Måste man tillbe Gud?

Varför vill Gud att vi skall tillbe honom? Är det inte så att han bara vill stärka sin självkänsla eller sitt ego? Vad handlar tillbedjan om?

En sak som är otroligt viktig att komma ihåg är att Guds kärlek till oss människor inte beror på hur mycket vi tillber honom. Det går inte att göra något för att Gud skall älska oss mer än vad han redan gör. Hans kärlek kan inte förtjänas och beror inte på om vi tillber honom eller inte. Hans kärlek till oss människor är totalt villkorslös.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Varför skall vi då tillbe Gud? Jesus säger: "Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka." (Luk 4:8). Att tillbe Gud handlar om att ära honom. Att ge honom kredit för de goda gåvor han ger. Det är inte så att Gud behöver vår ära för att han skall få bättre självförtroende. Gud är kärlek, så han behöver ingen kärlek för sin existens. Hans fokus ligger inte i att söka vår kärlek, utan att ge av sig och sin kärlek till oss. Hans fokus ligger med andra ord inte på sig själv utan på oss. Gud är en givande Gud för det är kärlekens väsen. Det enda vi gör är att ta emot det Gud ger oss.

Att få ta emot kärlek från en medmänniska kan upplevas så starkt att jag får en längtan att ge tillbaka. Jag kanske av en vän får en gåva som gör mig så glad att jag tackar och ger en kram tillbaka. Gåvan är en kärlekshandling och det är också tacket och kramen. Jag får alltså en kärlekshandling och ger också tillbaka en kärlekshandling. Att jag ger vännen kramen beror på att jag ger vännen äran för gåvans effekt i mig. Att ge Gud äran handlar om precis samma sak. Jag kan bara ärligt ge Gud äran om jag först känt Guds kärlek till mig. Jag älskar alltså för att Gud först älskade mig.

(1 Joh 4:10) Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Gud vill att vi skall ära honom av den anledningen att det just är en kärlekshandling. Att ge Gud ära är därför ingen prestation, utan något jag gör i kärlek till Gud. Det handlar alltså inte om hur jag sjunger sånger, hur jag håller händerna eller om att pumpa upp sig i glädje. Att ära Gud är ingen teknik, på samma sätt som det inte handlar om teknik att ge en kram eller ett tack. Gud ser till vårt hjärta och inte till det yttre. Han vill att vi skall vara uppriktiga och sanna i kärlek.

(Joh 4:23) alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom.

Vår tillbedjan är inget krav från Gud, eftersom kärlek aldrig kan krävas. Men att ära Gud för de gåvor han ger är att erkänna den han verkligen är. Gud vill att vi skall ta emot den han är och att vi inte skall tro på de bilder av honom som inte är sanna. Äran och tillbedjan blir då en effekt av att ta emot den Gud är och det han har gjort. Gud är stor, mäktig, kärlek, förlåtande och vill inget hellre än att ge av sig. Vilken underbar Gud!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillbedjan, ära, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, gåvor
Bild: FreeFoto.com

Gud är kärlek – Är inte det bara en lek med ord?

Att Gud skulle vara kärlek, är inte bara detta ett sätt för kristendomen att förnya sig eller ett sätt att få människor mer positivt inställda till Gud, eftersom kärlek är gott? Är det då så att Gud är en känsla?

Till att börja med vill jag reda ut vad kärlek är. Med kärlek menar jag den självuppoffrande kärleken (agape), som bibeln talar om och inte den erotiska kärleken. Är då inte kärlek endast en känsla? Jag tror många skulle hålla med om att kärlek är mycket mer än bara en känsla. Det är något gott, det är något vi kan ha i oss, det är något vi kan uppleva, det är något vi kan drivas av eller något vi kan följa, det är ett behov och något som också verkar vara objektiv oavsett vilken bakgrund vi har haft. (Läs gärna inlägget: Vad är kärlek?).

(1 Joh 4:16) Gud är kärlek

Denna text är inget nytt, utan har stått i bibeln hela tiden. Gud är alltså inte bara kärleksfull, utan han är kärlek. Kärlek är alltså inget som existerar utanför Gud utan kärleken är Gud. Hur stämmer då detta med den bild av Gud som bibeln ger? Läser man vidare i texten står det:

(1 Joh 4:16) den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Gud kan alltså vara i oss, vilket också är lättare att förstå utifrån tanken att Gud är kärlek. Ska vi lära känna Gud så skall vi lära känna kärleken eftersom ”den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek” (1 Joh 4:8). Kärlekens väsen är Gud.

(Ef 3:20) Han som verkar i oss med sin kraft

Kärlek är en drivkraft, något som är i oss och driver våra handlingar. Man skulle kunna se det som att vi människor är som kugghjul. När vi drivs av Guds kugghjul drivs jag av Guds kraft (kärlek) på grund av att mina kuggar är i Guds kuggar. Gud verkar i oss med sin kraft, på samma sätt som kärleken gör. Kärleken verkar i oss med sin kraft.

Kan jag då välja att inte drivas av kärlek? Ja, absolut. Trots att vi kanske vill göra rätt och följa kärleken så finns det många hinder för det. Ett av dem är rädslan. När jag blir rädd för att råka illa ut så ligger det nära till hands att följa rädslan i stället för kärleken.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan

Jesus säger: ”Följ mig”. ”[Jesus], som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen (Heb 1:3). Vi är skapade att vara avbilder av Gud. Vi skall alltså vara avbilder av kärleken, eller med andra ord älska så som Jesus gjorde.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Gud är ett behov vi alla har och allt gott kommer ifrån honom. Det finns ingen kärlek eller något gott som ligger utanför Gud. Den kärlek vi får uppleva kommer alltså från Gud. Det spelar ingen roll om jag tror på Guds existens eller inte.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader

Sedan är det också så att kärlek måste tas emot i tro på den. Om jag misstror alla kärlekshandlingar som riktas mot mig så kommer jag inte uppleva kärleken. På samma sätt är det också med Gud. Jesus säger:

(Joh 11:40) "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"

Bibeln talar alltså om en Gud som är kärlek. Han kan vara i oss och verka med sin kraft. Vi är skapta att vara avbilder av honom eller med andra ord så är vi skapta att älska varandra. Allt gott kommer ifrån Gud och Gud kan bara tas emot i tro. Denna bild av Gud är ingen efterkonstruktion. Är det då en lek med ord? Snarare är det så att bilden av Gud som en gubbe på ett moln inte stämmer med den Gud som bibeln talar om.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, bibeln, Jesus, kristendom, religion, gudsbild
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är förlåtelsen orättvis?

Är det rättvist att oskyldiga barn skall drabbas av kärlekslöshet eller att den girige roffar åt sig på andras bekostnad? Frågorna är så klart lätta att besvara. Självklart är detta orättvist. Frågan är då, är det verkligen rättvist att förlåta detta?

Orättvisa skulle man kunna säga är att löna gott med ont eller att löna ont med gott. I samhället har vi poliser och myndigheter som står i rättvisans tjänst. Rättvisan värnar om dem som drabbas av andras kärlekslöshet och den slår mot de som skadar andra.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan.

Rättvisan är viktig för Gud och den finns för vår skull. Det är viktigt att komma ihåg att rättvisan existerar på grund av vår egoism och brist på kärlek. Detta betyder att där det inte finns kärlek mellan människor, där måste rättvisa råda och i ett land där kärlekslösheten är utbredd, måste vi ha lagar.

En annan sak som är viktigt att veta är att där kärlek finns behövs ingen rättvisa. Det är till och med så att rättvisan kan ta död på den kärlek som finns. För att ta ett exempel så behöver aldrig två makar som älskar varandra, föra statistik över hur många gånger de har diskat. De hjälper och tjänar varandra, oavsett vem som tidigare stod med disken. Att i detta läge plocka fram en regel om diskandet skulle exempelvis kunna medföra att mannen kan kräva av sin fru när hon ska diska och att allt är i sin ordning (mannen behöver inte vara tacksam) när hon gör sin plikt. Denna lagbundenhet binder kärleken, så att den kvävs. Alla kärlekshandlingar förvandlas till lagbundna plikter.

Där rättvisa råder får jag det förtjänar och döms efter det jag gör. Där kärlek råder kan jag aldrig förtjäna gåvor eller förlåtelse. Betyder då detta att rättvisan inte är kärleksfull? Jo, rättvisan är god eftersom den visar på rätt och fel och värnar om de som drabbas av kärlekslöshet.

Är då förlåtelsen orättvis? Saken är att rättvisan skipas innan förlåtelsen är möjlig, så därför behöver inte förlåtelsen hävda någon rättvisa. Förlåtelse innebär att skilja den onda handlingen från den som gjorde handlingen. Då kan det onda rättvist dömas samtidigt som förövaren kan gå fri. Förlåtelse föregås alltså alltid av en dom eller av att rättvisa skipas. Gud dömde världen rättvist, men han kom sedan ned till världen för att ta rättvisan på sig i kärlek och visa på förlåtelsen. Var det då orättvist att Jesus tog vårt straff? Ja, visst var det så, men det beror på att det onda slår orättvist. Jesus tog på sig denna orättvisa och gjorde det i kärlek. Att följa kärleken innebär ibland att jag orättvist måste bära det lidandet som kärlekslösheten sprider omkring sig.

En relation han aldrig helas av att rättvisa skipas. Försoning är ett måste för att återupprätta en brusten relation. Det är i försoningen som människor kan mötas och det är i försoningen som vi möter Gud.

(Joh 1:16) Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, orättvisa, förlåtelse, försoning, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, kärlekslöshet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur förhåller vi oss till synden?

Synd är ett laddat ord och det kan ha sina förklaringar. En orsak är att den gnager på vår stolthet. Vi vill alla vara utan brister och vi försöker också dölja de brister vi vet om. Om någon pekar på en brist jag har får min stolthet en törn. Frågan blir då, hur jag skall förhålla mig till detta?

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss.

Bibeln talar om synd och att vi alla har del i den. Vi har alla gått våra egna vägar i syfte att tjäna oss själva istället för att tjäna andra i kärlek och i stället för att tjäna det goda, kärleken. Vi har alla missat målet med vår strävan. (Läs gärna mer om vad synd är i inlägget: Vad är synd?)

Synd, det onda, att inte gå Guds vägar att tjäna kärleken, är som ett gift som sprider sig. Den förstör och förgör där den går fram. Den bryter upp relationer och splittrar, den sprider rädsla och skräck, den föder ilska och hat, den vill alltid vinna något själv på varje situation, den ser alltid till sitt eget först, den ser ner på andra och upphöjer sig själv och det värsta är… att vi alla har detta i oss.

(1 Joh 1:9) Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Jesus kom inte till världen för att döma och straffa oss. Han kom med försoningen. Han kom med en utsträckt hand till oss alla. Gud som är kärlek, vill förlåta oss för att vi har vänt honom ryggen, att vi har vänt kärleken ryggen.

Vad gör vi då med synden? Det finns tre sätt att förhålla sig till synden och jag tänkte beskriva dem med en liknelse.

Tänk dig att du är hos en läkare som också är kirurg. Läkaren ser bekymrat på dig och säger ”Du har fått cancer”. Han berättar att cancern är allvarlig och kommer med säkerhet att leda till döden. Du blir bedrövad över detta besked, men då berättar läkaren att han med ett ingrepp kan skära bort det onda. Han säger: ”Om du låter mig operera dig så kommer du att överleva”. Du kommer hem och berättar detta för dina vänner. Den ena vännen säger då: ”Lita inte på den där kirurgen. Nej, ta en öl istället, så bli du av med din cancer. Förresten är din cancer inte värre än någon annans.” Den andra säger då: ”Vad då cancer? Tro inte att du har cancer. Han vill bara tjäna pengar på oss genom att ge oss ångest. Nej, det finns inget som heter cancer, det är bara ett påhitt.” Den tredje vännen säger då: ”Lyssna inte på dem, utan lita på läkaren. Säger han att du har cancer så har du det. Han ljuger inte för han är god och vill dig väl. Låt honom operera dig så behåller du livet.”

Den första ser sin skuld, men vänder sig till fel ställen för att bli av med den. Den andra vägrar tro att det finns en skuld. Den tredje visar på sanningen som leder till livet. Lyssna på den goda läkaren. Han vet vad han talar om, han är god och vill dig väl. Han är inte ute efter att upphöja sig själv utan han vill hela dig. Han vill försonas med dig och upprätta en brusten relation!

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om synd, syndernas förlåtelse, förlåtelse, liknelse, Gud, Jesus, bibeln, religion, kärlek, kristendom

Ska vi döma eller inte?

Är det fel att bli arg eller döma? Kanske tycker du att det är självklart eller så kanske du tycker att man skall behålla ilskan inom sig. Vad säger bibeln som saken?

(Luk 6:37) Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Jesus säger att vi inte skall döma, men vad innebär det? Skall vi låta bli att bli arga? Skall vi inte säga ifrån när någon bär sig illa åt? Många har missförstått detta bibelord som att det skulle vara fel att bli arg eller säga ifrån, men det är inte detta som Jesus menar med att vi inte skall döma. Jesus själv var till exempel arg på de som hade gjort hedningarnas böneplats till en handelsplats eller ”rövarnäste” (Mark 11:15-19). Jesus var heller inte rädd för att säga sanningen, oavsett om sanningen inte alltid var så diplomatisk (Matt 12:34).

Tvärtom så är det sunt att bli arg på det onda och säga ifrån. Det viktiga är däremot att skilja skulden från förövaren. Vi skall bli arga på det onda och döma det onda för att visa att det är ont. Domen är viktig för att visa på rätt och fel. Om vi inte dömer det onda eller en handling, så kan vi inte heller förlåta, eftersom det då inte finns någon skuld att ta bort. Förlåtelsen föregås alltså alltid av en dom. Så är det också för Gud. Han har funnit oss alla skyldiga och domen har fallit över våra liv.

Vad menas då med att vi inte skall döma? Jo, det handlar om att jag skall bli arg på det onda och döma handlingen, men att jag skall släppa förövaren fri. Jag måste släppa taget om den som gjort mig illa. Jag skall alltså inte döma människan.

Innebär nu detta att vi skall avskaffa rättssystemet och att ingen skall straffas för brott? Nej absolut inte. Rättssystemet är från Gud och något han har implementerat. Rättvisan är med andra ord viktig för Gud.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar.

Paulus skriver i nya testamentet om hur vi skall förhålla oss till rättssystemet.

(Rom 13:4) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.

Rättssystemet är implementerat för vår skull i kärlek. Jesus kom inte för att ta bort rättssystemet eller sätta det ur spel. Däremot så kom han med förlåtelsen. Han kom med en utväg ut ur domen. Gud steg ned från sin domstol och kom ned som en vän och betalade av all den skuld som fallit genom domen. Eftersom Jesus kom med förlåtelsen till oss, så skall också vi förlåta de som står i skuld till oss. Vi skall följa Jesus spår, att skilja det onda från de som gjort oss illa och komma med förlåtelse.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om dom, rättvisa, förlåtelse, Jesus, Gud, bibeln, kristendom, religion, kärlek
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Alla behöver vi trygghet

Trygghet är något vi alla söker och längtar efter och vi gör mycket för att få det. Vi löser det genom att med vår kontroll styra oss själva eller vår omgivning. Vi försöker använda kontrollen till att skaffa oss en bra ekonomi, eller genom att se till att vi har en snygg kropp, eller att vi sköter vår hälsa, eller att se till att vi själva eller de vi älskar inte råkar illa ut. Problemet med detta är att sökandet och strävandet efter trygghet lätt leder till ett kontrollbehov, för där vi inte känner kontroll, känner vi oss otrygga och därför söker vi ännu mer kontroll. Vi löser rädslan med kontroll.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss.

I kärleken finns ingen rädsla. När jag känner kärlek från någon, så kommer jag att känna mig trygg. Jag behöver inte vara orolig för om personen tycker om mig och jag behöver inte vara rädd för att bli föraktad, för någon som älskar mig vill mig inget ont. En relation som bygger på rädsla ger ingen frid eller trygghet, utan för att en relation skall vara trygg så måste den genomsyras av kärlek. På samma sätt är det med Gud. Gud föraktar inte dig och vill inte straffa dig. Han har ett stort hjärta för dig. För Gud behöver du inte göra dig till, för han känner dig och älskar dig.

Kärlekslöshet leder till rädsla och kärlek leder till trygghet. Det är denna trygghet eller denna frid som vi alla människor längtar efter. Det är därför vi ständigt försöker kontrollera vår tillvaro eller andra människor för att vinna trygghet, men trygg kan jag bara känna mig om jag känner kärlek. Trygghet förutsätter alltså kärlek och att jag tror på den. Den som inte tror på kärleken kommer att leva i otrygghet, eftersom kärleken då inte kan beröra mig och ge mig trygghet. Om jag skärmar mig för kärlek så är det lätt att ta till kontroll för att lösa situationen, men livet kommer då att bestå i att ständigt söka kontroll, vilket i sin tur skapar en ofrihet.

(Job 10:12) Du gav mig livet, du visade mig godhet, din omsorg bevarade mig vid liv.

Gud har en enorm omsorg om oss alla. Denna omsorg är en effekt av hans kärlek till oss. Han vill hjälpa oss och trösta oss när vi har det svårt. Han vill hjälpa oss med allt det praktiska i våra liv, för Gud vet om vad vi behöver och han kan ge det vi behöver. Han vet om att vi behöver jobb, mat, någonstans att bo och allt det andra. Kom ihåg att Gud älskar dig mer än dina nära och kära. Gud har gett människan makt och kontroll över sitt liv, men om Gud skall kunna hjälpa mig så måste jag låta honom hjälpa mig och tro att han kan hjälpa mig. Det handlar om att be Gud om hjälp med min otrygghet och att ge Gud makten att hjälpa. En bön till Gud om hjälp ger honom makten att ge dig det du behöver och han längtar efter att få hjälpa dig.

(Ps 68:35) Ge Gud makten, hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna.

Att lita/tro på Guds kärlek, omsorg, och handlingskraft ger trygghet och frid. Då kan du slappna av och leva det liv i frihet som Gud vill att du skall leva. Gud är kärlek och kärlek ger trygghet och frid för den som tror på den. Att lita på Gud är alltså det vi alla behöver.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, trygghet, kontroll, kontrollbehov, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Alla behöver vi kärlek

Vi söker alla efter att bli sedda, bekräftade och älskade. Detta är ett behov som alla människor har oavsett var vi bor i världen eller hur vårt liv ser ut. Den rike vill bli bekräftad och sedd genom sin rikedom. Den duktige vill bli älskad och ärad för prestationer. Vi har alla olika strategier för att få det vi är ute efter. Vi gör allt möjlig för att bli älskade.

Problemet med denna strävan är att kärleken i sig inte är beroende av varken rikedom, prestationer eller något annat. Kärleken är villkorslös. Den säger inte ”Jag älskar dig om du gör mig en tjänst”. Den säger heller inte ”Jag älskar dig om du älskar mig”. Kärleken säger bara ”Jag älskar dig!” Gud är kärlek och ställer inga villkor för sin kärlek till oss.

Problemet är att när vi människor försöker prestera eller göra något för att bli älskade så missar vi också den kärlek som är riktad till oss. Om jag exempelvis tycker att jag förtjänat att bli älskad för det jag gjort så kommer jag inte bli glad eller beröras av den kärlek som visas. Jag kommer bara få det jag förtjänar och får jag inte det blir jag arg och irriterad. Kärlek kan bara nå mig med kraft när jag känner att jag inte förtjänat den. Så det ironiska är att ju mer jag strävar efter att bli älskad, ju mer omöjlig gör jag kärleken för mig.

Det är i min brutenhet som Gud kan nå mig med sig kärlek. Det är i nöden som kärleken blir som mest påtaglig. När jag har förtjänat kärlek som minst. När muren jag skyddar mig bakom faller och jag tas emot av kärleksfulla armar. Det är därför som det är i förlåtelsen och brutenheten som kärleken blir som tydligast.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.



I’m Not Alright med Sanctus Real handlar om svårt livet kan vara. Ibland ser allt mörkt och hopplöst ut, men det finns någon där som vill dig väl. Det finns någon som vill dra dig ur mörkret och in i ljuset. Det finns en Gud som älskar dig mer än du kan ana. Du är älskad av din skapare.

(Klippet är svart i början innan texten börjar).

(Ps 30:2) Jag vill lovsjunga dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet
(Ps 34:7) Jag eländige ropade, Herren hörde, han räddade mig ur all min nöd.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om musik, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, Sanctus Real
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Kraften i att förlåta

Går det att förlåta allt? Är det inte så att det finns saker man aldrig skall förlåta? Förlåtelse är oerhört central för oss som är kristna, men vad handlar det om?

I veckan såg jag ett program som hette Herr Rakowski och handlade om en far och en son. Fadern satt i koncentrationsläger under andra världskriget. Han berättade det ena fasansfulla efter det andra och vilken ondska han fick utstå där. Det är lätt att tro att någon som blir illa behandlad kommer att bli särskilt noga med att behandla andra väl efter att ha varit med om sådana traumatiska händelser. Men så behöver det inte vara.

Sonen berättar om sin uppväxt och om sin argsinte far. Han berättar hur han utsätts för det ena övergreppet efter det andra av honom. Men hur kommer det sig att någon som utsätts för så mycket ondska sprider ondskan vidare? Borde man då inte hata det onda?

(Ps 73:21) När mitt sinne var bittert och det sved i mitt hjärta, då var jag utan förstånd, som ett oskäligt djur inför dig.

Fadern överlevde förintelsen, men det skapade djupa sår i honom. Sår som skapade bitterhet, ilska och frustration. Denna rot av bitterhet och ilska blir som en kokande kastrull som lätt kokar över. Man blir som en vandrande bomb som kan utlösa vid minsta beröring. Sonen, som inte alls är ansvarig för eller orsak till bitterheten, får ut för faderns ilska och hat. Detta skapade djupa sår i sonen och förstörde relationen till pappan. Faderns bitterhet skapade bitterhet hos sonen. Hur tar man då sig ur denna nedåtgående spiral? Svaret är förlåtelse.

Vad innebär det att förlåta någon? Det är inte som många tror, att glömma den handling som jag blivit utsatt för. Herr Rakowski kunde inte glömma sin tid i koncentrationslägret och sonen hade inte glömt pappans övergrepp. Att förlåta handlar heller inte om att acceptera det onda handlandet. Förintelsen eller barnmisshandel kan aldrig accepteras. Det onda skall aldrig accepteras. Förlåtelse är däremot att skriver av skulden på den som gjort mig illa. Det handlar om att lägga ner striden. Men vad innebär då det? Jo, att man skiljer på personens jag och handlingen. Det man förlåter är jaget och inte handlingen.

(Heb 12:15) Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många.

Sonen som nu blivit vuxen vill förlåta sin pappa som blivit gammal. Relationen började helas och nu kan de umgås igen. Förlåtelse är det som smälter den ilska och bitterhet jag bär inom mig. Förlåtelse handlar om att vilja försonas. Ibland kan det vara svårt och det kan kännas omöjligt att förlåta. Då kan man alltid vända sig till Gud och lämna sin bitterhet, ilska och frustration till honom. Jesus har dött för alla synder. Även de synder som andra gjort mot mig och som jag går och bär på.

Dokumentären visar hur kärleken kan segra trots traumatiska upplevelser i livet. Livet är svårt och vi utsätts alla för ondska, men kärleken övervinner detta! Bitterhet föder bitterhet och strid. Försoning föder försoning och gemenskap.

(Ef 4:32) Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, bitterhet, synd, Gud, Jesus, religion, bibeln, kristendom, förintelsen, Mr Rakowski
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Ska man utplåna sig själv?

Att uppoffra sig för andra är ju bra, men måste man inte också tänka på sig själv? Det är väl inte bra att utplåna sig själv genom att bara se till andras bästa?

Gud vill att vi skall älska varandra. Han vill att vi skall tjäna varandra i kärlek och inte tjäna oss själva i egoism. Jesus säger:

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Vi människor är väldigt inriktade på att vinna någonting på det vi gör. ”Vad får jag ut av det?” är en fråga vi ofta ställer oss själva. Men om vi är ute efter att vinna något på våra goda handlingar så är det inte kärlek som är drivkraften utan egoism. Gud vill att vi skall älska för att vi vill ge andra människor kärlek utan att vara ute efter en egen vinst.

(1 Pet 5:2) Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet.

Man hör många gånger att kärleken är en känsla, men känns det alltid härligt med kärlek? Många gånger så är det en ren förlust att följa kärleken. Jag skall ta ett enkelt exempel. Tänk dig att en vän till dig blir illa behandlad. Det snackas skit om personen bakom ryggen. Du märker också att de ljuger om händelser och att de starkt ogillar din vän. Att i det läget följa kärleken till din vän är ingen härlig känsla. Det är inget euforiskt med att stå upp för någon som föraktas, för du utsätter dig själv för risken att bli föraktad. Rädslan är här det som står i vägen för din kärlek till vännen. Så att följa kärleken är inte alltid en dans på rosor. Det kan innebära att jag riskerar att bli föraktad, förlöjligad, hånad, slagen… och upphängd på ett kors.

Innebär nu detta att man skall utplåna sig själv?

(Luk 9:23) han sade till alla: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Att följa Jesus fotspår innebär att följa kärleken till varje pris. Ingen kan följa kärleken och samtidigt följa sitt ego. Våra tankar måste vara inställda på det goda, på kärleken, på Gud. Att ta på sig korset innebär alltså att ta på sig det lidande det kan innebära att följa kärleken. Egoisten i oss måste dö för att vi skall kunna tjäna andra i kärlek.

(Joh 12:24) Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.

Att följa kärleken, Guds ande, ger effekter hos människor och gör att Guds rike (det goda, kärleken, friden och glädjen) sprider sig. Men var hämtar vi kraft för att följa kärleken när det känns tungt? Gud är kärlekens källa. Det är hos Gud vi kan hämta kraft och få vila. Vi kan inte älska i egen kraft utan all kraft kommer från Gud, så därför är det Gud vi skall vända oss till.

(Matt 11:28) Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, korset, lidande, Jesus, kristendom, bibeln, altruism
Bild: FreeFoto.com

Att ta emot Gud

Jag kommer alltid att minnas den dag som jag blev andedöpt. Ett andedop är när man tar emot Guds Ande i sitt hjärta och blir pånyttfödd. Det innebär att ens ande får nytt liv och föds av Gud själv.

Jag hade varit kristen i några år, så till vida att jag visste att det var sant det som stod i bibeln, att Jesus faktiskt dog på korset för att sona vår synd, att himmelriket är verkligt och att Jesus inte bara dog – han uppstod och lever! Jag hade några år tidigare fått ett skrämmande möte, mitt i natten, men blivit hjälpt av Gud på ett mycket påtagligt sätt. Jag har skrivit mer om detta här. Det jag inte hade fått uppleva var andedopet.

På min födelsedag så fick jag en bok av min svärmor – Strömmar av levande vatten, sammanställd av Colin Urquhart. I brevet som följde berättade hon om att det här var en bok som har betytt väldigt mycket för henne. Göran dukade undan frukosten medan jag satt kvar i sängen och bläddrade i boken. Den handlade om bön och kristen meditation. Att be är att bli stilla inför Gud och att ta emot honom i sitt inre.

På det här sättet tog jag emot Gud för första gången i mitt hjärta! Det här var det som fungerade för mig. Kanske fungerar det för dig också!

På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. (Joh 7:37-39)

Så här gör man:

Slappna av: Sätt dig ner lugnt och bekvämt, men ligg inte ner eller ”slöa”.

Be: Alla våra böner bör vara inspirerade av den helige Ande. Låt honom komma till dig och leda dig! Börja med att i stillhet be ut någonting t ex: Jesu heliga Ande – öppna mig för dig, Jesu heliga Ande fyll mig med din glädje, eller Helige Ande kom och lev i mig. Läs gärna en stund i bibeln och låt bibeltexten sjunka in i dig.

Slappna av helt: Slappna av kroppen bit för bit. När du slappnar av i kroppen hjälper du ditt sinne att bli mer öppet och koncentrerat.

Kom till mig, jag vill ge dig frid: När kroppen har blivit stilla och kommit till ro behöver vi förbereda vårt sinne för att vara öppet och mottagligt från Gud. Jesus sa: ”Kom till mig”. Säg dessa ord till dig själv och överlämna så allt som gör dig orolig till Gud – rädsla, tvivel, synd, skuld, problem, ilska, bitterhet, avundsjuka eller motstånd. Allt som hindrar dig från att kunna ta emot från Gud. Jesus har själv sagt att han kan ta dina bördor och ge dig frid. Bara han kan göra det!

Förlåt andra: Jesus sa att vi ska förlåta om vi vill bli förlåtna. Han sa att vi ska älska varandra så som han har älskat oss. Ge nu din kärlek och din förlåtelse till dem som har gjort dig arg och ledsen. Låt orden komma från ditt hjärta! Om det känns svårt att förlåta någon så låt Jesus hjälpa dig med det! Säg att Gud, det här klarar jag inte själv, lyft bort min vrede och sorg. Hjälp mig att förlåta honom/henne.

Nu kan du ta emot!

Här kan du lyssna till Guds röst eller upprepa en mening från bibeln. Du kan lägga fram människor som du vill be för. Tacka Gud för allt det goda han gör för dig och tacka honom för att han hör dina böner. Var stilla inför Gud och låt honom fylla på med kraft till dig. Avsluta den stilla stunden med att tacka Gud för den han är och för det som passar in – för friden, glädjen, kärleken, livet osv. Gör slutligen en överlåtelse av dig själv till Jesus. Be gärna följande: ”Nu, Herre, vill jag överlåta hela mig åt dig. Allt jag är, allt jag har, allt jag gör. Detta vill jag överlåta åt dig varje dag tills den tid kommer då det inte finns något mer att överlåta, därför att jag då är ett med dig.”

När jag provade det här så sänktes Guds ande ner över mig! Jag kan inte riktigt beskriva det men jag fylldes av glädje och kärlek. Jag fick en visshet om att jag var Guds älskade barn. Efter den händelsen flyttade Gud in. Han är min ständiga kraftkälla. Han hjälper och leder mig och han sviker mig aldrig!

Jag hoppas och ber att Gud ska beröra dig. Han har så mycket som han vill ge oss, så mycket liv, frid, kärlek och glädje!

Med kärlek!
helle

Läs även andra bloggares åsikter om bön, den helige Anden, jesus, vittnesbörd, bibeln, Gud, kristendom