Måste man tillbe Gud?

Varför vill Gud att vi skall tillbe honom? Är det inte så att han bara vill stärka sin självkänsla eller sitt ego? Vad handlar tillbedjan om?

En sak som är otroligt viktig att komma ihåg är att Guds kärlek till oss människor inte beror på hur mycket vi tillber honom. Det går inte att göra något för att Gud skall älska oss mer än vad han redan gör. Hans kärlek kan inte förtjänas och beror inte på om vi tillber honom eller inte. Hans kärlek till oss människor är totalt villkorslös.

(Rom 5:8) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Varför skall vi då tillbe Gud? Jesus säger: "Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka." (Luk 4:8). Att tillbe Gud handlar om att ära honom. Att ge honom kredit för de goda gåvor han ger. Det är inte så att Gud behöver vår ära för att han skall få bättre självförtroende. Gud är kärlek, så han behöver ingen kärlek för sin existens. Hans fokus ligger inte i att söka vår kärlek, utan att ge av sig och sin kärlek till oss. Hans fokus ligger med andra ord inte på sig själv utan på oss. Gud är en givande Gud för det är kärlekens väsen. Det enda vi gör är att ta emot det Gud ger oss.

Att få ta emot kärlek från en medmänniska kan upplevas så starkt att jag får en längtan att ge tillbaka. Jag kanske av en vän får en gåva som gör mig så glad att jag tackar och ger en kram tillbaka. Gåvan är en kärlekshandling och det är också tacket och kramen. Jag får alltså en kärlekshandling och ger också tillbaka en kärlekshandling. Att jag ger vännen kramen beror på att jag ger vännen äran för gåvans effekt i mig. Att ge Gud äran handlar om precis samma sak. Jag kan bara ärligt ge Gud äran om jag först känt Guds kärlek till mig. Jag älskar alltså för att Gud först älskade mig.

(1 Joh 4:10) Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Gud vill att vi skall ära honom av den anledningen att det just är en kärlekshandling. Att ge Gud ära är därför ingen prestation, utan något jag gör i kärlek till Gud. Det handlar alltså inte om hur jag sjunger sånger, hur jag håller händerna eller om att pumpa upp sig i glädje. Att ära Gud är ingen teknik, på samma sätt som det inte handlar om teknik att ge en kram eller ett tack. Gud ser till vårt hjärta och inte till det yttre. Han vill att vi skall vara uppriktiga och sanna i kärlek.

(Joh 4:23) alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom.

Vår tillbedjan är inget krav från Gud, eftersom kärlek aldrig kan krävas. Men att ära Gud för de gåvor han ger är att erkänna den han verkligen är. Gud vill att vi skall ta emot den han är och att vi inte skall tro på de bilder av honom som inte är sanna. Äran och tillbedjan blir då en effekt av att ta emot den Gud är och det han har gjort. Gud är stor, mäktig, kärlek, förlåtande och vill inget hellre än att ge av sig. Vilken underbar Gud!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om tillbedjan, ära, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, gåvor
Bild: FreeFoto.com

Gud är kärlek – Är inte det bara en lek med ord?

Att Gud skulle vara kärlek, är inte bara detta ett sätt för kristendomen att förnya sig eller ett sätt att få människor mer positivt inställda till Gud, eftersom kärlek är gott? Är det då så att Gud är en känsla?

Till att börja med vill jag reda ut vad kärlek är. Med kärlek menar jag den självuppoffrande kärleken (agape), som bibeln talar om och inte den erotiska kärleken. Är då inte kärlek endast en känsla? Jag tror många skulle hålla med om att kärlek är mycket mer än bara en känsla. Det är något gott, det är något vi kan ha i oss, det är något vi kan uppleva, det är något vi kan drivas av eller något vi kan följa, det är ett behov och något som också verkar vara objektiv oavsett vilken bakgrund vi har haft. (Läs gärna inlägget: Vad är kärlek?).

(1 Joh 4:16) Gud är kärlek

Denna text är inget nytt, utan har stått i bibeln hela tiden. Gud är alltså inte bara kärleksfull, utan han är kärlek. Kärlek är alltså inget som existerar utanför Gud utan kärleken är Gud. Hur stämmer då detta med den bild av Gud som bibeln ger? Läser man vidare i texten står det:

(1 Joh 4:16) den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Gud kan alltså vara i oss, vilket också är lättare att förstå utifrån tanken att Gud är kärlek. Ska vi lära känna Gud så skall vi lära känna kärleken eftersom ”den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek” (1 Joh 4:8). Kärlekens väsen är Gud.

(Ef 3:20) Han som verkar i oss med sin kraft

Kärlek är en drivkraft, något som är i oss och driver våra handlingar. Man skulle kunna se det som att vi människor är som kugghjul. När vi drivs av Guds kugghjul drivs jag av Guds kraft (kärlek) på grund av att mina kuggar är i Guds kuggar. Gud verkar i oss med sin kraft, på samma sätt som kärleken gör. Kärleken verkar i oss med sin kraft.

Kan jag då välja att inte drivas av kärlek? Ja, absolut. Trots att vi kanske vill göra rätt och följa kärleken så finns det många hinder för det. Ett av dem är rädslan. När jag blir rädd för att råka illa ut så ligger det nära till hands att följa rädslan i stället för kärleken.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan

Jesus säger: ”Följ mig”. ”[Jesus], som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen (Heb 1:3). Vi är skapade att vara avbilder av Gud. Vi skall alltså vara avbilder av kärleken, eller med andra ord älska så som Jesus gjorde.

(Joh 13:34) Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Gud är ett behov vi alla har och allt gott kommer ifrån honom. Det finns ingen kärlek eller något gott som ligger utanför Gud. Den kärlek vi får uppleva kommer alltså från Gud. Det spelar ingen roll om jag tror på Guds existens eller inte.

(Jak 1:17) Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader

Sedan är det också så att kärlek måste tas emot i tro på den. Om jag misstror alla kärlekshandlingar som riktas mot mig så kommer jag inte uppleva kärleken. På samma sätt är det också med Gud. Jesus säger:

(Joh 11:40) "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"

Bibeln talar alltså om en Gud som är kärlek. Han kan vara i oss och verka med sin kraft. Vi är skapta att vara avbilder av honom eller med andra ord så är vi skapta att älska varandra. Allt gott kommer ifrån Gud och Gud kan bara tas emot i tro. Denna bild av Gud är ingen efterkonstruktion. Är det då en lek med ord? Snarare är det så att bilden av Gud som en gubbe på ett moln inte stämmer med den Gud som bibeln talar om.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, bibeln, Jesus, kristendom, religion, gudsbild
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Är förlåtelsen orättvis?

Är det rättvist att oskyldiga barn skall drabbas av kärlekslöshet eller att den girige roffar åt sig på andras bekostnad? Frågorna är så klart lätta att besvara. Självklart är detta orättvist. Frågan är då, är det verkligen rättvist att förlåta detta?

Orättvisa skulle man kunna säga är att löna gott med ont eller att löna ont med gott. I samhället har vi poliser och myndigheter som står i rättvisans tjänst. Rättvisan värnar om dem som drabbas av andras kärlekslöshet och den slår mot de som skadar andra.

(5 Mos 16:18) Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan.

Rättvisan är viktig för Gud och den finns för vår skull. Det är viktigt att komma ihåg att rättvisan existerar på grund av vår egoism och brist på kärlek. Detta betyder att där det inte finns kärlek mellan människor, där måste rättvisa råda och i ett land där kärlekslösheten är utbredd, måste vi ha lagar.

En annan sak som är viktigt att veta är att där kärlek finns behövs ingen rättvisa. Det är till och med så att rättvisan kan ta död på den kärlek som finns. För att ta ett exempel så behöver aldrig två makar som älskar varandra, föra statistik över hur många gånger de har diskat. De hjälper och tjänar varandra, oavsett vem som tidigare stod med disken. Att i detta läge plocka fram en regel om diskandet skulle exempelvis kunna medföra att mannen kan kräva av sin fru när hon ska diska och att allt är i sin ordning (mannen behöver inte vara tacksam) när hon gör sin plikt. Denna lagbundenhet binder kärleken, så att den kvävs. Alla kärlekshandlingar förvandlas till lagbundna plikter.

Där rättvisa råder får jag det förtjänar och döms efter det jag gör. Där kärlek råder kan jag aldrig förtjäna gåvor eller förlåtelse. Betyder då detta att rättvisan inte är kärleksfull? Jo, rättvisan är god eftersom den visar på rätt och fel och värnar om de som drabbas av kärlekslöshet.

Är då förlåtelsen orättvis? Saken är att rättvisan skipas innan förlåtelsen är möjlig, så därför behöver inte förlåtelsen hävda någon rättvisa. Förlåtelse innebär att skilja den onda handlingen från den som gjorde handlingen. Då kan det onda rättvist dömas samtidigt som förövaren kan gå fri. Förlåtelse föregås alltså alltid av en dom eller av att rättvisa skipas. Gud dömde världen rättvist, men han kom sedan ned till världen för att ta rättvisan på sig i kärlek och visa på förlåtelsen. Var det då orättvist att Jesus tog vårt straff? Ja, visst var det så, men det beror på att det onda slår orättvist. Jesus tog på sig denna orättvisa och gjorde det i kärlek. Att följa kärleken innebär ibland att jag orättvist måste bära det lidandet som kärlekslösheten sprider omkring sig.

En relation han aldrig helas av att rättvisa skipas. Försoning är ett måste för att återupprätta en brusten relation. Det är i försoningen som människor kan mötas och det är i försoningen som vi möter Gud.

(Joh 1:16) Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om rättvisa, orättvisa, förlåtelse, försoning, kärlek, Gud, Jesus, bibeln, kristendom, religion, kärlekslöshet
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur förhåller vi oss till synden?

Synd är ett laddat ord och det kan ha sina förklaringar. En orsak är att den gnager på vår stolthet. Vi vill alla vara utan brister och vi försöker också dölja de brister vi vet om. Om någon pekar på en brist jag har får min stolthet en törn. Frågan blir då, hur jag skall förhålla mig till detta?

(1 Joh 1:8) Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss.

Bibeln talar om synd och att vi alla har del i den. Vi har alla gått våra egna vägar i syfte att tjäna oss själva istället för att tjäna andra i kärlek och i stället för att tjäna det goda, kärleken. Vi har alla missat målet med vår strävan. (Läs gärna mer om vad synd är i inlägget: Vad är synd?)

Synd, det onda, att inte gå Guds vägar att tjäna kärleken, är som ett gift som sprider sig. Den förstör och förgör där den går fram. Den bryter upp relationer och splittrar, den sprider rädsla och skräck, den föder ilska och hat, den vill alltid vinna något själv på varje situation, den ser alltid till sitt eget först, den ser ner på andra och upphöjer sig själv och det värsta är… att vi alla har detta i oss.

(1 Joh 1:9) Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Jesus kom inte till världen för att döma och straffa oss. Han kom med försoningen. Han kom med en utsträckt hand till oss alla. Gud som är kärlek, vill förlåta oss för att vi har vänt honom ryggen, att vi har vänt kärleken ryggen.

Vad gör vi då med synden? Det finns tre sätt att förhålla sig till synden och jag tänkte beskriva dem med en liknelse.

Tänk dig att du är hos en läkare som också är kirurg. Läkaren ser bekymrat på dig och säger ”Du har fått cancer”. Han berättar att cancern är allvarlig och kommer med säkerhet att leda till döden. Du blir bedrövad över detta besked, men då berättar läkaren att han med ett ingrepp kan skära bort det onda. Han säger: ”Om du låter mig operera dig så kommer du att överleva”. Du kommer hem och berättar detta för dina vänner. Den ena vännen säger då: ”Lita inte på den där kirurgen. Nej, ta en öl istället, så bli du av med din cancer. Förresten är din cancer inte värre än någon annans.” Den andra säger då: ”Vad då cancer? Tro inte att du har cancer. Han vill bara tjäna pengar på oss genom att ge oss ångest. Nej, det finns inget som heter cancer, det är bara ett påhitt.” Den tredje vännen säger då: ”Lyssna inte på dem, utan lita på läkaren. Säger han att du har cancer så har du det. Han ljuger inte för han är god och vill dig väl. Låt honom operera dig så behåller du livet.”

Den första ser sin skuld, men vänder sig till fel ställen för att bli av med den. Den andra vägrar tro att det finns en skuld. Den tredje visar på sanningen som leder till livet. Lyssna på den goda läkaren. Han vet vad han talar om, han är god och vill dig väl. Han är inte ute efter att upphöja sig själv utan han vill hela dig. Han vill försonas med dig och upprätta en brusten relation!

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om synd, syndernas förlåtelse, förlåtelse, liknelse, Gud, Jesus, bibeln, religion, kärlek, kristendom