: ”Jo, för att jag älskar ägg!”

Vem av dem har rätt? Här kan tävlandet börja och aldrig få ett slut, för det är ju så att både vetenskapsmannen och kocken har rätt. Vetenskapsmannen förklarar det kokande ägget ur det vetenskapliga perspektivet medan kocken förklarar orsaken till det kokande ägget. På precis samma sätt talar naturvetenskapen och bibeln om olika saker. Naturvetenskapen handlar om den fysiska världen och bibeln om det andliga. Att med vetenskapen försöka hitta en förklaring på den andliga meningen är därför omöjligt, eftersom det ligger utanför vetenskapens område. Vetenskapsmannen i exemplet kan aldrig få ett andligt svar på varför ägget kokar genom att forska ännu mer om molekyler och atomer. Man hittar inget svar oavsett hur djupt och länge man forskar i detta. Vetenskapen kommer därför aldrig ge ett svar på livets mening. Det enda möjliga svaret vetenskapen kan ge är då att det inte finns någon mening alls.

Det andliga som kärlek, hat, rädsla, ödmjukhet och sorg upplevs av vårt medvetande, jag, vår själ eller ande. Vi upplever att exempelvis rädsla existerar, eftersom vi upplevt det. Detta är beviset för att rädsla existerar, för ingen vetenskapsman har kommit fram till detta genom en komplicerad matematisk formel. Naturvetenskapen kan bara se rädslans effekt på det fysiska (adrenalin, påslag av det sympatiska nervsystemet, kortisol, mm). Det andliga bevisas genom vår upplevelsen av det andliga eller med andra ord genom tro. Detsamma gäller för Gud. Gud är ande (Joh 4:24) så Gud upplevs genom tron. Beviset för mig att Gud existerar är att jag har upplevt Guds kärlek genom det Jesus gjorde.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

Be uppriktigt Gud att uppenbara sig för dig och du kommer att få uppleva Gud. Kanske inte direkt, men han kommer att visa sig. Det kan du lita på.

(Jer 29:13) Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

Läs mer om kunskapsluckornas Gud på denna intressanta hemsida av Krister Renard.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, Gud, tro, gudsbevis

Vad är kärlek?

Kärlek existerar.
Kärlek är ett mänskligt behov.
Kärlek är det vi alla söker.
Kärlek är en drivkraft.
Kärlek vill väl.
Kärlek vinner över hatet.
Kärlek ser till andras bästa före sitt eget.
Kärlek är altruistisk.
Kärlek ger trygghet.
Kärlek gråter med den som gråter.
Kärlek är odödlig.
Kärlek helar brustna själar.
Kärlek ger frid.
Kärlek tas emot genom tro.
Kärlek är uppoffrande.
Kärlek förlåter.
Kärlek är ande.
Kärlek lever.
Gud är kärlek!

Gud existerar!
Gud är ett mänskligt behov!
Gud är det vi alla söker!
Gud är en drivkraft!
Gud vill väl!
Gud vinner över hatet!
Gud ser till andras bästa före sitt eget!
Gud är altruistisk!
Gud ger trygghet!
Gud gråter med den som gråter.
Gud är odödlig!
Gud helar brustna själar!
Gud ger frid!
Gud tas emot genom tro!
Gud är uppoffrande!
Gud förlåter!
Gud är ande!
Gud lever!
Gud är kärlek!

Lär känna kärleken, lär känna Gud, för den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. (1 Joh 4:8)

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, religion, relation, tro,

Ödmjukhet för oss till Gud

Ett av mina absoluta favorit-bibelställen är liknelsen om farisén och tullindrivaren. En farisé var en jude som lydde noggrant Mose lagar och var noga med att handla rätt. Tullindrivare var mycket föraktade på denna tiden för att de drev in höga skatter och stoppade mycket i egen ficka och gjorde sig rika på köpet. De fick inte komma in i synagogorna, inte vara vittnen och deras pengar togs inte emot som gåvor i templet. De var minst sagt illa omtyckta och likställdes med brottslingar. För att göra liknelsen dagsaktuell kan du om du vill byta ut farisén mot en kristen och tullindrivaren mot en brottsling. Då kan du få en känsla för hur liknelsen mottogs på den tiden när Jesus berättade den.

(Luk 18:9) Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.

Det verkar vara en oskriven lag att när Gud ger oss människor gåvor, exempelvis i form av fri vilja, kreativitet, musikalitet, tro eller egenskaper, så är vi inte sena med att missbruka gåvan vi fått. Missbruket ligger i att jag tar åt mig äran för gåvan, som om jag hade förtjänat den. Hur kan någon vara stolt över att vara svensk när vi inte har någon del i att vi fötts i Sverige? Hur kan vi vara stolta över vårt utseende när vi inte själva valt vilka gener vi skall få? Hur kan jag se ner på brottslingar när jag, utan min påverkan, omgivits av kärleksfulla människor, vilket lett till att jag inte tror på brottslighet? Hur kommer det sig att vi kristna ser ner på andra människor som inte tror på Jesus, när Gud gav oss tron som en gåva? Vad kan jag egentligen vara stolt över? Ingenting är svaret.

Det är så lätt för kyrkan, församlingarna, prästerna, pastorerna och alla kristna att hamna i stolthetens grop. Anledningen är att budskapet kan användas till att upphöja sig själv. Jag kan slå mig på bröstet och säga ”Vad jag är bra som är kristen”. Detta fenomen har funnits med i alla tider. Alla gåvor jag fått har jag inte gjort någonting för att förtjäna. Gud är sådan att han bara ger oförtjänta gåvor, av den anledningen att de inte annars hade varit givna i kärlek. Gud har givit dig massor med gåvor och kommer även i framtiden överösa dig med gåvor. Det är Guds person, men tro inte att du får dem för att du förtjänar dem. Till och med livet har du fått som en gåva. Har du gjort något för att förtjäna det?

Gud ger sina gåvor utan krav på någon motprestation. Inte ens ett tack kräver han. Det enda man behöver göra är att ta emot den. För att ta emot en gåva måste man lägga ifrån sig det man bär på. Den som inte lägger undan sin stolthet kan därför inte ta emot gåvan, eftersom jag inte kan behålla stoltheten och samtidigt be om förlåtelse. Hur svårt är det inte att svälja sin stolthet, men vilken befrielse det är. Ta emot Guds utsträckta hand i försoning. Han vill vara din vän!

(Jak 4:6) Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, förlåtelse, försoning, stolthet, ödmjukhet, Gud,

Nåden är ny varje morgon!

Mätta oss var morgon med din nåd,
så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.
Ps 90:14

Vad fyller du ditt liv med? En del av oss fyller det ekande tomrummet inom sig med det som den här världen ger. Ofta består det i någon form av bekräftelse - makt (kan vara att hävda en position) , status (kan innebära att vårda ett vackert yttre), prylar (fin bil, stereo, gräsmatta). Allt detta kan ge oss en kick, men går över fort och skapar ett begär som aldrig kan fyllas. Om du har provat den här vägen så vet du att glädjen över den nya bilen går fort över. Det finns alltid en finare tjänst, man kan alltid tjäna mer pengar och det finns alltid någon som har en smalare kropp, vackrare hud osv. Mycket vill ha mer och tomrummet kommer aldrig att fyllas. Livet är en ständig strävan. Det är fult att vara nöjd då detta innebär stagnation. Världens lag säger att: delar du med dig så får du mindre för dig själv.

Det finns en annan väg. Vi kan fylla oss med Guds kärlek, frid och glädje. Vi kan börja dagen med att fyllas av Jesus underbara nåd, ta emot förlåtelse för det vi har brutit, fylla oss med hans ord, Bibeln och ha en stilla stund tillsammans med Honom, universums skapare. Här kan vi med tacksamhet ta emot det vi behöver. Han har sagt oss att vi behöver inte göra oss bekymmer och i mitt liv har detta gått i uppfyllelse. Ju mer jag har levt i tro och i behov av Honom, ju mer har han visat sig vara trofast. Han har aldrig svikit mig.

Jesus säger: "Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Joh 7:38

I min stund med Gud så fyller han mig med andlig mat som mättar på djupet, som ger frid, glädje och kärlek som rinner över till andra. I min morgonstund så får jag lägga av mig världens ok, som ger strävan, rastlöshet, ångest och oro och ta på mig Jesu ok som ger verklig frid.

"Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." Matt 11:28-30

Detta är att mättas av Herrens nåd och när vi tar emot Jesus och all den välsignelse och nåd som han överöser oss med så fylls vi med en jublande glädje som inget i den här världen kan mäta sig med! Guds andliga lag är att ju mer du delar med dig, desto mer kommer du att ha kvar...

Om du vill ta emot Jesus välsignelse och den gåva som han har gett till dig - sitt liv, han tog din synd för att du ska få liv och förlåtelse, så ropa på Honom! När du tar emot Jesus som din räddare, när du ropar till Honom, som älskar dig mer än du anar så kommer Han att lägga sitt hjärta i ditt hjärta. Ditt liv kommer att få en ny mening och fyllas med det som du har sökt efter i hela ditt liv - kärlek, glädje, gemenskap, frid och liv. Du är inte längre ensam. Du har Gud den allsmäktige vid din sida!

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om andakt, bön, Jesus, kärlek, nåd, psalm 90

Om att välja kärlek

Livet är inte alltid lätt i ett rosaskimrande ljus. Ibland är livet för lite tid, stress, goa rara barn som bestämmer sig för att livet är en katastrof om de inte får leka kastleken med mobiltelefonen, oro för ekonomi och ett allmänt pussel för att få vardagen att gå ihop. Här prövas kärleken! Vem ska få sova inatt och vem ska gå och vyssja lillkillen? Vem ska få en liten ledig stund och vem ska ta hand om markservicen? Vems agenda ska man köra efter på en ledig helg? Men kärleken är ett val. Vi har möjlighet att forma våra relationer, att välja kärlek eller att välja kärlekslöshet.

De flesta har nog varit med om att man från båda håll i ett äktenskap gått och planerat den där lediga helgen tillsammans. När väl helgen kommer så har man helt olika tankar och är helt omedveten om att den andra oxå har gått runt och planerat. Så var det för oss i helgen. G hade tänkt att vi skulle göra iordning vår övervåning. Jag hade drömt om en utflykt med picnic-korg i solskenet. Resultatet: Förrådet är nu väldigt välstädat efter fyra timmars skrubbande. Jag måste erkänna att jag blev besviken. Nej, jag var inte tydlig med mina drömmar, men jag är lite besviken ändå. Jag är oxå ledsen över att inte fullt ut kunna berömma G för det skinande rena förrådet, som gick från kaos till pedantisk ordning.

I söndags var vi på en predikan som handlade om kärlek och äktenskap. Nyttigt! Det sades att kärlek är till 80% vilja och 20% känslor. Jag håller verkligen med! Kärlek är verkligen inte bara rosaskimmer. Det är hårt arbete, uppoffringar, förlåtelse och kommunikation. Kärlek är att bestämma sig för att vilja den andra väl och sätta den personens behov högre än sina egna, även om man för tillfället inte har den där sprudlande kärlekskänslan inom sig. Hur ofta går man egentligen omkring med "fjärilar i magen" efter att ha varit tillsammans i 14 år, fått två barn tillsammans och har en vardag full av bestyr? Visst kan jag känna förälskelse fortfarande, men inte så himla ofta, om jag ska vara ärlig. Det hade dessutom varit opraktiskt att gå omkring i en förälskelsebubbla när man har barn, jobb, hus och en vardag. Det finns nog en tanke med att bubblan har ett slut. Kärleken djupnar och formas och det är vår vilja som formar den. Det är vi som bestämmer hur vi vill ha det i våra äktenskap.

Vår helg kan i alla fall sammanfattas med dålig kommunikation. Vi får helt enkelt skärpa oss vad gäller att berätta vad vi har för drömmar och tankar och vi får vara lyhörda på den andres behov. Det finns positiva saker som kommer med en prövning. Man kan lära sig av den, får upptäcka varandra på nytt och gå starkare ur det.

Mitt ideal och förebild är Jesus. Han valde kärlek rakt igenom! Han blev föraktad, bespottad, hånad, uppspikad oskyldig på ett kors för att dö en tortyrdöd, men fortsatte att älska. Bland det sista han sade till de människor som plågade honom var "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk 23:34). Jag har svårt att tro att Jesus gick omkring med en gullig kärlekskänsla, det som vi ofta tolkar och definierar som kärlek. Tvärtom så sårades och led han, som är kärlek, av vår kärlekslöshet. Jesus valde kärlek. Han valde att dö för oss. Inte för att vi förtjänar det, utan för att han vill det. Kärlek är hans viljas beslut.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte,
den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting,
den hoppas allting, den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.
(1 Kor 13:4-8)

Vi kan också välja kärlek i våra relationer. Vi har valet att förlåta eller att inte göra det och drabbas av bitterhet och ett hårt hjärta (för det är resultatet av oförlåtelse). Vi har valet att sätta den andres behov före våra egna. Vi kan välja att bryta en kärlekslösväg med kärlekens väg.

Vad väljer du?
Jag väljer att gå fram till min man när han kommer hem och berätta för honom att jag älskar honom, fråga hur hans dag har varit och ge honom en varm kram. Jag kanske t om väljer att laga till en riktigt god middag en helt vanlig tisdagskväll. Vi får se...

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, kärlek, relationer, val, äktenskap

There must be another way

Jag tittade på melodifestivalen i går där Israels bidrag sjöngs av en israel och en palestinier (Noa & Mira Awad). Låtens namn och textraden som upprepades var ”There must be another way”. Det måste finnas ett sätt att kunna leva sida vid sida. Inte för att låta som om jag skulle ha svaret på alla världsproblem, men det finns en annan väg. Vägen heter försoning!

Ingen relation som har skadats av bråk, hårda ord och förakt repareras genom att bråka och säga föraktfulla ord tillbaka. Försoning eller förlåtelse sätter stopp för den onda nedåtspiralen fylld med ilska, frustration och hämndbegär. Försoning kan bara ske om båda parter vill försonas. Om någon i ett förhållande vägrar att försonas kommer striden att fortsätta även om en av dem sträcker ut handen i försoning.

Kravet på rättvisan måste läggas åt sidan och en viljan till försoning från båda parter är ett måste för att en relation skall kunna repareras. Detta gäller så väl i en relation mellan vänner, föräldrar, makar, släkt, länder och relationen med Gud.

(2 Kor 5:19) Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.

Forgiveness is the way!

Göran

aftonbladet.se
dagen.se



Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, försoning, Israel, relation, Gud

Är du rädd för Gud?

Vilken bild av Gud har du? Är han din vän eller är han din fiende? Är han god eller är han ond? Är han en auktoritär diktator? Har han någon makt? Vill han sätta dit dig? Är han värd att äras? Är du rädd för att han skall straffa dig?

Dina svar på dessa frågor visar vem du tror att Gud är. Andra människor har en bild av dig, om vem de tror att du är. Ingen kan veta vem du är eftersom ingen ser dina tankar eller ditt jag. Andra bygger upp en bild av vem du är genom att umgås med dig. Som säkert alla har varit med om, så har inte alla rätt bild av vem du är.

Vem är då Gud? Den Gud bibeln talar om är kärlek och älskar oss alla så otroligt mycket att han lidit helvetet i vårt ställe. Han tog denna plåga för att han ville att du skulle slippa det. Han har ingen glädje i att någon enda människa plågas för han lider med alla plågade. Gud gör inte kärlekshandlingar till oss i syfte att bli upphöjd. Gud behöver inte vår kärlek för han är kärlek. Han är inte ute efter att bli älskad, utan att älska. Kärleken är inte ute efter någon egen vinst med sitt handlande för kärleken är sån. Han skapade inte oss människor för att han hade ett behov av att bli upphöjd av människor. Han offrade sig för dig och har berett en plats för dig i hans rike, för att han vill dig väl och vara din vän. Han är inte ute efter att straffa dig, utan att rädda dig. Han ställer inga villkor för sin kärlek, för han älskar dig villkorslöst. Detta är den älskande Gud som bibeln talar om.

(Joh 14:1) Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Var inte rädd för Gud. Han älskar dig oerhört mycket mer än du själv och någon annan människa gör. Tro inte på Gud för att du är rädd för att hamna i helvetet, utan tro att Gud älskar dig! Din rädsla för Gud är nämligen ett hinder för Gud att nå dig.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Lär känna den Gud bibeln talar om. Då slipper du vara rädd för Gud, för jag behöver inte vara rädd för någon som älskar mig. Gud föraktar inte dig och vill inte straffa dig. Han vill rädda dig ur en sjunkande båt. Han sträcker ut sin hand till dig för att han vill rädda ditt liv. Var inte rädd utan lämna båten och ta tag i hans hand! Låt Gud rädda dig!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, räddning, rädsla, tro