Dagens bön

Barmhärtige Herre,
du som har skapat oss
och friköpt oss när du dog för våra synders skull
låt mig aldrig förhärda mitt hjärta mot någon enda människa,
utan hjälp mig att hålla mitt hjärta ödmjukt.
Ge mitt hjärta en sådan ömhet och mildhet att jag
ivrigt vill hjälpa min nästa i hans sorger och behov.
Låt vårt sinne formas av Jesus Kristus,
så att vi älskar varandra som syskon,
är barmhärtiga och omtänksamma
och alltid strävar efter att bevara andens enhet genom fridens band.
Nådens, barmhärtighetens och fridens Gud vare med oss alla.

Tolkning av Thomas a Kempis bön

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, bön, Gud, kristendom, dikt, poesi

Du tvivlade aldrig

Du tvivlade aldrig på Gud.
Du visste att han fanns.
Men du vågade aldrig tro att
du kunde bli hans

Du visste det där med lovsång.
(Du hörde änglarnas en gång.)
Men du trodde inte att det dög
med din sång

Du satt där i båten med näten.
Du förstod att han hade rätt.
Men du trodden inte att du kunde
följa på ditt sätt.

Du går och samlar och samlar.
Ved till en lovsång en gång.
Du tror inte att Gud vill ha dig.
Det gör ont att bära på sång.

Vem har fått dig att tro på ditt tvivel?
Din vedsäck blir aldrig full.
Förstår du att vägen blir längre
för dina ömtåliga anspråks skull.

Det är inte han som fodrar.
Han behöver inte din sång.
Det är du som behöver få sjunga
bort dina rädslor en gång.

Vem har fått dig att tro på ditt tvivel?
Vedträn blir bara tunga.
Han hoppas få axla din säck åt dig
och GE DIG EN LOVSÅNG ATT SJUNGA.

/Ylva Eggehorn, med inspiration från Ps. 51:17

Läs även andra bloggares åsikter om dikt, Jesus, poesi, tvivel

Fotspår i sanden

En dikt att älska om det viktigaste som finns - vi är djupt älskade! Läs och njut!

En natt hade en man en dröm. Han drömde att

han gick längs en strand tillsammans med Gud.

På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.

Han märkte att vid varje period i livet fanns

spår i sanden av två par fötter:

Det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,

såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han

att många gånger under sin levnads vandring fanns

det bara ett par fotspår. Han märkte också att

detta inträffade under hans mest ensamma

och svåra perioder av sitt liv.

Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du

aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.

Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv

har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,

att du lämnade mig när jag behövde dig mest."

Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under

tider av prövningar och lidande.

När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

/ Okänd

Läs även andra bloggares åsikter om dikt, Gud, Guds barn, jesus, poesi, älskad

I din kärlek

För några år sedan skulle jag skriva en text till en underbar låt som G hade gjort. Jag satte mig ner och bad och på tre minuter hade jag skrivet hela bladet fullt. När jag tittade ner på papperet så insåg jag att jag hade skrivit en dikt om min egen räddning...

Med mask utanpå
levde livet utanför

Jag försökte vinna hela världen
var beredd att betala med mitt liv
och fyllde tomrummet med jord

Vägrade att se busken
- brinnande och glödande
Den brann av Gud, brann av nåd

Min grund var tunn och muren hård
Jag slogs till marken av min egen stolthet
- och jag sprack

Ljuset sökte sig in bland sprickorna
och lyste upp skuggorna
På mina bara knän fann jag mig i
- att vara älskad

Du värmde, smälte, förlät och älskade
Bara i din nåd kunde jag förlåta mig själv

Bara din nåd gör mig fri

För dig var jag genomskinlig, synlig
men Du älskade mig ändå

Hur ska jag kunna ge tillbaka?
Inte ens det kräver Du

Du befriade mig och gör det varje dag
Spillrorna gav Du mening
Du gjorde mig vacker och värdefull

Gud! Jag är inte värd dig
och det är nåd!
Gud jag lever endast av din nåd!


Med kärlek!

Helle