Ödmjukhet för oss till Gud

Ett av mina absoluta favorit-bibelställen är liknelsen om farisén och tullindrivaren. En farisé var en jude som lydde noggrant Mose lagar och var noga med att handla rätt. Tullindrivare var mycket föraktade på denna tiden för att de drev in höga skatter och stoppade mycket i egen ficka och gjorde sig rika på köpet. De fick inte komma in i synagogorna, inte vara vittnen och deras pengar togs inte emot som gåvor i templet. De var minst sagt illa omtyckta och likställdes med brottslingar. För att göra liknelsen dagsaktuell kan du om du vill byta ut farisén mot en kristen och tullindrivaren mot en brottsling. Då kan du få en känsla för hur liknelsen mottogs på den tiden när Jesus berättade den.

(Luk 18:9) Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.

Det verkar vara en oskriven lag att när Gud ger oss människor gåvor, exempelvis i form av fri vilja, kreativitet, musikalitet, tro eller egenskaper, så är vi inte sena med att missbruka gåvan vi fått. Missbruket ligger i att jag tar åt mig äran för gåvan, som om jag hade förtjänat den. Hur kan någon vara stolt över att vara svensk när vi inte har någon del i att vi fötts i Sverige? Hur kan vi vara stolta över vårt utseende när vi inte själva valt vilka gener vi skall få? Hur kan jag se ner på brottslingar när jag, utan min påverkan, omgivits av kärleksfulla människor, vilket lett till att jag inte tror på brottslighet? Hur kommer det sig att vi kristna ser ner på andra människor som inte tror på Jesus, när Gud gav oss tron som en gåva? Vad kan jag egentligen vara stolt över? Ingenting är svaret.

Det är så lätt för kyrkan, församlingarna, prästerna, pastorerna och alla kristna att hamna i stolthetens grop. Anledningen är att budskapet kan användas till att upphöja sig själv. Jag kan slå mig på bröstet och säga ”Vad jag är bra som är kristen”. Detta fenomen har funnits med i alla tider. Alla gåvor jag fått har jag inte gjort någonting för att förtjäna. Gud är sådan att han bara ger oförtjänta gåvor, av den anledningen att de inte annars hade varit givna i kärlek. Gud har givit dig massor med gåvor och kommer även i framtiden överösa dig med gåvor. Det är Guds person, men tro inte att du får dem för att du förtjänar dem. Till och med livet har du fått som en gåva. Har du gjort något för att förtjäna det?

Gud ger sina gåvor utan krav på någon motprestation. Inte ens ett tack kräver han. Det enda man behöver göra är att ta emot den. För att ta emot en gåva måste man lägga ifrån sig det man bär på. Den som inte lägger undan sin stolthet kan därför inte ta emot gåvan, eftersom jag inte kan behålla stoltheten och samtidigt be om förlåtelse. Hur svårt är det inte att svälja sin stolthet, men vilken befrielse det är. Ta emot Guds utsträckta hand i försoning. Han vill vara din vän!

(Jak 4:6) Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd.

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om jesus, förlåtelse, försoning, stolthet, ödmjukhet, Gud,

Nåden är ny varje morgon!

Mätta oss var morgon med din nåd,
så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.
Ps 90:14

Vad fyller du ditt liv med? En del av oss fyller det ekande tomrummet inom sig med det som den här världen ger. Ofta består det i någon form av bekräftelse - makt (kan vara att hävda en position) , status (kan innebära att vårda ett vackert yttre), prylar (fin bil, stereo, gräsmatta). Allt detta kan ge oss en kick, men går över fort och skapar ett begär som aldrig kan fyllas. Om du har provat den här vägen så vet du att glädjen över den nya bilen går fort över. Det finns alltid en finare tjänst, man kan alltid tjäna mer pengar och det finns alltid någon som har en smalare kropp, vackrare hud osv. Mycket vill ha mer och tomrummet kommer aldrig att fyllas. Livet är en ständig strävan. Det är fult att vara nöjd då detta innebär stagnation. Världens lag säger att: delar du med dig så får du mindre för dig själv.

Det finns en annan väg. Vi kan fylla oss med Guds kärlek, frid och glädje. Vi kan börja dagen med att fyllas av Jesus underbara nåd, ta emot förlåtelse för det vi har brutit, fylla oss med hans ord, Bibeln och ha en stilla stund tillsammans med Honom, universums skapare. Här kan vi med tacksamhet ta emot det vi behöver. Han har sagt oss att vi behöver inte göra oss bekymmer och i mitt liv har detta gått i uppfyllelse. Ju mer jag har levt i tro och i behov av Honom, ju mer har han visat sig vara trofast. Han har aldrig svikit mig.

Jesus säger: "Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Joh 7:38

I min stund med Gud så fyller han mig med andlig mat som mättar på djupet, som ger frid, glädje och kärlek som rinner över till andra. I min morgonstund så får jag lägga av mig världens ok, som ger strävan, rastlöshet, ångest och oro och ta på mig Jesu ok som ger verklig frid.

"Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." Matt 11:28-30

Detta är att mättas av Herrens nåd och när vi tar emot Jesus och all den välsignelse och nåd som han överöser oss med så fylls vi med en jublande glädje som inget i den här världen kan mäta sig med! Guds andliga lag är att ju mer du delar med dig, desto mer kommer du att ha kvar...

Om du vill ta emot Jesus välsignelse och den gåva som han har gett till dig - sitt liv, han tog din synd för att du ska få liv och förlåtelse, så ropa på Honom! När du tar emot Jesus som din räddare, när du ropar till Honom, som älskar dig mer än du anar så kommer Han att lägga sitt hjärta i ditt hjärta. Ditt liv kommer att få en ny mening och fyllas med det som du har sökt efter i hela ditt liv - kärlek, glädje, gemenskap, frid och liv. Du är inte längre ensam. Du har Gud den allsmäktige vid din sida!

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om andakt, bön, Jesus, kärlek, nåd, psalm 90

Om att välja kärlek

Livet är inte alltid lätt i ett rosaskimrande ljus. Ibland är livet för lite tid, stress, goa rara barn som bestämmer sig för att livet är en katastrof om de inte får leka kastleken med mobiltelefonen, oro för ekonomi och ett allmänt pussel för att få vardagen att gå ihop. Här prövas kärleken! Vem ska få sova inatt och vem ska gå och vyssja lillkillen? Vem ska få en liten ledig stund och vem ska ta hand om markservicen? Vems agenda ska man köra efter på en ledig helg? Men kärleken är ett val. Vi har möjlighet att forma våra relationer, att välja kärlek eller att välja kärlekslöshet.

De flesta har nog varit med om att man från båda håll i ett äktenskap gått och planerat den där lediga helgen tillsammans. När väl helgen kommer så har man helt olika tankar och är helt omedveten om att den andra oxå har gått runt och planerat. Så var det för oss i helgen. G hade tänkt att vi skulle göra iordning vår övervåning. Jag hade drömt om en utflykt med picnic-korg i solskenet. Resultatet: Förrådet är nu väldigt välstädat efter fyra timmars skrubbande. Jag måste erkänna att jag blev besviken. Nej, jag var inte tydlig med mina drömmar, men jag är lite besviken ändå. Jag är oxå ledsen över att inte fullt ut kunna berömma G för det skinande rena förrådet, som gick från kaos till pedantisk ordning.

I söndags var vi på en predikan som handlade om kärlek och äktenskap. Nyttigt! Det sades att kärlek är till 80% vilja och 20% känslor. Jag håller verkligen med! Kärlek är verkligen inte bara rosaskimmer. Det är hårt arbete, uppoffringar, förlåtelse och kommunikation. Kärlek är att bestämma sig för att vilja den andra väl och sätta den personens behov högre än sina egna, även om man för tillfället inte har den där sprudlande kärlekskänslan inom sig. Hur ofta går man egentligen omkring med "fjärilar i magen" efter att ha varit tillsammans i 14 år, fått två barn tillsammans och har en vardag full av bestyr? Visst kan jag känna förälskelse fortfarande, men inte så himla ofta, om jag ska vara ärlig. Det hade dessutom varit opraktiskt att gå omkring i en förälskelsebubbla när man har barn, jobb, hus och en vardag. Det finns nog en tanke med att bubblan har ett slut. Kärleken djupnar och formas och det är vår vilja som formar den. Det är vi som bestämmer hur vi vill ha det i våra äktenskap.

Vår helg kan i alla fall sammanfattas med dålig kommunikation. Vi får helt enkelt skärpa oss vad gäller att berätta vad vi har för drömmar och tankar och vi får vara lyhörda på den andres behov. Det finns positiva saker som kommer med en prövning. Man kan lära sig av den, får upptäcka varandra på nytt och gå starkare ur det.

Mitt ideal och förebild är Jesus. Han valde kärlek rakt igenom! Han blev föraktad, bespottad, hånad, uppspikad oskyldig på ett kors för att dö en tortyrdöd, men fortsatte att älska. Bland det sista han sade till de människor som plågade honom var "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk 23:34). Jag har svårt att tro att Jesus gick omkring med en gullig kärlekskänsla, det som vi ofta tolkar och definierar som kärlek. Tvärtom så sårades och led han, som är kärlek, av vår kärlekslöshet. Jesus valde kärlek. Han valde att dö för oss. Inte för att vi förtjänar det, utan för att han vill det. Kärlek är hans viljas beslut.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte,
den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting,
den hoppas allting, den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.
(1 Kor 13:4-8)

Vi kan också välja kärlek i våra relationer. Vi har valet att förlåta eller att inte göra det och drabbas av bitterhet och ett hårt hjärta (för det är resultatet av oförlåtelse). Vi har valet att sätta den andres behov före våra egna. Vi kan välja att bryta en kärlekslösväg med kärlekens väg.

Vad väljer du?
Jag väljer att gå fram till min man när han kommer hem och berätta för honom att jag älskar honom, fråga hur hans dag har varit och ge honom en varm kram. Jag kanske t om väljer att laga till en riktigt god middag en helt vanlig tisdagskväll. Vi får se...

Med kärlek!
Helle

Läs även andra bloggares åsikter om Jesus, kärlek, relationer, val, äktenskap

There must be another way

Jag tittade på melodifestivalen i går där Israels bidrag sjöngs av en israel och en palestinier (Noa & Mira Awad). Låtens namn och textraden som upprepades var ”There must be another way”. Det måste finnas ett sätt att kunna leva sida vid sida. Inte för att låta som om jag skulle ha svaret på alla världsproblem, men det finns en annan väg. Vägen heter försoning!

Ingen relation som har skadats av bråk, hårda ord och förakt repareras genom att bråka och säga föraktfulla ord tillbaka. Försoning eller förlåtelse sätter stopp för den onda nedåtspiralen fylld med ilska, frustration och hämndbegär. Försoning kan bara ske om båda parter vill försonas. Om någon i ett förhållande vägrar att försonas kommer striden att fortsätta även om en av dem sträcker ut handen i försoning.

Kravet på rättvisan måste läggas åt sidan och en viljan till försoning från båda parter är ett måste för att en relation skall kunna repareras. Detta gäller så väl i en relation mellan vänner, föräldrar, makar, släkt, länder och relationen med Gud.

(2 Kor 5:19) Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.

Forgiveness is the way!

Göran

aftonbladet.se
dagen.se



Läs även andra bloggares åsikter om förlåtelse, försoning, Israel, relation, Gud

Är du rädd för Gud?

Vilken bild av Gud har du? Är han din vän eller är han din fiende? Är han god eller är han ond? Är han en auktoritär diktator? Har han någon makt? Vill han sätta dit dig? Är han värd att äras? Är du rädd för att han skall straffa dig?

Dina svar på dessa frågor visar vem du tror att Gud är. Andra människor har en bild av dig, om vem de tror att du är. Ingen kan veta vem du är eftersom ingen ser dina tankar eller ditt jag. Andra bygger upp en bild av vem du är genom att umgås med dig. Som säkert alla har varit med om, så har inte alla rätt bild av vem du är.

Vem är då Gud? Den Gud bibeln talar om är kärlek och älskar oss alla så otroligt mycket att han lidit helvetet i vårt ställe. Han tog denna plåga för att han ville att du skulle slippa det. Han har ingen glädje i att någon enda människa plågas för han lider med alla plågade. Gud gör inte kärlekshandlingar till oss i syfte att bli upphöjd. Gud behöver inte vår kärlek för han är kärlek. Han är inte ute efter att bli älskad, utan att älska. Kärleken är inte ute efter någon egen vinst med sitt handlande för kärleken är sån. Han skapade inte oss människor för att han hade ett behov av att bli upphöjd av människor. Han offrade sig för dig och har berett en plats för dig i hans rike, för att han vill dig väl och vara din vän. Han är inte ute efter att straffa dig, utan att rädda dig. Han ställer inga villkor för sin kärlek, för han älskar dig villkorslöst. Detta är den älskande Gud som bibeln talar om.

(Joh 14:1) Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?

Var inte rädd för Gud. Han älskar dig oerhört mycket mer än du själv och någon annan människa gör. Tro inte på Gud för att du är rädd för att hamna i helvetet, utan tro att Gud älskar dig! Din rädsla för Gud är nämligen ett hinder för Gud att nå dig.

(1 Joh 4:18) Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Lär känna den Gud bibeln talar om. Då slipper du vara rädd för Gud, för jag behöver inte vara rädd för någon som älskar mig. Gud föraktar inte dig och vill inte straffa dig. Han vill rädda dig ur en sjunkande båt. Han sträcker ut sin hand till dig för att han vill rädda ditt liv. Var inte rädd utan lämna båten och ta tag i hans hand! Låt Gud rädda dig!

Göran

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, räddning, rädsla, tro