Hur finner jag sanningen?

Det finns så många olika uppfattningar om andlighet och det fysiska, men hur skall jag veta vad som är sant? Det är ingen lätt fråga, men jag tänkte ge ett perspektiv på saken.

Ett barn tolkar det den upplever utifrån tidigare erfarenheter precis som en vetenskapsman gör. Erfarenheterna i livet formar en världsbild eller en tro om hur allt hänger ihop. Alla människor har en världsbild och utifrån vår världsbild tolkar vi den verklighet vi upplever. Våra erfarenheter formar med andra ord en tro och genom denna tro tolkar vi sedan vår omvärld. Man skulle kunna se det som att vi alla ser världen genom olika glasögon, vår tro.

Många kan se samma sanning men tolka den på olika sätt, så alla tolkningar av det vi ser och upplever är inte sanna. Tänk dig att du har ett par blå glasögon på dig. Gul färg kommer du då att tolka som grönt. Den som har röda glasögon kommer att säga att samma färg är orange, medan den med ofärgade glasögon kommer att uppfatta det gula som gult. Det finns alltså en objektiv sanning, men vi ser den på olika sätt. Den som har blå glasögon kanske säger att gult inte existerar, medan den som har röda glasögon säger att gult är orange, men inget av det är sant. Att de drar dessa slutsatser utifrån deras glasögon är däremot helt logiskt. Men sanningen är att det finns ett rätt sätt att tolka det vi ser. Det finns en objektiv sanning. Jesus talar om detta med tro utifrån ögat.

(Matt 6:22) Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp.

Hur finner man då sanningen? Hur gör jag för att låta de blå glasögonen bli mer och mer ofärgade? Svaret är ödmjukhet. Ödmjukhet är vägen till att finna sanningen. Så fort stolthet och högmod kommer in i bilden färgas mina glasögon och jag ser inte längre klart. Den världsbild jag har måste kunna prövas, för om den är sann så består den provet. Det är också därför som ödmjukhet är så viktig inom vetenskapen.

(Ords 11:2) När högfärd kommer, följer förakt, men hos de ödmjuka är vishet.

Jesus gjorde många stora anspråk och ett av dem är när han säger att han är sanningen (Joh 14:6). Han säger alltså inte bara att han talar sanning, utan att han är sanningen. Med andra ord så säger han: ”Om ni söker efter sanningen så sök efter mig! Jag är den ni söker men som ni misstolkar! Den som tar emot mig, tar emot sanningen!”

(Joh 8:32) Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Menar jag med detta att alla kristna är ödmjuka och alla som inte är det är stolta och högmodiga? Nej, absolut inte. Alla faller vi i högmodets grop och det är en grop som håller mig borta från sanningen och från Jesus oavsett om jag är kristen eller inte. Men den som i en ödmjuk stund öppnat upp sig och tagit emot Guds kärlek och förlåtelse, får glasögonen förändrade och förvandlade. Jesus renar våra glasögon och gör oss fria. Det är vi själva som sedan smutsar ner dem genom vår stolthet.

Förlåtelse kan endast tas emot i ödmjukhet precis som sanningen. Jesus står för både förlåtelsen och sanningen. Han kom för att befria oss, inte för att döma oss, och han kom med sanningen i ödmjukhet.

(Joh 1:17) Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om sanning, förlåtelse, ödmjukhet, vetenskap, tro, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion
Bild: FreeDigitalPhotos.net