Existerade Jesus?

Att Jesus omnämns i nya testamentet är ju ingen hemlighet, men omnämns han i andra oberoende skrifter från samma tid? Finns det bekräftande uppgifter på att Jesus faktiskt existerade?

Visst borde Jesus också omnämnas i andra skrifter om han gjorde ett avtryck hos människorna som levde då. Det intressanta är att det finns författare från den tiden som nämner Jesus. Josefus är en av dem och han var en judisk historiker som levde under det första århundradet. Han ses som en mycket viktig utombiblisk författare som skildrar judendomen, romerska krig mm. Han nämner i sina verk Johannes döparen, Jakob Jesus bror och Jesus själv. I ett av sina verk The Antiquetetes skriver han så här:

Han kallade samman Stora Rådet, förde inför det fram en man vid namn Jakob, bror till Jesus, som kallades Kristus, samt vissa andra. Han anklagade dem för att ha överträtt lagen och utlämnade dem till att stenas. (The Antiquetetes 20.200)

Att Jesus hade en bror som hette Jakob går det att läsa i bibeln på två ställen.

(Matt 13:55) Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

(Gal 1:19) Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob.

Översteprästen Ananias som Josefus nämner finns också omnämnd i bibeln. Fast då är det Paulus som på samma sätt som Jakob ställs inför stora rådet.

(Apg 23:1) Paulus såg på rådet och sade: "Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt." Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över munnen.

Josefus nämner också Jesus i ett annat mycket omstritt stycke som kallas Testimonium Flavianum. Där går det att läsa:

Ungefär vid den tiden levde Jesus, en vis man, om man nu kan kalla honom man. Ty han var en som utförde häpnadsväckande bedrifter och var lärare för sådana människor som glatt tar emot sanningen. Han vann över många judar och många av grekerna. Han var Kristus. När Pilatus dömt honom att korsfästas, efter att ha hört honom anklagades av män med det högsta anseendet ibland oss, övergav de som först kommit att älska honom inte sin hängivenhet till honom. På tredje dagen visade han sig återuppväckt för dem, för Guds profeter hade profeterat om dessa och otaliga andra saker om honom. Och det kristna följet, som kallades så efter honom, har än i denna dag inte försvunnit. (The Antiquetetes 18.63 - 64)

Man tror att denna text blivit ändrad eller förskönad eftersom Josefus inte trodde att Jesus var Messias, vilket texten antyder, men stycket ger ändå tecken på att Jesus levde, hade anhängare och dödades.

Jesus omnämns också i den judiska skriften Talmud. Där beskrivs han som son till Maria, en falsk Messias och trollkarl. Anmärkningsvärt är att de kallar honom för just trollkarl, eftersom det antyder att han gjorde under, men att de trodde dessa under gjordes med kraft av det onda. De hade kunnat skriva ”Det sägs att Jesus gjorde under, men det gjorde han inte.”, men så står det inte.

Jesus går inte bara att återfinna i judiska skrifter utan också i romerska. Tacitus, som är en romersk historiker och författare skriver 115 e Kr om när Nero lägger skulden på de kristna för den stora branden i Rom (64 e Kr) för att ingen skulle misstänka honom själv.

Nero lade skulden på en grupp som var avskydd för sina vederstyggligheter, av massan kristna kallad, som han också utsatte för den mest intensiva tortyr. Kristus, som namnet kom av, led det hårdaste straffet under Tiberius regering för en av våra prokuratorers hand, Pontius Pilatus, och en mycket illasinnad vidskepelse, som på detta sätt tillfälligt hejdades, bröt på nytt ut inte bara i Judeen, som var den ursprungliga källan till det onda, utan också i Rom… Följaktligen arresterades till att börja med alla som erkände sig skyldiga. Utifrån deras upplysningar dömdes sedan en väldig mängd, mindre för att ha satt eld på staden än för hat mot mänskligheten.

I denna text går det att uttyda att den man som kallades Kristus (alltså Jesus) led det hårdaste straffet, vilket på den tiden var korsfästning. Den beskriver också att straffet på Jesus gjorde att utbredningen av vidskepelsen (som Tacitus kallade kristendomen) tillfälligt hejdades för att sedan spridas återigen. Texten tyder också på en snabb spridning av kristendomen eftersom den nådde Rom och att den 64 e Kr sågs som någonting Nero måste göra någonting åt.

En annan text vittnar om kristendomens snabba spridning är en text (daterad till 111 e Kr) skriven av romaren Plinius d y. Anmärkningsvärt är också att texten nämner att Jesus tillbes som Gud.

Jag har frågat dem om de är kristna, och om de erkänner det upprepar jag frågan en andra och en tredje gång, tillsammans med en varning om vilket straff som väntar dem. Om de framhärdar befaller jag att de skall föras bort och avrättas. Ty oavsett erkännandets natur är jag övertygad om att deras envishet och orubbliga styvsinthet inte bör gå ostraffad… De förklarade även att deras sammanlagda skuld eller förseelse bara uppgick till att de regelbundet hade samlats före gryningen en viss dag för att inom gruppen sjunga verser växelvis till Kristi ära, som om det var till en gud, och också för att med ed förbinda sig, inte för något brottsligt, utan att avhålla sig från stöld, rån och äktenskapsbrott… Detta fick mig att besluta att det var än mer nödvändigt att med tortyr dra sanningen ur två slavkvinnor som kallade sig diakonissor. Jag fann inget annat än en fördärvad slags kult som gått orimligt långt.

Kan man då inte tänka sig att Jesus borde ha nämnts fler gånger i skrifter från den tiden? Faktum är att det finns få historiska dokument kvar från det första århundradet. Sedan bör också nämnas att Josefus var mer intresserad av politik och kampen mot Romarriket. Vad Jesus gjorde sågs inte så intressant av de som var intresserade av det politiska maktspelet på denna tid.

Var kan man då få ut av dessa utombibliska texter om Jesus? Jo, att:

• Jesus hade en mamma som hette Maria och en bror som hette Jakob.
• Jesus kallades Kristus och ansågs av sina anhängare att han var Messias.
• Jesus korsfästes under Pontius Pilatus på den tiden då Tiberius var kejsare.
• Jesus hade också anhängare som kallades kristna.
• dessa anhängare spreds snabbt till Rom (64 e kr) trots Jesus skamliga död.
• de kristna hade en fast och orubblig tro och tillbad Jesus som Gud.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, bibeln, historia, kristendom, Talmud
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Hur handlar Gud genom oss?

Hur är det möjligt för Gud att verka genom oss? Hur kan vi utföra Guds verk? Är det inte bara Gud som kan utföra Guds verk eller är det så att det är vi människor som skall göra jobbet åt Gud? Detta är frågor som kan dyka upp när det gäller Guds handlande och jag vill visa på en del som är mycket viktigt att komma ihåg.

Jag tänkte förklara det men en liknelse. Tänk dig små levande gulliga verktyg i disney-tappning. Verktygen, som bland andra är en hammare, en tumstock, en vinkelhake, en skiftnyckel och en skruvmejsel, har samlats för att umgås och få riktlinjer i det husbygge som pågår. Hammaren ställer sig framför de andra verktygen och börjar tala till dem. ”Kära, vänner. I handboken står det att det är viktigt att bygga på detta hus. Hammarslag skall bygga detta hus.” läser han sedan ur handboken. Verktygen började titta lite oroligt på varandra, för ingen av dem kände att de var särskilt bra på att hamra. De kunde inte säga emot hammaren heller för det stod faktiskt så i handboken. Efter samlingen börjar verktygen att hamra lite på huset. Vinkelhaken hackade lite på sitt håll medan tumstocken slog på sitt. Andra verktyg gav upp hamrandet och gick iväg för att gömma sig för de andra. De ville inte visa hur dåliga de var på att hamra. Efter lite hamrande började vinkelhaken och de andra verktygen tycka att de gjorde ett riktigt bra arbete. Då kommer snickaren. ”Vad gör ni med mitt hus?!” ryter han åt dem argt och med stor auktoritet. ”Ni förstör mitt hus!” men när snickaren ser hur skadade de själva blivit av allt hackande blir han fylld av sorg och säger med sin mjuka ton ”Mina vänner. Det är inte ni som skall bygga huset, det är jag.” och han fortsätter ”När det behöver hamras så använder jag hammaren och när jag behöver mäta någonting använder jag tumstocken”. Verktygen som förut tyckte att de gjorde ett bra arbete, förstår då att de gjort mer skada än nytta. Snickaren säger då: ”Lägg er i min hand eller i min verktygslåda så att jag kan använda er. Spring inte iväg och göm er för att ni är rädda för mig eller arbeta på egen hand, utan var tillgängliga för mig. Låt mig få vara er kraft. Låt min hand få leda er. Kom och vila i min hand. Kom låt oss bygga på huset.”

Vi kristna tror ofta att det är vi som skall göra jobbet åt Gud. Att vi skall prestera så att Gud kan ge oss beröm, men så är det inte. Vi kan inte göra någonting alls av oss själva som gör Gud glad. Gud kommer aldrig att bli imponerad av oss. Vi kan ge upp alla ansträngningar att se bra ut inför Gud. Gud älskar oss ändå. Vi är redan värdefulla i hans ögon.

Vi är skapade att vara Guds avbild. En avbild av kärleken. Vi skall förmedla kärlek till andra, men detta kan vi inte göra utan Guds kraft. Många tror att det går att vara god utan Gud, men det är omöjligt. Visst kan de som inte tror på Guds existens drivas av kärlek, men den som drivs av kärlek drivs också av Gud oavsett om vi tror på Guds existens eller inte. Kärleken är Guds kraft som utför Guds verk. Hela skapelsen är ett verk i kärlek. Han skapade hela universum bara för vår skull. Det är kärlek!

Vi måste sluta upp att kämpa i egen kraft, utan i stället söka Gud. Vi behöver vända oss till Gud, för då kan han föra oss och utföra sitt verk med hjälp av oss. Gud vill att vi skall vila i hans hand medan han gör jobbet.

(Joh 6:28) De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt."

Göran

Bild: FreeDigitalPhotos.net
Läs även andra bloggares åsikter om Gud, kärlek, liknelse, den helige Anden, religion, bibeln, kristendom

Existerar altruistisk kärlek?

Finns den kärlek som inte är ute efter att vinna någonting på det själv? Är inte alla handlingar en effekt av att vi vill tjäna någonting på dem själva? Gör vi inte bara dessa goda handlingar för att känna oss nöjda med oss själva? Är det i så fall altruistisk kärlek? Många tror inte att den altruistiska kärleken existerar och saken är den att altruismen är lika omöjlig att bevisa som Guds existens.

Den altruistiska kärleken är den kärlek som bibeln talar om (agape på grekiska). Den ger av sig själv utan att ha något egenintresse alls. Om jag ger kärlek i syfte att känna mig som en bättre människa, så är det faktiskt inte det vi kallar för altruism. För altruismen offrar sig själv för andra utan att tänka på de egna konsekvenser det kan medföra. Att vara altruistisk är därför också ett risktagande, som man är beredd att ta för att man älskar en person. Att följa kärleken kan nämligen medföra att jag riskerar att föraktas.

Vissa biologer kämpar med att förklara hur det kommer sig att vi offrar oss för varandra eller samarbetar. Altruismen beskrivs som en biologisk mekanism, som visar sig i handlingar som vi människor kallar för kärlek. Kärlek blir då en benämning på vissa handlingar. Men den kärlek bibeln talar om är ingen handling, utan visar sig i handlingar. En till synes kärleksfull handling behöver inte ha ett kärleksfullt uppsåt. Det går alltså inte att se kärleken i sig, men det går att se effekten kärleken har genom handlingar. Det är som att vi inte kan se vinden i sig, men vi kan uppleva den genom att känna den mot vår hud och vi kan se effekten av den. Vind är inte desamma som fallna träd eller vajande flaggor, men vi kan “se” vinden genom (med hjälp av) de vajande flaggorna. Gud är också osynlig, men vi kan uppleva honom och se de verk han gör. Vi kan inte se Gud men genom Jesus handlingar kan vi “se” Gud.

(Joh 3:16) Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Den altruistiska kärleken måste upplevas för att man skall kunna förstå den och detsamma gäller för Gud. Den altruistiska kärleken måste tas emot i tro och detsamma gäller med Gud. Den altruistiska kärleken är inte biologi eller hjärnaktivitet utan vi ser effekten av den i det fysiska och på samma sätt ser vi Guds verk i det fysiska.

Det Gud vill är att hans kraft skall driva oss, för det är bara då som vi kan låta Guds altruism avspeglas i oss. Vi är ju skapade till att vara avbilder av en Gud som är kärlek. Som troende är det viktigt att komma ihåg att det inte tjänar någonting till att försöka se bra ut inför Gud, för han känner vårt uppsåt. Han vet om de handlingar vi gör är drivna av kärlek eller egoismen. Men vi kan slappna av för Gud är inte ute efter att döma oss utan rädda oss. Räddningen ligger inte i att försöka vara duktig, utan att vi litar på Gud. Då kan vi ta emot Guds oförtjänta gåva, förlåtelsen. Gud är altruistisk kärlek och älskar oss alla så otroligt mycket att han tog vår ondska på sig för att förlåta oss. Bara så att vi skall kunna försonas med honom och leva ett evigt liv tillsammans med Gud. Vilken gåva detta är och vilket glatt budskap!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Gud, Jesus, förlåtelse, försoning, bibeln, kristendom, altruism
Bild: FreeFoto.com

Vad kan stoppa ondskan?

Ondskan är som en eld som ter sig okontrollerad. Den sprider sig snabbt och effektivt och får förödande konsekvenser. Den ödelägger och förstör i dess väg och lämnar ingenting opåverkat. Vad är det som får stopp på denna förstörelse som ondskan ställer till med? Vad är det som ger liv igen till pinade själar?

Jag brukar se på ondskan som brinnande bollar som kastas i famnen på mig. De gör ont att hålla i och plågar mig. För att slippa hålla i plågan så är det lätt att jag kastar den vidare på andra, som i sin tur får en plåga att hålla i som de inte vill ha. Hur lätt är det inte att bära med sig hem ilska eller irritation från jobbet som familjen får ta konsekvenserna av, helt oförtjänt. Man blir som en laddad bomb som smäller av vid en enda duns. Risken är att även de som utsätts för min irritation också kastar sina brinnande bollar vidare tillbaka till mig och till andra. Det hela blir en lavin av ilska och plåga som är svår att stoppa.

Problemet med att kasta vidare bollen är att bollen i mina händer inte försvinner. Ilskan och hatet, som de brinnande bollarna representerar, delar på sig när jag kastar den vidare. Ilskan mot den onda handlingen försvinner inte bara för att jag låter ilskan slå mot andra människor, som kanske inte alls hade med den ursprungliga onda handlingen att göra. Ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten, som byggs upp inom mig får ett utlopp som i sin tur förstör. Den förstör inte bara för andra utan också för mig själv. Antalet brinnande bollar växer och bitterheten slår rot i mig och blir som en inre sjukdom.

Vad är det då som kan sätta stopp för denna tillsynes hejdlösa spridning? Jo, svaret är förlåtelse. Det är bara förlåtelsen som sätter ett stop för ondskan. Det är bara förlåtelsen som övervinner ondskan. Att förlåta är som att låta vatten släcka den eld som tagit fart i oss. Det är bara genom förlåtelsen som det ondas effekt utplånas och det är först när vi släckt elden som vi slipper plågas av den.

(Kol 3:13) Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta.

Att förlåta är ett val och om jag inte vill förlåta kommer ilskan och bitterheten att ta överhanden. Det går inte att ha frid i sitt inre och samtidigt gå och bära på oförlåtna handlingar. Att välja förlåtelsens väg är inte alltid lätt, men vi kan alltid få hjälp att förlåta om vi vill förlåta. Vi kan alltid vända oss till Gud för att bli fri från ilskan, irritationen, frustrationen och bitterheten. Det är bara när elden släcks som vi kan få frid i våra hjärtan.

Jesus har gjort förlåtelsen möjlig med Gud, genom att han tog på sig all ondska, bara för att släcka den. Jesus kom med förlåtelsen för att utplåna brinnande bollar, så att vi kan försonas med honom. Gud vill att vi skall förlåta andra som han har förlåtit oss. Att vi skall ge vidare av den frid som han har gett till oss. Det är bara förlåtelsen som helar brustna relationer. Därför är det så viktigt att förlåta.

(1 Joh 3:8) Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, Gud, religion, bibeln, kristendom, försoning, förlåtelse, ondska
Bild: FreeDigitalPhotos.net

Från skeptisk ateist till troende kristen

Är det möjligt att bli kristen om man är ifrågasättande? Måste man inte lägga förnuftet på hyllan för att tro på Gud? Följ den ateistiska journalisten Lee Strobels jakt efter sanningen i filmen ”The Case for Christ”.

Se Lee Strobels kamp att motbevisa bibeln och Jesus. Han ställer de främsta experterna mot väggen och synar argumenten. Men det blev en resa han inte hade tänkt sig. Det blev en resa som förändrade hans liv för alltid.



Här kan du se filmen i sju delar.
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7

(Hos 6:3) Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om film, jesus, bibeln, gudsbevis, bevis, religion, kristendom, Gud, ateism