Inlägg
Vi söker alla efter att bli sedda, bekräftade och älskade. Detta är ett behov som alla människor har oavsett var vi bor i världen eller hur vårt liv ser ut. Den rike vill bli bekräftad och sedd genom sin rikedom. Den duktige vill bli älskad och ärad för prestationer. Vi har alla olika strategier för att få det vi är ute efter. Vi gör allt möjlig för att bli älskade.
Problemet med denna strävan är att kärleken i sig inte är beroende av varken rikedom, prestationer eller något annat. Kärleken är villkorslös. Den säger inte ”Jag älskar dig om du gör mig en tjänst”. Den säger heller inte ”Jag älskar dig om du älskar mig”. Kärleken säger bara ”Jag älskar dig!” Gud är kärlek och ställer inga villkor för sin kärlek till oss.
Problemet är att när vi människor försöker prestera eller göra något för att bli älskade så missar vi också den kärlek som är riktad till oss. Om jag exempelvis tycker att jag förtjänat att bli älskad för det jag gjort så kommer jag inte bli glad eller beröras av den kärlek som visas. Jag kommer bara få det jag förtjänar och får jag inte det blir jag arg och irriterad. Kärlek kan bara nå mig med kraft när jag känner att jag inte förtjänat den. Så det ironiska är att ju mer jag strävar efter att bli älskad, ju mer omöjlig gör jag kärleken för mig.
Det är i min brutenhet som Gud kan nå mig med sig kärlek. Det är i nöden som kärleken blir som mest påtaglig. När jag har förtjänat kärlek som minst. När muren jag skyddar mig bakom faller och jag tas emot av kärleksfulla armar. Det är därför som det är i förlåtelsen och brutenheten som kärleken blir som tydligast.
(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
I’m Not Alright med Sanctus Real handlar om svårt livet kan vara. Ibland ser allt mörkt och hopplöst ut, men det finns någon där som vill dig väl. Det finns någon som vill dra dig ur mörkret och in i ljuset. Det finns en Gud som älskar dig mer än du kan ana. Du är älskad av din skapare.
(Klippet är svart i början innan texten börjar).
(Ps 30:2) Jag vill lovsjunga dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet
(Ps 34:7) Jag eländige ropade, Herren hörde, han räddade mig ur all min nöd.
Göran
Läs även andra bloggares åsikter om musik, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, religion, kristendom, Sanctus Real
Bild: FreeDigitalPhotos.net
4 kommentarer:
Göran,
Jag tänker på det här påståendet, "Kärleken är villkorslös". Så måste det vara från vår sida, i förhållande till Gud, eftersom vi, i ljuset av Guds lag, är funna att vara stora överträdare, och skulle endast rättvisa råda så skulle lika gärna Gud ha gjort slut på oss för länge sedan. Paulus säger att vi var långt från älskvärda, tvärtom påstår han att vi "vi var värda att avskys" (Tit.3.3).
Vad jag tänker på är Guds kärlek, det heter ju faktiskt att "den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom" (Joh.3.36). Det står ju inte att Guds kärlek förbliver över honom i alla fall, om han tror på Jesus eller ej. Nej, Guds vrede, heter det, förblir över den som inte tror.
Hur ser du på denna "problematik"? Är det fråga om kontrasterande viljor hos Gud eller är Jesus villkoret för Guds kärlek? Eller ges kärleken, som sådan, många gånger en återlösande och frälsande förmåga som helt utelämnar Guds rättfärdighet och rättvisa?
Det jag gillar med er blogg är att den är lättfattlig, men ändå får man orsak att tänka efter.
Mvh,
Hans-Petter Augustsson
Hans-Petter, tack för din uppmuntran! Poängen med bloggen är att göra evangeliet lätt att förstå, så kul att du tycker så.
Det är en viktig punkt du tar upp och jag ger dig gärna min syn på saken. Det är viktigt att komma ihåg att Gud älskar alla människor. Han älskar inte bara de som älskar honom utan även de som hatar honom. Gud är en älskande Gud och kärlek är hans personlighet.
(Ef 3:4) Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus.
Samtidigt som han älskar oss så otroligt mycket, så hatar han det onda. Han hatar den och är så vred på den att han vill förinta den. Så Guds vrede ligger över det onda. Problemet är att vi människor så ofta håller fast vid det onda. Det Gud vill är att vi skall släppa det onda så att vi inte drabbas av Guds dom och vrede över det onda.
Det Gud vill är att skilja på syndaren och synden, så att han kan ge nåd åt syndaren och dom över synden, för Gud älskar människan men hatar synden. Gud vill beskydda oss människor för det onda, men det går till en gräns om vi människor stretar emot då Gud i sin vrede tar bort sitt beskydd (helt efter vår egen vilja) så att det onda får större spelrum. Innebär det då att han inte älskar oss längre? Nej, han älskar oss fortfarande, men eftersom vi inte släpper taget om det onda utan trotsar Gud så drabbas vi av konsekvensen. Gud ser mer sorg och förtvivlan på vår nöd, men det är där i nöden och förtvivlan över allt det onda och den förstörelse den efterlämnar som öppnar dörren till en försoning med Gud. Det är först när vi ordentligt fått smaka frukten av det onda som vi vet att den smakar vidrigt. (Detta är liknelsen om den förlorade sonen ett exempel på).
Så Gud ställer inga villkor för sin kärlek, men så länge jag inte söker försoning med Gud kommer Guds vrede och rättvisa dom över synden drabba mig. Jesus har tagit på sig all Guds vrede och rättvisa dom på sig, så genom denna gärning kan Guds kärlek, nåd och välsignelser stråla igenom till de som söker försoning med Gud.
Det är som i en brusten relation mellan en förälder och ett barn. Det spelar ingen roll hur kärleksfull föräldern är mot sitt barn om barnet konsekvent trotsar alla kärleksfulla förmaningar. Föräldern hatar trotset men älskar sitt barn. Hon vill inget hellre än att barnet skall lita på hennes kärlek och välvilja så att barnet inte råkar illa ut. Föräldern ser med förtvivlan på när barnet lider konsekvenserna av trotset. Det är i försoningen och i den helade relationen som förälderns kärlek blir tydlig för barnet. Jesus är alltså inget villkor för kärleken utan ett sätt för Gud att nå oss med sin kärlek till oss. Det är när vi förtjänar kärleken som minst som vi upplever den som mest.
Göran
Göran,
Blir en bump igen :)
Jag tror att det finns en kontrasterande vilja hos Gud i detta, att Han älskar dem som Han också samtidigt är vred och arg på. Detta därför att jag tror att Guds kärlek inte kan bero på något i oss. Jag kan nämligen inte utläsa i Bibeln att Gud skulle göra någon skillnad på synd och syndare, utan att den som ådrar sig Guds vrede är den som syndar. Det finns faktiskt flera bibelställen som säger att Gud hatar syndare samt vissa människor, inte bara deras synd. Guds vrede är något högst verkligt, liksom Hans kärlek är verklig. Vad som överbryggar svalget mellan människa och Gud är Jesus. Därför tror jag att Jesus är villkoret. Kunde Guds kärlek allena, utan Guds rättfärdighet, frälsa oss, så ser jag ingen orsak att Han måste utge sin egen Son för att förlåta och försona oss. I Jesus så uppfylls alla krav rättfärdighetens samtidigt som kärleken personifieras. Så ingår vi genom Jesus, som försonat vår synd, i livet. Men den som förblir och dör i synden, och avvisar Jesu gemenskap, hon får inte se livet utan vreden förblir över henne.
Mvh,
Hans-Petter Augustsson
Du har helt rätt i att det som överbryggar människa och Gud är Jesus. Jesus kom med förlåtelsen och den har sin grund i Guds kärlek till oss. Jesus dog för oss alla medan vi var syndare, vilket visar på hans kärlek till oss människor trots vår synd. Förlåtelsen är alltså ett bevis för Guds kärlek till oss. Du har helt rätt i att den som håller fast vid synden också drar Guds vrede över sig, för att han hatar synd, men det Gud vill är att vi skall skilja oss från synden, alltså att vi skall ångra vår synd och inte vilja veta av den. Då kan Guds nåd rädda oss, samtidigt som domen över synden ligger kvar.
Skicka en kommentar