Är inte under omöjligt?

Varför skulle Gud skapa naturlagar som han är tvungen att bryta emot? Är det inte bevisat att det inte är möjligt att bryta mot naturlagar? Det måste därför vara omöjligt med under och då faller den kristna tron. Detta är en vanlig uppfattning, men hur går det ihop?

Vetenskapliga upptäckter visar på att vår värld är en värld som styrs av naturlagar. Vi kan beräkna fysiska skeenden som exempelvis planeters rörelser med stor noggrannhet. Vetenskapen är suverän på att förklara naturliga skeenden. Men vetenskapen kan inte säga något om skeenden som inte har ett naturligt ursprung. Vetenskapen söker nämligen endast naturliga förklaringar och naturliga orsaker är det enda som den kan säga någonting om. Det är vetenskapens natur.

Men måste inte då Gud bryta naturlagar för att ingripa i vår värld? Nej, det är faktiskt inte nödvändigt. Tänk dig att vårt universum är som bollar på ett biljardbord. Rörelserna styrs helt av naturlagarna. Om en hand utifrån skulle påverka en boll så upphör inte naturlagarna att existera. Det är bara så att det normala, (när ingen påverkan utifrån sker) inte längre sker. Bollen tar en annan väg, men inte på grund av att någon naturlag sats ur spel, utan för att en kraft utifrån påverkar systemet som styrs av naturlagar. Naturlagar behöver alltså inte upphöra eller brytas. En påverkan från en andlig dimension kan te sig som att naturlagar bryts, eftersom vi inte kan se den andliga dimensionens ”finger”. Gud kan alltså mycket väl ha ett finger med i spelet utan att bryta någon lag.

Varför skulle då inte allt kunna styras av naturlagar? Det som talar emot att allt helt och hållet styrs av naturlagar är vår upplevelse av att vi har en fri vilja. För om det är så att naturlagarna styr allt så styr de även de fysikaliska processer som sker i vår hjärna. Om det är så, så kan vi inte styra våra handlingar, eftersom naturlagarna styr allt. Alltså även våra handlingar. Våra handlingar blir då likt bollarna på biljardbordet. Inget kan påverka bollarnas rörelser och vår upplevelse av att vi kan välja bli då bara en illusion.

Men om vi är fria att välja så kan vi inte vara lagbundna. Då har vi en del av oss som står utanför det lagbundna. Med andra ord så behöver vi en andlig ickefysisk själ/ande för att kunna ha en fri vilja. Vi behöver ett finger att peta på bollarna med. Om då vår själ/ande kan påverka det fysiska, varför skulle det då vara omöjligt för Gud att påverka det fysiska? Att Gud kan påverka det fysiska blir då lika sannolikt som att vi har en fri vilja.

Gud är en Gud som gör under. Ingen naturlag står i vägen för honom att dela på hav, uppväcka döda eller förvandla människor. Att du finns till och skapades till att vara fri är ett verk av Gud och han vill att du ska få uppleva hans fullkomliga kärlek till dig.

(Ps 77:13) Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar dina stora verk. I helighet, Gud, går du fram. Vilken gud är så stor som du, o Gud? Du är den Gud som gör under, du visade folken din kraft.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om under, fri vilja, mirakel, vetenskap, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek

Hur kan Gud vara god när han förhärdar?

Bibeln talar om att Gud förhärdade farao och gjorde honom ”hård och obeveklig” (2 Mos 10:27). Hur kan det vara sant om nu Gud är god?

För att ge ett svar på frågan så är det viktigt att veta vem Gud är. Bibeln talar om en Gud som är kärlek och alltigenom god. Han är godheten själv eller ljuset och han kan inte vara ond. Ingen ondska finns i Gud.

(1 Joh 1:5) Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Men hur kan då Gud göra någons hjärta hårt och orubbligt? Jo, vi människor väljer så ofta bort ljuset eller det goda genom att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna det goda eller kärleken. Gud vill inte att vi ska vara i mörkret, utan hans vilja är att vi ska leva i ljuset. Det var till ett liv i ljus och kärlek som han skapade oss.

En förälder som älskar sitt barn och vill det väl, vill inte att barnet ska drabbas av olycka. Föräldern kanske tjatar om att borsta tänderna, att ta på sig varma kläder, eller att äta mat. Men om ett barn vägrar att lyssna på föräldern och trotsar, så kan det gå så långt att föräldern till slut säger: ”Ok, du får som du vill. Men du kommer att få hål i tänderna.” Barnet är då inte längre under förälderns beskydd utan får ta konsekvensen av sitt val. Förhoppningsvis inser barnet att det behöver göra som föräldern säger, för att må bra.

På samma sätt är det med Gud. Vi väljer bort Gud som är ljuset och efter att tålmodigt varnat och uppmuntrat oss till att följa hans väg så kan han låta oss drabbas av det mörker vi valt. Gud kan alltså lämna oss med sitt ljus och vi drabbas då av mörker. Mörkret är med andra ord en konsekvens av vårt eget val. Så när Gud förhärdade farao så lämnade Gud honom med sitt ljus och mörkret föll över honom. Valet gjorde farao och Gud lät valets konsekvens drabba honom. Så Gud skapar mörker genom att gå ifrån oss med det ljus han ger och som vi inte vill ha.

(Jes 45:7) Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta.

Men Gud vill inte lämna oss i något mörker för han älskar oss alla så otroligt mycket. Det var också därför han som är ljuset, kom in i vår mörka värld för att rädda oss bort ifrån mörkret. Han vill ge av sig, sin kärlek, sitt ljus till oss alla.

(Joh 1:9) Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.

Jesus tog mörkret på sig, vilket är konsekvensen av våra val och han gjorde det för att vi ska kunna leva i ljuset med honom. Han gjorde det i kärlek. Gud är som solen som ger ljuset. Han vill att vi ska vara månar som reflekterar ljusets sken. Att vi ska spegla ljuset. Låt ljuset komma in i ditt liv. Släpp in Gud, så att han kan ge dig ljus. Då kommer ditt liv reflektera hans ljus och som kan vara till glädje för många.

(2 Sam 22:29) Du är min lampa, Herre, min Gud gör mitt mörker till ljus.

Gud hjälp oss sprida ditt ljus i en mörk värld!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, fri vilja, lydnad, ljus, mörker, gott, ont, bibeln, Gud, Jesus, kristendom, religion

Gud, om du finns…

Kristendomen handlar om att människan ska försonas med Gud, men hur ska någon kunna finna försoning om man inte tror på Guds existens? Hur ska man kunna be Gud om förlåtelse om man inte tror att han finns?

Det är inte en ovanlig uppfattning att det gäller att tro på Guds existens för att bli försonad med Gud och räddad. Men så är det inte. Som exempel så vet Satan att Gud existerar, men han är inte försonad med Gud eller räddad.

(Jak 2:19) Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar.

Så det handlar inte om att tro på Guds existens, men vad menas då när bibeln talar om att tron ska rädda oss?

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När livet är lätt och flyter på är det lätt att tänka att jag klarar mig utan Gud. Men när livet faller samman och jag tappar hoppet, så är det inte lika lätt. Det är i de mörka stunderna som vi ropar till Gud om hjälp. Det är när vi gett upp kampen och kapitulerat som vi sträcker oss efter hans eventuella hand och ropar ”Gud om du finns, så hjälp mig!”. Han lyssnar alltid på den som ärligt söker honom. Det spelar ingen roll om du tror på hans existens eller inte, utan Gud kommer med sin hand och han kommer att lyfta dig upp ur djupet. Han vill ge dig kärlek, förlåtelse, upprättelse, frid, trygghet, glädje och ett liv. Ett liv tillsammans med honom som är kärlekens, fridens och glädjens Gud! Han vill rädda dig och ge av sig till dig!

(Ps 72:12) Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.

Det är bara genom tron som kärlek kan beröra mig. Om jag exempelvis inte tror att en person älskar mig kommer kärleken aldrig nå mig. Om jag inte tror att jag är trygg, så kommer jag att känna mig otrygg. Om jag tror att glädjen aldrig når just mig, kommer jag att uppleva missmod. Om jag inte tror att jag gör fel kommer jag inte vilja bli förlåten och förlåtelsen berör mig inte. Gud vill ge oss tro! En tro där hans kärlek, trygghet, glädje och förlåtelse kan nå oss. Tron är en gåva från Gud och det är i vår brustenhet, när fasaden och högmodet spricker som Gud når oss med sitt ljus, sin kärlek, sin nåd och sin tro. Då är det bara att ta emot.

(Joh 6:29) Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.”

Gud sträcker ut sin hand till alla i försoning. Han vill oss alla så väl och hans kärlek till oss tar aldrig slut. Lägg undan stridsyxan och ta emot hans hand och han kommer att dra dig upp!

(Jer 29:13) När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tro, räddning, nåd, förlåtelse, kärlek, kristendom, Gud, Jesus, bibeln, religion, Guds existens

Är kristendomen en tvångströja?

Hur kan vi vara fria när vi måste göra det Gud vill? Är då inte kristendomen en tvångströja som begränsar oss och vår kapacitet? Begränsar en tro på Gud vår fria vilja?

För att försöka ge ett svar på frågan så tänk dig en familj där barnen inte får göra vad de vill. De får inte slåss, vara elaka eller skada varandra. Föräldrarnas uppgift är att fostra och sätta gränser så att alla i familjen kan vara trygga och ingen råkar illa ut. Ingen ska behöva vara rädd eller känna sig otrygg och det är heller inget som leder till frihet utan tvärt om binder oss i ofrihet.

Gud skapade oss människor med syftet att vi ska älska varandra. Hans vilja är att vi ska återspegla det goda eller kärleken och vara hans avbild. Gud fostrar oss och begränsar oss till att göra det goda, men han gör det för att han vill att vi ska leva i den frihet det innebär att leva i en värld där kärlek får råda. En begränsning är alltså inte alltid negativ, utan kan leda till en ännu större frihet.

För att ta ett annat exempel så är en fisk skapad för ett liv i vatten. Det är från vattnet den får sitt syre och livskraft. Om fisken hamnar på land så ökar inte fiskens frihet och möjligheter, utan rörelseförmågan minskar och livet på land leder till slut till döden. På samma sätt är det med oss människor. Vi är skapade för ett liv i kärlek tillsammans med Gud. Det är från Gud vi får vår livskraft. Vi kan välja att tjäna oss själva i egoism i stället för att tjäna varandra i kärlek, men att välja egoismen gör oss inte mer fria utan det leder till ofrihet och död. Vi är inte skapade för ett liv i egoism och ondska precis som fisken inte är skapad för ett liv på land.

Gud vill inte att vi människor ska vara ofria, utan han skapade oss med en fri vilja och för ett liv i frihet. För mig är det ingen begränsning att Gud vill att jag ska älska mina barn. Kärleken binder mig till att vilja göra dem gott, men det är ingen tvångströja. Gud vill att jag ska använda min frihet till att göra det goda och tjäna kärleken. Att drivas av kärlek ger mig friheten att uttrycka den precis som jag vill. Se det som att kärleken är som drivkraften i en bil. Utan kärleken eller drivkraften blir jag stående, kommer ingenstans och jag blir ofri. Men om kärleken får driva mig får jag friheten att förflytta mig och jag kan styra dit jag vill.

(1 Pet 2:16) Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om fri vilja, frihet, kärlek, ondska, terror, Gud, Jesus, bibeln, kristendom

Från muslimsk terrorist till kristen

Är det möjligt för en inbiten muslimsk terrorist att vända ifrån sitt hat och bli kristen? Mosab Hassan Yousef resa är ett bevis på att det är möjligt.

Mosab Hassan Yousef föddes i Ramallah på Västbanken. Han växte upp i ett muslimskt hem och hans pappa, Sheikh Hassan Yousef, var en av grundarna och ledare för Hamas. För Mosab berodde allt det lidande som hans palestinska vänner fick utstå och de problem som han såg i Mellanöstern på den svurna fienden Israel. Han såg på koranen och islam som en lag som kan hjälpa människor till ett bättre liv i rättvisa, frid och frihet. Islam var den lösning som han var beredd att strida och dö för. Fylld med hat mot det judiska folket skaffade han vapen, men hans strävan efter frihet ledde inte till någon frihet.

Mosab fångades och han satt totalt 29 månader i israeliskt fängelse. Där blev han torterad och nästan slagen till döds. Men i fängelset fick han också uppleva hur ledande Hamas-interner brutalt torterade och dödade andra Hamas medlemmar. Varför kunde inte de muslimska internerna skapa den fred i fängelset som var deras mål? Allt detta fick honom att fråga sig vem hans verkliga fiende egentligen var. Var det Israel eller israels armé? Eller var det Hamas eller muslimerna? Sökandet efter svar ledde till att han insåg att hans fiende bodde inom honom själv. Det var ingen människa, nation eller organisation som var hans verkliga fiende. Den verkliga fienden är den ondska som vill att vi ska förgöra varandra.

I hans sökande fastnade Mosab vid Jesus ord att vi ska älska våra fiender och be för dem som vill oss illa. Det var något som var helt nytt för honom och det var ord som berörde.

(Matt 5:43) Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;

Efter att Mosab studerat bibeln så ser han inte kristendomen som en religion med regler eller som en lag, utan som ett budskap om kärlek. Bibeln pekar mot kärleken som det centrala ordet och Gud själv är kärlek. Att vända från islam till att följa Jesus var ingen lätt resa för honom. Han fick bland annat lämna hatet, fördomar och kravet på hämnd bakom sig. Det spelade inte längre någon roll vem hans fiende var för han förstod att han skulle älska dem alla. Israeler som palestinier.

Långsamt skedde en förvandling i hans inre. Hans hat byttes ut mot kärlek och hans bitterhet mot frid. Mosab menar att så länge vi fortsätter att försöka hitta fiender överallt utom inuti oss själva, så kommer det alltid att finnas ett Mellanöstern problem. Sanning, kärlek och förlåtelse är den ända lösningen på problemen i Mellanöstern. Mellanöstern behöver den väg som Jesus visade.



(Rom 12:21) Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Läs mer om hans historia i boken Son of Hamas, eller se intervjun i fem delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5



Göran

Läs även andra bloggares åsikter om islam, Israel, kärlek, ondska, vittnesbörd, koranen, bibeln, kristendom, Gud, Jesus, politik, Mellanöstern

Existerar gott och ont?

Svaret på frågan om det existerar gott och ont kan verka självklar. Vi både ser och upplever ondska och det goda. Men vad är det goda och det onda? Är det upp till var och en att bestämma vad som är gott och ont, eller finns det något absolut gott och ont?

En vanlig uppfattning är att det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, rätt och fel. Något som är gott eller rätt för vissa, kan vara ont eller fel för andra. Som exempel såg vissa det som rätt att utplåna judar under andra världskriget, medan vi nu ser detta som något ont och fruktansvärt fel. Men vem bestämmer vem som har rätt? Efter vems måttstock ska vi mäta? Svaret är att om det är vi människor som bestämmer vad som är gott och ont, så existerar inget absolut gott eller ont. Det blir helt och hållet relativt oss människor och vad vi tycker. Det som vi ser som grymheter och ondska, kan alltså av andra, i en annan kultur eller tid, ses som något rätt och riktigt.

Är det då så att gott och ont är relativt oss människor? Kan inte vetenskapen ge svar på frågan? Det finns inte något vetenskapligt stöd för vad som är gott och ont och det beror på att frågan om gott och ont ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Det finns helt enkelt inga rätta eller felaktiga skeenden i det fysiska. Vetenskapen kan bara beskriva skeenden och inte säga någonting om vad som är gott och ont.

Vad skulle det då innebära om det finns något absolut gott och ont, som inte är beroende av oss människor? Jo, det måste då existera något som är lika absolut som sanningen. Att det existerar en objektiv sanning som inte är beroende av vad vi människor tror, är det många som håller med om. Vår jord var exempelvis inte platt för länge sedan bara för att människorna då trodde det. De hade helt enkelt fel uppfattning om jordens form. På samma sätt måste det vara med något som är objektivt eller absolut gott. Det måste vara gott oavsett om vi tror det eller inte. Vi kan ha fel uppfattning om det goda.

Om det objektivt goda är helt oberoende av oss människor så krävs det heller ingen människa eller djur som upplever det goda för att det ska existera. Precis som den objektiva sanningen så behövs det ingen som upplever sanningen för att något ska vara sant. Det krävs alltså något som är lika orubbligt och absolut som sanningen. Med andra ord så pekar det mot Gud.

Gud är det goda, han är rättfärdig och han är kärleken. Det är Gud som är orubblig och absolut. Gud är det godas ursprung. Det är honom (det goda) vi ska söka och följa. Det är honom vi ska älska. Det är det som Gud vill att vi ska göra.

(Matt 22:37) Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om moral, ondska, god, sanning, kärlek, vetenskap, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, relativism

Är Gud kärlek?

Hur kan Gud vara kärlek när han är så hård i gamla testamentet? Hur går det ihop med en god Gud och en dömande Gud? Nya testamentets Gud kan verka snällare och godare än gamla testamentets Gud, men det är samma Gud. Hur går det då ihop?

Vad är då kärlek enligt bibeln? Första korintierbrevet ger en bra beskrivning på vad kärlek är.

(1 Kor 13:4) Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar. Kärleken upphör aldrig.

Detta är vad bibeln säger om kärleken och som många också är beredda att hålla med om. Oavsett om man är kristen eller inte. Om nu Gud är kärlek, hur passar denna text då in på Gud. Gud brusar väl upp i gamla testamentet? Det är viktigt att komma ihåg att Gud inte endast är kärlek. Han är också rättvis, allsmäktig, rättfärdig… Att fälla domar och att vara kärlek är inget motsatsförhållande. Tänk dig en god domare som dömer rätta straff till de skyldiga när oskyldiga drabbas av det ondas framfart. En domare behöver inte lägga sin godhet åt sidan för att döma de skyldiga, utan snarare är det så att det är vaktandet av det goda som leder till domar.

När det gäller att brusa upp, så är det viktigt att skilja på att bli arg och att bli arg. Att bli arg på det onda är gott och sunt. Om någon skulle skada den jag älskar så skulle jag bli arg och det är sunt och gott. Om jag istället hade varit likgiltig kan man fråga sig om jag verkligen älskade personen. Så, att bli arg står inte i motsatsförhållande till att älska och kärlek. Ilskan kan vara en konsekvens av kärleken. Brusa upp i 1 Kor 13 syftar på att kärleken inte är lättretlig eller har nära till ilskan. En engelsk översättning är:

(1 Kor 13:5) It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered,

Vi människor har fått livet av Gud som en gåva för att han älskar oss. Men vi missbrukar gåvan i egoistiska syften. Detta avskyr han. Om Gud hade straffat oss för minsta lilla så hade han kunnat ta gåvan ifrån oss direkt och det varit ute med oss människor för länge sedan. Gud bär oss genom livet, eftersom det är han som är livet. Vi människor äger inte livet utan vi har fått det av Gud att förvalta. Ett förvaltarskap som vi ständigt missbrukar. Det är en Guds nåd att vi lever.

Men Guds mål har hela tiden varit att rädda oss till sig, för att han älskar oss. Han är ute efter att rädda oss, inte att straffa oss. Därför brusar han inte upp, har inte nära till ilskan eller till att döma oss. Gud väntar alltså med domen för vår skull, för att han älskar oss. Han vill inte att någon av hans älskade ska gå förlorade.

(2 Pet 3:9) Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, dom, val, Gamla testamentet, liv, död, nåd, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, ilska

Kan slump skapa mening och liv?

En cell är full med information. I cellen finns DNA som består av gener och dessa gener är som bokstavskombinationer med information om ärftliga egenskaper och hur proteiner ska tillverkas. Men var kommer då denna information ifrån? Kan slump skapa informationen?

Tänk dig att slumpen skapar bokstavskombinationen OTJDG. Har denna kombination då någon betydelse? Nej och det beror på att det var slumpen som skapade den. Det finns ingen mening med bokstäverna, utan det bara råkade bli just den kombinationen. Att slump inte har någon mening är också ett argument som används emot att naturen skulle ha en mening. Man menar att eftersom slumpen eller naturlagar skapat universum och naturen så har den ingen mening. Så att slump inte skapar mening är inget konstigt.

En betydelse eller mening måste tolkas för att den ska kunna ha en mening. Ordet HEJ har en betydelse och jag tolkar den som en hälsningsfras. Men ordet OTJDG har ingen mening eller betydelse och då finns det heller inget att tolka. Även detta används som argument emot en mening i naturen. Man säger att eftersom slump och naturlagar skapat allt så finns det ingen mening att tolka och det skulle vara fel att göra det. Den mening vi tycker oss se i naturen är en illusion. Ateisten Richard Dawkins skriver i sin bok ”Den blinde urmakaren” att biologin är ”studiet av ting som är så komplicerade, att de förefaller skapade med avsikt”.

Hur kan mening med OTJDG uppstå och tolkas om det inte finns något att tolka? OTJDG skulle kunna få mening (betydelse) om man tillförde information. Exempelvis att OTJDG betyder hej. Men i så fall fanns betydelsen (hej) redan från början och skapades alltså inte. Frågan är: Hur kan denna betydelse uppstå ur meningslöshet (som inte går att tolka), utan att tillföra information (betydelse)? Hur kan meningslöshet skapa mening? Dawkins skriver om livet:

”Själva essensen i alla levande ting består inte av eld, inte av varm andedräkt, inte av någon ’livsgnista’. Den består av information, ord, instruktioner… Man kan i stället tänka sig en miljard enskilda, digitala tecken… Om man vill förstå vad livet är, ska man inte föreställa sig pulserande gelé eller slem, man ska föreställa sig informationsteknik”

För att skapa liv behöver vi alltså skapa information, mening eller ord. Om nu slumpen eller naturlagar inte kan skapa detta så kan man fråga sig: Var kommer informationen ifrån som livet består av? Bibeln ger ett svar på frågan:

(Joh 1:1) I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

När universum skapades fanns informationen och informationen fanns hos Gud och informationen var Gud. Meningens och informationens ursprung går tillbaka till Gud själv. Gud är all menings ursprung. Den information vi ser i naturen är av Gud. Slump eller meningslöshet kan inte skapa mening eller liv. Gud är informationen och det liv som bär oss! Utan denna information så existerar inget liv. Utan Gud så existerar inget liv!

(Joh 1:14) Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om mening, liv, livets ursprung, skapelsen, evolution, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, slump

Är kärlek en handling?

Vi alla vet att kärlek är något gott, men vad är kärlek egentligen? Är det en handling eller är det kemiska processer i hjärnan? Vad är det som vi alla längtar och söker efter?

Alla människor vill vi bli bekräftade och älskade. Det är ett behov vi har oavsett hur gamla vi är. Ett litet barn gläder sig åt förälders leende och en gammal man av en omfamnande kram. Är då kärlek en kram eller ett leende?

En kram kan ha så många olika drivkrafter. Jag kan ge en kram för att jag känner mig tvingad till det. Jag kanske tycker det skulle se illa ut om jag inte gav en kram. Jag skulle då inte se så kärleksfull ut inför andra och det vill jag ju vill framstå att vara. Kanske ger jag kramen för att visa hur fantastiskt kärleksfull jag är. För att alla ska förstå vilken förträffligt god person jag är. Jag kanske också tycker att jag minsann är mycket mer kärleksfull än andra, som inte ger några kramar. Om alla bara hade varit lika kärleksfulla som jag så skulle världen se mycket bättre ut…

Nej, kärlek är inte en handling. Till och med en kram kan ha tvång och egoism som drivkraft. Att göra kärlek till en handling gör att kärleken urholkas till tomhet. För vem skulle beröras av ett ”Jag älskar dig” om jag visste att drivkraften var egoism eller att tvång låg bakom orden? Det går inte att göra kärlek till en handling, eller till kemiska processer i hjärnan, utan att ta död på vad kärlek i grunden är.

Kärlek är precis som tvång och egoism en drivkraft, men kärleken är varken lagbunden eller egoistisk. Kärlekshandlingen är en konsekvens av kärleken och inte kärleken i sig. Kärlek hör samman med frihet, för det går inte att tvinga någon att älska. Att älska är alltså att vara fri och frihet är en förutsättning för kärleken.

(Mik 6:8) Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.

Gud begär att vi ska drivas av kärleken. Är det då inte så att han här försöker tvinga oss till att älska? Nej, han vill inte att vi av tvång ska göra ”goda” handlingar, utan att vi ska göra det goda för att vi älskar och vill. Han vill att vi ska vara fria. Att drivas av kärlek är att älska för att att jag vill ge av mig själv till någon annan. Gud vill att vi ska leva i den kärleken och att vi ska bli ett med den.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Räcker det då inte att bara vara kärleksfull? Varför måste man hålla sig till Gud? Varför blanda in Gud i det hela? Han är väl ändå helt onödig? Nej, Gud är precis det, som det handlar om. Han är den kraft vi ska drivas av. Han är den som vill bli ett med dig och vara i dig. Han är den vi ska följa. Det är i grunden honom vi längtar och söker efter. Det är därför vi ska hålla oss till honom. För han är godhetens källa. Han är kärleken!

(1 Joh 3:24) Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Guds bud, frihet, tvång, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, lag, kram

Biker för Jesus

Det står i Bibeln att Jesus helade sjuka – blinda fick synen tillbaka, lama kunde åter gå och människor blev befriade från olika krämpor genom Jesus. Frågan är om det gäller idag? Kan vi lita på det som står i Bibeln om helande och ta det till oss eller ska vi läsa det mer som en historiebok?

Under påskfirandet i Folkkyrkan i Sölvesborg fick jag möjlighet att lyssna till Pontus Backs liv. Pontus har ett liv i kaos bakom sig – En hårdrocksmusiker som levde efter ledorden ”sex, drugs and rock n´roll”. Livet handlade om turnerande och om att dämpa ångest med alkohol, droger och lugnande mediciner. Fru och fyra barn fick klara sig utan en trygg pappa. Pontus började dagen som han slutade den – full, om den nu slutade. I slutet drack han ca tre ”helrör” starksprit om dagen och tog det han kom över i droger.

Pontus följde med en kristen vän till kyrkan där han träffade människor som bad för honom och tog hand om honom, utan något fördömande. Han upplevde en varm ström av kärlek genom kroppen och där tog han emot Jesus i sitt hjärta och blev fri från både alkohol och droger. En månad efter att Pontus blivit kristen blev han inlagd på sjukhus, med obotlig skrumplever p.g.a. alkohol. Pontus var döende. Både lever och njurar hade slutat att fungera. Hans mjälte var förstorad och bukspottskörteln och slemhinnor inflammerande. Han hade även flera blödande magsår och nerverna till benen var döda, vilket resulterade i förlamning från ryggen till tårna. Pontus var fylld av smärta och ångest där han låg på sin dödsbädd. Han var fylld av ånger över hur han varit som man och far och önskade sig en ny chans att visa sin familj hur mycket han älskade dem. Det kom in en sjuksköterska som tog hans hand, satte sig vid hans sida och upprepade orden – här ska ingen dö ikväll.

Den natten vaknade Pontus av att Jesus stod vid hans fotända. Jesus sa: ”Då du stiger upp ur denna säng ska du gå ut bland folk och berätta om mig och om ditt liv. Du ska varna barn och unga för alla faror och hjälpa de som har likadana problem som du har haft.”

Dagen efter hade Pontus tillstånd vänt. Han var mycket bättre. Ångesten var borta och kroppen började sakta helas. Han var rullstolsbunden när Jesus återigen talade till honom och sa att han skulle bli en ”biker”. Han visste inte om Jesus skojade – Här satt han, lam i en rullstol och han hade aldrig haft en motorcykel. Idag är Pontus fullständigt helad. Man hittar inte ens ett litet ärr på levern och rullstolen har Jesus bytt ut till en Harley Davidson 2004 Night Train. Han är nu medlem i motorcykelklubben – ”Ambassadors for Jesus Christ” och en fri man, som lever utan ångest, droger och med en ny relation till sin familj.

(Luk 4:18) Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om Pontus Back, vittnesbörd, helande, bönesvar, räddning, mirakel, Jesus, Gud. bibeln, religion, kärlek, kristendom, biker, harley davidson